Åsa E Melander -

"Du är inte din värk" - eller hur?

"Förståsigpåare" i bekantskapskretsen, läkare och hälsocoacher säger att "du är inte ett med värken" och "tänk dig ur smärtan". För mig funkar det långt ifrån alltid och framför allt inte på lång sikt.

PTSD, utmattningssyndom och fibromyalgi

Fibromyalgi och artros

Fibromyalgi

Kristallsjukan

Fibromyalgi, utmattning och hjärntrötthet

Hjärntrötthet, utmattningssyndrom och fibromyalgi

Hjärntrötthet, fibromyalgi och hjärntrötthet

Symptomen och värken går att härda ut vissa dagar och andra dagar inte. De dagar jag inte orkar härda ut innebär det att jag inte orkar vara social och hålla upp ett glatt ansikte. Andra dagar, när jag har bättre ork att möta och uthärda värken, så orkar jag också vara social.

Jag har haft svår värk i leder och muskler sedan jag var 18 (är nu 59).

Opererade diskbråck när jag var ca 30, men värken som de sagt kommit från nerver i ryggen blev inte bättre. Istället eskalerade den i andra delar av kroppen. Då sa man att det var artros, migrän, karpaltunnelsyndrom och annat.

Jag gjorde allt för att lindra värken -- rörelser, stretching, massage, sjukgymnastik, kostade på tusentals kronor på besök hos läkare, naprapater och kiropraktiker. Ingenting hjälpte. Till slut gav jag upp och slutade söka hjälp... och så levde jag tills livet slutligen bara bestod av jobb, tabletter och sova. Och till sist orkade min värkande kropp och själ bara inte mer...då blev jag sjukskriven för UMS, depression och fick diagnosen fibromyalgi. Det är nu snart två år sedan och jag - precis som alla andra - har såklart en ständigt pågående skräckfylld fight med Försäkringskassan.

OM jag bara slapp hotet från Försäkringskassan, så skulle värken vara lättare att uthärda. Då kunde jag sova när jag behövde -- sova mig genom outhärdliga utmattade dagar.

Hotet, rädslan, ångesten, paniken över att stå utan inkomst och tvingas sälja lägenheten och vara hemlös är GIGANTISK och suger såååå mycket sjukskrivnningstid och ork, som jag skulle behövat använda till vård, övningar och rehabilitering och till att försöka hitta sätt att må bättre.

Till de som menar att man ska "bita ihop och tänka sig ur värken" vill jag ställa frågan:
Har DU SJÄLV lyckats med det med mångårig svår värk? Eller är det tillfälliga och kortvariga smärtupplevelser som du har som referensram? Såna kan nämligen jag också härda ut och le mig igenom. Det har jag gjort sedan jag var ung och det orkar jag bara inte längre. Enough is enough. Jag är så glad och så social som min värk och mina nedsättningar medger. Punkt.

2019-10-02 @ 11:45:00 Min värklighet Permalink

Kommentarer

Trackback