17 juni - Per Grankvist
Jag är sjukskriven med flera diagnoser och har tyvärr inte ork att blogga ens det lilla jag brukat. Därför har jag inte ens öppnat min blogg, sedan i april och före det så var det för att lägga ut nyårshälsningen.
Nu har det emellertid hänt så mycket som behöver skrivas om, så nu behöver jag skapa nån slags "dokumentation" här på bloggen. Eftersom detta görs så här i efterhand, så lägger jag in datumen i rubrikerna.
Jag är alltså sjukskriven och den 17 juni skrev jag till journalisten och författaren Per Grankvist, som skickar ut kostnadsfria råd till väljare, som vill ha tips inför årets val.
Foto: Andreas Elgstrand
Jag skrev till Per för att jag var uppgiven och frustrerad, och för att hans tips i väljarskolan just den här dagen var:
"Hitta dina hjärtefrågor"
"Hej Per,
Jag följer din väljarskola, men jag hittar inte min "hjärtefråga" någonstans i något parti.
Det känns förresten märkligt att kalla det "hjärtefråga", när det de facto är mer en fråga om liv eller död.
Ämnet, som jag söker i partiernas politik, är rätten till sjukförsäkring -- alltså, läkares rätt att bedöma om en person är sjuk eller ej. Inte ett enda parti har lyft detta viktiga ämne, och vi är tusentals människor, som drabbats av regeringens och Försäkringskassans cyniska hantering. Människor drivs obarmhärtigt in i fattigdom, skuldsättning, hemlöshet och självmord.
Försäkringskassan följer inte tidigare domar, utan driver envist sin "9 sjukdagar per person och år"-linje och framhärdar i att avslå läkares bedömningar av sina patienter. Detta överklagas och bedöms sedermera av Förvaltningsrätten.
I de fall FR ger patienten rätt överklagar FK och så lämnas fallet över till Kammarrätten.
Många av dessa fall har gått ända upp till EU-domstolen. Men det gäller främst människor, som inte är ensamlevande och därmed har ekonomiskt stöd av sin livskamrat. Övriga hamnar hos socialtjänsten, där de tvingas avyttra allt av värde, för att kunna få ekonomiskt stöd... eller på psykiatriska akutvårdsavdelningar... om de inte väljer att begå självmord.
Jag har sålunda en het fråga till dig: Hur når man fram till de olika partierna med den här verkligheten?
Hittills har ingenting lyckats väcka dem. Varken personers mejl, insändare, medias reportage, domstolars domar, EU-anmälningar eller någonting annat.
Omvärlden åser med fasa och höjda ögonbryn på Sveriges hantering av sina sjuka och äldre.
Så HUR kan man lösa den här knuten?
Mycket fattiga, sjuka och nedslagna hälsningar,
Åsa E Melander"
Pers svar till mig var
"Enskilda berättelser kan lätt avfärdas. Det är mängden som ger dem tyngd. Det borde finnas föreningar och sammanslutningar mot den här typen av systemfel och genom den hoppas jag att din röst ska bli hörd."
"Jag skulle därför försöka göra någon enkel kampanj av typen att skicka två värktabletter till Generaldirektören på FK och en hälsning där det står något i stil med att dessa inte hjälper, ändå vill FK att man ska jobba. Om var och en av de 5000 i era grupper gör det blir det snabbt ohanterligt för FK. Och fotograferar ni era två tabletter innan ni skickar och postar den bilden i sociala media. Det lär bli uppmärksammat."
Det här kändes som nåt min utbrända hjärna och kropp skulle klara av. Sånt här hade jag ju gjort förr och en sån här aktion rullar rätt mycket av sig själv, så det borde gå, tänkte jag.
Sålunda la jag ut intressekoller i några olika grupper på Facebook. Jag berättade om Pers tips och vad jag ville att vi skulle göra. Gensvaret blev enormt... och ur detta föddes alltså idén till protestaktionen #sickasfk.
Min teflonhjärna kunde inte komma på nåt fyndigt hashtag-namn på protesten, så jag bad medlemmarna i grupperna om förslag. Det allra fyndigaste med bästa "knorren" kom från Linda Henriksson Zetterström i Mölndal som föreslog #sickasfk. Dubbeltydigt och med en tydligt uppkäftig knorr. Helt i min smak.
Så var det då dags att börja skapa själva protestaktionen och klura ut hur jag bäst skulle nå alla berörda grupper. Men om detta berättar jag i nästa blogginlägg...
Kommentarer
Trackback
