Häromdagen var det dags för s.k. intrimning av ventilationssystemet i huset där jag har min bostadsrätt. 

 

Jag förberedde genom att rulla undan den långa mattan i köket och lägga denna på kanten till den vita mattan, som ligger under mitt köksbord. Den rullade mattan var tänkt att utgöra ett litet skydd mot killarnas smutsiga skor. Enligt min erfarenhet går nämligen hantverkare oftast in med skorna på och bryr sig inte särskilt mycket om att det är ett vitt-i-vitt-hem, som är känsligt för smuts och fläckar. 

 

Jag är dessutom luttrad från tidigare gångers ventilationsåtgärder. En gång var de inne i min lägenhet och lämnade jättemycket smuts efter sig, och en annan gång blåste de in portuppgångens samlade ventilationssystemsdamm och smuts i min lägenhet. Den gången var de alltså inte inne hos mig, för jag släppte inte in dem, men resultatet var detsamma. Alltså en mycket nedsmutsad bostad.

Om du vill kan du läsa om det här i mitt indignerade blogginlägg. 

 

I postboxen hade jag denna gång fått ett papper, som jag skulle underteckna och tejpa fast utanpå min lägenhetsdörr. Detta var en fullmakt för ventilationsfirman att gå in i min lägenhet. 

 

Jag hann emellertid aldrig sätta upp den på dörren, för de kom strax före 8 på morgonen, precis när jag stod färdig och skulle ge mig iväg till jobbet. 

 

De två männen klev in i hallen och tog av sig skorna. Förvånad och glad tackade jag för att de visade så fin omtanke. 

 

- Vi tar alltid av oss. Vi är alltid så renliga och ordentliga så, svarade de.

 

Det kändes väldigt betryggande. Glad i hågen lämnade jag dem sålunda i min lägenhet och åkte iväg. 

 

När jag kom hem på kvällen var det emellertid till en långt ifrån ren lägenhet. 

 

Badrummets första halva var täckt i damm, smuts och skräp. 

Toalettstolen, handfatet, väggarna, golvet och badrumsmattan var nedsmutsade. 

När jag lyfte på toalettlocket, så var vattnet fullt av nån grå, geggig damm-och-smuts-massa. 

Köksbänken var täckt av damm. 

Spisen likaså.

På kaklet hade det runnit något svart. 

 

Mycket indignerad och harmsen tog jag fram min mobil och fotograferade eländet. 

 

 

Här sitter mitt älskade barnbarn på "sin" stol ute i hallen hos mina föräldrar.

Jag har nyss varit och hämtat henne på dagis, och vi är hos mina föräldrar för att vänta tills min dotter har slutat för dagen.

 

Först blev jag förskräckt och beklämd när jag såg henne sitta där. Jag trodde att hon satt sig för att vänta på sin mamma. Men så förstod jag varför hon hade burit med sig vaggan och dockan, och satt sig därute i hallen. Hon hade satt sig där för att lyssna på "goffa" (gammelmorfar), som satt och övade sina orkesterlåtar inne i tv-rummet, som ligger till vänster om hallen. "Goffa" sjunger och spelar gitarr i Sundsvalls Dragspelsgille, och han höll på att öva in de senaste låtarna.

 

Länge länge satt hon där med dockan och lyssnade.

Mitt hjärta svämmade över, så som det så ofta gör med den här lillstumpan. <3 <3