Ingen tar skit i de lättkränktas land
Jag läser just nu en bok, som är väldigt lärorik och intressant.
Den heter Ingen tar skit i de lättkränktas land och är skriven av David Eberhard.
Boken handlar om att dagens människor inte tycks tåla några som helst motgångar eller oförrätter, och upplever minsta ifrågasättande av den egna personen som djupt kränkande. Och detta trots att den moderna människan i gemen i demokratiska länder, har det så himla mycket bättre än vi någonsin haft det förr.
Frågan är varför det är så? Hur kommer det sig att det har blivit så här? Varför reagerar människor så starkt för minsta lilla oförrätt och hävdar att de blivit kränkta? Det handlar inte om reella kränkningar - alltså, mot någons sexuella läggning, hudfärg eller så. Nej, det handlar om små skitsaker - t.ex.att en bekant inte hejat på någon på gatan eller att en arbetskamrat inte lyssnat uppmärksamt, när någon velat berätta om något som den upplevde som viktigt. Då menar de att de har blivit kränkta och så åker offerkoftan på.
När sånt händer så pekar författaren på att det är besvikelser och oförrätter. Inte kränkningar. Och jag håller helt och fullt med honom. En kränkning är en synnerligen allvarlig sak. Att någon råkat såra eller göra någon besviken är inte en kränkning.
Det är ofantligt intressant att försöka förstå varför människor vill vara offer.
Hur kan man vilja ha den rollen och bli sedd så? Obegripligt ja, men David Eberhard förklarar det så bra.
Jag har inte kommit så långt in i boken ännu, men jag imponeras redan av hur otroligt bra Eberhard beskriver och tydliggör med både text, exempel och citat från andra författare. T.ex. det här, som jag tycker är jättebra:
Precis så är det ju. Jag har bara inte tänkt i de banorna förut.
Och först kränkt vinner - det lärde vi oss av författaren och journalisten Maciej Zarembas utmärkta artikelserie med samma namn.
Den som först får på sig offerkoftan och öppet signalerar sin kränkthet, är den som betraktas som oskyldig och utsatt. Den får då per automatik sympati, stöd och uppbackning. Vad som än hänt och hur sanningen än ser ut, så är det så det funkar: Först kränkt vinner.
De kunskaper jag får från den här boken kommer jag att ha nytta av - det känner jag spontant och redan, trots att jag bara hunnit ett 50-tal sidor än.
Det känns gott att lärandet inte har något bäst-före-datum... att jag kan lära mig nya användbara saker, trots att jag ingalunda längre är någon ungdom.
När jag blir senior på riktigt, siktar jag på att vara lika pigg i tanke och kropp som mina seniorer.
Gamla tanter kan också! :D :D
Bild:
http://cdn1.cdnme.se/4318159/9-3/rollator_1203076274_2794049_552fd4912a6b2267e1771fc4.gif
Defying Gravity
Jag har sett det här klippet minst hundra gånger och jag gråter lika mycket varenda gång.
Jag gråter av lycka för den här unga flickans skull. Hennes talang och vackra röst, tillsammans med alla ändlösa timmars övande, kommer att ta henne långt och ge henne en chans till en fantastisk framtid.
Det liksom bubblar av glädje i bröstet på mig, när jag tänker på hur tryggt hennes liv kan komma att bli, och hur underbart det kommer att kunna vara för henne, att få jobba med det, som hon redan som 12-åring gör så ofantligt bra. Det är henne så väl unt och jag önskar henne all välgång och lycka!
En liten röst längst därinne i mitt hjärta viskar, att jag önskar att jag också hade kunnat Defy Gravity.
Då hade mitt liv sett annorlunda ut idag.
Vovve-kossor
När man åker ut till min ena dotter på Alnö, så är det här en ljuvlig och vanlig syn.
Man kan inte annat än le och bli lycklig, eller hur?
När mina barn var små, så fanns dessa charmiga kossor endast sommartid i djurhagen uppe på Norra berget.
Mina döttrar kallade dem för vovve-kossor. :D
Jag älskar kossor! Alla sorter, storlekar och färger.
De är så underbart vackra och charmiga, och de utstrålar ett sånt kontemplativt lugn.
Ju äldre jag har blivit och ju mer åldersvisdom jag har fått, desto svårare har det blivit för mig att äta kött. I synnerhet nötkött, griskött och lammkött. Det känns grymt och olustigt.
Jag lutar mer och mer åt att gå över till en mer vegetarisk kost med undantag för fisk och skaldjur.
