Straff väntar för den som förhindrar en katastrof = absurt!
(Skärmdumpar från Dagbladets artikel)
Jag läser Dagbladets artikel om mannen, som räddade en hel by från översvämning, genom att ombesörja att en grävmaskinist kom och ordnade en ny vägtrumma...
... där en gammal bro, dess stenkista och den gamla vägtrumman spolats bort i ösregnet.
Såväl privatpersoner, som försäkringsbolag räddades från gigantiska utgifter. Detta vet man med säkerhet, eftersom både byn och bygden flera gånger tidigare varit hårt drabbade av översvämningar.
Alla boende slapp nu, tack vare mannens rådiga ingripande, att drabbas av översvämningsskador och kunde dessutom ta sig till och från sina hus.
Stora ekonomiska och känslomässiga värden räddades alltså genom denne man, som tyvärr vill förbli anonym. Han är en driftig och varmhjärtad hjälte, som jag gissar att måååååånga medmänniskor skulle hylla, ära och applådera, om de bara fick veta vem han är.
Och varför vill han vara anonym? Jo, han fick nämligen skit för det han gjorde, trots att åtgärden utfördes på hans egen mark!
Det mannen inte visste var, att man inte får laga en väg, som spolats sönder, utan att be Länsstyrelsen om lov först. Skruvat? Jaa, verkligen!!
Mannen, som räddade en hel by, blev sålunda polisanmäld och har nu fått vänta i 5 långa ovissa år på rättegång.
Jag kommer osökt att tänka på min mycket käre vän Mats Melin, som så oerhört tragiskt förolyckades för snart ett år sedan. Hade det inte varit för att Mats inte längre är i livet, så skulle jag tveklöst ha trott att det var han, som nu stod åtalad för detta "brott".
Mats var nämligen just en sån handlingskraftig, klok och varmhjärtat omtänksam man, som gav av sig själv, sitt kunnande o vetande, sina pengar och sin tid till andra. Han hade absolut kunnat göra, precis det som den åtalade mannen gjort -- alltså, agera kraftfullt för att rädda andra, utan att för en sekund tänka på vad det kan komma att kosta honom själv.
(Det slår mig nu, att detta är allra första gången jag nämner eller skriver om Mats plötsliga bortgång. Det var så chockartat, så ofantligt sorgligt och förfärligt, att jag inte kunde hantera det... inte ens skriva om det... Kanske börjar jag komma dit att jag kan det snart?)
Hur kan det vara så, att vi har ett system, som inte tillåter människor att vara hjältar, så som Mats var och den här mannen är??? Varför ordnar man inte helt enkelt dokumentationen i efterhand och tackar sedan markägaren för hans rådiga ingripande, genom att skicka honom en tårta och en rejäl blombukett???
Jag lånar William Shakespeare's passande ord:
- Ur led är tiden!.
Kommentarer
Trackback
