I Dagbladet idag kan vi läsa, att man nu inleder domstolsförhandlingarna, som ska avgöra, huruvida anställda i butik har rätt till integritet eller ej. Det är underklädeskedjan Change och Handelsanställdas förbund, som gör upp om den saken.

 

Stridsfrågan gäller om anställda inom Change, kan tvingas att bära namnskyltar, som också anger den anställdes BH-storlek. Helt absurt och totalt barockt, att en sådan självklarhet ska måsta tamponera samhällets resurser, tycker jag. En persons kroppsmått och klädstorlek, är väl ändå var och ens privatsak.

 

Varför, undrar jag, är det just BH-storleken arbetsgivaren vill ha på namnskylten?

Change säljer ju mycket annat, än just BH:ar -- t ex strumpbyxor, trosor, badkläder och sovkläder. Varför är det inte t ex den anställdes fotstorlek man vill ha på namnskylten?

Eller en mix av olika kroppsmått och dito storlekar på de anställdas namnskyltar?

En arbetsdag skulle arbetslaget kunna bestå av t ex:

"Lena Karlsson, 37", "Ziri Melander XS" och "Åsa E Melander 40".

 

Men, nejdå, så vill inte Change ha det -- det är just BH-storleken, som man vill att de anställda ska skyltas med. Enligt mitt förmenande, är det just för att bröst och bystmått är så starkt laddade saker -- och av just den orsaken, är det olustigt för många kvinnor
(t ex mig), att dra alltför närgången uppmärksamhet och direkta blickar till just bysten. Brösten är privata, och accentueras i den omfattning och det sammanhang, som man själv känner sig okej med. Detta ska verkligen inte en arbetsgivare avgöra eller bestämma. 

 

Om nu rättssystemet skulle få för sig att ge Change denna absurda rätt, skulle vi framgent kunna få se t ex andra butiksanställda med storleksangivande skyltar fästade på sig både här och där.

 

Nej, måtte sunda förnuftet vinna gehör i den här frågan!

Låt oss slippa bära skyltar med våra kroppsstorlekar.