Jag - den lilla människan - vann idag en stor seger över a-kassekolossen AEA!!  :o)

På inrådan av en klok och kunnig vän i Centern, tog jag igår på nytt kontakt med AEA, trots att jag blivit anmodad att invänta deras handläggning och beslut.
Med artig, men myndig stämma krävde jag att få bli kopplad till min handläggares överordnande --- och det funkade!
Istället för att, som tidigare, fastna i växeln och bli vägrad att få prata med annan handläggare än min egen, kopplades jag nu raskt vidare till en mycket artig och belevad man, som är chef över a-kassehandläggarna.
Denne lyssnade tålmodigt, ställde några frågor och sa sedan att han omedelbart skulle kika på mitt ärende och återkomma till mig inom en timme. Inga 2-4 veckors väntetid, vilket jag fått acceptera tidigare -- nej, här var det omedelbar handläggning. Han höll dessutom vad han lovat och ringde upp efter 45 minuter. Han hade emellertid inget besked, utan ringde för att låta mig veta, att han behövde få prata med min handläggare och även läsa alla handlingar. Han skulle ringa mig före klockan nio i morse med ett besked....... och det gjorde han också.
Klockan 8:10 imorse ringde han och beskedet var följande:

 - Mina två timmar i veckan klassas som bisyssla -- alla andra bedömningar är och var felaktiga.

 - AEA kommer att återbetala de dagar man helt felaktigt dragit av.

 - Han kommer att föra samtal med min a-kassehandläggare om hennes sätt att bemöta AEA:s medlemmar.


Jag började nästan gråta igen -- men denna gång inte av kall och bottenlös förtvivlan, utan av en märklig blandning av lättnad och indignation.
Lättnad över att allt löst sig, att jag slipper återbetalningskravet, att jag åter tillåts jobba på gymmet och att jag nu slipper oroa mig mer....
Indignation över hur mycket den hemska a-kassemänskan förstört!! Alla dessa månader av väntan, brist på pengar, oro, sömnlöshet och magont. Alla dessa långa och många månaders fattigdom, under vilka jag inte kunnat unna mig det minsta lilla nöje -- ingen bio, inga pubbesök, ingen sushi, inga klädköp, en förjäklig julhelg och ständigt halvtom kyl utan möjlighet att handla med gott samvete. När det gäller pengar, hör det till sak att jag sedan augusti 2009 lyckats få blott tre utbetalningar från AEA -- resterande veckor ligger på is hos dem. Hårresande, eller hur? 
Hur i allsindar har a-kassehandläggaren tänkt att jag skulle överleva?? Vilka medel skulle jag använda till att betala hyra och övriga räkningar? Eller har hon ens ägnat det en tanke???? Nej, jag skulle inte tro det -- för henne är jag blott ett papper på hennes skrivbord, en fil i hennes dator. Ett kryss här, ett klick där och så läggs ärendet på is i avvaktan på komplettering och begäran om fler ifyllda blanketter från min arbetsgivare och mig, ... för henne är jag bara "jobb". Hon tänker inte, ser inte, individen bakom personnumret och ärendet... och konsekvenserna av den många, många veckor långa handläggningen drabbar mig som individ hårt och obevekligt.
Jag hoppas ärligt att mänskan blir degraderad till arkivarbete, utan kontakt med andra människor än sina kollegor!! Låter jag bitter eller hämndgirig? Tja, det är möjligt, men då bjuder jag på det, för arbetslösa människor har det tillräckligt svårt, utan att behöva konfronteras med såna som hon. Det hon utsatt mig för är oförlåtligt!!

Nu har i alla fall min situation löst sig och för det är jag innerligt lättad och glad!!
Tack käre gode Gud för att jag slipper uthärda mer av det helvete, som jag levt i de senaste sex månaderna.
Nu kan jag andas ut... nu kan jag leva.


(Denna seger kommer att glädja arbetslösa gruppträningsinstruktörer över hela Sverige, för nu finns ett prejudicerande fall för dem att hänvisa till -- även om det inte gått genom nån domstol och det inte finns nåt domslut, så kan de använda mitt fall som exempel och argument, för att få sina bisysslor korrekt bedömda.)