Det ringde på dörren. Jag var rätt nyss inflyttad och stod precis i startgroparna med en inflyttningsfest. Kyl och frys fylld av diverse nylagade läckerheter, plockmat och gott dryckjom. Lägenheten nystädad och fin.  

När jag öppnade dörren, fann jag två rejält smutsiga karlar med ännu smutsigare hinkar och andra tillbehör. Vid första anblicken trodde jag att de var lejda murare eller kakelsättare, som råkat gå till fel lägenhet. Vi stirrade på varandra någon sekund... Jag var lite stressad och upptagen av annat, men fann mig till slut, sa "hej" och frågade, om jag kunde hjälpa dem på nåt sätt. Den ene satt ned på en skitig hink, medan den andre flyttade sig närmare mig i dörröppningen.

- Vi ska in och göra rent ventilationen! sa denne.

Jag såg förbluffat på dem. Osökt kom jag att tänka på den renklädde och prydlige man i jeans och tenniströja, som i början av 90-talet gjorde kanalrengöringen åt oss i vår villa -- han var verkligen långt ifrån dessa überdyngiga karlar. Ingen likhet alls! 

Jag förstod direkt att dessa lortiga herrar inte skulle göra en lika smutsfri och diskret insats som han gjort. Visst har deras långa motordrivna "flaskborste" en dammsugfunktion, men det hjälper ju föga, då karlarna själva är så skitiga att man tror de kommit direkt från ett murardagsverke på ett bygge. Allt detta for blixtsnabbt genom mitt huvud, innan jag öppnade munnen för att svara.

- Tack, men nej tack! svarade jag artigt och glatt. Jag ska inte ha någon sån gjord nu idag - i synnerhet inte så här oförberett. Jag kan inte med så kort varsel, tyvärr... Inget sånt för mig idag, alltså. 

En lång tystnad följer, innan karlarna säger nåt.  

- Eeeh....va? kom det från bägge karlarna.

Med öppna munnar stirrade de oförstående, först på varandra, sen på mig... Tålmodigt och vänligt upprepade jag det jag nyss sagt. De rynkade sina pannor och ruskade på huvudena, samtidigt som de lyfte sina grejor och närmade sig dörren.  

- Men... joo, vi ska dä'! framhärdade de med lite mer pondus i tonen.

- Men nääe! svarade jag med ett tålmodigt leende, som inte längre kändes naturligt. 

Ena handen stadigt på dörrkarmen och den andra på dörrhandtaget. Jag förklarade - fortfarande artigt - att jag helt nyss flyttat in efter en mycket omfattande renovering, i vilken hela lägenheten strippats ned på bara betongen och sedan åter försetts med inredning och ytmaterial. Jag berättade att jag köpt nya ventilationsdon och gjort rent in i ventilationsrören så långt dammsugaren och mina flaskborstar nått, innan jag satte dit donen. Jag avslutade min förklaring med att jag precis avslutat flyttstädningen och just nu inte ville ha lägenheten nedsmutsad igen - i synnerhet inte oanmält.  

- Men ventilationen ska rengöras överallt och nu ä're hos dig vi göra're! envisades de. 

- Nähä, det ska ni inte! Mitt tålamod var slut. Jag fortsatte: 

- Jag har precis tömt de sista flyttkartongerna, städat och lagat mat i flera dagar, för jag ska ha inflyttningsfest här och då vill jag faktiskt inte ha in er här nu. Både ni och era attiraljer är jättesmutsiga. Jag fattar att det kommer att bli skitigt och jag har verkligen ingen lust att börja om från början med städningen. Ska här kanalrengöras, så ska jag veta om det i mycket god tid. Ni kan inte bara dyka upp så här och förvänta er att folk ska säga "ja" och släppa in er!

Jag ansträngde mig att förklara så artigt som möjligt, trots att jag nu närmade mig kokpunkten. Maken till stupida och oförstående karlar! Man kan ju inte bara dyka upp på tröskeln hemma hos folk och kräva att få komma in och skita ned! Lite bättre planering och framförhållning kunde man väl ändå ha rätt att kräva.    
Hur jag än förklarade, lyckades jag inte få dem att förstå. Till sist orkade jag inte idissla detta mer, utan ursäktade mig och sa adjö. Medan jag drog igen dörren såg jag hur de oförstående och med gapande munnar ruskade på huvudet.  

Det gick en tid, kanske några veckor, inte vet jag. Jag minns faktiskt inte. Det var en hektisk tid med mycket att göra - det kändes som om jag aldrig var hemma, annat än för att sova. I april och maj var jag mycket bortrest, men mot slutet av maj, var jag äntligen på hemmaplan igen. Jag var ledig och beslöt att ägna tid åt mitt hem.

Under många veckors brist på pyssel och omvårdnad, hade dammet lägrat sig - mitt hem behövde definitivt en rejäl storstädning. Sagt och gjort - jag började med badrummet, så att jag skulle kunna hänga alla kläder jag tvättade, i ett rent och fräscht badrum.

Under två dagar tvättade, hängde och vek jag kläder i en, som det verkade, aldrig sinande ström. En snabb sväng ut på Ica för att fylla på kyl och skafferi, som var gapande tomma eftersom jag varit bortrest. En liten sväng förbi mor och far på vägen hem -- man saknar de sina då man är ute och reser.

Till sist var de två sista vittvättarna hängda och hela lägenheten luktade rentvätt och nystädat. Trivselfaktorn var på topp. Men så kom aftonen och det var dags att krypa i säng.

Inne i badrummet tog jag, som vanligt av mig glasögonen och lade dem i sitt fodral i översta trådbacken. Då jag tvättat av make-up, borstat tänder och fått på mig sovtröjan, var det bara kissa kvar... men då såg jag nåt konstigt på toalettstolen och toasitsen... nåt mörkt småprickigt. Vad i allsin dagar var det? Jag fattade ingenting. På med glasögonen igen. Det tog flera sekunder innan jag förstod vad jag såg.






















































Toalettstolen, sitsen, flaskorna med rengöringsmedel på golvet bredvid och själva golvet var täckta med smutsigt damm, finkornig sand och betongdamm. Jag förstod på en gång vad som hänt. Kanalrengörarkarlarna hade varit i farten -- hos nån granne! De må ju totalt ha missat, att de har en dammsugarfunktion på sin borste och att denna ska användas.
Eller kan de vara så stupida, att de inte fattar vad som händer med damm och smuts i ett ventilationsrör, när man kör in borsten där utan att sugfunktionen är igång? I så fall kan jag berätta, att skiten som rörs upp trycks in till grannarna!!! Och det genom alla till röret anslutna ventilationsdon!!!!!!!    
Med en trött suck klev jag upp på toalettstolen och inspekterade ventilationsdonet ovanför -- inte för att jag egentligen undrade, utan mer bara för att få min misstanke bekräftad. Mycket riktigt - detta var källan till eländet. Dammet och smutsen hade kommit rasande ned ur detta don. När jag stod däruppe såg jag plötsligt badrummet och den intilliggande hallen ur en helt ny synvinkel och sakta gick vidden av förödelsen upp för mig: Precis hela badrummet var täckt i ett fint lager betongdamm. Ren och väldoftande tvätt, make-up-saker, flaskor, handdukar, tandborstar, tops, bomull och you name it -- allt, precis allt, var täckt av smutsigt och sandigt damm. Och det värsta av allt: Jag hade såklart lämnat dörren till badrummet öppen, för att släppa ut fukten från all den blöta tvätten. Det förfärliga dammet hade sålunda spridits ut i lägenheten och låg överallt!!!!!! På golv, möbler, bänkar, prydnadssaker, tv, dator, blommor -- ja överallt! Orken bara gick ur mig. Indignationens och uppgivenhetens tårar flödade över. Gråtande sjönk jag ned på närmaste stol och tillät mig en stunds intensiv självömkan, innan det var dags att ta tag i eländet. Efter en stund tog jag mig dock samman. Fram med städgrejorna igen. Tillbaka på ruta 1.

Tycker ni att jag överreagerar? Det tyckte nämligen områdets förvaltare, då jag ringde honom för att höra vad som gått snett i kanalrengöringsarbetet. Min tanke var att karlarna endera inte förstått att korrekt använda "flaskborsten" eller att denna inte fungerar som den ska. Oavsett vilket, så vore det bra, om de blev upplysta om effekterna av sin framfart. Jag ska inte trötta er med detaljer, utan kan nöja mig med att berätta att samtalet med förvaltaren inte var givande eller framgångsrikt. Det enda det mynnade ut i, var att jag erhöll den vanliga arroganta avhyvlingen -- det är nämligen samma sak i princip varenda gång, oavsett orsak till kontakten med honom. Denna gång fick jag bassning för att jag inte släppt in karlarna, då de ringde på hos mig. Min respons var spontant att jag dels tyckte mig ha rätt till en viss framförhållning om HSB vill att jag släpper in sina hantverkare i mitt hem, dels var jag, med facit på hand, glad att jag inte gjort det -- annars hade jag ju fått göra denna grundliga storstädning minst en gång till. Alltså först städa efter de dyngiga herrarnas framfart inne hos mig och sen städa igen, då de varit inne hos grannarna. Detta påpekade jag syrligt för snorkherrn och tillade, att vi kanske kunde få meddelande om när de avser att göra rent i nästa lägenhet här i huset -- så att man hinner tejpa för sina ventilationsdon och därmed slipper få sin lägenhet nedsmutsad igen.




Skitar de ned mitt hem igen, så ska de banne mig få skicka hit en trivseltekniker, som får städa och ta rätt på eländet, så det så!!!