Man hävdar på ST, att man har enorma mängder insändare och debattartiklar, som ligger och väntar på att det ska finnas utrymme nog att publicera dem. Det är därför vissa inlägg aldrig kommer i tidningen, andra får vänta tills de är nästan inaktuella, och ytterligare några redigeras och krymps till oigenkänlighet.
- Platsbrist! hävdar man.  
Jag tror emellertid inte alls att det är så nu under sommaren!! Jag tror nämligen, att man nu över sommaren har rätt lite material till Ordet Fritt och Debatt, och att man har svårt att fylla dessa sidor. Man vittjar därför sin hemsida på insändare med tillhörande kommentarer, vilket i sig självklart är helt i sin ordning, men man publicerar dem med några dagars mellanrum för att det ska se ut som om svaren/kommentarerna är inkomna efter insändarens publicering i tidningen. Man liksom låtsas att man har en pågående debatt om nånting i papperstidningen -- att folk skriver, läser och svarar -- när den nämnda diskussionen egentligen pågått på nätet. En slags cover-up för nåt helt annat... för ett helt annat problem.   
Förvisso har ST ofta under resten av året, trångt om utrymme på tidningens insändarsidor, men just nu över sommaren borde de sannerligen kunna ta in folks texter -- både kortare och längre. Just nu tror jag, som sagt, att de har rejäl ebb i insändar- och debattartikelflödet. Och ändå får folk vänta - ibland helt utan framgång - på publicering. Ändå är det besvärligt för folk att få in texter. Varför? Jaa... det undrar jag också. Passar innehållet inte ansvarig redaktör? Eller är det vissa skribenter som inte passar?

Jag har nu, vilket är rätt ovanligt för att vara mig, svarat på en insändare på ST:s hemsida. Jag för normalt debatt i själva tidningen, men då det där är svårt att få in sina texter och just denna låg på ST:s hemsida, fanns inte mycket val. Jag tyckte nämligen att insändarskribenten hade en mycket good point och kände att jag ville både svara och backa upp denne. Min kommentar låg sedan där några dagar, utan att någon fler uttryckte någon åsikt i frågan. Jag har kikat in där med jämna mellanrum, för att se så att det inte är något ytterligare i detta, som jag borde svara på. Har jag inlett en dialog, så vill jag ju inte nonchalera eventuella svar. Nu rådde dock total stiltje.  

Jag filosoferade: 
 
- Om ST har ebb, så publicerar de det här i tidningen, men då kommer de först att publicera hans insändare... och sedan en eller ett par dagar senare, som om mitt svar kommit in först då, kommer de att publicera det jag skrivit. 

Och idag, måndag 28 juni 2010, publicerade ST i papperstidningen, den insändare som skribenten lade in på ST:s hemsida den 25:e juni.
Jag kommenterade/besvarade den samma dag, alltså den 25:e.
Och nu får vi se vilken dag mitt svar publiceras. (Om det publiceras, vill säga!) Man väntar väl en eller ett par dagar, så att det ska verka trovärdigt. Eller kanske kommer mitt svar, efter detta inläggs publicerande, överhuvudtaget aldrig att komma i tryck? Jag hade tidigare svårt att tro att mediaanställda hade en sådan makt eller att de ohejdat kunde bete sig så maktfullkomligt som jag hört talas om, men idag vet jag bättre. Det är alltså en kalkylerad risk jag tar, då jag lägger ut det här, men jag tänker inte låta mig styras av rädsla för repressalier. Aldrig!!!  

Min fundering är varför man, vid lågt flöde av insändare och debattartiklar, inte publicerar på en gång? Varför låta insändarna ligga på nätet och liksom vänta in kommentarer, innan man väljer att publicera? Fejkdebatt? Makt- och/eller kontrollbehov?
Att på detta sätt hindra vissa att yttra sig eller främja en viss klick skribenter, hindrar och underminerar demokratin. Alla har rätt att uttala sig och ingen tidningsanställd har rätt att sätta sig över yttrandefriheten! 
De har förvisso rätt att välja bort olämpliga texter, inaktuella sådana och även att, vid platsbrist, förkorta texter. Men att medvetet, och på helt andra grunder, välja bort vissas insändare eller debattartiklar, är såväl omoraliskt, som fel. Mina insända texter behandlas, som ni vet, mycket styvmoderligt --- lika ohöljt gement och orättvist som sagans Askungen. Men precis som hon, är jag en obotlig optimist, som med humor och glatt humör vägrar låta sig nedslås eller kuvas. Vad är väl en bal på slottet...? suckade Askungen, men minsann fick hon inte sin prins och ett lyckligt liv till slut, medan styvmodern och systrarna avundsjukt stod där med lång näsa? Svinhugg går igen, säger ordspråket och det brukar stämma. Jag kommer också att dansa på bal! Och akta're vad jag kommer att dansa!!    

Och nu när jag skrivit av mig min irritation och frustration kring detta -- större än så var den inte och så funkar jag -- så nu kan jag gå och lägga mig o sova gott.  

Natti-natti!  :o)