Tjejkväll
I lördags var Tinas make bortrest nånstans för att åka skidor. Då tog hon tillfället i akt att fixa en tjejkväll och bjöd sålunda hem oss "tjejer" på middag. Vi blev en munter liten skara om fyra kvinnor: Tina själv, mor Gunnel, grannen Karin och undertecknad. Sönerna Simon och Wilhelm var också med, men bara då vi åt -- sen var de barmhärtigt entledigade. Man kan ju inte kräva, att män ska orka sitta med vinglada och muntert pladdrande kvinnor, hur länge som helst.
Här är några bilder ifrån den synnerligen trevliga kvällen. Tyvärr är min kamera inget vidare, när det gäller att få skarpa bilder i mysbelysning, men dåliga bilder är bättre än inga, tycker jag, så håll tillgodo!
Tinas kök med allt minutiöst förberett för mumsig middag.
Min rara och mycket tekniskt experimentella dotter, Märta-Li, hade kvällen före trixat med min kamera och fått till svartvitt... Uttrycket nöden är uppfinningsrikedomens moder stämmer verkligen exakt in på mig, för det där med instruktionsbok är inget för mig. I rådande situation var jag sålunda bara tvungen att på nåt sätt lista ut, hur man ändrar inställningen för detta på min kamera. Och jajamensan, mamsen fixade biffen! ;o)
Mamma Gunnel pysslar med telefonen i väntan på maten. Tar fram kamerafunktionen, kanske...? Äh, jag vet inte. ;o)
Bakom henne syns i alla fall Tinas helt nymålade vita och fräscha kök.
Den mysiga Roganderska TV-hörnan.
Här väntar det vackert dukade bordet på oss hungriga gäster.
Grabbarna Rogander (Wilhelm och Simon) deltog glatt småpratande i middagen, men valde sedan att gå undan. Förmodligen lite väl mycket tjejsnack. Det får ju finnas gränser för vad karlar ska måsta stå ut med. ;o)
Först fick vi en skål kanongod fänkålssoppa med gyllene krutonger i varsitt litet porslinstråg. Mumsigt som sjutton!
Därefter serverades en jättegod och matig sallad, med kyckling, avocado, kidney beans, spenatblad, apelsin, kikärtor och mycket annat smarrigt. Perfekt pratmat för långsamt ätande!
(I synnerhet för mig, som ju äter förfärligt långsamt och ständigt är sist klar.)
Till efterrätt hade Tina bakat en mycket god chokladkaka, som serverades florsockerpudrad och effektfullt dekorerad med små silverkulor och physalis. Mor Gunnels supersmaskiga fruktsallad med likörmarinad passade verkligen perfekt till.
Grabbarna var denna afton mycket gentlemannamässiga, och skötte in- och utbärande av mat och porslin, åt sin mor. Mycket tjusigt! :o)
Ja, detta var verkligen en mycket lyckad afton. God mat, gott vin och kanontrevlig stämning. Vi skrattade så mycket att vi nästan kiknade och hade ont i magmusklerna efteråt.
Tusen tack, Tina, för en mycket trevlig kväll!
Här är några bilder ifrån den synnerligen trevliga kvällen. Tyvärr är min kamera inget vidare, när det gäller att få skarpa bilder i mysbelysning, men dåliga bilder är bättre än inga, tycker jag, så håll tillgodo!
Tinas kök med allt minutiöst förberett för mumsig middag.
Min rara och mycket tekniskt experimentella dotter, Märta-Li, hade kvällen före trixat med min kamera och fått till svartvitt... Uttrycket nöden är uppfinningsrikedomens moder stämmer verkligen exakt in på mig, för det där med instruktionsbok är inget för mig. I rådande situation var jag sålunda bara tvungen att på nåt sätt lista ut, hur man ändrar inställningen för detta på min kamera. Och jajamensan, mamsen fixade biffen! ;o)
Mamma Gunnel pysslar med telefonen i väntan på maten. Tar fram kamerafunktionen, kanske...? Äh, jag vet inte. ;o)
Bakom henne syns i alla fall Tinas helt nymålade vita och fräscha kök.
Den mysiga Roganderska TV-hörnan.
Här väntar det vackert dukade bordet på oss hungriga gäster.
Grabbarna Rogander (Wilhelm och Simon) deltog glatt småpratande i middagen, men valde sedan att gå undan. Förmodligen lite väl mycket tjejsnack. Det får ju finnas gränser för vad karlar ska måsta stå ut med. ;o)
Först fick vi en skål kanongod fänkålssoppa med gyllene krutonger i varsitt litet porslinstråg. Mumsigt som sjutton!
Därefter serverades en jättegod och matig sallad, med kyckling, avocado, kidney beans, spenatblad, apelsin, kikärtor och mycket annat smarrigt. Perfekt pratmat för långsamt ätande!
(I synnerhet för mig, som ju äter förfärligt långsamt och ständigt är sist klar.)
Till efterrätt hade Tina bakat en mycket god chokladkaka, som serverades florsockerpudrad och effektfullt dekorerad med små silverkulor och physalis. Mor Gunnels supersmaskiga fruktsallad med likörmarinad passade verkligen perfekt till.
Grabbarna var denna afton mycket gentlemannamässiga, och skötte in- och utbärande av mat och porslin, åt sin mor. Mycket tjusigt! :o)
Ja, detta var verkligen en mycket lyckad afton. God mat, gott vin och kanontrevlig stämning. Vi skrattade så mycket att vi nästan kiknade och hade ont i magmusklerna efteråt.
Tusen tack, Tina, för en mycket trevlig kväll!
Kommentarer
Trackback