Min mycket kreativa dotter Märta-Li, pysslar, som ni vet, om den här bloggen. Det är hon som är min "webdesigner" och den uppgiften sköter hon utan min inblandning eller medverkan. Ibland går hon, utan att säga nåt, helt sonika in och ändrar utseendet på den, vilket, för en rutinsökande människa som mig, väl snarast är att betrakta som terapi. Hon -- och alla andra som känner mig -- vet att jag har synnerligen svårt för överraskningar och plötsliga förändringar av sånt jag älskar och känner mig trygg i. Det är liksom common knowledge att jag trivs allra bäst då jag får göra samma, samma, samma... De flesta vet, att jag kan äta samma maträtt hur många dagar som helst i rad, utan att bli less, att jag helst går till samma restaurang/pub varenda gång jag går ut, att jag på semestern gång efter annan återvänder till samma älskade resmål, att jag väljer samma slags mat varenda gång jag köper hem färdigmat eller går på restaurang... och de vet, att jag ständigt går samma promenadstråk, att jag kan se samma film hur många gånger som helst och aldrig möblerar om hemma. När jag hittat nåt jag trivs med, så håller jag mig till det.
Why change what's perfect? är liksom min devis och den lever jag efter. Jag har, i motsats till de flesta andra människor, inget som helst behov av förändring eller "kickar" för att trivas med mitt liv. Det är inte så att jag motsätter mig eller vantrivs med nya rutiner eller saker -- det är bara det att jag inte har behov av dem, och i de fall då jag väljer själv, sker det alltså enligt minsta motståndet lag... det blir automatiskt det jag känner mig trygg med. Jag är väl som tjuren Ferdinand, antar jag -- jag trivs liksom bäst under min korkek...
Nu är min webdesignardotter, på den punkten, lite annorlunda än jag; hon pysslar, ändrar och stökar mest hela tiden -- såväl i datorn, som i hemmet, hon provar nya saker, känner efter ett tag, förkastar och provar ytterligare nåt nytt. Inte alls som jag, alltså... Och när hon märker att jag
t ex börjat "boa in mig" i min gröna blogg, överraskar hon mig genom att gå in och ändra dess utseende. Ena dagen är där gröna löv och en grön bakgrund, nästa är där en ny header med helt ny bild och olivkvistar i bakgrunden. När detta börjat kännas vardagstryggt, har jag en morgon plötsligt orkidéer och en brun blogg. Snyggt och sobert blir det -- hon har nämligen mycket god smak, min dotter!  
Och idag upptäckte jag plötsligt, att det snöar i min blogg!! Små söta flingor dalar sakta ned över skärmen. Precis hur rart som helst! Eftersom jag ogillar vinter, kyla och snö, passar dessutom detta mig utmärkt; skön lägenhetsvärme, varm dator i knät, mjukt soffhörn, en stor kopp ångande te -- och en vintrig blogg, där det snöar, utan att jag varken fryser eller tvingas skotta. Perfekt, var?

Tusen tack, älskade Märtis, för att du pysslar om din mamma!