Miljoner varma, häpna, överlyckliga, överraskade och stolta tack till Björk!
Om jag hade orden.... om jag visste hur jag skulle uttrycka min stora glädje och tacksamhet... om jag bara inte formulerade mig så in i norden tanttöntigt och beskrivningsotillräckligt... ja, OM inte allt det där, så skulle jag berätta för er om den helt fantastiska gåva jag fått.
Om min kamera inte var stendöd och dess laddare gömt sig nånstans i flyttstöket, så skulle jag knäppa bilder på den underbara, vackra, Björkska och finurligt komponerade gåva jag fått.
... men just nu -- en tidig morgon, då ryggen liksom blöder inuti, då mitt huvud ännu inte vaknat, då mina leder fortfarande värker av stelhet, då såväl fingrar som hjärna vägrar samarbeta och t.o.m. själva tingen (kameran, laddaren, datorn m.m.) stretar emot och är osamarbetsvilliga -- fungerar inte detta, så det får vänta tills senare. Jag återkommer i ärendet.
Tills dess vill jag bara säga: Miljoner, varma, häpna, överlyckliga, överraskade och stolta tack till dig, Björk! Din gåva kom så glädjande oväntat och så himlastormande överraskande. Och jag är så otroligt, vanvettigt glad och tacksam!
äh! jag blir ju helt rodnig ju.
du har tackat mej dom finaste sätten redan!
och jag kunde väl aldrig tro att den lilla struntgåvan som skulle passat sej bättre i juni skulle gå hem så väl. men det är förstås trevligt.
kram!
Åh va jag blir nyfiken men du sa ju att du skulle återkomma så jag får väl vänta då!Ha det gott min kära Åsa!
Åh, kära Björk... Din gåva var så underbar och verkligen ingen struntsak. Med din tillåtelse skulle jag vilja publicera delar av det medföljande brevet, för det var en otroligt vacker uppmuntran och till enorm glädje för ett tilltufsat och kantstött gammalt icke-behörig-lärarhjärta.
Jag ser f.ö. att du efter det här läsåret, är i akut behov av Åsakuren för självnedvärderande icke-jag-uppskattande elever.
Upprepa följande, bestämt och med emfas, till dig själv sisådär tio gånger varje gång du passerar en spegel:
- Jag är älskad, omtyckt, värdefull, vacker och begåvad, och det jag gör och är gläder mängder av människor!
Det är nämligen både sant och oerhört viktigt att du tar till dig! För att orka fortsätta ge och älska andra, måste vi i slutändan också älska oss själva -- annars tar vi liksom slut.
Åh, kära Marianne -- så kul att du kikar in här då och då. :o)
Jag ska idag
1. göra ett aktivt och intensivt försök att hitta kameraladdaren
2. låna min dotter Märtas kamera -- kanske t.o.m. henne själv som fotograf, för hon tar verkligen jättefina bilder
Jag måste ju få bilder på fortskridandet av renovering och inflytt... för nu är det fint vill jag lova!!! Och ändå är det inte klart än -- nästan inga möbler och "förtifjorton" kartonger stående mest överallt.
