Som julafton, fast mycket bättre
Jag är så tacksam och känner mig så omhuldad och välsignad. 🙏😊💞
Just nu är det som julafton, fast mycket mycket bättre. Julafton förknippar jag nämligen inte bara med umgänge med nära och kära utan även med krav, stress, press, ågren och utmattning.
Just nu känner jag bara julaftonsglädjen, tacksamheten och kärleken. Varför? Jo, det ska jag berätta.
Min fibromyalgi är just nu mer oberäknelig och kännbar än nånsin tidigare, kroppen värker och utmattningen är lika förlamande som förut, men jag har tak över huvudet, mat att laga och äta, ingredienser att baka av, solen lyser, dagsljuset återvänder lite mer för varje dag -- m.a.o. många saker att glädjas åt . Jag har dessutom så himla fina, fantastiska, varmhjärtade, underbara, omtänksamma och generösa vänner - både nära och långt bort - som finns där med humor, lyssnande, samtalande och stöd. Några av mina långt-bort-vänner har precis förgyllt min vardag och mitt liv på det allra finaste av sätt. De har spontant, generöst och kärleksfullt brytt sig om mig och skickat mig saker jag behöver och önskar mig. Nu förstår du varför jag just nu känner mig så överväldigad av glädje och tacksamhet. 🙏 💚
Lotta - en jättefin Facebookvän som jag lärt känna genom #sickasFK och de sjukförsäkringsrelaterade grupperna. 💞 Hon vet alltså att jag har multidiagnoser och svår värk.
Spontant och omtänksamt har hon tänkt, att det som funkar för henne kanske också kan funka för mig. Sålunda skrev hon ett jättefint brev till mig och skickade det tillsammans med en burk B-vitamin, som enligt instruktion ska kombineras med järn och C-vitamin.
Att Lotta har tänkt på mig gör mig så ofantligt rörd och glad. Såååå himla fint och kärleksfullt. Vi har ju aldrig träffats eller ens pratat på telefon. Ändå har hon engagerat sig i min värk och funderat över om något kan lindra den.
Och att hon tagit sig tid att skriva ett två sidor långt brev, gör mig ännu mer rörd och tacksam. I dagens IT-samhälle är det väldigt väldigt sällan jag får ett handskrivet brev.
Till råga på allt har hon även kostat på att köpa och skicka vitaminer till mig. Ja, du förstår hur kärleksfullt och omtänksamt detta är, eller hur? Min tacksamhet vet inga gränser. Jag hittar inga ord.
Tack tack tack och återigen tack, finaste bästa Lotta. 💖💖💖💖
En annan jättefin Facebookvän är Jessica. Inte heller henne har jag träffat eller pratat med i telefon. Men det är ändå en god vän vars inlägg och händelser jag ser, följer och engagerar mig i. 💕
Jessica är en av dem som läst och svarat på ett frågeinlägg jag gjorde om hur man bär sig åt för att sätta ihop en s.k. mormorspläd av virkade rutor. Jag har alltså fått ett 90-tal färdigvirkade rutor och vill försöka göra något av dem. Jag vill försöka göra klart det givaren hade tänkt när hon började virka alla dessa rutor. Jessica har uppfattat att jag gärna vill försöka, trots att jag är långt ifrån säker på att jag kommer att klara det, eftersom mina händer somnar, domnar och värker när jag håller i någonting längre än nån minut. Hon har också förstått att det saknas en hel del garn för att jag ska kunna försöka -- garn som jag inte har i dagsläget och som jag inte har pengar till att köpa just nu.
Så vad gör varmhjärtade och generösa Jessica då? Jo, hon ber att få bidra med pengar till garn. Sååååå himla fantastiskt och fint att jag nästan blir gråtfärdig.
Tack tack tack snälla fina Jessica. 💖💖💖💖💖
En tredje jättefin Facebookvän och mediakontakt är Göran, som jag lärt känna genom #sickasFK och INBLICK, som är den tidning Göran skriver för.
Eftersom jag bär på en oskriven och mycket angelägen bok i mitt huvud och hjärta, så fastnar mitt öga lätt och ofta på andras inlägg om det de skrivit och författat. Därför har jag såklart följt Göran och hans inlägg på Facebook. Ifjol såg jag i hans kommentarer att han ägnade tid åt att skriva på sin bok. Jag visste då inte att han även var författare och det gjorde mig nyfiken på vad han skrivit. Dessvärre har minneskapacitet och ork inte räckt till för mig, så jag har glömt att Googla för att ta reda på svaret på min undran...
Så såg jag häromdagen i ett av Görans inlägg något om hans bok, och eftersom jag då satt vid datorn satte jag igång och Googlade. Jag insåg att jag ville läsa Görans böcker och skrev en kommentar till honom om att jag skulle prata med Mats, som är bibliotekarie på "mitt" bibliotek, om möjligheten att ta hem Görans böcker. Döm om min stora överraskning och synnerligen glada förvåning när Göran då skrev till mig att han skulle skicka mig en av sina böcker. 😍💝
Så såg jag häromdagen i ett av Görans inlägg något om hans bok, och eftersom jag då satt vid datorn satte jag igång och Googlade. Jag insåg att jag ville läsa Görans böcker och skrev en kommentar till honom om att jag skulle prata med Mats, som är bibliotekarie på "mitt" bibliotek, om möjligheten att ta hem Görans böcker. Döm om min stora överraskning och synnerligen glada förvåning när Göran då skrev till mig att han skulle skicka mig en av sina böcker. 😍💝
Idag kom den med posten. När jag öppnade paketet och bläddrade i boken blev jag ännu gladare och kände mig ännu mer som ett barn på julafton. Dels har Göran skrivit en hälsning till mig, dels upptäckte jag att boken handlar om Simon Ådahl som är en del ur gruppen Edin & Ådahl, vilket var och är en av mina absoluta favoritgrupper. Plattan "Reser till kärlek" spelar jag ofta och jag älskar den lika mycket nu som jag gjorde när jag precis köpt den i början av 90-talet.
Kan du förstå hur saker och ting kan "slumpa sig"...?
Tack tack tack, snälla fina Göran. Den här ska jag läsa med glädje, intresse och eftertanke. 💜🙏
Som sagt -- jag känner en sååååå stor tacksamhet och jag känner mig såååååå välsignad.
Idag var på flera sätt en alldeles väldigt bra dag. 🙏💚
