Åsa E Melander -

Två dar i Teheran

Kära Minoo och Navid mötte mig med en sååå vacker blombukett på Tehrans flygplats klockan 2 på natten.

Hemma hos Mitra och Iraj väntade alla med pizza. De var vakna och väntade med att äta tills jag kommit. Så himla omtänksamt och gulligt så jag blev gråtfärdig.

När vi vaknat och kommit igång, lagade Mitra Ghorme Sabzi. Jättegott!!

Vi blev av olika skäl kvar i Tehran en extra dag. Då passade vi på att åka till ett shoppingcenter och gå i butiker och ha det lite mysigt.

Här är husen i området där Mitra och Iraj bor.

Iran har fantastiska utsmyckningar både inom- och utomhus. De smyckar till exempel sina tunnlar, broar och murar med mosaik och vackra konstverk. Här är ett exempel fån Teheran. Tyvärr är trafiken i Iran så snabb, hektisk och intensiv, så det går inte att stanna och fota på vanligt sätt, utan man får försöka filma och fota medan man åker förbi.

I Sverige får man inte måla på husens fasader. Det både får man och gör man i Iran och det är jättefint!

Jag försökte fota en del av de fantastiska dekorationerna, men det var jättesvårt. Bilderna blev suddiga, men man kan ändå få en uppfattning om hur de har lagt sig vinn om utsmyckningen.

Vi råkade åka förbi några personer, som var ute och roade sig med att flyga drake.

Det här fångade direkt mitt intresse, eftersom jag helt nyligt lyssnat till Ahmad Khan Mahmoodzad, som var den lille afghanske pojken som spelade Hassan i filmen "Flyga drake". Han sommarpratade i början av juli och det var otroligt intressant att höra honom berätta om sitt liv. I sitt sommarprat nämnde han bl.a. att det nuförtiden är förbjudet att flyga drake i Afghanistan. Bara på Eid är det tillåtet. Hur det förhåller sig i Iran vet jag inte.

Här är Ahmads sommarprat från SR P1 1 juli 2016:

Här är sekanjebin. Det är en jättegod persisk blandning, som man t.ex. kan dippa grönsaker i. Jag köpte med mig en sån flaska hem i resväskan.

Tidigare hade jag ingen aning om att man kunde köpa den färdigblandad på flaska. Inte heller visste jag att man kunde dippa i den. Jag hade bara smakat den i en jättegod dryck. Men jag hade också hört om den i ett youtube-klipp med fåret Babaii.

När jag nu förstod kopplingen mellan kahu, som är det persiska ordet för sallad, sekanjebin och klippet med fåret Babaii, så blev det plötsligt jätteroligt.

Här är klippet:

Minoo poserar med sin upp-och-ner-vända riskastrull. Hon gör himla god tadiq både i vanlig kastrull och i polo paz (riskokare).

Se här så tjusig och god hennes tadiq blir! Så här lyckas inte jag minsann med min.

Till maten serveras mild gul lök och färska bladgrönsaker.

Med Mitras riskokare blir resultatet så här. Jag tar en bild på hennes riskokare, så att jag ska veta vad jag ska söka efter i butikerna.

Maman Zari avbryter snällt diskandet och torkandet, och poserar glatt för kameran. :)

Man har köpt "snabbmat" för att det ska vara snabbt och bekvämt.

Kobide kebab - grillade köttfärsspett - levereras med grillade tomater och pepperoni.

Kebaben levereras på bröd, som suger upp köttsaften och håller maten varm.

Himla himla gott kan jag lova!!!

Här är vi redo att hugga in, men först en snapshot. :)

Jag lovar att det här var lika gott som det ser ut på bilden!

Mitra och maman Zari stökar och plockar och städar i köket. Vi ska strax ge oss iväg mot Esfahan. Det lite längre än till Stockholm, så vi hade en rätt lång resa framför oss.

Efter en stunds resande stannar vi för att fika och gå på toa. Jag valde något som jag inte vet vad det heter och som jag aldrig provat förut. Det smakade lime och var jättegott och läskande.

Vi gick också in i en slags "zoologisk trädgård" med både växter och djur. Det var ungefär som ett växthus och jag tror aldrig att jag varit i en så varm lokal tidigare... förutom när jag bastat förstås.

Där var så varmt att knappt växterna överlevde. Djuren hade det erbarmligt. Det var rena skräckexemplet på hur man inte ska behandla djur.

Mitt bland alla dessa stackars djur fanns vackra och sevärda installationer och kulturella utsmyckningar. Det var sålunda en mycket blandad och säregen upplevelse, som vi upplevde väldigt olika utifrån våra olika uppväxter, bakgrunder och perspektiv.