Torsdag och fredag
På torsdagskvällen åkte vi iväg till familjens bagh (villa med trädgård ute på landet).
När vi var där förra året, berättade de att villan var tio år gammal och behövde renoveras. I år har de genomfört den renoveringen och det blev så fint och fräscht.
När vi kom fram var det precis som när vi kommer till fjällstugan. Alla gick direkt in i en annan lunk. Stillnade liksom av.
Minoo var så glad och nöjd med sitt nyrenoverade kök i sin uppfräschade villa. Hon visade glatt på alla genomförda åtgärder.
Jag och Minoos pappa Bahman satte oss vid bordet och drack te och smakade på medhavda sötsaker.
Sesamkakor har jag ju köpt i våra hälsokostaffärer ända sedan jag var i tonåren, eftersom jag älskar dem.
Men här i Sverige är de pyttesmå, dyra och ligger plastförpackade tre och tre. I Iran köps de i stora bitar, som ligger i en kartong och de är såååååå mycket godare än de vi köper i Sverige.
Det här är sötsaker, som är friterade och indränkta i någon slags sockerlag. De är fyllda med olika typer av nötblandningar. Inte min favorit, men jag är inte rätt person att bedöma, eftersom jag inte är så förtjust i sötslisk.
Det här var något nytt för mig. Såna här hade jag aldrig sett förut. Ludna små saker, som jag inte visste namnet på.
- Baadam, förklarade maman Zari för mig.
Baadam är det persiska ordet för mandel. De här var fallfrukter, som fått ligga på ett fat för att mogna.
Tyvärr, var de tomma. Inga mandlar hade hunnit utvecklats i dem, innan de trillade av grenen.
Mitra och maman Zari satte sig och såg sin favoritserie på tv, och Bamdad la sig på golvet med sin iPhone.
Vi gick en tur i trädgården och kikade runt lite. Bland annat på den här "utemöbeln", som de låtit renovera.
Förra året var den i behov av både rengöring, lim, tvingar och ytbehandling. I år var den stabil med fin ny yta. Jag finner nästan inga ord för att beskriva hur himla fint jag tycker att det är.
Förra året var jag bekymrad och lite ledsen över hur familjens gårdsansvarige anställde hade låtit både gård, trädgård och utemöbler förfalla. Nu var allt uppfräschat och fixat. Nu kändes allt helt rätt.
Vi passar på att föreviga den här fina och glada stunden.
Det är sååååååååååååå skönt ute. Luften är varm - strax över 30 grader. Inga insekter eller kryp.
Vi har en mysig stund med te och skön samvaro ute på altanen. Än är det inte dags att grilla kvällens måltid. Det är gott om tid och ingen jäkt. Vi bara myser och har det gott.
Vi sitter länge och myser med te och öl, innan herrarna kör igång grillen.
Dags att grilla. Navid och Bamshad håller ställningarna vid grillen.
Jag har hittat en ny funktion i min nya mobil: Man kan filma och samtidigt knäppa bilder.
Mycket funktionellt och praktiskt, MEN filmklippen blir ju lite konstiga, eftersom folk ställer upp sig för bildtagning mitt i filmklippet. Det var emellertid väldigt smidigt och det spelar ju ingen roll att filmklippen blir lite hipp som happ.
Minoo och Hooras föräldrar.
Jag, Minoo och Hooras mamma.
Jag och Minoo.
Hooras mamma, jag, Minoo, Pega, Ghazal och Hoora.
Kvällens underbart goda måltid bestod av
- noon sangiak (ett speciellt och jättegott persiskt bröd)
- marinerade och grillade kycklinglår
- lime, som man pressar över kycklingen
- mast (persisk yoghurt)
- dogh (en mycket god persisk yoghurtdryck)
Morgonen efter är jag, maman Zari och Bahman som vanligt uppe tidigare än resten av familjen.
Jag äter frukost och passar sedan på att gå en tur med kameran.
Det här är entrédelen av familjens gård. Bortom buskarna till höger i bild finns entréportarna och gårdsansvariges bostad.
Här syns porten och den anställdes bostad.
Odling och rabatt till höger om tjänstebostaden.
Pool för både barn och vuxna.
Vackra rosor, som lyckas överleva hettan.
Plommon med strimmor av gult. Såna som vi brukar köpa hemma i Sverige, men de smakar sååååååå mycket sötare och godare direkt från trädet.
Gula, jättesöta och helt underbart goda plommon.
Blålila söta och jättegoda plommon.
Bahman och jag söker oss till de stora buskarna med shah toot - alltså, svarta/mörklila mullbär.
De är så otroligt goda att jag måste mmmmmmmm:a när jag äter dem.
I år är också vindruvorna färdiga att ätas.
Vi plockar och sköljer. Sedan låter vi oss väl smaka.
Maman Zari.
Hooras föräldrar är också morgonpigga, så de ansluter sig till oss ute i pergolan.
Tänk att jag får den här fantastiska möjligheten att smaka söta vindruvor, som plockats direkt från trädet!
Jag är rörd av tacksamhet och känslor.
En bild på en syn, som är mycket ovanlig för oss svenskar:
Färska nysköljda vindruvor direkt från trädet i ett durkslag på en köksbänk.
Resten börjar vakna och komma upp till frukost.
Libanesisk ost, noon sangiak, frukt och chai eller kaffe.
Hooras mamma avnjuter sitt te i soffan.
Faraz och Bamdad sover fortfarande eftersom de nattsuddat med film till fram på morgonkvisten.
Minoo förser sig med te.
Bamshad steker morgonägg.
På bänken ligger dagens planerade lunchgrillning framme för att tina, så att de kan fyllas med bladgrönsaker, kryddor och annat smått och gott.
Jag har ju ätit frukost och vill gärna vistas utomhus, så jag fortsätter min tur med kameran.
Här är familjens ena grillplats. Det är den som ligger på framsidan huset vid entrén.
När man står vid grillplatsen och tittar längs husets gavel ser det ut så här. Det är vyn bort mot poolområdet.
Jättefint, eller hur?
Precis vid entrén och grillplatsen står bilarna parkerade.
Jag rundar hörnet på husgaveln och knäpper ett kort av baksidan.
Här är solsängen, som också fått ny ytbehandling. Den skyddande plasten ligger delvis kvar, eftersom familjen inte varit här. De har ju varit i Teheran och hämtat mig.
En fin rabatt vid poolområdet.
Vy från poolområdet bort över lekplatsen. I förgrunden växer Minoos kryddväxter. Bland annat den persiska gräslöken tareh, som vi tyvärrr inte har i Sverige.
Här har jag gått bort till en rondell, som ligger ungefär i mitten av trädgården.
På bilden syns familjens lekplats för barnen.
Vid gången i den här "rondellen" växer en fantastiskt vackert blommande buske. Det finns tre sådana på gården. Det här är en av dem.
Här är vy över poolen och poolområdet från "rondellen" sett.
Något till vänster om "rondellen" får jag den här vyn.
I "rondellens" ena hörn växer det här fikonträdet.
Det här är ett slags fikon som är päronformade. Det finns också andra sorters fikon i trädgården.
Här är en vy nästan från "rondellen" inöver pergolans utemöbler.
Aprikosträd, tror jag... I så fall heter det zardaloo på persiska.
Fantastiskt att se de här frukterna växa på träden. Frukter, som vi annars bara ser i fruktdisken på affären.
Vad det här är för träd vet jag inte. Jag känner inte igen varken bladen eller de små frukterna.
Så här ser det för mig okända trädet ut. Någon som vet?
Här längst borta vid muren bortanför pergolan, växer mandelbuskar.
Det är verkligen något jag aldrig sett eller ens vetat hur de ser ut.
Faktum är att jag ibland undrat hur mandel ser ut när de växer. Nu vet jag.
Så här ser mandel ut, när de växer på busken eller trädet.
Visst är de fina?
Jag är helt betagen av de små ludna frukterna och kan inte låta bli att fota dem.
När jag vänder mig om borta vid muren, kan jag ta en bild mot pergolan. Som ett tak över den plattlagda gången växer vindruvor.
Till vänster om mig ser vyn längs muren ut så här.
När jag går förbi den nedhängande vindruvsrankan, så ser det ut så här. Längst bort till vänster är porten ut. Till höger längst bort i bild är tjänstebostaden.
Det här är vyn snett ner mot villans yttre gavel.
Här är vyn bort mot gårdens andra sida. Man kan nästan se muren längst där borta.
Över dessa plattlagda gångar växer vindruvor.
De är söta och smakar helt underbart.
Söta, smakrika och helt giftfria vindruvor.
Jag fascineras av de underbara färgerna och formerna, och kan inte sluta fotografera.
Här är en annan slags fikon. De är kortare och rundare i formen. Tyvärr inte mogna än.
Fantastiska att se, eller hur?
Här är druvor, som inte är ätmogna än. Dessa plockar vi och hjälps åt att rensa, för de ska pressas till juice.
Navid har vaknat. Han kontrollerar att poolen fylls som den ska.
Vattnet strömmar ner i poolen och jag ser fram emot att få simma. Otroligt för att vara mig, eller hur? Jag är ju en riktig badkruka, som aldrig nånsin badar - det vet ju alla, som känner mig. Men här är det nästan 40 grader i skuggan och jag-vet-inte-hur-varmt i solen. Här räknas inte poolens vatten som varmt, när det är 18 grader. Här är vattnet ljummet och skönt att bada i, så här längtar jag faktiskt till att få doppa mig och simma.
Jag önskar att vi kunde vara i bagh varenda dag i flera veckor. Det skulle vara helt underbart!
Dags att grilla lunchmaten.
De stora fiskarna är fyllda med allehanda goda smaksättare och inpackade i folie.
Nu läggs de på den glödande kolen.
De lägger glödande kolbitar ovanpå foliepaketen.
Minoo står med mig och förklarar.
Medan jag har solat, badat och njutit av det vackra vädret, har de övriga vistats inomhus i väntan på att lunchen ska bli klar. Jag reflekterar och tänker:
Inte undra på att ungdomarna tycker att det är tråkigt i bagh, när de bara är passiva inomhus hela tiden. Om de skyddade sig mot solen och vistades utomhus skulle de både ha roligt och slippa sin d-vitaminbrist.
Det gäller för övrigt alla åldrar, för de är alla inomhus och ojar sig över mig som är utomhus.
När fisken är färdiggrillad ska den tas ut ur foliepaketen.
Det är lite besvärligt eftersom folien är het.
Fisken doftar underbart och ser jättegod ut.
Fisk, ris, tadiq, sallad, yoghurt och dogh. MUMS!
Jag har ingen aning om vad det här är för slags fisk. Jag har aldrig sett dess like förut.
Den har gigantiska ben, som gör den lättrensad och lättäten.
På eftermiddagen, när det blivit svalare utomhus, tar grabbarna fram sin hubble-bubble, som de kallar vattenpipan. Vad det heter egentligen vet jag inte.
De röker tobak och smaksätter med en essens, som luktar som färska blåbär.
Lite senare är det baddags för ungdomarna. De badar bara på kvällarna då det är svalt ute och kan inte förstå mig, som bara badar när det är soligt och varmt.
Maman Zari har färska mandlar på ett fat. Hon öppnar dem med en tegelsten. Hon ger sedan dessa till den lilla afghanska flickan, som bor på gården.
På kvällen spelar ungdomarna kort.
De har så roligt tillsammans och det är en ren fröjd att se dem. En sådan härlig och fin vänskap är ofantligt värdefull.
Innan vi städar klart och stänger igen bagh för den här sommaren, samlas vi i den varma nattluften ute på altanen och äter jättegod pizza. Det var den allra godaste pizzan jag smakat i Iran.
Vi vill föreviga och minnas den här stunden, så vi knäpper många kort.
Vi äter, myser och har det så härligt.
- Men hallå! Titta hitåt då! säger Minoo, som håller i kameran borta på poolkanten.
Vi skärper till oss och poserar för kameran. Sedan är det dags att plocka ihop, städa undan det sista och låsa bagh för den här gången. Det känns sorgligt. Det är också lite svårt att förstå, att man har en sådan komplett underbar gård och ändå väljer att bara vistas där en enda dag under en hel två-veckorsperiod. Jag, precis som andra svenskar, är ju van att betala stora pengar för att vistas hela semestern oavbrutet på en sån här plats. Att medvetet och med flit välja stadsliv i en lägenhet, när detta fantastiska paradis finns, är för mig obegripligt. Men så är jag ju svensk och uppvuxen i vårt bistra osoliga klimat, så jag kan nog inte riktigt sätta mig in i hur eller varför.
Det var i alla fall en helt underbar, solig, varm, trevlig och fantastisk dag i bagh.
Jag längtar tillbaka dit redan innan vi åkt därifrån.
Kommentarer
Trackback
