Mållös


Häromdagen fick jag mig en rejäl överraskning, när jag öppnade kylskåpsdörren i vårt personalrum i akt och mening att ta fram den mycket goda persiska soppa, som jag fått av min kära persiska familj. Soppan var borta.
 
Först trodde jag att jag letade dåligt. Sedan att jag mindes fel. Därefter att någon flyttat min soppa till den andra kylen.
 
Efter att ha letat två gånger i bägge kylarna stod konklusionen klar:
Någon hade tagit bort min soppa ur kylskåpet endera för att äta den eller för att slänga den.
Vilkendera som var orsaken vill jag inte veta. Inte heller vill jag veta vem som gjorde det. Jag skulle nämligen finna det oerhört svårt att känna tillit till en kollega, som kan göra en sån här sak.
 
Jag skrev ett hastigt och ledset mejl till all personal, där jag informerade om händelsen och att jag verkligen INTE uppskattade detta. Därefter åkte jag hem, åt lunch hemma och jobbade hemifrån resten av dagen.
 
För mig vore det totalt främmande att röra någon annans mat eller livsmedel i ett gemensamt kylskåp. Jag skulle aldrig ta eller "låna" av någon annan utan att fråga. Därför gör det här mig väldigt ledsen och besviken.
 
Jag har sett kollegor "låna" av andra. Ibland med frågan:
"Visst är det okej att jag lånar lite xxxx av dig?"
Men även utan att ägaren är där och då med kommentaren:
"Jag lånar lite xxxxx av Yxxx. Det är säkert okej."
 
Varje gång jag åsett detta, har jag tänkt: "Näe, så där gör man bara inte!!"
Om alla gjorde likadant, så skulle ingen veta säkert om den har lunch för dagen eller inte.
 
Däremot brukar jag både ofta och gärna dela min mat med andra, när de har glömt eller av annan orsak inte har att äta. Oftast har det varit jag som erbjudit, men det har också hänt att någon frågat och då har mitt svar självklart varit ja.
 
Att ta någon annans mat utan att fråga ser jag som oförskämt, hänsynslöst, egotrippat och respektlöst.
Vilken av mina kollegor dessa epitet stämmer in på vill jag, som sagt, inte veta.
Jag vill bara att det aldrig händer igen.

RSS 2.0