Projekt "Altan" etapp 5 - check!
Karlarna började dagen med att byta till den nya klinga, som jag köpt till kapen.
Så himla mycket nytta som jag haft av att få låna den, tyckte jag att jag sannerligen kunde kosta på den en fräsch o vass klinga. Gissa vilken skillnad det blev på kapningen!! Den skar som en varm kniv genom smör! Rena och precisa snitt!
Därefter körde de igång med delen mellan min och grannens altaner.
Lite pillrigt att få till, men jag tycker att de lyckades kanonbra! Pappa och Olof är såå duktiga snickare!
Först ska nu virket få torka i minst ett år, men sen ska jag vitmåla det, och då kommer det här att se mycket snyggt, stilrent och enhetligt ut. Jag ska förstås också skaffa en bit till av den plåt, som ligger ovanpå insynsskyddet.
Lillebrors härliga lillstumpa har varit med här under några av byggdagarna, och när lilla Maire kommer hit, så blir hon såååå lycklig. Hon är ofantligt förtjust i bebisar och just Maire ligger nog högst på listan -- hon har t.o.m. döpt sin docka till Maire och sköter o ammar henne precis som om hon vore en riktig baby.
Medan karlarna pysslade med kransbrädan, bytte jag den gamla trasiga och medfarna plåten mot en ny, som jag fick av pappsen. Tyvärr lossnar färgen lite här o där, då man bockar den och knackar på den, men jag ska lägga på ett lager Hammarlack, så att den åter blir prydlig o fin.
Efter att detta foto togs, lade jag också silikon längs kortsidorna på den, så att inget vatten ska kunna tränga in och orsaka skador.
Pappa och Olof höll alltså på med frisbrädan, som ska vara "krage" runt själva altantrallen. Ett tidsödande jobb, som kräver mycket noggrannhet och eftertanke. Jag blev såklart helt "över"... inte riktigt min starkaste sida det där med vinklar o sånt. *skratt*
Storebror Pär har lånat oss sin sprillans nya sticksåg, så urkapningarna går som hejsan! :D
Lillstumpan myser med en glass i en filt på gräset. Hon verkar trivas o ha det rätt okej här mitt i bygget.
Så här kapar de ur för stolparna, så att brädan kommer att ligga som en inramande krans runt hela altanens ytterkant. Inne i denna "ram" ska sedan själva trallen läggas, med början utifrån kanten och sista brädan längst in vid väggen.
Lilla gumman och mamma (hennes farmor) pysslar, leker o stökar inne hos mig.
Jag har lagt ut ett provisoriskt trappsteg, som hon gärna kliver ut på, för att få hämtning av "hästen" (läs: mig), när hon vill ut på gräset, utan att måsta gå ut via trapphuset. Lilla charmiga go'unge! *skratt*
Här måttas sista kransbiten till, under trivsamt småprat med grannen. Pappa och han gick i småskolan tillsammans, så de har känt varandra nästan hela livet.
Lite trixigt och pyssligt, och petigt noggranna är de, men så blir det riktigt, riktigt snyggt också!!
Se så elegant!!!
Nedanför kransbrädan har de monterat dit en stödbit, som trallen ska vila stadigt på.
- Det får inte bli nåt svaj eller gung! säger de strängt till mig, då jag förelår att det kanske inte behövs, eftersom biten mellan hörnet och första balken är så kort.
Så här elegant och prydligt "inramad" blir alltså min altan!!
Även trallens första bräda måste kapas ur, så att den möter och sluter an mot kransbrädan. Det tar nästa lika lång tid som att få till kransen, men sen kommer det att gå som hejsan, för då är det inga stolpar att ta hänsyn till.
Pappsen måttar vinklar, beräknar vidd på "hålen" och ritar noga ut var det ska kapas ur.
Storebror Pär, Märtis och småstumporna pratar en stund med grannen.
Då brädan fått rätt längd och blivit urkapad för stolparna, tror man kanske att den är klar att skruvas fast, men icke sa Nicke -- då ska följande göras:
1. Dit med brädan.
2. Kolla alla urkapade "hål".
3. Rita var det behövs tas ur lite till.
4. Bort med brädan igen.
5. Ta ur några millimeter med stämjärnet på utritade ställen.
6. Tillbaka med brädan.
7. Börja eventuellt om från punkt 3 igen.
De har ett oändligt tålamod de här herrarna, men så blir det alldeles väldigt snyggt och proffsigt välgjort också!!
Märtis passar på att amma Mairutt innan det är dags för oss att äta middag.
Det är något alldeles särskilt näpet med små bebisars nackar och bakhuvuden, eller hur?
Åsynen av dem fyller ens hjärta av varm beskyddarinstinkt och överväldigande kärlek!
Mamma har dukat middagsbordet och ser intresserat på bygget från sin utsiktsplats i köket, medan jag grillar för andra gången idag (det blev smidig lunch med korvgrillning) och karlarna lägger sista handen vid en urkapning.
Vi avslutar sålunda också denna byggdag med en gemensam måltid. För mig känns det mycket viktigt, att alla, som hjälper mig i bygget, fått mat o dryck i riklig mängd, så att ingen behöver gå hem hungrig efter arbetsdagen och ställa sig o laga mat.
Det är också både bra och trivsamt att summera dagen och planera nästa drag i bygget över en bit mat. Sen kan alla, mätta i magen, dra sig hem till sitt, kliva genom duschen och sätta sig i morgonrocken framför tv:n en stund o varva ner.
Jag är så innerligt och ofantligt tacksam över all hjälp jag får!!!
Tack, tack, tack, kära snälla ni!!! <3 <3 <3
Kommentarer
Trackback
