Jag är ånyo -- för vilken gång i ordningen under mitt vuxna liv -- i en lång (tycker jag i alla fall) och ekonomiskt tärande period på a-kassa. Det är arbetsmarknadsmässigt svårt att vara lärare med ej färdiggången utbildning, 50+ och kvinna. Ingen het kombo precis... spelar liksom ingen roll hur kompetent man faktiskt är.

Nyligen uttryckte jag sålunda en lätt frustrerad önskan om en Postkodlotterivinst.
Det visade sig dock, att jag fick nåt som var mycket bättre -- jag fick en fantastiskt fin vän! 

En vän, som skämmer bort mig enormt, både med att ge mig sin tid och sitt kunnande, och med att generöst lägga sin tid på att t ex gå med mig i butiker, gymma med mig, och överraska mig med saker jag önskat och/eller har stort behov av.

Nu sitter jag här under en fleecefilt med fötterna på en pall och läser den alldeles väldigt vackra boken av Bodil Malmsten, som jag fick häromdagen, och om en stund blir jag hämtad för en dryg timmes gemensam träning på Sensia.

Jag känner mig rik och väääldigt lyckligt lottad!