En helg i september åkte mor o far ner till Strängnäs, för att mor skulle läggas in för ryggoperation. Jag tyckte att det passade utmärkt, att jag samtidigt åkte till fjälls för en supereffektiv jobb- och städhelg.
Bästaste "lillasyster" Annika följde glatt o villigt med, trots att jag förvarnat om att det skulle innebära en hel del hårt jobb.

Vi inledde vår myshelg med att käka lunch på Sibylla i Nacksta. Skönt o lagomt mätta tuffade vi sedan iväg.
I Bräcke stannade vi för att fyllnadshandla lite mjölk o annat. Med en mumsig glass i hand, for vi sedan vidare mot Persåsen, där vi hade turen att hinna få oss en ljuvlig stunds titt o shopping, innan de stängde för dagen. Jag hittade bland annat en kanonfin ljuslykta i svart sträng till Siris födelsedag.

Väl framme packade vi ur bilen och satte oss sedan med den traditionella whiskypinnen i solen på altanen. Där satt vi sedan länge o mumsade nötter o pimplade whisky. Mycket njutbart o mysigt!

När vi bäddat och eldat en brasa, gjorde vi en god middag och satt sen mätta o lökade tills det var dags att sova.

Lördagsmorgonen gick i mysigt lagomt tempo. Långsam frukost, en whiskypinne till Melodikrysset och sen lite matigt i magen, innan vi körde igång med tungjobbet.



Jag inledde med att måla plåtarna nedtill på stugdörrarna, så att dessa skulle hinna torka ordentligt innan nattfrosten. Här är det Olofs dörr, som får sig ett skyddande lager Hammarlack.


I hans solvarmafönster kröp mängder, mängder, mängder av getingar. Det var så läskigt att det tog en stund, innan jag fattade vad jag såg.
Vi låste upp och gjorde sedan processen kort med så många av dem vi kunde. Vad vi kunde se fanns inte en enda levande geting inomhus, då vi låste efter oss.


Snyggt o fritt från rost!! Hammarlack är fantastiskt!


Annika flyttade hela stora ved/timmerhögen från mitt på gården till vid sidan om bastun, så att skotern kan köra framför stugan till vintern.


Vädret var så varmt o härligt, att vi bestämde oss för att ta en tur till Turiststationen i Glen och gå en sväng upp över fjället.


Lilla Majken gick fantastiskt bra på de knaggliga, guppiga fjällvägarna. Jag har verkligen en jättehärlig liten bil!!


Arådalens Turiststation. Här sov minsann självaste kungen o Silvia över i början av sin relation... och sen var plötsligt kronprinsessan Victoria på G.  ;D


Bedövande vacker fjällnatur.


I bakgrunden syns Lillfjället, dit vi ibland åker på vintrarna.


Ungefär samma vy med en annan kamera.


Jag ställer in kameran på rätt ljusinsläpp och sen traskar vi iväg.


Vädret är kanon, naturen står i sin allra vackraste färgsprakande prakt och vi bara njuuuuter.


Vi stannar o knäpper massor av bilder under vår promenad. Jag o Annika har verkligen samma fascination för färg, form o bild.


De här starkt rosa utmejslade bladen lyckades Annika fånga med sin kamera.


... och de här!


Skuggor, solljus och färger är fascinerande...





En sten, lite mossa -- så otroligt vackert!!


Jag kan bara inte få nog...


Vill bara måla... längtar efter penslar o färger!


Kan det bli vackrare?








Om jag bara kunde fånga detta med penslar..!


Det syns inte på bild, men det var rätt brant uppförslut.



Det är så vackert att man blir andäktig... Jag försöker föga framgångsrikt förmå min kamera att ta in o fånga det vackra.





Här uppifrån syns den konstgjorda sjön Anjelikan nere vid Turiststationen i Glen.


På vägen upp smaskar vi i oss blåbär o lingon.

Och dricker mängder av iskallt supergott fjällvatten, förstås!!
Ingenstans i världen är vattnet så gott som här!!!





Härifrån syns Anjelikan ännu bättre.




















Fjällbäcken porlar iskall och klar.








Det som, strax till höger om mitten av bilden, ser ut som en väg eller en å, är röken från Markus stuga, där de eldar ris och gamla stubbar.


På nedvägen har det blivit eftermiddag och solen har en annan vinkel mot träden.
Vackert, vackert..!! Trots att jag knäppt säkert 30 bilder av skogen under vår promenad upp, kan jag inte motstå att knäppa ytterligare en. Skuggor o färger fascinerar!



Annika och jag sprider gruset, som vi hämtat, över stigen upp till Markus.
Sen tar vi den dyngtunga skottkärran med oss upp till honom för att hämta stenar.



Han har öppnat en liten stig ner ifrån vägen, så Annika provkör kärran där och det går utmärkt.



Markus har en superbra liten grävmaskin med sig, för att jobba med dränering och avlopp.



Han är så himla kunnig, händig o duktig min kusin!! Och bussig!!
Vi hade oturen att gasolen tog slut i stugan och naturligtvis hände det just på kvällen, då det var beckmörkt ute. Och som lök på laxen, var det den allra sista av de gamla tuberna -- för att koppla in den fulla tuben, var vi alltså tvungen att byta kopplingar och konvertera till det nya systemet.
Gissa om jag var superlycklig över att kunna ringa Markus och veta att jag kan be honom om hjälp.



Jag kunde inte låta bli att zooma in killarnas mat- och vätskestation: Tre öl och en stor påse chips.
Mat gissar jag att de åt på morgonen och på kvällen -- över dagen var det nog ungefär det här, som höll dem igång. Beundransvärt, måste jag säga, för oj va de slet o jobbade hårt!



Annika o jag tog en välförtjänt paus med varsin drink i solen ute på altanen.



När man slitit o burit o kärrat o svettats, som vi gjort, så känns det himla gott att få slå sig ner i en skön stol med något gott o kallt att dricka.


Solen värmer gott... vi har det sååå bra!!



Vår långa arbetsdag får nu anses vara över. Dagsljuset börjar försvinna och kvällskylan kommer snabbt.



Annika skurar rent hinkarna, som vi burit grus i och borta i grillen eldar jag för grillning av kvällens goda middag -- i bastun brinner det under grytan, så att vi kan duscha o basta lite före maten.
Vi har verkligen en kanonhärlig helg!!



På nätterna var det dock mindre angenäm temperatur -- då frös det på och var kring 3-4 grader kallt. Ute alltså! Inne i stugan hade vi cirka 8 - 10 grader på morgnarna.
På söndagsmorgonen var allt fruset och gnistrande vitt, så jag skyndade mig ut med kameran. Annika trodde nog att jag blivit skvatt galen, som klädde mig och gick ut, redan före frukost, men jag ville fånga detta frusna vackra.



Igår en brasa -- idag frostvitt.


Allt är vackert frostkantat!!








För att vattnet inte ska frysa i slangen, lämnar vi den pyttelite rinnande...









Brrrr! Det är verkligen jättekallt ute, så jag förstår att Annika håller sig med kameran på rätt sida om fönsterglaset.



Inne i stugan, har Annika fått igång en värmande brasa, så kan njuta av frukosten utan att frysa.



Vi fortsätter några timmar med gruset och stenarna, innan vi kör igång med städningen.



Där det tidigare varit knädjupa hål mellan höga spetsiga stenar, är nu en tämligen jämn grusgång. När detta satt sig under vinterns tunga snötäcke, blir det nog kanonbra!



Markus o grabbarna gräver vidare...



och eldar, precis som vi, allt som inte ska vara kvar.



Hos oss fick elden ta de gamla orangegula mattorna. Jag ringde mamma och hon gav sitt okej i bilen hem ifrån Strängnäs, där pappa o Pär hämtat henne efter ryggoperationen. Nu får det så lov att bli nya mattor med mindre styprisk på gamla utnötta hörn, som rullar upp sig.



Annika o jag gav kökets nedre skåpdel, lådor och spis en rejäl duvning. Det ska kännas gott för mina kära föräldrar att nån annan, för en gångs skull, storstädat nåt i stugan. Annars brukar det vara mamma...



Medan jag målar det sista varvet på lillstugans dörr, budar, silikonar springor, städar golv och gör rent i bastun, piskar Annika mattorna...



... och gör kanonfint i skåp o lådor, med ny fin ordning och nytt skyddspapper.
Även lillbyrån fick sig en omgång, så nu är innehållet i kastrullskåpet o byrån sorterat och samordnat.



Annika tömmer öppenspisens asklåda på brasan, som jag dränkt i vatten, för att vi inte ska lämna nån riskabel glödbädd efter oss.



Annika lägger sista handen vid köket, innan vi packar ut i bilen.
Jag går runt med salt o rödsprit i samtliga avlopp, så att dessa inte ska frysa.



Stolarna är intagna o staplade. Vid fönstret står det nya 20-kronorsskåpet, som pappa köpte på auktionen i Petersvik. Tro det eller ej, men lilla Majken var stor nog att rymma skåpet!! Det är en makalös liten bil jag har, eller hur?


Bakom de fördragna gardinerna längs soffan, sitter nu bägge fönsterbrädorna.
Snyggt o enhetligt!

Jag låser stugan för den här gången och drar mig vemodig, men mycket nöjd med helgen, mot bilen...
Det är alltid så skönt att vara i Arålund, och alltid så sorgligt att åka hem... Man mår så gott med lunken och tempot i fjällen! Det är så back to basics... så sunt och läkande!



En sista bild på grusgången upp till Markus... Hard work work, men OJ va bra den kommer att bli!!



När jag passerar lillstugan passar jag på, att knäppa en bild på dörrens tidigare rostiga plåt -- nu snyggt skyddad med svart Hammarlack.


Och med det, var vår fjällhelg över för den här gången.