Nu är dom här!

Ja, nu är balkonginglasningskillarna här!  :D


Ända sedan Bosvedjan byggdes, har de tunga betongräckena på balkongerna varit ett ämne för diskussion och farhågor -- något ska visst också ha släppt från sina fästen och dråsat i backen.
Hela området har under de senaste åren fått stambyten och nya badrum, nya tak och fönster - och nu är det alltså dags för balkongerna att bli inglasade. Jättehärligt och efterlängtat av många, som har lägenhet med balkong. De blir nämligen inte bara skyddade mot regn, snö och damm, utan de blir också lite djupare. Man får alltså både mer plats och mer ljus på sin balkong.
För mig, som bor på nedre botten med altan, innebär balkongernas lilla, men dock, ökning av djup ett perfekt skydd mot den heta sommarsolen. Min lägenhet har sol nästan hela dagen och balkongen ovanför skuggar nästan mina blommor. De ca 50 cm extra djup, som inglasningen innebär, räddar mina redan tynande krukväxter från en plågsamt het torkdöd. Nu kommer de att få skugga, men ändå stå ljust.
Utanför mitt murkna altanräcke, har nu hamnat två gigantiska betongklossar, som jag förstår ska hålla den höj- och sänkbara konstruktion, som killarna jobbar från.
Vi som har altaner, som är djupare än de vita insynsskydden mellan uteplatserna, kan komma att behöva montera ned yttersta delen av dem. Mig spelar detta förstås ingen roll, eftersom jag ändå ska bygga om altanen. Den är murken och möglig och behöver bytas ut. Jag tänkte bara att det skulle få vänta tills efter de varit här och glasat in balkongerna. Då slipper jag ju skura och göra rent efter dem. Jag har heller inte skaffat nån utemöbel och det av ungefär samma anledning. Med handen på hjärtat får jag dock erkänna, att en lite för rask bilfärd längs Granloholmsleden inverkade menligt på mina planer på utemöbelsinköp -- annars hade jag redan nu haft dem stående i källaren, i väntan på ihopmontering. Nu får det tänkta utemöbelsinköpet nog bli till sensommarrean eller kanske t.o.m. nästa år istället.
Som synes är det stora, otympliga och tunga saker de här killarna flyttar runt. Jag ser på en stund och blir, som vanligt, ofantligt imponerad av sådana här yrkesmäns skicklighet. De lyckas manövrera runt sina enorma, svårstyrda och tämligen vingliga saker med en precision och lätthet som förbluffar. Och här står, vilket syns på bilderna, dessutom en hel massa av de boendes bilar, trots att vi blivit ombedda att tömma parkeringsplatsen innan tisdag (igår) -- det gör manövreringsytan för dessa killar ännu mindre, men de ignorerar bilarna och lyckas ändå få dit sina hissliknande arbetsplatser. Enormt imponerande!!!
Två veckor beräknas arbetet ta och jag kommer med spänning att följa det, från första parkett vid mitt köksbord.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0