Min sköna julafton 2011
Årets julafton var annorlunda i flera bemärkelser... bra annorlunda, sunt annorlunda, skönt annorlunda...
Våra jular är, och har alltid, varit härligt mysiga, sköna och traditionsfasta...
Det är bara det att, ibland upplever jag tradition som "måste" och som "hinder".
I takt med att åren går, så utvecklas man och förändras. Man upplever saker genom livet, som gör att ens värderingar förändras. Tidigare viktigheter blir mindre viktiga, och andra saker känns viktiga istället.
I år var min - vår - jul alltså annorlunda på flera sätt...
Jag mår alltid pyton över allt svullande till jul. Jag blir beklämd av att det shoppas hejvilt och äts utan gränser... så mycket pengar spenderas på så många onödigheter, och så lite hamnar där det egentligen behövs. Och jag utgör absolut inget lyckat undantag, trots att jag varje år känner så här o tänker en hel del på detta... Nej, jag rycks med av stress- och pressvågen jag också...
Jag har sååå många gånger försökt påverka mina nära o kära till att vi ska ändra lite på svullandet och klappandet, men inte lyckats få till några storverk.
I år råkade jag dock få syn på en ny sida: presentermotfattigdom.se
Jag blev så glad och så tagen!! Och samtidigt såååå frustrerad, för jag ville så innerligt gärna bidra och ge, men av novemberlönen återstod intet -- allt hade gått till räkningar, julklappar och julmat.
Trots att jag så ofantligt många gånger fått höra, att jag är en kill-joy och julmarodör, som drar fram fattigdom och behövande mitt i julglädjen, så kände jag att detta måste jag bara dela.
Och vad händer? Jo, istället för de vanliga "men Åsa lägg ner" och "nu ska vi inte förstöra stämningen med sånt", så nappade en FB-vän på förslaget... Han delade sidan vidare och fler hakade på.
Jag blev så himla glad! Så härligt varmhjärtade människor det finns!
Ett behov av förändring och en Ingivelse, har sålunda, denna jul, gett behövande familjer getter och annat, som innebär överlevnad för dem.
Vi inledde, som alltid, vår julaftonssamvaro med en fin glöggstund vid 14-tiden...
Denna jul dock med ett härligt uppbyggligt o fint inslag -- Julevangeliet.
(Lukas 2:1-22)
Vi läste det ur min Levande Bibeln, som ju har ett enklare och mer vardagligt språk.
I den finns också information om vem Lukas var, när han levde, när han skrev texten, till vem och varför han skrev den.
Många lever ju i villfarelsen, att detta är nån slags saga eller påhittad berättelse, men faktum är ju att Lukas var en läkare, som levde nära Jesus, och sedan under många år samlade på sig information och folks erfarenheter, som han skrev ned -- alltså dokumenterade åt eftervärlden.
Det han skrev är det vi idag kan läsa om i Lukas evangelium och Apostlagärningarna.
Vi glöggar o myser o tuggar mors oslagbart goda knäck.
Pappa servar oss med glögg, russin o mandel.
Ida myser i soffhörnet.
Siri har det lika mysigt i sin soffa.
Allt är så laid-back, skönt och måste-fritt... en perfekt julaftonsstämning!
Vi hade så mysigt, att vi inte brydde oss om, att starta tv:n o se Kalle Anka.
Vårt julbord känns för första gången nånsin helt lagom!
Inga onödigheter och inget svullande!
Mammas supergoda Jansson!
Och de "blöta" revbensspjäll, som vår familj älskar!
De är alltså stekta och efterkokta, så att de blir så möra att köttet släpper från benen.
Mysglada systrar kramas medan det sista ställs fram på julbordet.
Med morrande magar och fyllda tallrikar sätter vi oss äntligen till bords.
Min definition av perfekt julbord = mina favvosaker på tallriken, julmust och en liten nubbe.
En bit av vardera pappas hemgjorda vitlökssill, senapssill, inlagd sill och mammas stekta inlagda strömming, mammas milda rödbetssallad, mammas hemgjorda kalvsylta, en ägghalva med majonnäs och räkor, min inkokta lax med romsås, min goda rullströmming, kallrökt lax med lite senapssås, vit leverkorv, grov leverkorv, några av mammas hemgjorda köttbullar tillsammans med hemgjord mimosasallad, en skiva julskinka, ett revbensspjäll och kokt potatis.
En helt perfekt komponerad jultallrik!
Lagom mätta och mycket belåtna, dukade vi av och slappade en stund.
Sen var det dags för klapparna.
Vår pakethög innehöll många fina, välplanerade och bra saker -- nyttigheter, sunda klappar och genomtänkta gåvor.
Vi tog god tid på oss och ägnade varje klapp en stunds uppmärksamhet och samtal.
Det kändes så himla fint och gott!
Efter julklappsutdelningen var vi kaffesugna.
För Ida, Siri och mamma/mormor blev det kaffe på maten, för de tog sig en tallrik risgrynsgröt -- pappa och jag avstod.
Men det HÄR avstod vi inte! Mammas smaskiga Succétårta!
Tuggiga goda mandelbottnar med lent smörig äggkräm på. Mums!!!
Vid 22:30-tiden packade vi sedan ihop våra saker, gick ut och varmkörde bilarna lite, tackade varandra och sa god natt.
Sen åkte jag över till Hagakyrkan för att, tillsammans med Malin, delta i deras finstämda Midnattsmässa/julmusikgudstjänst.
En alltigenom underbar, vilsam, uppbygglig och fin julafton!!!
Våra jular är, och har alltid, varit härligt mysiga, sköna och traditionsfasta...
Det är bara det att, ibland upplever jag tradition som "måste" och som "hinder".
I takt med att åren går, så utvecklas man och förändras. Man upplever saker genom livet, som gör att ens värderingar förändras. Tidigare viktigheter blir mindre viktiga, och andra saker känns viktiga istället.
I år var min - vår - jul alltså annorlunda på flera sätt...
Jag mår alltid pyton över allt svullande till jul. Jag blir beklämd av att det shoppas hejvilt och äts utan gränser... så mycket pengar spenderas på så många onödigheter, och så lite hamnar där det egentligen behövs. Och jag utgör absolut inget lyckat undantag, trots att jag varje år känner så här o tänker en hel del på detta... Nej, jag rycks med av stress- och pressvågen jag också...
Jag har sååå många gånger försökt påverka mina nära o kära till att vi ska ändra lite på svullandet och klappandet, men inte lyckats få till några storverk.
I år råkade jag dock få syn på en ny sida: presentermotfattigdom.se
Jag blev så glad och så tagen!! Och samtidigt såååå frustrerad, för jag ville så innerligt gärna bidra och ge, men av novemberlönen återstod intet -- allt hade gått till räkningar, julklappar och julmat.
Trots att jag så ofantligt många gånger fått höra, att jag är en kill-joy och julmarodör, som drar fram fattigdom och behövande mitt i julglädjen, så kände jag att detta måste jag bara dela.
Och vad händer? Jo, istället för de vanliga "men Åsa lägg ner" och "nu ska vi inte förstöra stämningen med sånt", så nappade en FB-vän på förslaget... Han delade sidan vidare och fler hakade på.
Jag blev så himla glad! Så härligt varmhjärtade människor det finns!
Ett behov av förändring och en Ingivelse, har sålunda, denna jul, gett behövande familjer getter och annat, som innebär överlevnad för dem.
Vi inledde, som alltid, vår julaftonssamvaro med en fin glöggstund vid 14-tiden...
Denna jul dock med ett härligt uppbyggligt o fint inslag -- Julevangeliet.
(Lukas 2:1-22)
Vi läste det ur min Levande Bibeln, som ju har ett enklare och mer vardagligt språk.
I den finns också information om vem Lukas var, när han levde, när han skrev texten, till vem och varför han skrev den.
Många lever ju i villfarelsen, att detta är nån slags saga eller påhittad berättelse, men faktum är ju att Lukas var en läkare, som levde nära Jesus, och sedan under många år samlade på sig information och folks erfarenheter, som han skrev ned -- alltså dokumenterade åt eftervärlden.
Det han skrev är det vi idag kan läsa om i Lukas evangelium och Apostlagärningarna.
Vi glöggar o myser o tuggar mors oslagbart goda knäck.
Pappa servar oss med glögg, russin o mandel.
Ida myser i soffhörnet.
Siri har det lika mysigt i sin soffa.
Allt är så laid-back, skönt och måste-fritt... en perfekt julaftonsstämning!
Vi hade så mysigt, att vi inte brydde oss om, att starta tv:n o se Kalle Anka.
Vårt julbord känns för första gången nånsin helt lagom!
Inga onödigheter och inget svullande!
Mammas supergoda Jansson!
Och de "blöta" revbensspjäll, som vår familj älskar!
De är alltså stekta och efterkokta, så att de blir så möra att köttet släpper från benen.
Mysglada systrar kramas medan det sista ställs fram på julbordet.
Med morrande magar och fyllda tallrikar sätter vi oss äntligen till bords.
Min definition av perfekt julbord = mina favvosaker på tallriken, julmust och en liten nubbe.
En bit av vardera pappas hemgjorda vitlökssill, senapssill, inlagd sill och mammas stekta inlagda strömming, mammas milda rödbetssallad, mammas hemgjorda kalvsylta, en ägghalva med majonnäs och räkor, min inkokta lax med romsås, min goda rullströmming, kallrökt lax med lite senapssås, vit leverkorv, grov leverkorv, några av mammas hemgjorda köttbullar tillsammans med hemgjord mimosasallad, en skiva julskinka, ett revbensspjäll och kokt potatis.
En helt perfekt komponerad jultallrik!
Lagom mätta och mycket belåtna, dukade vi av och slappade en stund.
Sen var det dags för klapparna.
Vår pakethög innehöll många fina, välplanerade och bra saker -- nyttigheter, sunda klappar och genomtänkta gåvor.
Vi tog god tid på oss och ägnade varje klapp en stunds uppmärksamhet och samtal.
Det kändes så himla fint och gott!
Efter julklappsutdelningen var vi kaffesugna.
För Ida, Siri och mamma/mormor blev det kaffe på maten, för de tog sig en tallrik risgrynsgröt -- pappa och jag avstod.
Men det HÄR avstod vi inte! Mammas smaskiga Succétårta!
Tuggiga goda mandelbottnar med lent smörig äggkräm på. Mums!!!
Vid 22:30-tiden packade vi sedan ihop våra saker, gick ut och varmkörde bilarna lite, tackade varandra och sa god natt.
Sen åkte jag över till Hagakyrkan för att, tillsammans med Malin, delta i deras finstämda Midnattsmässa/julmusikgudstjänst.
En alltigenom underbar, vilsam, uppbygglig och fin julafton!!!