Jag bor alldeles intill en skola för årskurserna F-6. När det gäller det yngre årskurserna har skolan en regel, som säger att föräldrarna om morgonarna måste följa barnet in, så att personalen får pricka av, och även att de måste komma upp till skolan, då de på eftermiddagarna hämtar sina telningar - också det för att personalen ska kunna pricka av. Helt förståeligt vill personalen, av säkerhetsmässiga skäl, ha detta system. Det är lovvärt och bra, att de månar om säkerheten och de sköter det hela mycket bra... Det är alltså inte skolan eller systemet, som är problemet -- nej, det är FÖRÄLDRARNA!!
Varje morgon och varje eftermiddag råder totalt kaos på parkeringen utanför vårt hus.
Då kommer nämligen massor av skolans föräldrar, för att endera parkera och sedan följa sitt/sina barn upp till skolan eller släppa av ett eller flera barn nere på parkeringen.
Grejen är att det är VÅR parkering och INTE SKOLANS! Skolan har en helt egen parkering något längre ner på gatan, men då måste föräldrarna GÅ några meter längre, än om de åker in på vår parkering, som ju ligger lite, lite nämre. Till sak hör, att vi har tre gästparkeringsplatser -- TRE! -- och det begriper ju var och en att det inte räcker ens till de som gästar oss boende. Längst ned på parkeringen finns förvisso två gästplatser till, men dessa använder föräldrarna aldrig, för de anses ligga för långt bort ifrån gångvägen upp till skolan. Det blir liksom för långt att gå. Sålunda är det de förstnämnda tre, som det krigas om. Dessa är alltid -- ALLTID!! -- upptagna nattetid. Då står boende i området på dem -- det är de, som inte hyr en egen parkering. Om morgonarna åker några av dessa iväg till jobbet, varvid en eller ett par av gästparkeringarna blir lediga, så att föräldrarna kan ställa sig där. Emellertid finns i alla fall sällan någon ledig, eftersom de hela tiden upptas av någon förälder, som är uppe och lämnar sitt barn på skolan. Därför uppstår kaos ute på parkeringen. Föräldrar köar på den trånga parkeringen, i väntan på att nån ska komma ner från skolan och åka iväg. Då detta händer ska samtliga bereda plats åt den, som ska ut. Det backas, rattas, trängs och trixas, för att möjliggöra detta. Som jag sa, så är oftast gästparkeringarna upptagna -- då ställer sig föräldrarna helt sonika på de förhyrda parkeringar, som är tomma, för att den som hyr parkeringen för tillfället inte står där (kanske har de redan åkt till jobbet) eller så kör föräldrarna helt fräckt upp på våra gräsbeklädda ytor och parkerar sönder dessa. VARJE DAG!!! Om det står för många bilar ivägen på själva parkeringen eller om de bara har bråttom eller inte ids försöka vända, så kör de rakt uppför de låga trappstegen och tvärs över gräsmattan. Man baxnar!! De har skapat sig en bekväm utfart från vår parkeringsplats -- en utfart som aldrig tidigare funnits och som verkligen inte ska vara där. Av en helt vanlig lägenhetsparkering har dessa fräcka föräldrar ordnat sig en drive-in för sig och sina barn... de har helt oförskämt bara beslutat att vi som bor här stillatigande ska acceptera detta. Det är så makalöst att man blir stum!
Grässlänten och trappan ser i skrivande stund ut som en veritabel leråker och jag gissar att inga av dessa nonchalanta föräldrar tänker komma hit och återställa detta inför sommaren. Inte heller lär de ersätta bostadsrättsföreningen vad det kostar att åtgärda.

När alla barn lämnats, lägrar sig i och för sig ron, MEN det är bara lugnet före stormen, för på eftermiddagarna ska ju samtliga barn hämtas och då börjar det eländiga kaoset igen.  Och då är det om möjligt ÄNNU VÄRRE!! Då är samtliga stressade och otåliga, de ställer sig precis var som helst -- det är som om ingenting spelar nån roll. Huvudsaken är att de får hämta sitt barn. Alla regler, alla lagar, allt förnuft och folkvett är som bortblåst. Det råder total j-kla parkeringsanarki! OCH mitt i detta börjar de, som hyr sina parkeringar komma hem, så då ska även DE trängas och försöka ta sig fram. Är det dåligt väder -- regn, blåst, kyla -- verkar precis allt sunt bondförnuft vara som bortblåst. Då beter sig föräldrarna så skamlöst att man knappt tror det är sant.  

Här är några bilder, helt utan inbördes ordning, bara för att visa ungefär hur det kan se ut...
Obs! Jag har suddat ut folks ansikten och bilnummer, för att de inte ska kunna kännas igen, men gissa vad jag har lust att kolla upp vilka de är och var de bor. De gör sig ju faktiskt skyldiga till skadegörelse och brott mot bostadsrättsföreningens regler -- men för dagen nöjer jag mig med att hänga ut dem här och på så sätt avreagera mig lite.



Här har en mamma helt fräckt ställt sig mitt på både trappan upp från vår parkering och den intilliggande gräsmattan, medan hon säger "hejdå" till sitt barn och släpper iväg honom. Jag ser henne göra samma sak i princip varje morgon...



Notera hur det som tidigare var gräsmatta bortanför bilen, nu är en sönderkörd leråker, utan ett enda grässtrå. Se också hur sönderkörd trappan och dess kantstenar blivit. 
Jag undrar vad de här oförskämt nonchalanta människorna skulle säga, om vi började köra sönder gräsmattorna hemma i deras villaträdgårdar. Det skulle nog INTE accepteras, men åt andra hållet ska det tydligen vara helt okej. De tycker väl att de äger sina gårdar och det är ju skillnad mot detta "ingenmansland", som ingen tycks äga, varför det på nåt sätt är okej för dem att köra sönder det. Korkat? Jaa, verkligen!!! Bostadsrättsföreningen ÄGER ju marken och BETALAR för skötsel av denna, och det fattar alla sunt funtade människor.




Här är en lite tidigare bild, medan snöslasket fortfarande fanns kvar. Jättebilen i bakgrunden-- nån slags cityjeep -- kommer hit precis varenda morgon. Finns ingen parkering att baxa in åbäket på, så ställer hon sig helt enkelt bara på gräsmattan eller i trappan. Den person, som hyr parkeringen närmast kameran, har det verkligen inte lätt, då hon ska försöka ta sig ut bland alla föräldrabilar. Parkeringen är egentligen trång nog som den är och hennes p-plats ligger vrångt till. Att det ställer sig en massa korttänkta föräldrar ivägen, gör det  absolut inte lättare...




Här trixar hon sig ut,  den stora cityjeepen står fortfarande i lervällingen på grässlänten och längre ned längs parkeringen väntar bilar på att kunna "låna" hennes p-plats.

(De bägge gästparkeringarna är för tillfället upptagna --  den ena av en boende, som inte idats köra upp sin bil till sitt hyrda garage och den andra av en boende, som inte hyr nån egen parkering. Detta och det faktum att även de, som gästar radhusen tvärs över gatan, ockuperar de få gästplatserna, är problem som vi måste ta tag i, för det gör att det i princip ALDRIG finns en gästplats ledig, då boende här får gäster.) 



 




Här är en senare bild, då, som synes, en främmande bil parkerat på en förhyrd parkeringsplats (jag har suddat personernas ansikten). Gästparkeringen är nämligen för tillfället full av andra föräldrars bilar.





Mera trängsel...

Märk väl att detta är NORMALA dagar. De dagar skolan har utflykt, skidor, skridskor eller annat, som kräver att barnen har med sig mer packning än den vanliga lilla ryggsäcken -- ja, DÅ är här verkligen helt hysteriskt. Ni kan aldrig ana, hur folk bär sig åt. Som jag ser det, kan de bara inte vara så otroligt stupida -- alltså kan fenomenet bara förklaras på två sätt: endera bryr de sig inte eller så tänker de inte.   

Vid några få tillfällen har jag försiktigt påpekat eller markerat för de parkerande föräldrarna, att de står på en gräsmatta eller i en trappa... man kan säga att jag fått mycket varierande reaktioner. 
- En kvinna hävdade att hon visste det, men att detta ju inte gjorde nåt, eftersom hon inte skulle stå särskilt länge.
- En annan kvinna såg urblåst på mig och svarade "ja", då jag frågade ifall hon var medveten om att hon parkerat tvärsöver det som i våras var en fin gräsmatta. Jag påpekade då syrligt att hon väl kanske då borde flytta bilen till en parkeringsplats. Hon hade då faktiskt den goda smaken, att gå tillbaka till bilen och sedan drypa av. Var hon sedan ställde bilen för att hämta sitt barn, har jag ingen aning om.  
- En kvinna, som jag ser här ofta, öppnade bilfönstret några centimeter och tittade frågande på mig genom glipan. Jag pekade ner på leran och trappan hon stod i, varvid hon svarade:
Oj, står jag på kanten?
Nej, du står på trappan och det som i våras var en gräsmatta, svarade jag.
Jag har i alla fall inte förstört den! försvarade hon sig.
Nej, din bil är nog säkert både mjukare och lättare än andras, så det måste förstås vara alla de andra föräldrarna som kört sönder den, svarade jag mjukt, men syrligt. Hon backade då ned så att hon stod nere på själva asfalten.

Detta parkeringskaos är just nu bara irriterande... men tänk hur det ska bli SEN, då det blir varmare och man har balkongdörren öppen -- eller t.o.m. sitter ute och fikar. Det kommer att kännas som att sitta mitt i korsningen Storgatan - Skolhusallen och dricka kaffe. Nån konversation lär det ju inte kunna bli tal om i allt motorbuller och allt man stoppar i munnen lär ju smaka vägdamm o avgaser. Och dammtrasa och skurhink lär jag få god användning för...
Det var ju inte riktigt så jag hade tänkt mig, då jag köpte den här härliga lägenheten i söderläge. Hur f-n tänker folk? Har de verkligen varken folkhyfs eller sunt förnuft???