Här ett inlägg, som tyvärr råkat hamna under fel rubrik och kategori. Nu flyttar jag det hit, där det hör hemma, så att ordningen är återställd.



Här står vi på perrongen med Helene, hennes man och Ron -- och all vår packning. Detta var nämligen de allra sista minuterna vi tillbringade i Largs denna sommar. Ron följde oss dit och hjälpte till att bära väskorna. Och när vi står där, ser jag plötsligt hur Helene -- ljuvliga, varmhjärtade, älskliga, fantastiska Helene från det kristna bokcafét -- och hennes man kommer gående över perrongen ifrån Morrison's. Och plötsligt känns stunden inte lika sorglig längre. Att så här i sista sekunden få träffa och ta avsked av just henne -- hon som kommit att stå mig så nära och som blivit en sån härlig vän -- gör att det liksom känns lite lättare att lämna Largs och återvända hem till Sverige.






Det var en sån underbar tröst, att få träffa Helene en sista gång! Hon hör f.ö. också till Brisbane Evangelical. Som genom en slump (?), har hon tidigare bott granne med Ron och Betty, så de känner varandra lite halvt-om-halvt.






Hennes man, som tidigare gånger vi mött dem, varit lite tyst, blyg och osäker, är den här gången jättetrevlig och pratig.





Jag och Helene pratar ivrigt om allt och inget ända in i det sista. Hon är en sån härligt omedelbar människa, så lätt att kommunicera med.





Ron hamnar i trevligt samspråk med Helene's man...







... och de verkar sannerligen ha mycket att prata om.






Ron är som vanligt mycket pratsam och karismatisk -- en sann kommunikatör.





Kära, kära Helene.... henne kommer jag att hålla kontakten med, för oj vilken mysig människa!! Såna som hon träffar man inte många gånger i livet.


Jaa... och detta var alltså det sista jag såg av Largs för i år. Eller "för denna gång" kanske jag ska säga, för vem vet? Det kanske blir nån fler gång i år? Nu tror jag inte det, men man ska aldrig säga aldrig. Jag kanske får för mig att ta en långhelg hos nån av de goda vänner, som lämnat en öppen och stående inbjudan att komma och bo hos dem. Fast får börsen styra, så blir det nog först när jag fått ett jobb, för som arbetslös har jag ju ingen fet plånbok precis... Tills dess får vi hålla kontakt på andra sätt.   :o)