Varför tror vissa människor att de kan strunta i regler och säkerhet? De tycks tro att de kan göra det, utan att någon märker det. Jättekorkat, eller hur? Extrailla är det, när de gör det ute i trafiken.
De här människorna tycks ha nån slags "det händer inte mig"-mentalitet, som utsätter oss andra för risker.
Här är ett par exempel ute i trafiken:
Jag sitter i bilen och kör från Bosvedjan in till stan. Det är tidig morgon och alla ska till skolor, dagis, fritids, jobb och annat. Det är sålunda rusningstrafik och många som går längs vägen och på övergångsställena.
Plötsligt svänger en bil ut från en angränsande väg och liksom tränger sig ut framför mig.
När den lagt sig framför mig, så ser jag att föraren sannolikt inte ens sett mig. Den har nämligen helt igenisade rutor. Endast bakrutan är helt isfri. Framrutan har blott två små isfria hål där ventilationen har blåst rutan ren.
Bilens förare kör utan att se rakt genom hela Haga, förbi alla barn på väg till skolan och förbi alla övergångsställen. Endast den framförvarande bilens bromsljus hjälper föraren att veta när den ska bromsa eller sakta in. Själv kan föraren nämligen omöjligt se tillräckligt ut genom framrutan.
Jag fotar och ringer in ett tips till polisen medan jag kör. De tackar mig, frågar om detaljer och registrerar bilnumret.
Framme vid korsningen Hagavägen - Riddargatan slår jag på videoinspelning och filmar den livsfarliga trafikegoisten. Då har bilens ventilation blåst nästan halva framrutan isfri.
Den svänger av upp mot Lindgården och jag fortsätter in till stan.
Jag svänger ut från Skönsberg och kör Trafikgatan mot Bydalen. Bakom mig har jag en äldre Volvo.
Föraren ligger tätt bakom mig och gasar irriterat. Det är tydligt att han tycker att jag kör för sakta, men jag kör 60 km i timmen.
Det är många utfarter längs Trafikgatan och det skvätter upp mycket slask från vägen. Därför kör jag varsamt och har ögonen på skaft.
Plötsligt vrålar det till bakom och på sidan om mig. Det är Volvon som i hög fart kör om mig. Den kör i mycket hög hastighet. Men ungefär vid Bygatan kommer den ikapp andra bilar och får samtidigt möten, så den kan inte köra om fler.
Ungefär vid Shell kommer jag ikapp Volvon igen. Jag startar kameran och filmar vettvillingens fortsatta färd längs Norra vägen.
Jag blir arg och ledsen när jag ser hur Volvon plötsligt rejsar iväg igen - den rejsar nämligen mot ett för mig väldigt känsligt ställe. Det är efter rondellen vid North Car. Den drar upp farten rejält och bara forsar förbi övergångsstället utanför City Gross. Jag har kommit upp i 50 och Volvon drar ifrån mig hur snabbt som helst. Den måste ha kört minst 70.
Min ena dotter blev nedmejad av en bil på övergångsstället utanför City Gross, så det är ett ställe där jag alltid får hjärtklappning när jag ser att folk kör oaktsamt.
Upprörd följer jag vettvillingen i Volvon bort längs Norra vägen. Precis vid Valknyttsvägen saktar den in. Inga bromsljus och ingen körriktningsvisare. Jädrans trafikegoist!!!
Jag tipsar polisen.
Så hur får man såna här livsfarliga trafikegoister att inse hur farliga de är och vilka risker de utsätter både sig själva och andra för?
Ja, jag tror ju att det enda som funkar är information om fakta och att de blir avslöjade.
När de plötsligt får se sig själva på film eller foto, så kanske de äntligen inser att sånt här inte går att göra utan att andra faktiskt ser det.
Jag har kommit att älska ett bröd, som heter Non Barbari. Det är ett persiskt bröd, som jag smakade när jag var i Iran med min kära persiska extrafamilj.
Ända sedan första gången jag var i Iran, har jag försökt lära mig hur man bakar det här goda brödet. Eftersom jag vill se hur man går tillväga, har jag sökt på Youtube. Där har jag funnit och provat en mängd olika recept och tillvägagångssätt, men inget av dem har varit helt okej. Jag har provat mig fram och till slut valt att använda mig av de bästa bitarna ur flera olika Youtube-recept. Jag har sålunda skapat ett eget recept, som passar för mig.
Flera personer, som har smakat mitt Non Barbari har bett att få receptet. Kruxet har då varit att jag inte haft något recept. Mitt bröd är ju bakat på en höft med en blanding av kunskaper från flera olika persiska Youtube-recept. Mitt recept har bara funnits i mitt huvud.
Men nu har jag i äntligen kommit till skott och fotograferat, när jag bakar mitt Barbari. Nu kan jag bjuda er på mitt eget recept till Non Barbari.
Så här gör jag:
10 dl vanligt vetemjöl Om du vill kan du byta ut en del av mjölet mot rågmjöl, rågsikt eller grahamsmjöl. Det har jag provat och det blir jättegott. Huvudsaken är att du har minst hälften vetemjöl.
½ påse torrjäst
Salt efter smak. Så här mycket passar min smak och de jag har bjudit har gillat min mängd salt. Du får prova dig fram till vad du gillar.
En PYTTELITEN dutt strösocker. Obs! Bara ca en tesked!
Det kommer inte att påverka smaken. Sockret bara hjälper jästen.
Sockret är ungefär som "mat" åt jästen.
Rör om så att socker, salt och jäst blandar sig med mjölet.
Nu ska du tillsätta 5 dl varmt vatten. Till torrjäst behöver du ha vatten, som är lite varmare än till färsk jäst. Vattnet ska kännas varmt för ditt finger, men inte så att du bränner dig. Till färsk jäst har man ju ljummet vatten. Eftersom det här är torrjäst ska vattnet alltså kännas varmare.
Låt din maskin knåda degen hårt och länge. Gärna ca 10 minuter. Då skapas klistriga trådar av gluten. Dessa gör att degen blir seg och töjbar, och att brödet blir segt och gott.
Ungefär så här trådigt och klistrigt ska det se ut. Då är degen tillräckligt knådad.
Så här seg och lös ska degen vara när maskinen har knådat färdigt.
Strö lite mjöl över degen i bunken.
Lätta på degen med hjälp av slickepotten, så att mjölet kommer ner på sidorna och under degen.
Lägg plast över bunken och låt den stå i minst 1 timme.
Under tiden ska du göra "såsen", som du sedan ska smeta ovanpå brödet.
Du behöver ungefär så här mycket vetemjöl. Det är ca 1/4 - 1/3 dl.
Häll det i botten på en kastrull.
Du behöver lite bikarbonat.
Ungefär så här mycket bikarbonat. Det är kanske drygt en halv tesked.
Tillsätt ungefär så här mycket salt. Det är kanske en tesked. Jag gillar att brödets yta får en lätt salt smak. Du får prova dig fram till vad som passar dig.
Blanda ihop mjölet, saltet och bikarbonatet.
Tillsätt 1 ½ - 2 dl kallt vatten.
Rör om.
Låt "såsen" koka upp. Rör hela tiden.
"Såsen" ska bli ganska tunn. Om den blir för tjock, så får du tillsätta någon matsked vatten.
Nu har degen jäst till dubbel storlek.
Jag äger inga bakplåtspapper av silikon. Därför mjölar jag min diskbänk och häller ut degen där. Om du har silikon-papper, så går det utmärkt att hälla degen direkt på dem.
Doppa din slickepott i mjölet. Då fastnar den inte i degen.
Använd din mjölade slickepott till att dela degen i två delar. Låt försiktigt degens två delar slinka ur bunken och ner på bakbordet.
En del...
... och en del till.
Strö lite mjöl över degen, så att du inte fastnar med fingrarna.
Tänj och dra försiktigt i degen åt olika håll.
Du ska alltså dra i degen, så att den blir större. Du ska INTE kavla eller platta till den med händerna.
När du har dragit ut degen till en stor platta, så kan du flytta över den till en plåt.
Jag har, som sagt, inga silikon-underlägg, så jag använder vanliga bakplåtspapper. Papperet håller inte kvar degen lika bra som silikon och så flyttar papperet på sig, men det går ändå bra, tycker jag.
Fortsätt att dra och tänja degen, så att den blir stor. Den ska vara ungefär lika tjock överallt.
Blöt en ren disktrasa och lägg den på bänken eller bordet.
Ställ plåten ovanpå disktrasan. Då glider plåten inte runt, när du jobbar med degen.
Min Barbari blev inte så snygg den här gången, men det gör inget. Den kommer att smaka fantastiskt och det är huvudsaken.
Nu häller man lite av den svalnade såsen ovanpå degen.
Ungefär så här mycket...
Resten sparar man till den andra delen av degen.
Kleta försiktigt ut såsen över degen.
Smeta ut såsen. Dra också i brödet. Med sås på fingrarna fastnar de inte i degen.
Nu är degen rätt storlek och den har kletig sås överallt. Då är det dags att göra "spår" tvärsöver degen. Eftersom jag fotar med höger hand, så kan jag bara visa med vänster hand. I vanliga fall använder jag förstås båda händerna till att göra spåren. Jag börjar alltid på mitten och låter fingrarna försiktigt "hoppa" utåt sidorna. Jag låter fingrarna gå minst två varv i varje spår. Andra varvet kan jag låta dem glida istället för hoppa.
Nu har bägge bröden fått "sås" och "spår".
Då är det dags att ta en handflata full av sesamfrö.
Och en handflata full av de här svarta fröna, som jag tyvärr inte vet vad de heter på svenska. Jag köpte dem i Esfahan, när jag var där i somras.
Så här ser de svarta fröna ut i närbild.
Strö lite av sesamfröna och de svarta fröna över de kletiga bröden.
Låt nu bröden jäsa ungefär en halvtimme. Du behöver inte täcka dem.
Sätt ugnen på 250 grader.
Gärna varmluft / fläkt om du har en sådan ugn.
Bröden ska gräddas kort tid i hög värme.
Nu har mina bröd jäst färdigt. Dags att grädda dem.
Grädda mitt i ugnen i hög värme. Bröden behöver ungefär 10-14 minuter för att bli färdiga. Jag tittar på färgen, eftersom jag har bakat det här brödet många gånger förut och jag känner min ugn.
Du får prova dig fram. Ett hett tips är, att för lång tid i ugnen gör brödet hårt och torrt som en skorpa.
Här har jag tagit det första brödet ur ugnen.
Jag lägger det på ett galler.
Jag täcker det omedelbart med en bakduk.
När nästa bröd kommer ur ugnen, så lägger jag det ovanpå...
... och täcker det med en bakduk.
Jag brukar bädda in bröden och låta dem vila. Oftast ska jag ju servera brödet samma dag och då är det godast om det har legat i handdukar.
När jag ska servera (eller frysa) brödet, så delar jag det i lagoma bitar med en sax.
Det går lättast att klippa det här sega brödet och det blir snyggast bitar också.
Nu hoppas jag att du provar att baka det här supergoda brödet.
Det går fort, det är jättelätt och det blir en garanterad succé när du än bjuder på det.
