Tack för allt trevligt, omtänksamt, lärorikt, intressant, kärleksfullt, roligt, härligt och underbart, som jag fått och fått dela med er under det gångna året! 

 

Visst har året också innehållit tråkigheter, gråt, sorg, smärta, misslyckanden och annat elände, men det väljer jag att lägga glömskans filt över och istället se fram emot det nya årets möjligheter. 

 

Lyften man blicken, ser man inga gränser säger ordspråket och det väljer jag att fokusera på detta nya ljusa år. 

 

Gott slut och framför allt Gott Nytt År till er alla!  :) 

Här i Norrland svänger det rejält mellan vädrets ytterligheter.
De senaste dagarna har vi haft REJÄLT kallt. Under 20 grader minus. Allt gnisslar och gnekar av kylan. Bilarna startar inte, om de inte har fått stå en låååång stund med värmare. Man håller sig inomhus så mycket man nånsin kan.

På bilden syns gårdagens temperatur och väder. Hemskt!!
MEN titta hur det ser ut på tisdag och onsdag! Härligt!!! :D 

Här i Norrland svänger det, som sagt, fort mellan vädrets ytterligheter. :)

Alla som känner mig vet att jag inte brukar trivas med den svenska julen. Alldeles för mycket klapphysteri, stress och fet-kladdig julmat, som min mage inte mår bra av. Dessutom fylls jag av olust över hur det frossas och slösas, när såååå många inte har varken tak över huvudet eller mat på bordet. 

 

I år tog sig min julstress till oanade höjder och mått, för inom Komvux, där jag jobbar nu, har man nu s.k. semestertjänst, vilket innebär att

• man måste vara på skolan med sin rättning och sina lektionsförberedelser
• man måste vara på skolan mellan vissa klockslag varje dag
• man inte har någon möjlighet till flex
• man arbetar ALLA vardagar
• man inte har några lovdagar (jag brukar försöka använda loven till att rätta ikapp, förbereda och efterarbeta, så att jag slipper ha andan i halsen)

 

Dagen före julafton hade jag sålunda fortfarande inte

• handlat någon julmat
• handlat alla julklappar
• slagit in några julklappar
• gjort laxen och romsåsen
• lyckats med varken tachine, bastani eller faloodeh 
  (de blev så misslyckade att jag lämnade dem hemma)
• städat hemma
• adventspyntat hemma
• julpyntat hemma
• skrivit eller skickat några julkort
• skrivit eller skickat några julhälsningar via mejl eller sms

För andra julen i rad fick jag dessutom ryggskott precis strax före julafton. Sååå smärtsamt, irriterande och frustrerande! Man kan ju liksom inte rotera, när ryggen vägrar samarbeta. Massor av de saker, som jag skulle ha hunnit den dagen, blev nu istället helt ogjorda. Jag skulle t.ex. ha varit iväg till några kära familjer med julgåvor. Så blev det nu alltså inte. Både ledsamt och genant. 

 

Jag blev allergisk mot pälsdjur, när jag var 11 år. Då tvingades vi göra oss av med våra älskade hundar och jag tvingades också att sluta vara i stallet. Jag fortsatte rida utomhus under några år, men till slut gick inte det heller. Jag blev sjuk av alla pälsdjur - t.o.m. det som betraktas som "allergivänliga" pälsdjur.

 

Jag var ju född och uppvuxen på en bondgård, så det var en stor sorg för mig, att bli jättesjuk av vartenda gulligt, ulligt, mjukt och kärleksgivande djur. Allergin gav mig allt från svullna röda ögon och utslag till astma och nässelfeber. Så var det ända fram tills mot slutet av 2000-talet, då min äldsta dotter Märta-Li och hennes kissar bodde i Stockholm under några år. Jag medicinerade jättemycket för att kunna bo hos henne över en helg, men upptäckte så småningom, att jag successivt kunde dra ned på medicineringen. När hon flyttade tillbaka hit till Sundsvall, behövde jag bara ta den mildaste allergitabletten och ingen astmaspray alls. Varför vet jag inte säkert, men sedan jag "dammade in i väggen" i början av 2000-talet, har jag medvetet försökt att leva sundare, äta hälsosammare, ta kosttillskott (mineraler, vitaminer etc), lyssna mer till kroppen och sova mer regelbundet. Min egen teori är, att det är allt detta sammantaget, som nu visar sig som minskad allergi. 

 

Idag tar jag ingen allergimedicin alls och jag kan gosa med mina fyrbenta barnbarn, när jag träffar dem. Det enda jag inte kan göra, är att klappa dem och sedan ta mig i ögonen. I övrigt känner jag inte alls av någon som helst kattallergi längre. 

 

Min allra första kärleksrelation med en katt, var med Märta-Lis Jörgen Jönsson. Han var så vacker, ståtlig, vänlig, tålmodig och klok. Han finns alltså inte mer, men i mitt kök har jag en bild på honom. 

Jag spenderar alldeles på tok för lite tid hemma, och det mår jag absolut inte bra av. Jag har ett stort behov av att t.ex. få laga mat och stöka i köket. Det gör mig lugn och får mig att må bra. Det är dessutom inspirerande och spännande att testa olika smaker och laborera med nya recept. 

 

Igår försökte jag sålunda göra en jättegod iransk maträtt, som jag ätit hos mina kära iranska vänner.

Det var tänkt att bli ris med en krispig skorpa av saffransyoghurt och en ugnslåda med kyckling, lök, paprika och tomater. 

 

Jag tyckte att jag tittade såååå uppmärksamt, när Minoo visade hur man skulle göra riset med saffran och yoghurt, men jag tittade nog inte tillräckligt noga, för mitt blev inte likadant.

Jag fick bara en krispig yta under riset - inte upp på sidorna.

Kan det ha med kastrullen att göra..? Jag måste be Minoo visa igen.  :)

 

Min ugnslåda blev inte heller lika bra som Minoos, men det var ju mitt första försök och mina kära matgäster tyckte att det var gott, så jag är nöjd ändå.  :D