Maires första busstur
Lilla sessan Maire har varit ute på sin första busstur...
... och hon tyckte mycket om det!
Hon log och pratade med tanten mittemot,
under hela resan in till Navet.
Lilla söta charmtroll! :D
Mitt ljuvliga soliga älskade Bäckebo
En ljuvligt varm och solig julimorgon ringde min dotter:
- Mamma, får vi komma över till dig och äta frukost?
Självklart fick de det!! :o)
Vi gjorde frukost och satte oss ute på altanen. Lilla stumpan låg i skuggan under parasollen.
När det är så varmt ute, är det skönt att få ligga i skuggan utan varma kläder.
Efter en stund somnade lilla sessan, så jag bredde över henne en tunn bomullsfilt. Där sov hon sedan gott en lååång stund, medan vi fikade, mös o småpratade i solskenet.
Senare på dagen fick vi trevligt besök -- det var en av mina f d elever som kom på visit.
Lilla Mairesessan trivdes fint i hennes famn. :o)
Jag vill berätta om en mycket mysig o annorlunda liten sak, som har med detta elevbesök att göra.
Vi stod inne i mitt kök och tittade bl.a. på mina Jamie Oliver-kokböcker. Bland dessa står också en rad vita bokstäver, som formar ordet KRAMA. Vi pratade lite om detta och att jag ibland formar om dessa till ordet KARMA.
Eleven, som är ifrån Jemen, sa att jag också kan ändra till ordet KARAM, eftersom detta stämmer mycket in väldigt väl på mig och hur jag är. Hon förklarade att ordet karam på hennes språk betyder generositet.
Jag blev jätterörd och glad över detta.
Vi avslutade den soliga o fina dagen med sen middag på min härliga Bäckeboaltan --- mumsig grillad laxfilé, färskpotatis, broccoli, tomat, persilja och min hemgjorda sweet chili/creme fraiche/ajvar-sås. :D
Lillasyster Annikas varma hjärta
I ett ekonomiskt glapp (läs: tärande vacuum) mellan jobb/lön och a-kasseersättning, är det obeskrivligt värdefullt med en kärleksfullt lillasysterlig gest, som lättar på det mörka eländet och gör en glad.
En trivsam tur runt i favoritbutikerna under mysigt småprat och hjärtenära samtal.
Därefter en fullständigt ljuuuvlig sushimåltid på stans absolut bästa sushiställe --
Se så ofantligt vackert!!! Och gott!!! En fröjdefest för både gommen, själen och ögat!!
Tänk att någon gjort sig för så mycket, för att jag, som hungrig kund, ska få en vacker måltid!
Och tänk vilken lyx att få bli bjuden på en så vacker och god måltid!!!
Annikan och jag satt länge, länge på Sushi House uteservering och bara mös, åt och pratade.
En såååå ljuvlig och hjärtevärmande eftermiddag!!!
Tusen, tusen tack kära lillasyster!!!
Bure 2013
I lördags gick årets härliga musik- och kulturfestival, Burefestivalen, av stapeln uppe på vackra och natursköna Bureplatsen (Norra berget).
Här är mina bilder från eftermiddagen/kvällen:
(Jag ber om ursäkt för den dåliga bildkvaliteten -- min kamera skulle behöva få gå i pension.)
Läckert, enkelt och Erik Lindströmskt skyltat från parkeringen vid restaurang Grankotten, så att lätt vilsna och lite skogsovana besökare, som jag, ska kunna hitta till festivalen.
Detta är, enligt mina medvandrare, den ursprungliga Bureplatsen -- det som idag kallas Bureplatsen, är av mycket senare datum.
Redan på skogsstigarna nåddes vi av mysig och rytmisk musik och skönsång -- det var duon Jenrik, som underhöll.
På festivalområdet rådde, precis som tidigare år, en lugnt o skönt laidback stämning.
På och framför Månspegeln (betongplattan) hade de spänt upp regnskyddande "Beduintält", för att hindra både regn och kvällsfukt att lägga sig över artister, instrument och teknikprylar.
Läckert, effektfullt och effektivt!
Inträdet till festivalen var låååångt ifrån t ex Gatufestens biljettpriser.
Och själva festivalen -- ja, den var sååå mycket trivsammare, roligare och mysigare -- dessutom helt utan fylla, spyor och slagsmål.
Vid "insläppet" möttes man av välkomnande leenden och trivsamt småprat.
Verkligen totalt väsensskilt från Gatufestens entrégrindar och insläpp.
En snyggt designad o medvetet enkelt utformad välkomstskylt med information om festivalens tidpunkter och innehåll.
Ett mångfacetterat och välfyllt spelschema. Även om de flesta var okända namn för mig, så var de ingalunda det för lejonparten av de övriga festivalbesökarna. Nej, det var helt uppenbart att dessa namn var kända och drog rejält med förväntansfull musikpublik.
Dagens föräldrar är så härligt kloka, upplysta och medvetna! Med öronskydd kan också små musikälskare delta i musikevenemang.
Skönt rytmisk dans med bollar i snören. Mycket läckert och imponerande!
Över hela området satt besökare i små grupper. Småprat, fika, mat, skön musik och mysig stämning.
Ja, trivselfaktorn var verkligen i topp!
Uppe vid målarplanket hade man, precis som ifjol, ordnat det fint för barn i alla åldrar och dessas föräldrar. Tält för vila, mys, lek och skugga. Fint, förutseende och omtänksamt!!
Se så fint!!! :D
Här myser och leker barnen.
Notera också den läckra lampan i taket --- tältet ska inte bara fungera som ett sol-, vind- och regnskydd, utan också vara estetiskt tilltalande och stimulerande. Såå genomtänkt!! :D
Gott om "bajamajor" var det också, så ingen behövde gå ut i skogen för att uträtta sina behov.
Snyggt, rent och välordnat!!
Jag, Tina, Rebecka och Annika med två barn hittade en bra plats för våra filtar.
Det var roligt o skönt att leka o mysa på filtarna.
Vi hittade bästa Titti Iggström och satte oss såklart med henne.
Tina bjöd på nån ny slags persika i munkform. Gott och fräscht!
Skön musik i precis lagom volym, folk på filtar i glatt samspråk, mat, dryck o fika...
Tyvärr fångade min kamera inte detta med skärpa, men ni får ta det som det blev --- man hör ju i alla fall den sköna musiken.
Många besökare och ändå inget som helst stök, fylla eller nedskräpning. Helt underbart!!!
Längst uppe vid målarväggen (som var stängd för dagen), satt en liten fiolspelande grupp.
Violiner är inga störande eller volymkrävande instrument, och festivalmusiken höll precis lagom hög volym, så det var mysigt fritt fram för dessa, att spela sina instrument, utan att det störde det minsta.
På Burefestivalen råder, precis som jag sa, en så himla skönt tillåtande och laidback stämning.
Violinisterna spelade och dansade schottis i lite olika former.
En slags skuttig latmans-schottis i turer. Annorlunda och läckert!
Annika, Becka o barnen handlade mumsigt fika i Gröna Bönans Kafé-tält.
Så gjorde också Titti. Kaffe och vacker morotskaka med ringblomma på.
Tilltalande för både öga och gom!!
Vi hade sååå mysigt!! Rytmisk o skön musik, gott att äta o dricka, och en varm skön sommarkväll!!
För mig blev det ett par glas gott rosévin, ett par goda stekt-ägg-mackor och en liten hink salta rostade mandlar.
Mycket gott!!
Överallt satt besökare och myste...
Precis som ifjol, var där gott om sopsorteringskärl utplacerade på gräsmattan. :o)
Utsikten från Bureplatsen är verkligen sagolikt vacker!! Och just den här kvällen, var himlen dessutom enastående med sina dramatiska molnfärger och kvällssolen, som silade ner genom molngliporna.
Glada ljudansvarig-duon! :D
Utan dem och den här "lådan" sker det ingen musikmagi! :D
Den här pålen bär Eriks sköna signum!!
Ni känner säkert igen Erik Lindströms sköna stil från hans läckra och unika fasadmålning i Skönsberg.
Även laptopen och den skyddande duken på scenen bär hans tydliga signum. :D
Barnen gillade också hans musik. De dansade bredvid den rappande Phonetik på Månspegeln.
Kö till Gröna Bönans Kafé.
Bra och blandad meny till mycket bra priser! :D
Kaféet var så fint pyntat med blomster och precis som på festivalen i övrigt, var pyntet genomtänkt miljösnällt.
Skedar i en urdiskad konservburk, blommor i en hink och bakom den står en tetra ekologisk mjölk.
... och den lilla buketten blommor är så fin i sin urdiskade olivburk.
Några lattjar boll medan de lyssnar o myser till musiken...
Precis utanför festivalområdet står en fin van, vars läckra färger o stil jag känner igen.
Det måste bara vara Eriks!! Så himla läckert målad!!! Ge mig!!!!! ;o)
Senare i den ljumma sommarkvällen prommade vi hemåt på breda stigar genom de vackra gröna skogarna.
- Kolla här vilket läckert träd!! säger Tina, som inte vill vara med på bild.
Hon knäpper en bild på mig framför trädet istället.
- Annars har ju hela kvällen gått, utan att du varit med på en enda bild själv! säger hon förnumstigt.
Väl hemma igen plockar jag, med lätt vemod, av det numrerade entréarmbandet.
Det är nu ett helt långt år till nästa gång! Ett helt år tills nästa gång vi får besöka denna sköna folkfest för alla!!
Barnvaktsmys
Föräldrarna skulle ut och äta med finska släktingar på sommarbesök, och då behöll vi
(jag o Ida, och sen kom Ziri då hon stängt butiken) prinsessan Maire hemma på Bäckebo.
(jag o Ida, och sen kom Ziri då hon stängt butiken) prinsessan Maire hemma på Bäckebo.
Mysmiddag med vår somriga jordgubbssylt och mumsig ugnspannkaka gjord på bacon, 3 dl vetemjöl och resten 50/50 linfrömjöl o mandelmjöl, 2 tsk bakpulver, 4 ägg, 2 tsk salt och laktosfri gräddmjölkblandning.
Majrutt fick förstås ingen pannkaka, utan fick flaskan istället. :D
Som sagt: Mairemyskväll!
Projekt "Altan" slutfinnish - check!
En liten, men viktig, korrigerande och förbättrande, slutdetalj i altanprojektet:
Eftersom min altanport var skruvad på tre nivåer från två håll, med två skruvar i varje bräda på varje nivå och dessutom uppstagande tvärslåar, trodde vi inte att någon diagonalsträva skulle behövas, men vi hade helt fel.
Efter ett par dagar hade porten hängt ner sig ett par millimeter.
- Inte bra! sa pappa med emfas. Lyft den lite och dit med en sträva!
Sålunda lånade jag med mig pappas skruvdragare hem och satte dit en sträva enligt pappas noggranna instruktioner.
Och voila!! Porten rätade upp sig!!
Skruvad från utsidan så som pappsen förordade.
Ida stod på insidan av porten och höll koll på att jag skruvade på rätt ställe och inte hamnade utanför själva strävan.
Då jag satte den första skruven utbrast hon förvånat:
- Men mamma, OJ va den drog!! Hela brädan blev liksom rak -- den bara rätade upp sig!
... och så fortsatte det för varje skruv jag drog i. Överraskande, märkligt och lärorikt!! :D
Jag satte också en sträva på den fasta delen -- dels för att staga upp, dels för att ge symmetri åt ögat.
När jag ändå hade skruvdragaren här, passade jag på att skruva fast ett lås i planket.
Med detta har jag låst fast grillen i planket.
Nu är det bara vattenslangen kvar. Egentligen vill jag ju inte skruva upp nåt så missprydande, men samtidigt vill jag ju inte härbergera den inne i lägenheten, så jag får nog gilla läget och försöka hitta en plats på altanen för den. :D
Här är klick-bara länkar till hur vi gått tillväga då vi byggde min Bäckeboaltan på ByggMaxvis:
- ByggMax instruktionsfilm
- Projekt "Altan" etapp 1
- Projekt "Altan" etapp 2
- Projekt "Altan" etapp 3
- Projekt "Altan" etapp 4
- Projekt "Altan" etapp 5
- Projekt "Altan" etapp 6
- Projekt "Altan" etapp 7
- Projekt "Altan" etapp 8
- Projekt "Altan" etapp 9
- Projekt "Altan" etapp 10
- Projekt "Altan" etapp 11
- Projekt "Altan" slutfört
- Projekt "Altan" slutfinnish
Måla av hjärtans lust på Burefestivalen
I år har föreningen Urskogen fått sitt tillstånd för Burefestivalens populära målarplank/vägg utan problem, ifrågasättanden eller konstiga villkor.
Det är härligt, när utveckling inte går kräftgång, utan följer tiden framåt!
Graffiti är en konstart och absolut inte synonymt med klotter. Det är en missuppfattning och vrångsyn, som tyvärr är vanlig bland okunniga och oinsatta människor... Möjligen var det just denna, som var grund för missförståndet och debaclet ifjol, då föreningen med synnerligen kort varsel nekades tillstånd för målarväggen.
Nu tycks ansvariga inom polisen ha läst på och insett att Erik Lindströms seriösa målande sorterar under rubriken graffiti, och att hans härliga fasadmålning i Skönsberg, också hör hemma inom samma breda genre.
Här är Dagbladets utmärkta artikel om de glada Burefestivalsarrangörerna:
Burefestivalen får ha graffitivägg i fred
Bild: Dagbladet
Urskogen. Stora delar av gänget bakom Burefestivalen, från vänster: Pål Wallo, Andreas Åberg, Henrik Wallner, Erik Lindström, Thomas Ojala Gunn, Daniel Öun, Jon Andersson, Kristoffer Samuelsson, Erik Tägström, William Åhlund.
Det blev en följetong förra sommaren.
Men den här gången får Burefestivalen ha sin graffitivägg utan synpunkter från polisen.
– Vi blev förvånade förra året. Den är ju till för barn, säger Erik Lindström, arrangör till lördagens fest.
Men den här gången får Burefestivalen ha sin graffitivägg utan synpunkter från polisen.
– Vi blev förvånade förra året. Den är ju till för barn, säger Erik Lindström, arrangör till lördagens fest.
Sommarfesterna avlöser varandra i Sundsvall. I helgen kör Burefestivalen på Bureplatsen, Norra Berget.
Förra året blev festivalen uppmärksammad för något tråkigt. Polisen sa nej till att den sex år unga festivalen skulle få ha sin traditionsenliga graffitivägg för barn.
Den uppmuntrade till klotter, sades det.
– Vi hade aldrig haft problem i samband med festen tidigare. Vi bjöd in målare från hela Sverige som visade vad man kan göra med färg. Jag tror de hade någon policy förra året att minska klottret. Och det blev väl ett missförstånd, säger Erik Lindström, konstnär, graffitimålare och arrangör.
Missförstånd mellan klotter och graffiti?
– Precis. Bara för att man använder färg i sprayburkar klottrar man inte. Det ska inte finnas en gräns för vilken typ av färg man får använda. Det är skillnad på bär och bär.
I år har de fått tillåtelse att ha sin graffitivägg. Lindström berättar att den kommer vara ungefär 30 meter bred och 140 centimeter hög.
– Den är inte så hög. Den är ju till för barn.
Vilka är barn då?
– Alla som är barn i huvudet är barn. Den gränsen tänker jag inte dra.
Burefestivalen är en ideell festival helt utan vinstsyfte.
– Det går ganska precis noll varje år. Vi kastar inte ut någon som inte betalar entrén, men de flesta vill vara med och betala femtiolappen. Så då går det ganska precis jämnt ut. Men spöregnar det får vi problem, säger Daniel Öun.
Det börjar med ganska mjuk underhållning på dagen medan det blir hårdare musik framåt kvällen. Artister som Phonetik och Trainspotters kommer.
– Och så har vi Skönborgs folkdanslag. De kommer lära ut folkdans och så kommer de köra 30 minuter på plattan och göra sin grej, med knätofsar och allt, säger Henrik Wallner.
– Det blir väldigt brett. Folkdans, hiphop, reggae, dub, techno, bas. Vi vill inte bli för smala, fyller Erik Lindström i.
Gänget bakom festen är alla ur konst- och musikkollektivet Urskogen. Urskogen, som vanligtvis håller till i lokaler under järnvägsstationen i Sundsvall.
– Vi är underground på riktigt, haha. Det är nu vi kommer upp ur källaren, säger Henrik Wallner.
Ljuvlig utedag på Hemmanshöjden
Strålande sol och en klarblå sommarhimmel -- härligare går det inte att få det! :D
Lilla stumpan och hennes vackra moder låg under en parasoll på ett lapptäcke ute på gräsmattan på Hemmanshöjden.
Maire tittade nyfiket på sommarens alla färger och var glad o pratig.
Men att ha blöja en varm sommardag, gör ingen glad. Det blir läskigt varmt o fuktigt.
Sålunda luftade vi rumpan en hel del och det tyckte lilla sessan var skönt. Hon gillade att sitta "nakenfis" i mormors knä och titta på det färgglada lapptäcket.
Sålunda luftade vi rumpan en hel del och det tyckte lilla sessan var skönt. Hon gillade att sitta "nakenfis" i mormors knä och titta på det färgglada lapptäcket.
Det kliar i munnen på lilla gumman (tänder på G), så hon gnager på min tumme eller sina egna händer, så fort hon kommer åt.
Märtis läser mammagruppens intressanta inlägg på FB, medan lillstumpan äter.
Skönt avslappnad stund...
Märtis är så klok, insatt och påläst om mycket, och om amning o bebisar i synnerhet!
Hon låter stumpan äta ofta och ger henne vatten mellan amningarna, så att hon inte riskerar att bli uttorkad under såna här riktigt heta sommardagar. :o)
Mommo (min mamma) sitter i skuggan o myser, medan Märtis o Mairutt ligger o ammar på lapptäcket.
Lapptäcket var som sagt intressant och roligt. Det inspirerade lilla gumman att försöka vända sig över på mage... Hon lyckades inte helt, men nästan. Från mage över till rygg rullade hon dock helt själv, innan eftermiddan var gången -- när hon väl kommit på hur man gjorde, så gick det undan.
Se en sån vigulant liten tjej! :D
... till rygg...
... å över till andra sidan...
... för att försöka ta sig över på mage igen.
Som sagt -- en vigulant liten tjej!! :D
Burefestivalen 2013 är på G
Härliga Burefestivalen 2013 är på G och jag ser sååå fram emot den!! :D
Vet du inte vad det är?
Klicka här och läs mina inlägg om Burefestivalen -- Sundsvalls jättehärliga o mycket annorlunda musik- och kulturfest, som i år går av stapeln nu på lördag den 28:e juli på Bureplatsen (Norra berget).
Läs också här (Dagbladet)
Nån som har lust att packa en matsäckskorg och slå följe med mig dit? :D
Mormors gryn -- näpnast i världen
Näpnare och sötare finns bara inte! :D <3
Projekt "Altan" - slutfört!
Ta-ra-ta-raaaa!!! :D
Altanprojektet är slutfört, och min nya altan är en gediget utförd reklampelare för bostadsrättsföreningen Bosvedjan!!
Den enda lilla detalj, som kvarstår, är lite matjord och gräsfrö.
Jag ska snygga till den mycket gropiga o ojämna marken utanför trappan, så att den blir slät och fin. Men det får vänta tills sommaren är slut, för annars kan man inte använda trappan och det vore ju synd.
Många, många har stannat till för att prata och berömma mitt altanbygge -- de menar att storleken, utformningen och det gedigna utförandet utstrålar hög kvalitet och trivselfaktor.
Här är några godbitar ur alla de trevliga, uppmuntrande och glada samtal jag haft med förbipasserande:
Ett par, som ofta promenerar förbi här sa igår:
- Så här borde flera i området göra, för det är just sånt här, som höjer standarden och värdet på ett område!
En barnfamilj, som bor i området, stannade till häromdagen och sa:
- Man tycker ju lite synd om er, som bor i bottenplan med liten yta, mycket insyn o så, men det du har gjort här, höjer ju värdet på din markplanslägenhet med säkert 50000!!!
En mycket trevlig och snickeriintresserad hundrastande herre, brukar stanna o prata med oss varje gång han passerar. Igår kväll utbrast han:
- Jädrans va snyggt det blir, hörru! Jag ska ju bygga hemma jag också, men jag har inte riktigt vetat hur man gör eller hur jag ska utforma den. Nu har jag ju följt ditt bygge och lärt mig ett å annat, så nu ska jag köra igång jag också.
(Var han bor har jag ingen aning om.)
En dam, som bor i nästa hus, stannade till och sa:
- Men det här blir verkligen jättesnyggt!! Säg till ifall du vill sälja, för jag har en 3:a i bottenplan, men vill byta till en 2:a.
Jag berättade för henne, att jag i över 1 1/2 år sökte en 3:a i bottenplan, men till sist gav upp och köpte min 2:a. Hade det inte varit för att jag lagt ner så mycket jobb och engagemang i min lägenhet, så hade jag kunnat tänka mig att byta med henne, men nu har jag renoverat min ända inifrån betongen (rökskadat saneringsobjekt) och äntligen också byggt en gedigen altan, så nu ska jag bo här så länge jag lever. :o)
Jojo, mitt altanbygge och den färdiga altanen i sig, är uppenbarligen en källa till inspiration och kunskap för andras egna byggen i stugor, radhus och lägenheter i markplan --- och så bidrar den förstås till Bosvedjans tilltagande attraktionskraft.
Jag har lyckats glädja, inspirera, ge uppmuntran och kunskap till många, och det känns jättefint! Och så har jag förstås blivit bekant med massor av nya trevliga människor! :D
Så här löste vi stängningen av grinden/porten. Metallblecket på stolpen gör att grinden alltid hålls i samma läge -- annars skulle hålet i trästolpen bli större med åren.
Eftersom min ihopsparade altanpott nu är slut, och det blivit en del stabilt o bra restvirke under byggtiden, så beslöt jag att bygga trappan av detta, istället för att köpa färdiga o dyra vangstycken.
Vi satte sålunda ihop 170x45 och 45x45 med spikplåtar och skråskruvning, och gjorde en lådram i två höjdsteg av detta. För att minska fallrisken och öka tillgängligheten för rullstolar, barnvagnar etc., gjorde vi trappan lika bred som grindöppningen. Man kan alltså med lätthet rymmas två i sidled för att t ex hjälpa någon upp- eller nedför trappan.
Vi fäste sedan lådramen i altanens stolpar, åsar och bärlina, och stödde den med stödben på tjärpapp placerad på två stenplattor.
På eftermiddan tackade jag min kära papps för all hjälp och skickade hem honom till mamsen.
Kvar var nämligen bara själva inklädnaden av trappan och att skruva dit trappstegen.
Ett hyfsat pyssligt och tidskrävande arbete, som kräver tungan rätt i mun, men som jag gissade att jag skulle klara själv, om jag bara höll mig till det som pappa lärt o visat mig.
Jag klädde alltså trappans framsida med rester av samma virke, som jag använt i altanräcket.
Sen klädde jag också in den nedtill på sidorna, så att den sluter an någotsånär mot marken, och ger trappan och altanen ett enhetligt o sammanhängande intryck.
Och så här snygga är nu alltså trappan och altanen sedda utifrån.
Rejäl och trygg bredd o djup på stegen. Inget gnek och inget instabilt vekt virke.
Det nedersta trappsteget är lite högre än de bägge andra, och det har flera orsaker. Den främsta av dem är dock, att jag inte ville bygga trappan med tre trappsteg, eftersom den därmed skulle ha kommit så långt ut på gräset, och det var viktigt att det översta trappsteget inte hamnade alltför långt under altanens nivå -- det skulle ha känts som ett otryggt djupt steg att ta ned ifrån altanen och hade ökat fallrisken.
En annan anledning är, att trappan ska göra altanen tillgänglig, men samtidigt inte inbjuda till att ta den vägen, istället för att gå via porthuset --- den ska vara just bara en möjlighet, och inte det främsta och först valda alternativet.
Trappan är inte tänkt att, under snöfria årstider, ersätta vägen via porthuset och ytterdörren. Tvärtom är räcket och insynsskyddet tänkt att ge lite avskildhet. Även vi, som bor i markplan, ska kunna ligga o sola eller ha balkongdörren på glänt, utan att plötsligt överraskas av att det står folk på altanen eller i balkongdörren --- man kan ju t ex komma oklädd ur duschen och då vore detta inte så särskilt trevligt.
Att, som många altanägare, bygga altanen helt utan port eller grind, kändes emellertid inte som ett alternativ för mig, eftersom det då skulle omöjliggöra besök av barnvagnar och rullstolar.
Jag tycker att min kompromisslösning blev bra och är mycket nöjd med resultatet.
Och så här snyggt ser det ut inifrån.
Denna sista altanbyggardag blev osedvanligt lång, för som vanligt, då jag blir uppslukad av nåt, så glömde jag tid o rum. Timmarna gick och jag var så fokuserad på det jag höll på med, att jag totalt glömde titta på klockan. Inte förrän Ziri ringde vid 21-tiden, kände jag hur trött o hungrig jag var.
- Säg att du är hungrig! vädjade jag, men nejdå -- hon hade redan ätit middag.
- Det är lugnt -- jag tar en fika, när jag är klar om en stund, sa jag.
Jag gjorde klart det lilla som var kvar -- d.v.s. skruvningen av de sista brädorna i fotstegen -- och sedan var det bara att städa undan, sortera släng- och sparavirke, och plocka in verktygen.
Och medan jag höll på med det, kom plötsligt Ziri och Märta knatande. Älskade ungar!!!! <3 <3
De hade pratat ihop sig om ett kvällsbesök på McDonalds, då Ziri ville bjuda mig på en hamburgarmiddag som tack för kattvakten.
Gulle henne! Som om jag skulle behöva betalt för det!! Murrmurr älskar ju sina fyrbenta barnbarn!!
Och det slår mig nu, att jag helt glömt att lägga ut kisse-mys-bilder från häromdan, då hon var bortrest och jag var med kissarna.
Jag lägger in några murrmurr-kisse-bilder här:
Siggan var på sååå gosigt o mysigt humör, men det var Fredrik också.
Så fort hon lämnade sin plats bredvid mig, kom han snabbt till soffan o trampmös på mig -- sen låg han där, skönt varm o kurrande, ända tills det var dags för mig att stänga tv:n o gå hem till mig. Tyvärr, inga bilder på Freddan, för då han kom skyndande för att ta hennes plats, råkade min mobil ligga längst bort på bordet, så jag nådde den inte.
- Himmel va' snyggt de' blev å va' duktiga ni varit!! berömde döttrarna. Men kom nu mossan, så drar vi på Donken! De' ha'ru verkligen gjort dig förtjänt av!!! ... och jag var förstås långt ifrån nödbedd. ;o)
Min sista och ovanligt långa altanbyggardag avslutades, alltså, med mysig o välkommen kvällshamburgare med Märtis o Ziri. Och med det är nu mitt altanbyggarprojekt slutfört.
Tusen varma och innerliga tack till alla er, som hjälpt mig på olika sätt!! Ingen nämnd, ingen glömd. Ni har alla hjälpt mig på vardera era sätt, och alla har de varit lika värdefulla och välkomna.
Så fort omständigheter som väder och plånbok medger det, blir det en trevlig altaninvigning på Bäckebo. :D
Jag blir så lycklig, då jag hamnar bakom ett jordbruksfordon!
Jag blir så himla lycklig, varje gång jag råkar hamna bakom ett jordbruks/lantbruksfordon!!! :D
Det innebär nämligen, att det fortfarande finns aktiva jordbruk här i min region, och det är något att vara mycket, mycket glad över!!
Med den takt som våra svenska gårdar läggs ner idag, har jag förstått att samtliga svenska jordbruk/lantbruk kommer att vara borta år 2035.
Visste ni det??? Det gjorde inte jag, förrän jag, för några år sedan, blev inbjuden till en lunchföreläsning med LRF -- och jag blev chockerad av det jag hörde. Jag tror inte att jag lyckades anteckna nånting från resterande del av föreläsningen, för alla mina tankar och känslor kretsade kring detta enda och ödesdigra faktum.
Kan ni tänka er hur det blir då?? Då vi inte har några svenska gårdar, menar jag!
Då kommer vi att tvingas köpa allt kött och spannmål från utlandet. Inga svenska kött- eller spannmålsprodukter kommer att finnas i våra affärer, och svensk potatis, morötter o.dyl. kommer inte heller att finnas. Och jag som alltid köper så lokalproducerat som möjligt --- ni vet, morötter från Alnö, tomater från Söråker etc. Ska vi alla efter 2035 tvingas köpa brasilianskt kött, holländska tomater och spansk potatis?? Nej fy, så hemskt!!
Sverige kommer, utan sina egna gårdar, att vara helt i händerna på andra länder, deras priser, besprutningslagar och bristfälliga kontrollsystem. Vårt tämligen trygga svenska livsmedelssystem kommer att vara ett minne blott.
Och vi kommer inte att få se några betande kossor i våra svenska hagar, inga sädesfält som böljar i vinden och inga åkrar som plöjs och sås.
Vill vi verkligen ha det så??? Inte jag i alla fall!!! Och den sorgliga utvecklingen försöker jag, så aktivt jag som enskild individ kan, att motverka och ändra på.
Och därför blir jag så himla glad varenda gång jag råkar hamna bakom ett jordbruksfordon!!! :D
Recyclad altan
Vad hände med min gamla altan? Stora delar av den var ju fortfarande fräscha. Trallvirket, bärlinan och åsarna, som varit under tak, var det ju inget fel på.
Jo, altanen recyclades. Inte i sina beståndsdelar som byggavfall på tippen. Nej, vi gjorde nåt mycket bättre!
Scrolla ner får du se! :D
Ida och kompisen Acke sågade loss den fräscha altanhalvan som ett enda sammanhängande block och fraktade den sedan uppför backen till Ziri. Där lades hela altandelen på hennes uteplats.
I efterhand har hon och André fixat med fiberduk under den och anpassat storleken, så att den sluter tätt mot staketet och väggen, samt bytt ut hennes gamla trasiga trappa mot den, som hörde till min altan.
Visst blev det kanonbra? :D
Se så jättefint det blev!! De duktiga ungdomarna har lagt altanen på stenplattor, så att den ska skyddas mot fukt och hålla länge.
Instant Altan kallas den här lösningen, som är en win win situation för alla.
Mycket billigare, snabbare och miljövänligare, än att starta från scratch och bygga nytt. ;D
Projekt "Altan" etapp 11 - check!
Idag, kära läsare, hade jag sååå önskat, att vi haft en tredje person här i altanbygget!!
Då kunde denna/denne ha filmat det synnerligen nervkittlande ögonblick, då jag sågade mig igenom de sista centimetrar av regel, som höll altanporten på plats.... och denna tyst o elegant svängde upp ut mot pappsen, som stod utanför för att hålla koll på händelsernas utveckling --- det blåste nämligen rejält och var mycket starka kastvindar.
Både jag o pappsen hade trott, att den skulle sprätta upp med ett tjong, alternativt hänga ner sig med ett knirk eller möjligen inte gå att öppna alls, för att jag sågat i lite fel vinkel.
I alla händelser hade vi räknat med, att den skulle behöva anpassas och justeras lite. Men nähädå! Ljudlöst bara hängde den där i sin exakta position. Förbluffad och småskrattande öppnade pappa porten och såg på mig, där jag stod -- precis lika förbluffad -- innanför med sågen fortfarande i näven. Sen bara skrattade vi!! Högt, överraskat och lättat!!
Tänk att ha haft denna spännande stund och våra förvånat lyckliga utrop på film! Det hade varit hur härligt som helst. Men stillbilder är inte att förakta de heller, för de visar med all önskvärd tydlighet, hur tjusig min altanport blev.
Porten öppnade sig alltså precis i enlighet med lillebror Olofs beräkningar. Hur elegant och tjusigt som helst!!
Lillebror har alltid brukat säga att "det där kan man räkna på", och OJ så rätt han har!!!
Utan hans beräkningar, hade vi aldrig kapat så som vi gjorde, för vi hade trott att sågningen skulle göras i en annan vinkel.
Här följer lite bilder från dagens glada altanbygge:
En liten upprätande åtgärd: En tunn kil i framkant rätade upp överliggaren.
Stolpen hade tyvärr råkat sågas av snett och då är det lite knivigt att få överliggaren att ligga som den ska. Men pappsen visste hur man gör, för att slippa såga om den.
Vi har även kilat på ett par ställen under räckets överliggare, för så här långa och kraftiga plankor (170x45) har en tendens att krumbukta sig lite. Det är nästintill omöjligt att hitta en spikrak utan sprickor eller för stora kvistar, och om man mot förmodan lyckas med detta, så vrider den gärna sig lite, då man satt den på plats. Istället för att tvinga den rak och riskera stora sprickor i ändarna, har vi istället kilat den lite och låtit den vara lite vriden. Det är ändå helt rakt för ögat och det är det som är det viktiga.
Som sagt: Porten bara gled upp. Rakt, tyst och elegant. Inget häng eller gnissel.
Vi hade lyckats få exakt rätt sågvinklar och dessutom exakt rätt spänn på gångjärnen.
- Ska vi sätta nåt mothåll? Du behöver egentligen inget, utan det skulle i så fall vara bara för säkerhets skull, säger pappa.
Jag är så tagen av stunden, att jag inte kan tänka eller besluta mig, så det där med lås o mothåll får vänta -- jag knyter fast porten tills jag funderat klart.
En tvättlina får göra tjänst, tills vi klurat ut vilken typ av lås som ska sättas dit.
Räckets hela överliggare är nu på plats. Snyggt, gediget och stabilt. :D
Lite klurigt med vinklar som varken är räta eller 45 grader, men med lite innovationsförmåga och fantasi har vi löst det ändå.
Nu ska vi bara göra en trapp -- sen är altanprojektet klart. Och då har jag tveklöst nedre Norrlands absolut bästa altan!!! :D
Projekt "Altan" etapp 10 - check!
Vi tvingades abrupt avsluta gårdagens altanjobb p.g.a. störtregn och iskall blåst, så jag glömde helt att fotografera. Vi koncentrerade oss istället på att rädda kapen och verktygen undan regnet.
Här är några bilder tagna i efterhand, då det var en paus i ösregnet.
Här har alla staketspjälor kommit på plats, och även den 45x45-regel, som ligger på insidan spjälorna och utgör extra stöd för överliggaren.
Några av spjälorna är mindre breda än de andra, men så länge avstånden mellan dem är lika stora, så luras ögat att tro, att räcket är enhetligt utformat.
På det här sättet blir det mindre iögonfallande, att avstånden mellan stolparna är olika.
Märta o Maire kom över, medan solen sken och det fortfarande inte regnade... och med följde också Agnes Skrufvan Karlsson, som hittade ett gott grässtrå utanför grannens altan.
Hon är så vacker, Skrufvan! :D
Här har regnet drivit oss inomhus, så vi lämnade överliggarna på plats, utan att skruva fast dem.
De är alltså bara ditlagda på plats, och den yttre biten är heller inte kapad i rätt längd -- den ska också formas till, så att den ser snyggt rundad ut i kanterna.
Olof hjälpte oss att beräkna hur stor vinkel vi behövde kapa överliggaren i, för att grinden/porten ska gå fri när man öppnar den --- så att inte överliggaren krockar med sig själv, alltså. En lätt vinkling av snittet, gör att den går lätt att öppna och ändå sluter tätt, då den är stängd.
(Så är det tänkt och beräknat, men för mig, som inte är riktigt insatt i vinklar o siffror, ska det bli jättespännande att såga loss grinden från reglarna och se detta funka i verkliga livet.)
På gångjärnssidan har överliggaren, av samma orsak, kapats i motsatt vinkel.
Vi hann bara få dit ett av grindgångjärnen, innan stormen kom, men man får ändå en hum om hur det kommer att bli. Vi kapar inte de återstående reglarna, förrän det är dags att sätta dit gångjärnen.
Gångjärnet sätts med "spänn", så att grinden inte hänger sig så fort vi kapar reglarna och släpper den lös. D.v.s. man vinklar gångjärnsfästet lite, så att det redan är i spänn, innan den fått grindens tyngd vilande på sig. Sen böjer man med milt våld ner själva gångjärnet (den långa svarta metalldelen) och skruvar fast den på plats. Då kommer inte grinden att säcka och hänga ner sig.
Obs! Man måste också vara noga med att sätta gångjärnsfästena lika långt från stolpens kant.
Nu är det bara räckets överliggare och trappan kvar, sen är Projekt Altan slutfört.
Och den snyggaste o mest gediget byggda altanen i norra Sundsvall har jag fått!!! :D
Maire o Märtis
G'morrn allihop!
Dröjer en stund extra vid dator o kaffekopp denna ledbrutna morgon, och passar på att servera er några ljuvliga Maire-bilder, medan pillren kickar in. :D
Se så vackra de är, min dotter och min dotterdotter!! <3 <3
Det är svårt att ligga på mage och samtidigt vara stilla, så bilderna blir lite halvsuddiga, men vad gör väl det?
Se en så näpen profil!!! Sötast i hela världen!!
Maire pratar glatt med gammelmormor Inger på andra sidan bordet.
Gammelmormor, förresten... och gammelmorfar... Vi tycker att det är tunga o jobbiga ord att säga. Vi har funderat och försökt komma på nåt mer lättsagt alternativ, men det blir bara krystat o konstigt.
När mina egna döttrar var små, kallade de mina föräldrar för mommo och moffa.
Det känns mest naturligt att låta dessa redan invanda "namn" fortsätta gälla för mina föräldrar, även om ordet mommo betyder mormor på finska, och det väl egentligen är jag som är Maires mommo.
Jag tror nog att Maire ändå kommer att vara helt klar över vem, som är hennes mormor -- det har ju inte med svenska eller finska ord att göra. :D
<3 Du å ja, mamma!! <3
Prinsessan Maire och hennes vackra mor i ljuvligt samspråk.
Pusspuss!!! <3
- Jag älskar dig!! <3
Så näpen, så bedårande, så underbar!!!
Mina världsbästaste å goaste föräldrar
Mina föräldrar är verkligen världens bästa!!
Inte världens bästa i betydelsen "världens mest perfekta och felfria övermänskor" -- nej, det är inte så jag menar! Och det är jag glad att de inte är, för oj så jobbigt det hade varit.
Nej, jag menar, att mina föräldrar är världens mest goa, omtänksamma, generösa, snälla, varmhjärtade, hjälpsamma, stöttande, trevliga, lättsamma, roliga och härliga!! Och jag är såå glad åt, att just de är just mina föräldrar!!
Idag t ex uträttade de några ärenden på Birsta och kom sedan förbi här på hemvägen, för att se hur altanen blev, då jag satt dit staketspjälorna...
Och vad hade de köpt åt mig, tror ni???
Jo, en kanonfin, stabil o exklusiv dynlåda!!
Jag blev sååååååå glad!!! :D
Check it out! Både snyggt och praktiskt!!
Håller för vikter upp till 60 kg, vilket betyder att lätta personer kan sitta på den.
Vi satt länge ute i eftermiddagssolen, och då det var dags att gå in o se 18-nyheterna, passade jag o mamma på att inviga dynlådan. :D
Den svalde med lätthet mina fyra dynor.
- Nu slipper du ha dynorna inne på golvet, sa mamma.
Eller som pappa skämtsamt uttryckte orsaken till att de köpt lådan åt mig:
- Vi är så innerligt trötta på att se dina dynor inne på golvet om somrarna! *skratt*
Jag bor ju lite trångt i min lilla 2:a och den är inte utrustad med någon klädkammare, så som lägenheter oftast är. Det är sålunda lite smått om förvaringsutrymme, och dynorna till mina utemöbler har sommartid därför alltid fått stå lutade längs nån vägg eller nåt skåp i vardagsrummet. Inte så särskilt prydligt förstås, men så har det fått vara, och det är detta som min käre pappa nu använde som skämtsam orsak till att de kostat på mig denna fina dynlåda.
Som sagt: Världens bästaste föräldrar!!! <3 <3 <3
Projekt "Altan" etapp 9 - check!
Gårdagen fick, precis som jag tänkt, gå i långsamhetens och vilans tecken.
Jag höll mitt svettroliga morgonpass på gymmet, men sen gjorde jag inte särskilt många knop under resten av dagen. Staketspjälorna kom på plats, men det var också allt jag åstadkom.
Det som tog längst tid, var egentligen att komma på hur jag skulle sätta dem --- alltså, vilket mellanrum jag skulle välja mellan spjälorna... när det var gjort, så gick själva ditfästningen rätt snabbt.
Först gick jag återigen runt lite i området, för att kika hur andra satt sina spjälor -- det finns nämligen tusen och en varianter. Därefter valde jag att sätta upp två varianter på prov, och sen gå ut på gräset och se efter vad som såg bäst ut.
Man kan tycka, att detta väl borde vara en enkel grej, men så är inte alls fallet...
Valet av springstorlek mellan spjälorna i mitt staket, styrs till viss del av att stolparna inte kunde sättas med exakt samma mellanrum. Vi hade bl.a. en ventilationsglugg och lite annat att ta hänsyn till, så staketstolparna sitter där det har gått att sätta dem, och sen anpassas spjälorna efter detta.
Sålunda krävs en stunds rejäl eftertanke, innan spjälorna sätts dit.
Alternativ 1: den första spjälan vid varje stolpe sätts dikt stolpen och därefter lämnas glapp mellan spjälorna. (Så har jättemånga!)
Alternativ 2: den första spjälan vid varje stolpe sätts med ett glapp mellan spjälan och stolpen.
Efter att ha gått ut på parkeringen och sett staketet på avstånd, valde jag detta alternativ, även om det innebär att det, på några ställen i staketet, kommer att måsta bli en smalare spjäla, som tydligt avviker från de övriga.
Alternativ 1 gav, tyckte jag, ett oregelbundet och rörigt intryck. Det blev vid varje stolpe liksom tre enheter dikt varandra (spjäla-stolpe-spjäla), som bildade nån slags kompakta klossar i staketet. Alternativ 2 däremot, gav ett luftigt och, för ögat, harmoniskt intryck.
Då hade jag alltså valt metod. Kvar var att bestämma hur stort glapp jag skulle ha. Även detta har enormt stora variationer här i området. Jag valde nån slags gyllene mellanväg, för att få det så enhetligt mot övriga altaner, som det bara går.
Lite trixigt var det att hålla, måtta och skruva samtidigt -- i synnerhet när man har en kropp, som inte medger huksittande eller knästående arbete -- men jag kom på en mycket smidig lösning:
Jag förberedde genom att i förväg sätta fast skruvarna på rätt ställen i spjälan, så att jag skulle slippa vingla med detta i själva skruvmomentet.
Genom att sitta på en stol, som jag hela tiden flyttade med mig längs staketet, frigjorde jag ena foten, som fick agera stöd för spjälan underifrån. På detta sätt fick jag bägge händerna fria -- den ena för att hålla i spjälan och måtta in den i rätt position, den andra för att hålla i skruvdragaren.
För att slippa mäta varje glapp både upptill o nedtill, såsom man gjorde i Byggmax instruktionsvideo, så använde jag en spjälbräda som mellanlägg --- d.v.s. jag satte dess sida mellan varje spjäla, så att avstånden mellan dem blev lika långt som deras tjocklek. Detta "mått" klämdes fast mellan den spjäla, som redan satt där och den jag höll på att skruva, och "måttet" fick sitta kvarklämt där tills jag skruvat alla fyra skruvarna. Mycket smidigt och knä- o ryggbesparande! :D
Efter en stunds skruvande i solgasset, kom Ziri, André och Ida med lunchbaguetter. Då fick jag en välkommen stunds rast o vila och trivsamt småprat.
Medan Ziri sedan plockade undan och satte på kaffe, assisterade Ida mig med spjälskruvandet --- det går sååå himla smidigt o snabbt då man är två, som hjälps åt. :D
Ta-daaa!!! Snyggt va? :D
Nu fattas bara överliggaren, så är staketet och vind/insynsskyddet klart.
Här på gaveln ska den breda grinden/porten och trappan bli.
På min gamla altan fanns inget trappsteg och grinden var så smal, att mina vänner med rullstol och barnvagn inte kunde ta sig in på altanen. Det var ett stort hinder och problem, som jag nu ser till att bygga bort.
Min lägenhet ligger ju i bottenplanet och huset har en fin metallramp upp till bron vid porten, så jag ser det som viktigt att även altanen byggs så handikappvänlig som möjligt och förbereds för framtida eventuella behov av anpassning.
Se så snyggt, gediget och rejält!!! :D
Kvar är nu att klyva några staketspjälor i rätt bredd, men det får pappsen göra, för jag kör som sagt ogärna kapen. Sen ska överliggare, grind och trapp dit... och sen blir det en liten altaninvigning för alla, som varit så himla snälla och hjälpt mig bygga den. :D
Projekt "Altan" etapp 8 - check!
Pappsen o jag inledde dagen med att sätta dit resten av kjolbrädorna. Ansvaret o kunnandet vilade tungt på pappsen, för det där med vinklar o gerning är inte riktigt min grej. Lyckligtvis kom André o Ziri efter bara en liten stund, och se då löste karlarna gerningen på ett kick. Sen tog vi en stunds fika- och fruktpaus.
Se så fint det blev! :D
André hanterar kapen tryggt o lätt.
Det är en bra avlastning för pappa, när mina mågar är med i bygget, för jag använder ogärna kapen, vilket innebär att pappa får göra precis all kapning. Familjens förra kap körde jag som hejsan, men den här känns obekant och otrygg.
Här har den första 45x45-regeln för räcket satts på rätt höjd. Räcket ska bli lagom högt för att skydda lite mot insyn, men ändå släppa in maximalt med ljus och sol på altanen.
Så kom mamsen med go'fika och då tog vi kaffepaus. Hon är sååå duktig på att baka min mamma!! :D
Den pyttelilla bit vi ökat på mitt altandjup, ger så ofantligt mycket! Se bara!! Nu kan vi alla sitta runt samma bord, utan att nån trängs upp mot en vägg eller ett räcke. Tänk att 40 centimeter kan göra så stor skillnad!
Så blev klockan fyra och Olof kom med släpvagnen, för att skjutsa mig o tre 140x45:s plankor tillbaka till Byggmax, och istället köpa tre 170x45:s dito, samt köpa några fler 45x45:s reglar.
När vi kom tillbaka efter uträttat ärende, hade karlarna hunnit massor!!
Scrolla ner så får du se!! :D
Jag blev jättepaff!!! De hade hunnit sätta nästan hela vind- och insynsskyddet.
Ziri hade dessutom kapat till allt spjälvirke i rätta längder, och lagt dem i prydliga högar.
Mycket modig tjej, som skött kapen alldeles själv! :D
Här passar pappa och André in den sista lilla spjälan i den del, som ska vara vind- och insynsskydd.
I port/grinddelen fattas den sista spjälan längst ut.
Den kapar o klyver de till här...
... och Lars-Erik är på plats med skruvdragaren
.
Sen måttar de noggrant den 45x95-regel, som portens gångjärn ska fästas i.
Pappsen kapar...
... och Lars-Eric skruvar. :o)
Mamsen, Märtis, Ziri o André myser i kvällssolen, som snart försvinner bakom grannhuset.
Det har varit en låååång arbetsdag för pappa o mig. Middagsmaten är snart klar och det börjar bli dags att plocka ihop för dagen.
Pappa o Lars-Eric mäter och kapar till den sista lilla delen.
Sen är det äntligen arbetsdagsavslutande mysmiddag!
Min mage har morrat ända sen lillebror Olof och jag gav oss iväg ut till Byggmax o K-rauta med släpvagnen vid 4-tiden, och när vi äntligen sätter oss till dukat bord, är klockan nästan 7.
En bild på finaste lilla sessan i min famn, får avsluta dagens bildskörd. Hon ligger så nöjt och suger o gnager på handen, så att det smaskar o låter.
Jag är också alldeles väldigt nöjd!! Och trött!!
Fredag får, efter morgonpasset på gymmet, bli en lugn poa-på-dag, då jag sätter de spjälor i staketet som ska sättas hela och inte behöver klyvas. Mer tänker jag inte göra. Mer orkar varken jag eller min kropp.
Nej, kropp och själ behöver få vila lite och samla energi, innan det är dags att göra det sista -- alltså, trapp, port och överliggare. :D
Helt rätt om Gatufesten, Björn!
I dagens lokaltidning, Dagbladet, har Björn Brånfeldt skrivit ett mycket bra inlägg om Gatufesten.
Björn sätter fingret direkt på den ömma punkten -- alltså, biljettpriserna och varför de är så höga som de är.
De flesta "vanliga mänskor" har bara inte råd att gå på Gatufesten, för då skulle detta bli sommarmånadernas absolut enda förlustelse. Då skulle man ha tömt hela sin spargris och kvar funnes då inte pengar till andra sommarljuvligheter som badutflykter med glass, en pizza i kvällssolen, grillning med goda vänner etc.
Den svenska sommaren är kort och man vill få njuta av den så mycket det bara går. Att då använda hela sommarkassan till en enda grej -- Gatufesten -- funkar ju bara inte. I synnerhet inte för familjer.
Nej, Gatufesten är, och har alltid varit, på tok för dyr för låginkomsttagare, som t ex mig.
Som singelförälder med tre barn, har jag alltid tyckt att Gatufesten borde vara gratis. Då skulle både knallar, krögare och butiker tjäna mer, för OJ va mycket folk som skulle komma dit då. Det är ju bara att se på vilket gigantiskt folkhav det brukat vara, då det förr var gratis inträde på onsdagarna.
Jag tror, att om man släpper Gatufesten fri för alla, låter fler lokala band spela och tar hit färre storstjärnor, så kommer också fler mänskor att söka sig till Gatufesten. :D
Läs Björns inlägg på Dagbladets hemsida genom att klicka här, eller scrolla bara neråt.
Gatufesten svek i år – inte publiken
Låt oss prata klarspråk:
Gatufesten 2013 var ett fiasko.
"Publiken svek" hette det i en nyhetsartikel i veckan.
Det snacket är, om ni ursäktar, ren bullshit.
Det var inte publiken som svek Gatufesten, det var Gatufesten som svek publiken.
Jag satt i vintras med i en fokusgrupp som skulle tycka till om "nya Gatufesten".
Jag gillade idéerna: färre artister, färre scener, ett mindre område, foodcourten vid restaurangtälten.
Men det fanns en stötesten – och den hotar dra ned Gatufesten i fördärvet.
Biljettpriserna.
Vi kan diskutera artister och band till leda, men vi kommer aldrig ifrån fakta:
Det är – på tok! – för dyrt att gå på Gatufesten.
Gatufestens vd Anna Frisk lyssnade ödmjukt på allt vi i fokusgruppen tyckte, men sa nån "biljettpris" var det slutsnackat.
"Nej" sa hon bestämt, "biljettpriserna ska inte sänkas".
Det var uppenbart ett direktiv från "högre ort", det vill säga Folkets Hus-ledningen.
Den första Gatufesten, 1988, arrangerades av ett par påhittiga krögare för att "det skulle hända nåt på stan".
Det är inte så Folkets Hus – som köpte Gatufesten för något år sedan – ser på det i dag.
Man behöver inte vara revolutionär romantiker för att tycka att det är tragiskt att en organisation, så intimt förknippad med arbetarrörelsen, så tydligt kapitulerat för kapitalismen.
Det är ett svek mot, ursäkta den trubbiga beskrivningen, "vanligt folk".
Om en familj med en tonåring ville gå tillsammans på Gatufesten i lördags kostade det 1595 kronor – bara för att komma in.
Lägg till mat och dryck och du kan istället, för samma pengar, få en semestervecka utomlands.
Inte undra på att publiken gav fan i att gå.
Jag var på grillparty med gamla hårdrockare i fredags och ingen av de gamla rockrävarna gick ner på Gatufesten.
Då var det ändå hårdrockstema på Sensus-scenen den kvällen.
Om Gatufesten ska överleva måste de ansvariga, "Folkets Hus-ledningen", se sig själva i spegeln och ställa sig några frågor, typ:
"Vilka är vi egentligen? Vilka finns vi till för?"
Svaret på de frågorna kan avgöra Gatufestens, just nu högst eventuella, framtid.
Sundsvallsborna har i alla fall sagt sitt.
Det. Är. För. Dyrt.
Punkt. Slut.
Projekt "Altan" etapp 7 - check!
Som alla andra måndagar, onsdagar och fredagar kl 9-10, började jag dagen med att hålla ett pass Sommargympa på Sensia. :D
Sen snabbt hem o duscha och få sig lite i magen, innan det var byggdags. :D
Eftersom vi behövde mer trallvirke och även 145x45 till räckets överliggare, så lånade pappsen o jag Märtas bil (varken jag eller pappa har nån dragkrok) och for iväg och shoppade tryckimpregnerat virke.
Mamsen var hemma och bakade bullar, så när vi var klara med vår virkesshopping, gick det ju bara inte att börja snickra, innan vi tiggt åt oss en kopp kaffe och en rejäl bit av mammas varma och förföriskt doftande bullängder.
Klockan blev sålunda mitt på dagen, innan vi kom igång med altanbygget, men vad gör väl det?
Jag kommer osökt att tänka på Robban Brobergs "Målet är ingenting, vägen är allt". Jag skulle inte vilja påstå att målet, som ju är den färdiga altanen, inte betyder någonting, men nog har Robban en good point i att vägen till den färdiga altanen, är mycket värdefull att ta vara på. Vi har så mycket roligt och så många fina stunder under byggtiden -- det har vi alltid under våra gemensamma projekt!! -- och det ska man absolut inte jäkta förbi, för det är just såna minnen, som man sedan, både tillsammans och allena, sitter på den färdiga altanen och minns o ler åt.
Här följer dagens bildskörd:
Lars-Erik kom direkt efter jobbet, och fick omedelbart en söt liten sessa i famnen, ett glas saft och en go'macka, som Ziri gjort.
Sessans mamma skickade vi iväg över till Hemmanshöjden, för att hämta mormor Inger.
Pappsen klyver smala bitar, som ska läggas längs väggen.
Eftersom den sista trallbrädan nådde ända in till bärlinan, som är fäst i väggen, så är detta bara en rent kosmetisk åtgärd --- en smal rimpa bara för att täcka bärlinan, alltså.
Lars-Erik, som är ung och vigulant, kryper runt och monterar dit stöd för kjolbrädorna.
Och så här snyggt o slätt blev det i dörröppningen. :D
Nu kliver man rakt ut på trätrallen, istället för på ett litet trappsteg, och det känns jättebra, för jag vet inte hur många gånger jag snubblat på det där dumma trappsteget.
Se, så snyggt altanen sluter an mot husväggen!!! Proffsigt och elegant!!!
Som sagt: Lars-Erik, som är den mest vigulante och rörlige av oss tre, får hasa runt och fästa de saker, som är på låg nivå. Oerhört tacksamt, inte minst för min rygg o nacke, att han hjälper oss med det!! :D
Märtis sitter inne o ammar, så att sessan är mätt o gla' då mormor Inger ska passa henne, medan Märtis lagar sin goda köttfärssås till middag åt oss. :D
Nu ligger hela den tjusiga altanen på plats och vi har befriat mitt vardagsrum från altanmöblerna.
Pappsen och Lars-Erik provsitter, medan de pratar om morgondagens snickeriagenda.
Jag har sagt det förut, men säger det igen:
Nog är detta Bosvedjans proffsigast byggda och i särklass snyggaste altan, eller hur? :D
Vi avslutade, precis som alla tidigare byggdagar, dagens jobb med en gemensam måltid, men jag var nog så trött att jag glömde använda kameran.
Märta bjöd på pasta penne med supergod köttfärssås med hela champinjoner i --- och så missar jag att knäppa kort. :(
Det var i alla fall alldeles väldigt gott och vi hade, precis som annars, det väldigt trevligt o mysigt tillsammans. :D
- Läste den här o tänkte på dig, mamma!
- Precis så här har du alltid brukat säga, mamma!
Så när jag läste den här, kom jag o tänka på dig!
Hjärtevärmande ord från en av mina döttrar. <3 <3 <3
Det känns oerhört gott och betryggande, att visdom jag försökt ge mina döttrar genom uppväxtåren, finns kvar, och nu i vuxen ålder poppar upp i deras minnesbank.
Som förälder oroar man sig ständigt över, att inte ha gjort och gett tillräckligt, för att ge sina barn det de behöver i livet. Såna här kommentarer lägger sig som lenande bomull runt mammahjärtats oro. :D
Projekt "Altan" etapp 6 - check!
Oooooiiiih!!! Nu gå're undan, folks!!! :D
Pappa o jag hade tänkt klara oss själva igår, och det hade vi säkert gjort också, fast då hade det gått myyyycket lååångsammare, för jag kan inte det mågarna kan och är inte lika stark som karlarna.
Nu kom både Ziri o André och Märtis o Maire, så då fick Märta hjälp med Maire, vilket gjorde att hon kunde hjälpa mamsen att göra mackor o kaffe, medan André kapade o skruvade tillsammans med pappa o mig -- och då började trallsättningen löpa på i högt tempo, ska jag säga.
Sen kom även Lars-Erik, då han slutat jobbet, och då var de plötsligt tre kapare, måttare o bärare, mot en (mig) skruvare, och DÅ tog de supersnabbt ledningen med flera trall-längder, så jag hann inte med i skruvningen. *fniss*
Scrolla ner o se gårdagens bildskörd!
Ziri o André kom, som sagt, vandrande nerför backen, och de hade bara varit en liten stund, då Märtis o Maire kom runt hörnet. :o) <3
Men lilla söta trollungen Mairutt ville inte alls ligga i vagnen, så hon fick komma upp till moster Ziri.
Sånt som är fint, får man aldrig för många bilder av, eller hur? :D <3
Pappsen o André fick snabbt till vinklar och urkapningar.
Plötsligt var det go'fika!! Mamma o Märta kom ut med kaffe och jättegoda rågmackor! Och det var tur, för energin i yoghurten jag ätit till lunch hade liksom precis tagit slut.
Så började trallskruven sina... Jag hade köpt 500 st, men det räckte förstås inte.
Men Märtis kom på att Lars-Erik ju skulle sluta jobbet inom bara några minuter, så jag skickade raskt ett sms o vädjade om hjälp. Efter bara en liten stund kom han som en räddande ängel med två skruvkartonger. :D
När vi hade lagt ungefär halva trallen, kom det en rejäl regnskur, så vi pustade under tak en stund.
Vi ställde raskt undan verktyg o skruv, så att regnet inte kom åt dem och täckte över kapen ute på gräset.
Sen väntade vi under tak en liten stund, medan karlarna räknade om vi hade tillräckligt med virke kvar (och det hade vi förstås inte), och vips var skuren över.
Pappa agerar mothåll för att räta ut brädan lite och göra springan lika hela vägen, medan André raskt förborrar o skruvar.
Fortare än fort går det, och de unga raska mågarna löper som illrar mellan kapen och altanen. Här skruvar Lars-Erik snabbt dit nästa bräda, och jag o kameran hinner knappt med.
Så tog trallvirket slut och dagens svettiga arbete var till ända.
De trallbrädor som saknades var dock inte felräknade, utan är helt enkelt använda till den lilla påbyggnaden av insynsskyddet mellan min o grannens altan. Jag hade bara glömt att räkna med detta, då vi beställde virket, men det gör inget, för vi måste ändå iväg och köpa till lite mer till kjolen och trappan.
Har ni sett en snyggare och proffsigare byggd altan, va? Näe, jag tänkte väl det!!! :D
Mamma hade dukat o fixat fint inne, medan Märta hämtade in persilja och jag snabbt grillade på lite nötkött.
Mycket nöjda med dagen, satte vi oss alla till bords för en mysig gemensam måltid.
Jag vet att jag sagt det ofta förut, men det tål verkligen att upprepas, så jag säger det igen:
Jag är sååååå lyckligt lottad som har en sån ofantligt fin familj omkring mig!!!! <3 <3 <3
Projekt "Altan" etapp 5 - check!
Karlarna började dagen med att byta till den nya klinga, som jag köpt till kapen.
Så himla mycket nytta som jag haft av att få låna den, tyckte jag att jag sannerligen kunde kosta på den en fräsch o vass klinga. Gissa vilken skillnad det blev på kapningen!! Den skar som en varm kniv genom smör! Rena och precisa snitt!
Därefter körde de igång med delen mellan min och grannens altaner.
Lite pillrigt att få till, men jag tycker att de lyckades kanonbra! Pappa och Olof är såå duktiga snickare!
Först ska nu virket få torka i minst ett år, men sen ska jag vitmåla det, och då kommer det här att se mycket snyggt, stilrent och enhetligt ut. Jag ska förstås också skaffa en bit till av den plåt, som ligger ovanpå insynsskyddet.
Lillebrors härliga lillstumpa har varit med här under några av byggdagarna, och när lilla Maire kommer hit, så blir hon såååå lycklig. Hon är ofantligt förtjust i bebisar och just Maire ligger nog högst på listan -- hon har t.o.m. döpt sin docka till Maire och sköter o ammar henne precis som om hon vore en riktig baby.
Medan karlarna pysslade med kransbrädan, bytte jag den gamla trasiga och medfarna plåten mot en ny, som jag fick av pappsen. Tyvärr lossnar färgen lite här o där, då man bockar den och knackar på den, men jag ska lägga på ett lager Hammarlack, så att den åter blir prydlig o fin.
Efter att detta foto togs, lade jag också silikon längs kortsidorna på den, så att inget vatten ska kunna tränga in och orsaka skador.
Pappa och Olof höll alltså på med frisbrädan, som ska vara "krage" runt själva altantrallen. Ett tidsödande jobb, som kräver mycket noggrannhet och eftertanke. Jag blev såklart helt "över"... inte riktigt min starkaste sida det där med vinklar o sånt. *skratt*
Storebror Pär har lånat oss sin sprillans nya sticksåg, så urkapningarna går som hejsan! :D
Lillstumpan myser med en glass i en filt på gräset. Hon verkar trivas o ha det rätt okej här mitt i bygget.
Så här kapar de ur för stolparna, så att brädan kommer att ligga som en inramande krans runt hela altanens ytterkant. Inne i denna "ram" ska sedan själva trallen läggas, med början utifrån kanten och sista brädan längst in vid väggen.
Lilla gumman och mamma (hennes farmor) pysslar, leker o stökar inne hos mig.
Jag har lagt ut ett provisoriskt trappsteg, som hon gärna kliver ut på, för att få hämtning av "hästen" (läs: mig), när hon vill ut på gräset, utan att måsta gå ut via trapphuset. Lilla charmiga go'unge! *skratt*
Här måttas sista kransbiten till, under trivsamt småprat med grannen. Pappa och han gick i småskolan tillsammans, så de har känt varandra nästan hela livet.
Lite trixigt och pyssligt, och petigt noggranna är de, men så blir det riktigt, riktigt snyggt också!!
Se så elegant!!!
Nedanför kransbrädan har de monterat dit en stödbit, som trallen ska vila stadigt på.
- Det får inte bli nåt svaj eller gung! säger de strängt till mig, då jag förelår att det kanske inte behövs, eftersom biten mellan hörnet och första balken är så kort.
Så här elegant och prydligt "inramad" blir alltså min altan!!
Även trallens första bräda måste kapas ur, så att den möter och sluter an mot kransbrädan. Det tar nästa lika lång tid som att få till kransen, men sen kommer det att gå som hejsan, för då är det inga stolpar att ta hänsyn till.
Pappsen måttar vinklar, beräknar vidd på "hålen" och ritar noga ut var det ska kapas ur.
Storebror Pär, Märtis och småstumporna pratar en stund med grannen.
Då brädan fått rätt längd och blivit urkapad för stolparna, tror man kanske att den är klar att skruvas fast, men icke sa Nicke -- då ska följande göras:
1. Dit med brädan.
2. Kolla alla urkapade "hål".
3. Rita var det behövs tas ur lite till.
4. Bort med brädan igen.
5. Ta ur några millimeter med stämjärnet på utritade ställen.
6. Tillbaka med brädan.
7. Börja eventuellt om från punkt 3 igen.
De har ett oändligt tålamod de här herrarna, men så blir det alldeles väldigt snyggt och proffsigt välgjort också!!
Märtis passar på att amma Mairutt innan det är dags för oss att äta middag.
Det är något alldeles särskilt näpet med små bebisars nackar och bakhuvuden, eller hur?
Åsynen av dem fyller ens hjärta av varm beskyddarinstinkt och överväldigande kärlek!
Mamma har dukat middagsbordet och ser intresserat på bygget från sin utsiktsplats i köket, medan jag grillar för andra gången idag (det blev smidig lunch med korvgrillning) och karlarna lägger sista handen vid en urkapning.
Vi avslutar sålunda också denna byggdag med en gemensam måltid. För mig känns det mycket viktigt, att alla, som hjälper mig i bygget, fått mat o dryck i riklig mängd, så att ingen behöver gå hem hungrig efter arbetsdagen och ställa sig o laga mat.
Det är också både bra och trivsamt att summera dagen och planera nästa drag i bygget över en bit mat. Sen kan alla, mätta i magen, dra sig hem till sitt, kliva genom duschen och sätta sig i morgonrocken framför tv:n en stund o varva ner.
Jag är så innerligt och ofantligt tacksam över all hjälp jag får!!!
Tack, tack, tack, kära snälla ni!!! <3 <3 <3
Straff väntar för den som förhindrar en katastrof = absurt!
(Skärmdumpar från Dagbladets artikel)
Jag läser Dagbladets artikel om mannen, som räddade en hel by från översvämning, genom att ombesörja att en grävmaskinist kom och ordnade en ny vägtrumma...
... där en gammal bro, dess stenkista och den gamla vägtrumman spolats bort i ösregnet.
Såväl privatpersoner, som försäkringsbolag räddades från gigantiska utgifter. Detta vet man med säkerhet, eftersom både byn och bygden flera gånger tidigare varit hårt drabbade av översvämningar.
Alla boende slapp nu, tack vare mannens rådiga ingripande, att drabbas av översvämningsskador och kunde dessutom ta sig till och från sina hus.
Stora ekonomiska och känslomässiga värden räddades alltså genom denne man, som tyvärr vill förbli anonym. Han är en driftig och varmhjärtad hjälte, som jag gissar att måååååånga medmänniskor skulle hylla, ära och applådera, om de bara fick veta vem han är.
Och varför vill han vara anonym? Jo, han fick nämligen skit för det han gjorde, trots att åtgärden utfördes på hans egen mark!
Det mannen inte visste var, att man inte får laga en väg, som spolats sönder, utan att be Länsstyrelsen om lov först. Skruvat? Jaa, verkligen!!
Mannen, som räddade en hel by, blev sålunda polisanmäld och har nu fått vänta i 5 långa ovissa år på rättegång.
Jag kommer osökt att tänka på min mycket käre vän Mats Melin, som så oerhört tragiskt förolyckades för snart ett år sedan. Hade det inte varit för att Mats inte längre är i livet, så skulle jag tveklöst ha trott att det var han, som nu stod åtalad för detta "brott".
Mats var nämligen just en sån handlingskraftig, klok och varmhjärtat omtänksam man, som gav av sig själv, sitt kunnande o vetande, sina pengar och sin tid till andra. Han hade absolut kunnat göra, precis det som den åtalade mannen gjort -- alltså, agera kraftfullt för att rädda andra, utan att för en sekund tänka på vad det kan komma att kosta honom själv.
(Det slår mig nu, att detta är allra första gången jag nämner eller skriver om Mats plötsliga bortgång. Det var så chockartat, så ofantligt sorgligt och förfärligt, att jag inte kunde hantera det... inte ens skriva om det... Kanske börjar jag komma dit att jag kan det snart?)
Hur kan det vara så, att vi har ett system, som inte tillåter människor att vara hjältar, så som Mats var och den här mannen är??? Varför ordnar man inte helt enkelt dokumentationen i efterhand och tackar sedan markägaren för hans rådiga ingripande, genom att skicka honom en tårta och en rejäl blombukett???
Jag lånar William Shakespeare's passande ord:
- Ur led är tiden!.
Tuve Skånbergs kloka ord om trosuppfattning
Jag läste följande utmärkta debattartikel i dagens ST.
Ett kanonbra inlägg av en mycket påläst och, i just detta ämne, klokt resonerande skribent!!!
(Kyrkohistorikern, pastorn och politikern Tuve Skånberg, har många värdekonservativa åsikter, som jag verkligen inte alls backar upp, men när det gäller just ämnet, som debattartikeln handlar om, så lyfter jag absolut på hatten.)
Du kan läsa debattinlägget på st.nu genom att klicka på rubriken, eller genom att bara scrolla neråt här på sidan.
Vad är normal trosuppfattning?
Det som är dyrbarast i livet kan inte vetenskapen bevisa. Det ligger utanför dess kompetens att yttra sig om en tavlas skönhet, om ett musikstycke är vackert, om kärlek finns eller om Guds omsorg.
Det finns faktiskt människor som saknar förutsättningar att uppleva något av detta. Några är totalt färgblinda, ytterligare fler är färgblinda för skillnaden mellan gult och blått, och åtta procent av män är färgblinda för skillnaden mellan rött och grönt.
Medfödd amusi, tondövhet, finns hos en av 25 personer. De kan inte höra skillnad mellan små intervaller, som en halvton, men väl på större tonintervaller. Forskare har uppskattat att upp till tio procent av befolkningen har en störning i förmågan att känna empati, medkänsla, och uppvisar någon eller flera egenskaper som är starkt förknippade med psykopati. Men ingen som är färgblind, tondöv eller saknar förmåga till empati skulle med trovärdighet kunna förneka förekomsten av skönhet i konst och musik, eller kärlekens verklighet. Trots att inget av detta går att bevisa.
Om Gud finns eller inte kan inte heller bevisas vetenskapligt, om det är både troende och ateister ense. Därför blir det så orimligt när ateister vill hävda sin oförmåga att tro på Gud som det normala, som det som ska vara normerande för oss övriga. Som om ett sekulärt samhälle, ett samhälle utan religion, skulle vara värt att eftersträva.
Antalet människor i världen som säger sig inte kunna tro på Gud eller på ett liv efter detta är mycket litet. Enligt forskaren Robert Sawyer, Calculating God (2000) tror 96 procent av världens befolkning på Gud eller en högre makt. Phil Zuckerman, Atheism: Contemporary Rates and Patterns (2005) beräknar siffran till 92 procent.
I den miljö som under 1900-talet har varit mest utsatt för rationell kritik av religion, den naturvetenskapliga forskningen, är ändå de flesta forskare troende. 75 procent av alla forskare i världen tror på Gud, uppskattar Religion Watch Newsletter (1998, 13:8). Till och med i 1900-talets mest rationalistiska forskningsmiljö, den på amerikanska universitet, har gudstron inte gått tillbaka under de senaste hundra åren.1914 gjorde James Leuba en undersökning bland USA:s forskare om deras syn på Gud. 40 procent trodde på en Gud.
40 procent trodde inte och 20 procent var osäkra. 1996 upprepades undersökningen av Edward Larson och Larry Witham, och då trodde 40 procent på Gud, 45 procent trodde inte på Gud och 15 procent var osäkra. Samma siffror gällde i stort för tron på ett liv efter detta.
Stephen Jay Gould, en av världens främsta evolutionsbiologer, hävdar i boken Rock of Ages (2002) att kristen tro utmärkt kan förenas med att vara en framstående naturvetenskaplig forskare. Han konstaterar att många av de absolut främsta forskarna tror på Gud: Antingen är hälften av mina kolleger enormt dumma, eller så är det fullt möjligt att förena darwinismen med konventionell religiös tro – och lika möjligt att förena den med ateism.
Det är lika orimligt att låta ateisterna vara det nya sekulära samhällets arkitekter som att ha tondöva till musikrecensenter, färgblinda till konstkritiker och empatilösa till vårdpersonal.
Tuve Skånberg,
riksdagsledamot (KD), direktor för Claphaminstitutet
Projekt "Altan" etapp 4 -- check!
Idag torsdag har vädret varit helt perfekt för utomhussnickeri i söderläge.
Precis lagom varmt, mulet och inget svettigt solsken.
Vi har hunnit JÄTTELÅNGT!! Kvar är nu bara räcket, trallen och insynsskyddet med porten i, men det får bli på söndag eller måndag, för nu ska vi ha några sociala vilodagar. Vi behöver alla ta igen oss lite, för man blir ledbruten av tunga lyft, obekväma arbetsställningar och ovant långa o fysiskt ansträngande arbetsdagar. Mina kära medhjälpare behöver dessutom få ägna den utlovat soliga helgen till annat än altanbygge.
Scrolla neråt och följ torsdagens arbete på bilderna:
Stolparna ska vara absolut lodräta och pappa ställer in deras positioner med vattpasset...
... och det är noga med graderna och centimetrarna, så att det inte blir snett någonstans, för då "kalvar allt iväg".
Under stolpar, ändträ och stödpunkter skjuter jag in en liten bit tjärpapp.
Här har jag lagt ut färdiga bitar, så att karlarna kan placera bärlinans stödben på den.
Vi gör små mysiga fikastunder lite nu o då, för törstiga och på fastande mage bygger man sällan särskilt bra --- då är det lätt att man tappar fokus och gör misstag.
Kära mor ordnar fika, värmer mat, dukar o diskar, samtidigt som hon passar lillebrors barn. Guld värt!!!
- Kolla, nu kommer Lars-Erik! säger Olof och lilla Elin blir stjärnögd, för Lars-Erik står verkligt högt i kurs. ;)
Lars-Erik innebär en mycket välkommen och kunnig hjälp. :D
Jag skyndar in efter ett glas saft, så att han får lite fika först.
Här har alla åsar/spikbalkar lagts på plats, för att måttas i rätta längder.
De ska alla bli i samma längd som den kortare.
Vi mäter noggrant och ritar ut rätt längder och vinklar...
Därefter tar vi ur dem ur balkskorna och kapar dem till exakta längder.
Lillebror skruvar flinkt fast dem allihop, sedan vi kollat med en lina längs yttre kanten, att samtliga verkligen blev exakt lika långa. Annars hade vi fått justera detta genom att endera kapa mer eller dra ut den lite ur balkskon, för om de är olika långa, så blir det problem, då den främsta balken ska fästas i spikåsarna.
Nu är de alla i rätt längd och stadigt fastskruvade. Balken närmast kameran är gerad i 45 grader och kortare än de övriga, eftersom altanen ska få avskurna hörn.
Olof skråskruvar också samtliga spikbalkar i både yttre och mellersta bärlinan, så att de ligger helt blickstilla.
Här har det avskurna hörnet anslutits till den främre balken, och altanens "ram" är därmed nästan komplett.
Motsvarande delar på altanens andra sida monteras dit.
Under tiden passar jag på att pudra Myrr och lägga på fiberduken, som ska hindra ogräset från att växa under altanen. Jag hoppas innerligt, att Myrret ska göra min altan mindre populär för myrorna, än den hittills varit.
Spikbalkarna fästs noggrant i den främre rambalken. Där denna skarvats, har vi satt rejäla spikplattor som stöd.
Det är rejält tilltagna dimensioner på både virke och tillbehör. Inget smäck, inget fusk, utan rakt igenom gediget, stabilt och påkostat!! Med karlarnas kunnande och noggranna händighet, blir det dessutom sååååå snyggt utfört!! Altanen får ett tydligt Melanderskt signum! :D
Jag bor längs vältrafikerad både gata och gångväg --- altanen är sålunda i ett mycket synligt läge. Det känns viktigt, att den är en prydnad för området och göra folk sugna på att flytta hit... och denna filosofi och grundtanke tycks ha haft helt avsedd effekt, för OJ så många, som stannat till och kommit för att prata!! Samtliga har sagt sig vara mycket imponerade av vilket gediget jobb vi gör och hur otroligt snyggt det blir. Väldigt roligt för mig, såklart, som ägare av altanen, men alldeles extra positivt och inspirerande för de byggande karlarna att få höra!!
Det bortre hörnet är klart och halva altanens yta har täckts av Myrr o fiberduk.
Olof och Lars-Erik har fäst de två bortersta stolparna mot den främre balken och spikbalkarna.
De kollar noga att stolparna blir absolut lodräta.
Det är, som sagt många, som intresserat sig för mitt altanbygge och stannat till för att titta o prata. Flera har fascinerats och förtjusats av att vi är så många, som samlats kring mitt bygge. Jag har förklarat att allihop är kära medlemmar i min härliga familj, och att vi är en tajt sådan, som ofta och gärna hjälper varandra i såna här projekt. Några äldre blev tårögt rörda, då de hörde detta, och hyllade oss, för att vi upprätthåller detta urgamla sätt att hålla samman.
Ofantligt lyckligt lottad är jag, som fått växa upp i den här familjen och andan, och jag har, trots att jag varit singelförälder, målmedvetet låtit mina döttrar uppleva glädjen i att få kunskap genom att delta och hjälpa till, och själva senare få stöd och hjälp i olika projekt. Jag hoppas innerligt, att de kommer att ge sina egna barn detta värdefulla och gemenskapsbefrämjande förhållningssätt! :o)
Här en intresserad grannherre, som bad att få ta bilder på mitt bygge, för att själv kunna göra en likadan altan i sin stuga. Självklart fick han både den här bloggadressen och tillåtelse att fotografera altanbygget så mycket han vill.
Här är det yttre hörnet. Till höger om detta ska det bli ett insynsskydd med en port ut mot gångvägen.
Härifrån ska min tjusiga altan alltså få en ingång.
En extrabalk ger den nödvändiga stadgan till hörnet och stolparna.
Stolparna ställs på en kloss, då de skruvas fast. Sen tas klossen bort och stolpen är jättestadig, utan att stå på backen. De fästs med både kraftiga vinkeljärn i åsarna och franska försänkta skruvar i främre balken.
Altanen vilar sålunda inte på stolparna, utan på de tre bärlinorna --- en på väggen, en i mitten och en nästan längst ut --- och den yttersta halvmetern hänger i luften. Eftersom vi valt extra kraftiga dimensioner på virket, så är detta inget problem alls. Altanen är dunderstadig och hur stabil som helst.
Vi valde denna konstruktion av flera orsaker, men den främsta och viktigaste är, att den gamla altanen hade sina yttre stödpunkter, där min nu också har sina. Marken där är platt och stenhård efter att ha burit den gamla altanen, medan marken utanför är sluttande och består av mjuk gräsmatta o matjord. Genom att placera stödpunkterna på redan hård mark, kan jag känna mig säker på att altanen kommer att stå hyfsat stilla.
Det som möjligen kan komma att röra på sig lite, är den nya delen under vardagsrumsfönstren, för där var tidigare ett buskage, men min kära pappa har konstruerat altanen så klokt, att det ska gå tämligen lätt att öppna den och justera stödbenen. :D
Stolparna fästs på insidan av främre balken.
Storebror Pär kollar att stolpen är rak.
Nu är nästan hela ytan täckt av fiberväven. Jag ska tynga fast den med sten och grus, så att den inte rör sig under altanen, då höstvindarna viner runt knutarna.
Den näst sista stolpen sätts på plats.
... och så checkar man att den står rakt.
Inte ens en halv centimeter tillåts den luta. Karlarna är supernoga, för det ligger stolthet och personlig heder i att göra ett riktigt bra jobb, som tål att synas i sömmarna. :D
Lillebror sträcker den röda linan....
... och Pär o Lars-Erik kontrollerar noga att den ligger precis rätt mot varenda stolpe.
Den sista stöddelen för insynsskyddet fästs ordentligt. Stabilt ska det bli, så att inte ens höstvindarna kan rucka det.
Min lägenhet är en av de mycket få i Bosvedjan, som i begynnelsen inte utrustades med insynsskydd mot gångvägen, och den har inte heller senare fått något.
Då man bor i markplan precis intill en synnerligen flitigt använd gångväg -- så som jag gör -- så är emellertid ett insynsskydd synnerligen välbehövligt. Jag kostar därför nu själv på mig ett sådant!
Efter visst funderande, klurande och resonerande hit o dit, väljer vi att sätta översta kjolbrädan, så att dess överkant är i liv med balkens. Detta ger många plus både utseende- och funktionsmässigt, men gör dock samtidigt att jag får avstå den typ av trallavslutning, som jag hade önskat på kortänden.
Hade vi satt kjolbrädan i höjd med trallens överkant, så hade det inte varit riktigt lika snyggt, men samtidigt haft andra positiva effekter.
Svårt val... Det är lite som med gungorna och karusellerna, ni vet.. det man vinner på det ena, förlorar man på det andra... :D
Här fästs sålunda den översta kjolbrädan...
... och så här ser därmed det yttre hörnet ut. Snyggt, eller hur?
Återstår nu att se, ifall de mycket noggranna herrarna kommer att ångra sig och flytta upp frontbrädan eller ej. De är, som sagt, mycket noga med detaljerna. :D
Vi avslutar den långa effektiva arbetsdagen med en enkel, men god o mysig middag.
Innan vi körde igång altanbygget, hade jag förberett tacosrullar (tortellinibröd med en god köttfärsröra inuti) och lagt i frysen. Dessa är perfekta att gratinera och servera som en snabb o enkel måltid. En fräsch sallad, en klick gräddfil eller creme fraiche och lite salsa ger måltiden en extra touch och ett riktigt bra näringsvärde. :D
Vyn ut genom mitt köksfönster är nu annorlunda än tidigare... annorlunda på ett ofantligt positivt sätt!!
Tidigare var det första jag såg, ett mörktbrunt, fult och sönderruttnat räcke. Med lite fantasi kan jag nu tänka mig hur fräscht snygg min nya altan kommer att bli.
Så här ser det ut om jag tittar åt höger ut genom mitt fönster...
... och det här är vad jag ser åt vänster. :D
Jag är så ofantligt nöjd och så fantastiskt lycklig!!! :D
Projekt "Altan" etapp 3 - check!
Ooooiiiiih, va' de' går undan!!! :D
Jag hade trott att altanbygget skulle ta många veckor, men scrolla ner, så får du se vad långt bygget har kommit allaredan!!!
By the way -- vi har sett ByggMax utmärkta instruktionsfilm på youtube och modifierat det lite för att passa just min altan och mitt läge.
Kika på filmen här:
Bästa mamsen stökar på i mitt kök och servar oss med kaffe o mat, samtidigt som hon är sällskap åt lillebrors yngsta dotter, som också följt med upp till mitt Bäckebobygge.
Min mamma är svår att fånga på bild, för hon rör sig ständigt.
Undrar just om det är henne jag ärvt det från..? *skratt*
Här har alla balkskor kommit på plats och mittersta bärlinan är utmärkt med pinnar.
Lillebror fäster stolpskorna på stolparna, innan de ställs på plats. Det är nämligen noga att man lämnar ett litet tomrum längst nere i skon, så att stolpen inte står med ändträet i fukt och väta.
Balken ligger provisoriskt upplagd, för att få rätt höjd och vinkel på den yttersta bärlinan.
Med den röda linan mäts att höjd, längd och vinklar blir de rätta.
Min förra altan var ihopbyggd med både insynsskyddet och grannens altan. Detta var en opraktisk lösning, som gjorde det onödigt svårt att t ex byta ut insynsskyddet eller justera altanen, ifall den skulle ha satt sig eller skjutit. Jag ska försöka utforma en lösning, som är mer flexibel.
Rejäla 95x95-stolpar har jag köpt. Inget smäck och inget som är för vekt.
Stabilt och rejält virke har jag satsat på!!
Vi samråder förstås med min granne, för att anslutningen mellan våra altaner ska bli till bägges fulla belåtenhet.
Eftersom jag ändå håller på att bygga, erbjuder jag mig att både ombesörja och bekosta den nya delen mellan oss. Jag har ju både hjälp, virke och verktyg på plats. :D
Nu är balkarna i "ramen" ditsatta och mittersta bärlinan utmärkt med pinnar.
- Om jag inte sitter så tungt, utan stödjer mig på spettet, så håller det nog att sitta på, skojar pappsen.
Altanen är dunderstabil och hur stadig som helst. :D
- Nu åker vi över till Hemmanshöjden och förbereder middan' och så kommer ni till klockan 6, säger min kära mor, svägerska och brorsdotter. Vi lovar att försöka hålla tiden och inte förlora oss i bygget. Men det är lätt att glömma tid o rum, för det är jätteroligt, även om det är tungt och man blir trött.
- Nu'ru börjar det ta form! ler lillebror.
De stabila balkarna är hela 45x170 och skarvade med rejäla spikplattor mitt ovanpå stödpunkten, som är extra bred och stadigt gjord av 3 stenplattor. Det här rör sig inte i första taget.
Stödben av 45x145 fästade med rejäla franska träskruvar. Innan jag klär in altanen med en kjol, ska jag skjuta in en bit tjärpapp under stödbenen, så att de inte står med ändträet direkt mot stenplattan.
Stolpskorna däremot får stå direkt på plattorna, men själva stolparna är uppdragna och fastskruvade ca 2 cm upp inne i skorna.
Herrarna är mycket noga med vinklar och centimetrar. Det ska vara absolut vinkelrätt!!
Skruvarna, som håller balkarna är försänkta och försedda med stadiga brickor. Annars skulle de sticka ut och vara i vägen, då jag ska fästa "kjolen" nertill på altanen.
Det största bekymret med bygget, har hittills varit det faktum, att det befintliga insynsskyddet inte satts dit vinkelrätt mot huskroppen. Det skevar iväg uppemot en decimeter, vilket gör det knöligt att få till en snygg anslutning.
Vi tänker f.ö. inte göra lustätt mellan altanen och insynsskyddet. Min altan kommer sannolikt att överleva insynsskyddet flera gånger om, och när man i framtiden vill byta skyddet mot ett nytt o fräscht, så ska detta gå att genomföra utan att måsta riva halva altanen, för att komma åt. Framförhållning och planering är viktiga saker!
Det är noga med vinkeln, då man gerar, och herrarna är petnoga med detaljerna --- något som jag förstås är mycket glad åt!!! :D
- Det var en seeeg rackare! skojar de. Sanningen är egentligen att vi ska köpa en ny klinga till kapen.
Se så gediget, stabilt och fint det blir!!!
Hörnen ska "skäras av", så att altanen får ett mjukare utseende, och därför är den yttersta balken gerad i 45 grader.
Mycket nöjda arbetsherrar -- alltså, mina kära bröder och min älskade pappa -- i glatt samspråk.
Etapp 3 är avklarad och alltihop går mycket, mycket fortare än jag trott! :D
(Förresten -- om du ska bygga altan, så kika gärna på Byggmax mycket utmärkta instruktionsfilm på youtube! Det gjorde vi och sen modifierade vi några av detaljerna och lösningarna till omständigheter och egna önskemål.)
Hej, pingvinkompis!!
Lilla Maire har verkligen funnit en kompis i babygymmets pingvin. Den har så tydlig röd näbb och muntra ögon, och det fångar hela sessans glada uppmärksamhet.
- Vänta bara tills jag kan ta mig över till dig på din sida! Då kommer jag o pussar på dig!! tycks Maire säga.
Projekt "Altan" etapp 2 - check!
Projekt Altan har just avslutat etapp 2 -- d.v.s. bärlinan längs väggen har kommit på plats och de s.k. "flukterna" är utplacerade, så att stolparna hamnar i rätt läge och altanen blir vinkelrätt byggd.
Här är lite bilder från vår soliga altanbyggardag.
Pappa och jag började dagen med att mäta, förbereda och ordna med stolparnas placering --- bl.a. satte vi ut "flukterna" (pinnarna, som man drar linan till, för att vinklarna ska bli rätt).
Vi fnulade också med hur vi skulle lyckas räta upp insynsskyddet mellan min och grannens altan --- detta hade nämligen satt sig i innerkant, så att det lutade rejält inåt väggen -- och hur vi ska ansluta en ny del till det befintliga insynsskyddet. Det gamla var, som jag visade i Projekt Altan -- etapp 1, helt utruttet. Det var dessutom utfört i helt annan stil, än själva insynsskyddet, och jag vill försöka få det hela så enhetligt och stilrent som möjligt. Pappa är ju en mycket snickarkunnig och i branschen erfaren man, så på några timmar var allt detta löst och klart.
Eftersom vi inte beräknat att altanvirket skulle komma på plats förrän onsdag vid lunch, så jobbade vi på i makligt tempo med diverse förberedande saker.
Plötsligt såg vi en Fresks-bil komma uppför Bäckebo.
- Inte kan det väl vara så lyckat, att det råkar vara mitt virke? undrade jag... men joodå, det var det!!!
LYCKA! Såååå himla bra!!! :D
Inom 10 minuter hade den skicklige lastbilskillen trixat sig in, prydligt lastat av mitt virke och gett sig iväg igen.
Sålunda kom det sig, att vi kom igång med bärlinan en dag tidigare än beräknat.
Jag kan förresten varmt rekommendera Fresks!!! Ska du bygga nåt, så åk dit och tala med en säljare!!
Jag fick en jättebra säljartjej, Sandra, som med oändligt tålamod lyssnade, föreslog lösningar och såg till att jag fick precis det altanvirke jag behövde. Och det inte bara hemkört, utan dessutom packat, så att det jag först behövde låg överst i det packade virket!!! Det kallar jag service!!! :D
På eftermiddagen kikade mågen Lars-Erik förbi, då han slutat jobbet, och oj, vilken fart det blev på bygget då!
Det gör verkligen jättestor skillnad, då man är flera!! Kan den personen dessutom snickra, så är det ett ofantligt plus --- och det kan Lars-Erik!!!
Det gör verkligen jättestor skillnad, då man är flera!! Kan den personen dessutom snickra, så är det ett ofantligt plus --- och det kan Lars-Erik!!!
Plötsligt hade vi fått bärlinans första två delar snyggt och prydligt på plats!!
Snabbt o geschwint gick det! :D
Vi förborrade bärlinan med 10:as borr, så att expanderbultarna skulle gå lättare att få igenom.
Hålen i väggen borrades däremot med en 8:as borr, för hålen måste vara tajta så att expanderbulten kan fästa ordentligt.
Jag hade tidigare ingen aning om vad en expanderbult var -- hade inte ens hört talas om dem.
Men när pappa visade mig dem på Byggmax, så fattade jag. Det var ju en lite annorlunda "Molly". :D
På Byggmax finns de förresten att köpa i olika längder till kanonbra pris. Där säljer de dem dessutom per styck, så jag behövde inte köpa en hel förpackning, som på de flesta andra ställen. Kanonbra!!!
Här är en bild på hur vi stagade upp det befintliga insynsskyddet mot husväggen. En stadig kloss mellan insynsskyddet och husväggen, ska förhoppningsvis hindra det från att sätta sig igen. (Den ska såklart vitmålas, då jag målar resten av altanen.)
Vi lyfte insynsskyddet med plint o allt, med hjälp av en kraftig domkraft. Med ett spett drev vi ner grus o sand under den lyfta plinten, så att den inte ska sjunka igen. Innan vi tog bort domkraften placerade dit vi klossen, som klämdes fast av sin egen tyngd.
Håller tummarna att det ska hålla insynsskyddets livslängd ut. :D
Ja, så här överraskande långt hann vi sålunda under etapp 2.
Det här går verkligen som hejsan!! :D
Anders Rönnmarks kanonbra ledare
ST:s Anders Rönnmark har idag en kanonbra ledare!
Såå rätt och såå klokt!!!
Jag publicerar den här nedan.
För att läsa den på st.nu, klickar du på rubriken i texten.
Läs och le!
I Visby går snacket om att riksdagsledamoten Johnny Skalin, Sverigedemokraternas starke man i Sundsvall och Västernorrland, ska lanseras som kandidat till Europaparlamentet.
Skalin säger sig vara nöjd med att arbeta i riksdagen – och han har inte lämnat in någon EU-kandidatanmälan till valberedningen – men det skulle faktiskt inte överraska om Skalin till slut stod där på valsedeln till Europaparlamentet. Johnny Skalin är ändå SD:s ledamot i EU-nämnden och den som får ta debatterna om Europafrågor, både nu under Almedalsveckan och på fastlandet.
Om SD skulle få ett mandat i Bryssel (hemska tanke!) vore det faktiskt en liten strimma ljus i mörkret om det blev just Skalin som skickades dit. Visst, det är lite pest eller kolera när det gäller SD:s representanter, men Skalin gör inte mer skada än någon annan SD-politiker och är inte lika farlig för omgivningen som någon ur partiets järnrörsgäng.
Men bäst av allt: En flytt till Bryssel för Johnny Skalin skulle kanske leda till att Sverigedemokraterna i Sundsvall och Västernorrland imploderade.
Anders Rönmark"
Falska eller gamla 50-lappar och 1000-kronorssedlar
Läser i Dagbladet, att alla gamla 50-lappar och 1000-kronorssedlar, som saknar folieband, ska bytas ut mot nya sedlar. Detta ska vara genomfört före årsskiftet 2013-14.
Hur detta då gå till, då bankerna ju faktiskt slutat med kontanthantering???
Jo, sedlarna kommer att skiftas i takt med att de kommer in via handeln.
Man lägger alltså över ansvaret på handlarna, som under pressad julhandel ska hinna kolla, att de sedlar, som folk betalar med, verkligen är äkta. De falska sedlar de får in, får de nämligen ingen ersättning för -- den kostnaden får handlaren själv stå för.
Totalt ska sedlar till ett värde om 60 miljarder bytas ut. Och detta ska handlarna sköta, trots att ansvaret för sedelbytet egentligen inte är deras. Och de negativa konsekvenserna får de också bära.
Känns verkligen helt galet, tycker jag.
En liten extra knorr ger den artikelns tipsruta med information från Sveriges Riksbank.
Där får vi veta hur vi kan se, ifall en sedel är äkta eller inte.
Bland annat står där att:
Foliebandet innehåller ett hologram (tredimensionell bild), som bland annat visar sedelns valör och en ros på 50-kronorssedeln och ett skepp på 1000-kronorssedeln.
Men det är ju de gamla 50-lapparna och 1000-kronorssedlarna i omlopp, som ska bytas ut just för att de saknar folieband.
Sålunda kan varken vi eller handlarna se, ifall sedeln är falsk eller bara gammal.
Och ändå får handlarna stå kostnaden för de falska sedlar de får in.
Weird, eller hur?
Kameror kan rädda, skydda och hjälpa
Dagbladets foto
Jag blir sååå glad, då jag läser närpolischef Tomas Åslunds uttalande om kameraövervakning!
Det är precis det jag hävdat genom alla år av diskussioner i detta ämne.
Jag har rent mjöl i påsen och ingenting att dölja. Sålunda är jag bara glad om fastighetsägare, företagare, stat och kommun satsar pengar på övervakningskameror.
Jag tänker osökt på Alanya, där guiden berättade att man har ca 4000 kameror uppmonterade.
Detta gav oss förklaringen på ett fenomen, som vi tidigare funderat väldigt mycket över -- det faktum att många butiker och företagare inte plockar in sina varor för natten eller ens låser fast dem ordentligt.
Svaret är övervakningskameror!
Du kan helt enkelt inte begå brott i Alanyas centrala delar, utan att en eller flera kameror ser dig. Jag kan som ensam kvinna promenera hem till hotellet på kvällen, och det utan att vara rädd för att utsättas för något.
Så tryggt skulle jag vilja att vårt vackra Sundsvall också vore!
Alltså -- fler övervakningskameror, tack!! :D
