Varje sommar köper jag ett par flak med jordgubbar, när de erbjuds till säsongens lägsta pris. 

Jag skivar dem med maskin och fryser i påsar. När man sedan tinar dem, så doftar de underbart av sol och sommar. Jag serverar dem som de är. Inget kokande. Jag bara boostar jordgubbssmaken med lite citron och florsocker, och jag lovar att det är den underbaraste jordgubbssylt som finns. 

 

Igår var det jag TROR var sommarens lägsta pris och det slumpade sig så lyckligt att jag precis fått månadens sjukpenning. Sålunda hastade jag iväg så fort jag fått nys om att de erbjöd jordgubbar till pangpris, och en stund senare kom jag hem med mina två flak. 

Det blev en lååååång rensning och paketering, för jag orkar inte sitta eller hålla i saker så länge som förr. Men efter många vilopauser, avbrott och ställningsbyten var jag ÄNTLIGEN klar. 

 

Jag förmådde inte röja köket eller ens ställa in i diskmaskinen efteråt. Värken och utmattningen var alltför svår. 😣😞 Därför står allt jordgubbskladdigt kvar på diskbänken idag. MEN inget ont som inte samtidigt för något gott med sig. Hela köket doftar helt uuuunderbart somrigt, soligt och jordgubbigt! 😍❤️😋

Såååå inspirerande. Plötsligt kände jag mig jättesugen på våfflor. Sålunda blev det till att tina den första påsen redan idag och äta den goda sylten tillsammans med LCHF-rimmat fläsk-våfflor och vispad grädde med vaniljfrö. 🤗❤️

 

 

 

 

SE det här!! Det är oerhört viktigt!

 

• ETT Namn på rättssubjekt,
• ETT unikt organisationsnummer, säte och styrelse redovisad och
• VEM som tecknar fullmakt för, av en svensk domstol meddelad laga kraft vunnen dom mot en enskild drabbad fysisk person för säkerhetsbrist, som är i strid med EU domstolens offentligt redovisad rättspraxis som EU domstolen i Luxemburg har tolkningsmonopl i.

Det kan INTE vara FLERA namn på ETT organisationsnummer.

 

När du ser klippet med den här informationen i tanken, så förstår du hur skvatt galet våra myndigheter agerar och hur LURADE vi är. 

 

 

 

 

När det blir för många saker samtidigt — alltså fler än två — så uppstår hjärnsläpp... för mig, vill säga. 

Nu har det varit "många" saker per vecka under en period och då "laggar" hjärnan. Hjärnan blir precis som datorn då den bara står och snurrar och buffrar... 

Idag, när det är/var midsommarafton, ville jag vara klartänkt och pigg, men nähädå — så skulle vi inte ha det. Då valde öronkristallerna att ge sig iväg utanför sina ordinarie platser och hjärnan beslöt att vara segare än segast. 😔🤯

Jag är medveten om att det låter elakt, men jag önskar att Annika Strandhäll, de flesta politiker på alla nivåer och nästan alla av Försäkringskassans handläggare på sjukförsäkringsenheten må drabbas av ett flertal av mina sjukdomar. 

Att de själva får uppleva hur det är att leva med, är nämligen troligtvis det enda som skulle få dem att inse hur komplett GALEN deras inställning är till sjukförsäkringen och oss långtidssjuka. 

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Heimlichmanövern

Jag, min ena dotter och mitt ena barnbarn var uppe på skolan och lekte en stund på den tomma skolgården. Då fick jag syn på en himla bra förbudsskylt, som jag inte observerat förut. Den gjorde mig glad, för det är oerhört viktigt att vi lär barn att mobbning faktiskt är ett brott och den här skylten visar att Bosvedjeskolan gör just det. 🙏🏼❤️

Enligt min läkare är jag inte arbetsför och jag bedöms inte ha någon arbetsförmåga förrän TIDIGAST nästa sommar eller då jag genomgått och hämtat mig efter PTSD-behandlingen, som bedöms både ta lång tid och vara väldigt påfrestande. 

Men med Försäkringskassan vet man ju aldrig... de har ju sina egna bedömningsmallar som de utgår ifrån. Enligt dem är det ju mängder av arbetsoförmögna sjukdomsdrabbade människor som är i toppform och minsann kan arbeta 100%. Även jag ansågs vara i toppform ca två månader efter att jag blev sjukskriven. Det visade sig att de hade fel — de hade dessutom begått ett par allvarliga misstag. Sålunda fick jag tillbaka min sjukpenning. 

Det var precis efter årsskiftet 2017-2018, jag är fortfarande sjukskriven och bedöms behöva vara det minst ett år till. 

Men som sagt — vem vet hur Försäkringskassan ser på mig och min arbetsförmåga...? 

Stämmer så nedslående väl med mina erfarenheter... 😞😒

Folk är sååå pigga på att kritisera och förespråka förändring — men när det kommer till kritan vill de inte göra något för att få förändringen till stånd. 

Frågan är varför..? Är de fega eller bara lata? 

 

Jag brukar inte gnälla eller hänga ut folk, för jag brukar hålla mig för god för det, men ibland behövs det faktiskt. Ibland behöver folk veta hur falsk och oärlig folk kan vara. Och Alan ska verkligen INGEN LITA PÅ, för han är en lögnaktig och opålitlig ung man. 

Det är för mig ofattbart hur en medmänniska och vän kan förställa sig, låtsas vara så ärlig och pålitlig, ljuga en rakt i ögonen och luras, för att suga ut så mycket som möjligt ur en  -- till och med en ur sjukdomsdrabbad och fattig person som mig. Det är så cyniskt, kallhamrat och egotrippat, och det gör mig så oändligt besviken. Jag som alltid vill tro det bästa om folk... 

 

 

Så här blev det: 

Alan behövde snabb och sakkunnig hjälp i form av någon pedagogisk person att övningsköra med och tiden var knapp eftersom han hade en ny uppkörningstid att förhålla sig till. Han hade kört upp väldigt många gånger, men kuggat sig varje gång. Eftersom han studerade, så hade han inte råd att betala övningskörning hos en trafikskola. Varför ingen av hans föräldrar kunde sitta av handledarutbildningen och övningsköra med honom, är mig en gåta, för båda föräldrarna är busschaufförer. 

Jag var sjuk och eländig, men jag tyckte så synd om Alan, så jag ställde upp för honom i den mån jag orkade och kunde. Jag ville göra honom en väntjänst. Därför gav jag honom den vakna tid och ork jag hade, för att han skulle ha chans att klara sin uppkörning. Jag bekostade också och satt av en stunds handledarutbildning -- kunskaperna hade jag ju redan, men man måste ha det på papper. 

Jag åkte med min egen bil ända ut till hans hem i Sörberge varje gång han skulle övningsköra. Därifrån åkte vi i hans bil och jag lät honom öva så länge han ville och jag orkade varje gång. Jag skrev ut papper med olika moment, som han fick öva flera gånger varje gång. 

Vi hade kommit överens om en ringa summa som ekonomisk kompensation till mig - den var snarast symbolisk och inte ens i närheten av trafikskolornas timkostnad. 
Denna lilla summa skulle då täcka både kostnader för min bil till och från Sörberge, handledarutbildningen och en inbetalning till mitt skattekonto. 

Alan var/är en vän till mina vänner, så jag litade på att han skulle betala mig i efterskott så som vi kommit överens om. 
Dessvärre valde Alan att INTE BETALA mig.

Jag var tvungen upprepade gånger be honom om betalning. Han blev väldigt oförskämd och vägrade komma med pengarna till mig. Till slut var jag tvungen att åka hela vägen hem till honom för att hämta pengarna. 
Jag är tacksam över att jag då råkade ha min son med mig, för det blev en väldigt obehaglig scen. Alans pappa började skrika och hota mig trots att jag inte varit otrevlig på något sätt alls. 
Han hade uppenbarligen inte fått korrekt information av Alan om vad vi kommit överens om. Jag och min son försökte förklara, men det gick inte att överrösta Alans pappa, och Alan själv bara stod där och log och sa ingenting. 

Jag fick en del av det han var skyldig mig. Varför jag inte fick allt, vet jag inte, och det gick inte att stanna längre p.g.a. hoten och skrikandet. 

Sedan dess har jag många gånger hört av mig till Alan via sms (så att jag har skriftligt) och han har sagt/skrivit att han ska betala mig, men jag har fortfarande inte fått betalt för de timmar han övningskörde med mig.

Sååååå egoistiskt och känslokallt att utnyttja och lura en sjukdomsdrabbad vän. 

Hädanefter kommer jag att tänka både en och två och tre gånger, innan jag ställer upp och ger hjälp till någon.