Bäckebopyssel
Nu har det hänt mycket här på Bäckebo 22 -- pappa har gjort massor! Själv har jag inte hunnit så himla mycket, för jag var tvungen att åka och köpa skruv, lampkontakter m.m. -- annars hade inte han kommit vidare med snickrandet. Jag har dock hunnit tapetsera ytterligare en liten del av vardagsrummet, så det går framåt om än långsamt.
Köksbordet på plats! Nu känns det som om det faktiskt kommer att bli en bostad, annars känns just det vissa dagar som väldigt avlägset... Det är också himla skönt att kunna sitta ned och fika eller äta med ett bord framför sig, istället för att ha allting på golvet eller i knät.
Pappa har satt karm och foder på dörröppningen in till sovrummet. Skitsnyggt, eller hur? Nu ska jag bara vitmåla det.
Och så har han satt foder runt ytterdörren -- tjusigt, va? Även här ska jag måla.
Också toalettdörren har fått foder, och köksöppningen har fått karm, foder och en hylla. I öppningen ovanför hyllan, ska jag sätta ett plexiglas, sedan jag vitmålat alltihop.
Så här ser öppningen ut inifrån köket. Skitläckert blir det!! Han är så himla duktig min pappa!!
Den här hyllan har han gjort av fodervirket -- det märks att min pappa är möbelsnickare, va?
Den här hyllan ska alla möjliga saker få turas om att pryda: tomtar, vackra saker av glas (jag älskar glas!), ljuslyktor, prydnadssaker, rönnbär i en liten kruka (jag älskar rönnbär också!) och mängder av andra saker.
Jag har aldrig sett en liknande lösning någonstans -- den fanns bara i min fantasi, men min pappa har ändå lyckats göra den. Jag är såååå glad över den!!!
Ta-dáá!!!
I fredags eftermiddag la Pär och jag klart golvet!! Visst är det snyggt??!! Jag är helnöjd!!!!!!
Innan Pär åkte iväg till Druidernas kvällsmöte, hann han hjälpa mig att sätta dit listen mellan rummen.
Det blev kanonbra!!! Stabilt och snyggt!! Inget gnek och ingen svikt! Helt perfekt!!!
Vi skulle ju kunna ta på oss golvläggning som extraknäck brorsan och jag! ;o)
Golvläggning
Här har jag, som synes, hunnit några längder och jag känner mig mycket, mycket duktig!
Fallande längder, precis som jag lärt mig, och mycket, mycket prydligt.... tyckte jag, alltså.
Broder Pär kom vid lunch och hjälpte mig att lägga. Då gick allt fortare och smidigare! I ett huj hade vi fått in mer än halva golvet. Det gick så snabbt, att det kändes som om vi skulle kunna hinna klart hela golvet idag...
Men så dök en felaktig golvplanka upp i högen och vi såg det inte, förrän den redan var lagd och ytterligare en rad förseglade den i sitt läge. Jag visste inte helt säkert hur man tar isär den här typen av golv, så jag slog Torbjörn en signal uppe på Bydalens Golv. Han var tyvärr bortrest, så jag fick numret till Mattias - deras golvläggare - istället. Jag ringde honom och fick veta, att de precis då var på väg från Kovland efter avslutat värv, så de kunde titta förbi mig och se om de kunde hjälpa mig lösa problemet. Jag blev mycket glad och lättad över att allt löste sig så lätt. Medan vi väntade på dem, mumsade Pär och jag på pizzan, som han varit ner o köpt på Cleopatra.
Så kom de två mycket trevliga golvläggarna. De kikade på golvet, sen tog det bara nån minut innan den felaktiga brädan var borttagen. Oj, så geschwint det går, när proffsen gör det. :o)
Sen frågade de försynt, ifall jag skulle ville ha några tips och råd. Självfallet tackade jag JA, för golvläggning är ju verkligen inte det jag är bäst på här i världen... och då fick jag veta följande:
1. Jag hade lagt golvet åt fel håll.
Man ska inte lägga verktyget mot den platta kanten och slå ihop brädorna, utan man ska slå mot den tunna läppen som står ut (den vänstra av profilerna på bilden nedan). Jag förtydligar: Man ska inte slå mot "hon-brädan" (höger), utan mot "han-brädan" (vänster). Annars riskerar man att slå sönder brädorna i kanten.
Jag hade aldrig ens i min vildaste fantasi trott, att man skulle slå på den veka lilla läppen som står ut längs långsidan av golvbrädan -- det verkar ju liksom vara den allra vekaste delen av golvbrädan, som ju skulle kunna gå sönder utan mycket våld alls... och ack så fel jag hade.
2. Jag hade lagt golvet med på tok för kort avstånd mellan skarvarna.
Så som jag lagt det, riskerade golvet, att med tiden spricka isär i skarvarna. Det ska visst finnas nån anvisning, som talar om att man rekommenderar minst 30 cm - gärna mer! - mellan skarvarna. Någon sån har jag förstås varken sett eller läst.
Så som mina skarvar ser ut på bilden här nedanför -- prydligt förskjutna från bräda till bräda med bara drygt 15 centimeters mellanrum -- ska det alltså inte se ut. Golvet ska allra helst läggas precis som vi lade köksgolvet -- de ska alltså saxas ungefär som tegelstenar. Då blir det ett stadigt och starkt golv, som ligger där man la det utan att skarvarna glesnar med tiden eller golvet blir knäppigt och knakigt.
Golvläggarna var mycket uppmuntrande och vänliga, när de rekommenderade att jag skulle tar isär hela golvet och vända det åt andra hållet. Det skulle då bli mycket, mycket lättare att lägga den sista biten, lovade de.
Jag började nästan gråta. Ta isär det!! Men alla småbitar - allt jag kapat!! Hur skulle jag nånsin få ihop allt igen - och spegelvänt!!!??? Det blev bara för mycket.
- Vad kostar det att leja er för att lägga in det? frågade jag uppgivet, för då kände jag att detta skulle jag aldrig gå iland med.
Och vad gjorde de snälla golvläggarmänniskorna då, tror ni?
- Vi kan göra så här att vi tar isär golvet och sorterar det åt dig, föreslog de vänligt. Då kommer det att gå mycket lättare för dig att få ihop det igen.
Handfallen och förstummad stod jag sen och såg hur de lätt och snabbt plockade isär allt jag slitit med sen klockan 8 imorse. De förstod förmodligen hur förtvivlad och uppgiven jag kände mig -- helt säkert insåg de också, att jag nog inte skulle komma att klara detta. Sålunda lade de, utan att fråga eller kommentera, ihop rad efter rad och inom femton minuter låg alla brädorna på plats igen -- spegelvänt och med en halvmeter mellan skarvarna. En kvart var allt det tog, när proffsen gjorde det!! (Oj, en sån amatör man är, va!)
Jag var så lättad och lycklig att jag nästan grät. Nu var jag ju back-on-track och det hela kändes plötsligt görligt igen. Detta skulle jag klara!! Detta skulle gå!!! Yippie!!
Här sorteras det raskt och geschwint, bitar skickas kors och tvärs över rummet och allt går i ett fasligt huj.
Det är alltså så här golvet ska se ut!
Så här ska skarvarna vara -- en bra bit ifrån varandra!
Ja, vad kan man säga? Jag behöver åka upp och hämta en rulle golvpapp och ett paket till av golvbrädorna, för jag har råkat få lite för lite. Samtidigt tänker jag köpa nåt gott att ge till herrarna, som så vänligt och chevalereskt hjälpte mig. Så snälla, hjälpsamma och lyhörda karlar har jag sällan mött i mitt liv!
Tusen, tusen tack snälla ni för hjälpen!!!
Ziris 20-årsdag
Här står bruna Ziri och hennes Daniel och serverar välkomstdrinkar till oss gäster.
Som sagt: Vacker som en dag och brun som en pepparkaka.
Här är mina vackra pepparkaksbarn - Ziri och Ida. Det är storasyster Ida som gett Ziri en sprutmålning (förlåt, soldusch kanske det heter), som de varit på imorse. Otroligt snygg brunfärg och det verkar dessutom sitta jättebra! Ett hett tips om man vill slippa utsätta sig för solariestrålning och dessas hälsorisker.
Vackra storasyster Märta har en, för årstiden, mer logisk och följdriktig hudfärg. Ny tjusig klänning har hon också!
Wilhelm låter sig väl smaka av den goda välkomstbålen.
Se så fint de ordnat det! Och en så vacker och välsmakande bål! Jag ska avgjort leja Ziri när jag nästa gång ska blanda bål, för mina misslyckade bålblandningsansträngningar har genom åren gett upphov till många leenden och putslustiga kommentarer om färg och tvivelaktigt innehåll.
Öl i olika styrkor och smaker, vitt vin och Coca Cola -- här fanns det för alla smaker och behov. Lyxigt och gott!
Min tjusiga dotter "förvärmer" inför den krogrunda systrarna tänkt sig längre fram på kvällen.
Vacker brun ryggtavla med läcker ödla.
Fnissiga systrar i soffan.
Olof hjälper lilla gumman av med fleecejackan.
Pär i sina nya jeans från Strömsons -- synd att han inte stod upp, för de ger verkligen bäraren en snygg bakdel.
Kid smakar på bålen medan hon kikar runt i lägenheten.
Olof småpratar med folket i soffan.
Kid i egna tankar...
Lillgumman ser fascinerat på Ziris katter på bordet ute på balkongen.
Daniels mamma Eva i samtal med Ida och Märta-Li.
Märtis småpratar med Eva, men har kameran redo, för Ziri vill såklart ha många bilder ifrån kalaset.
Wilhelm trivs i Daniels röda fåtölj.
Lillstumpan pratar med sin kusin Ida, som pedagogiskt påpekar, att hon inte kan höra vad hon säger, eftersom hon har nappen i munnen.
Eva i klädsamt grönrutig blus -- jättesnyggt!
Daniels pappa Bert lyssnar.
Märta-Li med lilla kusinen och tårtorna inne i köket...
Chokladmoussetårta med nougatpanacotta och maräng från Eclair har Ziri önskat sig, så självklart kommer mamsen med just såna.
Brun, skön och grönögd.
Ziri fixar kaffet. Hon har dunderkoll på kalaset och tågordningen -- allt går som på räls hela kvällen.
Lilla söta kusinbarnet i hallen.
Ziri tar en sista koll - Är allt klart? - innan hon bjuder in till kaffe o tårta.
Hon hänger helst i köket bland stortjejerna.
Wilhelm är sugen på tårta.
Ziri har fått väldoftande parfym av Bert och Eva.
Hon fick av dem också en rosa plattång.
Och så hade Eva stickat två söta mössor åt Ziri.
- Ä' ja'nte fin? skrattar Ziri.
Hon vill gärna hjälpa Ziri att öppna paketen.
Ziri håller lyckligt upp ett presentkort som Olof och Kattis köpt till henne på Ljuspunkten. Ett mycket välkommet bidrag till den lampa hon sett där.
Även Mamsen ger ett presentkort på Ljuspunkten. Nu fattas bara 169 kr till lampan. :o)
Märtis, Ida och Daniel iakttar Alice när hon tillsammans med Ziri öppnar paketen.
Bert och Eva myser.
Av Pär och Kid fick Ziri en urläcker pajform i användbar och praktisk storlek.
Bert spexar med presentpapperet.
Såklart vill lillstumpan också prova...
... och även pappa Olof.
Daniel myser i knät på mamma Eva.
Ja, det var, som ni förstås själva ser på bilderna, en mycket välordnad och trevlig fest!
Ziri, Ida och Märta har handlat, städat, lagat mat och planerat allt på ett suveränt sätt -- jag är mycket, mycket stolt över mina tre döttrar, ska jag säga!! Vilka festfixare, va?!! Det är verkligen inte alla syskon som är så sams, som har en så tajt relation och som jobbar så bra ilag! Mitt mammahjärta klappar stolt och varmt för mina flickor!
(Ziri fick senare på kvällen äntligen prova på pub- och kroglivet i Sundsvall - Wilhelm och systarna tog sig en tur till The Irish Pub, där rundan inleddes. Ziri har ju tidigare fått känna av nackdelarna med att vara född sent på året -- alla kompisar har ju kunnat vara ute i nattlivet, medan hon fått avstå. Nu var de emellertid ute och provade på lite olika krogar, fast jag tror att Märta-Li och Wilhelm tidigt gav upp och promenerade hemåt, men de har ju några år till på nacken och har redan gjort den där biten... )
Last Minute Encounter - Helene!
Här ett inlägg, som tyvärr råkat hamna under fel rubrik och kategori. Nu flyttar jag det hit, där det hör hemma, så att ordningen är återställd.
Här står vi på perrongen med Helene, hennes man och Ron -- och all vår packning. Detta var nämligen de allra sista minuterna vi tillbringade i Largs denna sommar. Ron följde oss dit och hjälpte till att bära väskorna. Och när vi står där, ser jag plötsligt hur Helene -- ljuvliga, varmhjärtade, älskliga, fantastiska Helene från det kristna bokcafét -- och hennes man kommer gående över perrongen ifrån Morrison's. Och plötsligt känns stunden inte lika sorglig längre. Att så här i sista sekunden få träffa och ta avsked av just henne -- hon som kommit att stå mig så nära och som blivit en sån härlig vän -- gör att det liksom känns lite lättare att lämna Largs och återvända hem till Sverige.
Det var en sån underbar tröst, att få träffa Helene en sista gång! Hon hör f.ö. också till Brisbane Evangelical. Som genom en slump (?), har hon tidigare bott granne med Ron och Betty, så de känner varandra lite halvt-om-halvt.
Hennes man, som tidigare gånger vi mött dem, varit lite tyst, blyg och osäker, är den här gången jättetrevlig och pratig.
Jag och Helene pratar ivrigt om allt och inget ända in i det sista. Hon är en sån härligt omedelbar människa, så lätt att kommunicera med.
Ron hamnar i trevligt samspråk med Helene's man...
... och de verkar sannerligen ha mycket att prata om.
Ron är som vanligt mycket pratsam och karismatisk -- en sann kommunikatör.
Kära, kära Helene.... henne kommer jag att hålla kontakten med, för oj vilken mysig människa!! Såna som hon träffar man inte många gånger i livet.
Jaa... och detta var alltså det sista jag såg av Largs för i år. Eller "för denna gång" kanske jag ska säga, för vem vet? Det kanske blir nån fler gång i år? Nu tror jag inte det, men man ska aldrig säga aldrig. Jag kanske får för mig att ta en långhelg hos nån av de goda vänner, som lämnat en öppen och stående inbjudan att komma och bo hos dem. Fast får börsen styra, så blir det nog först när jag fått ett jobb, för som arbetslös har jag ju ingen fet plånbok precis... Tills dess får vi hålla kontakt på andra sätt. :o)
A little bit more
Nu har jag påbörjat tapetseringen av vardagsrummet. Jag började här vid fönstret -- klurigt vid rören! - men hann inte längre innan dagsljuset tog slut och då var det bara att avsluta, för jag har ju ingen lampa där.
Den här dörröppningen ska jag lämna öppen ända upp till taket. Bara vita lister som kläder in dörröppningen och en liten kornischliknande anordning längst upp mot taket.
I den kornischanordningen ska jag gömma en tunn draperiskena och några ledspottar med varmgult ljus. Som avskärmande draperi ska jag ha en tunn, skir, vit textil och spottarna kommer att lysa ner på denna.
Snyggt, udda och läckert, tror jag att det kommer att bli. :o)
Så här ser mitt vardagsrum ut idag. Lite rörigt, men det är en välstrukturerad röra. :o)
Täckpappen är borta, tapetvåderna står tillskurna och väntar längs ena väggen och ska strax sättas upp, diskbänken vilar vid fönstret i väntan på att få bli återmonterad i köket och alla målade lister ligger längs väggen tills alla tapeter är satta. Sist ska parkettgolvet göras rent och få en glansyta pålagt.
Här vid snickarbänken satt Linda och jag idag och lunchmyste med varsin kartong sushi. Vi liksom "provsatt" köket och det kändes riktigt bra, trots att köket inte ens är halvklart och det ekar där p.g.a. bristen på textilier och möbler. Det känns dock att köket kommer att bli väldigt ljust och trivsamt. Jag bara vet att jag kommer att älska att sitta där, när det är klart!!! Jag känner också att jag kommer att trivas så himla, himla bra i min ljusa härliga lägenhet!!
Och nu är det dags att krypa i säng. Jag har pass imorgon bitti och behöver sova o samla kraft så mycket det går, för jag har lite feber och ont i halsen. Sömnen läker -- alltså, nattinatti!
Nästan vitt nu...
Idag har jag haft en liten sovmorgon, för jag var borta igår kväll, så det blev lite sent innan jag lyckades komma i säng. Det var Alliansgruppmöte i Stadshuset, vilket inleddes med buffé nere på Stadshusverandan -- lyxigt, jättegott och supertrevligt! Efteråt kallades vi alla till samling i stora Spegelsalen -- för fotografering!! De flesta hade tydligen inte fått, eller missat, informationen om detta, så vi var lite överraskade. (Hade man vetat, så hade man ju fixat till sig i håret - vilket man nu inte gjort.) Det visade sig att de mängder av gruppfoton vi tog, är de som ska pryda alla stans bussar inför valet 2010 -- Alliansen har nämligen köpt upp samtliga bussreklamplatser veckorna före valet. När ni i augusti nästa år ligger i en bilkö, kommer ni alltså att se alla oss i Alliansen le mot er - how about that? :o)
Och så lite Bäckebonytt:
Som sagt: tapetseringen går låååååångsamt framåt och jag är verkligen ingen målare, så det blir lite hipp-som-happ, men jag har klarat det själv och gjort det helt på egen hand. Mycket stolt över min bedrift, är jag också! :o)
Nu är det bara några våder kvar i sovrummet och sen ska det fina golvet läggas. Jag hade trott att jag skulle ha hunnit lägga det vid det här laget, men så har det alltså inte blivit.
Men ljust, vitt och fint blir det - tycker ni inte? 
Tänk er gröna gardiner ifrån Indiska, gröna kuddar i samma serie och ett cremefärgat lappöverkast!!
Eller ska jag ha det underbart gröna lappöverkastet från Indiska, vita spetsgardiner och vita Indiskakuddar istället..? Eller ska jag kanske ha grönt överkast, gröna kuddar och vita spetsgardiner..? Eller vitt överkast, vita kuddar och gröna gardiner?
Äh, jag kan bara inte bestämma mig -- och det är väl jag i ett nötskal, eller hur? Jag har emellertid i hela mitt vuxna liv önskat mig ett sovrum med kuddar och överkast ifrån Indiska, så det tänker jag min själ skaffa mig också - vad eller när det blir, får vi se. Det är ju skönt att ha drömmar och mål kvar också, eller hur? 
Lite skillnad på det här rummet idag och som det såg ut för några veckor sen, eller hur? :o)
Och nu får jag så lov och rotera, så att de sista våderna blir satta och sovrummet klart. Jag är nämligen så sugen på att få komma igång med inläggningen av det vackra golvet -- ju mer jag tittar på de brädor jag lagt ut, desto finare blir det. Alltså - skutt in i duschen!
Söndags-film-fika
Jag, Märta och Jesper såg klart Wallander - Afrikanen, som var en kanonbra film. Jag gillar verkligen Wallander med Krister va-han-nu-heter-i-efternamn! Mycket trovärdig rolltolkning!! Tusen tack Jesper för att du tog med filmen!!
Wilhelm kom för att delta.
- De' här ä' filmerna ja' tog mä', säger Jesper och läser upp titlarna.
Mikropopcornpåsar blir så förfärligt heta och svåra att öppna -- men popcorn hör ju till när man ser film, så man får försöka låta bli att vara musbränd.
- Nästan vitt bröd! fnyser jag. Nåja - det är ju inte varje dag, men själv vill jag ha det mörka, för det är mycket godare.
Som synes är mysfikat nästan helt framdukat på bänken. Mycket gott att mumsa på ska de' va' på våra fikatillfällen!
Märta leker med min kamera och knäpper många, många bilder medan jag skivar, lägger upp och plockar fram. Hon och Wilhelm kom med en ost, som enligt Märta luktade nåt onämnbart. Jag kan bara säga att osten var kanongod!! Vad den luktade tänkte jag inte på, för den smakade så himla gott!
Jesper har med goda, goda arraksbollar, som jag försiktigt lägger upp på en assiett. Mums!!!
Jesper visar och förklarar hur deras skafferi fungerar -- de har ett utdragbart, där hela modulen följer med ut. Det är verkligen en sak som är värd att fundera över, nu när jag står i begrepp att köpa kök. Jag ska kika på ett sånt skåp nästa gång jag åker på IKEA.
(gulp) Usch o fy och hujedamej vilken hemsk motljusbild!!! Snacka om att den visar ALLT som hänger eller putar!! Verkligen en sån där bild, som man borde skriva ut i många förstorade exemplar och affischera bostaden med, så att man ideligen påminns om att inte äta onyttigheter och att motionera mera!!! (ryser) Jag ska i alla fall lägga den som bakgrundsbild på min dator, så att den sticker mig rejält i ögonen varenda gång jag i godan ro sätter mig ner.
... som vanligt får man fota sig själv om man ska få va' me' på bild... men nu är filmfikat klart! TV-rummet nästa, alltså!!
Som jag inledningsvis sa: Wallander - Afrikanen, var en mycket bra och spännande film!!! Har ni inte sett den, så gör det!! Återigen TACK Jesper för att du tog med den!!
Nästa mysfika blir kanske hemma i min nya bostad -- det beror lite på hur länge det blir till nästa gång och förstås hur lång tid det tar att få klart renoveringen. Eventuellt får Jesper eller Märta ta nästa gång, men ännu nästa är vi helt säkert på Bäckebo 22! Spännande..! :o)
Tusen tack kära ni för den här helgens film-mys-fika!!! Det var mycket trevligt!!!
Kärlek på er!!
Min vackra stol
I vintras, då jag och mor var på Fyndlagret, råkade jag förälska mig i en gungstol av det ovanligare slaget. Den var så nätt, så udda och så vacker, att jag inte kunde lämna den där. 450 kr bytte ägare och gungstolen var min. Den antikgrå färgen var skavd och smutsig, men i somras sprutade pappa gungstolen med vackert gräddvit färg... och idag kom jag äntligen till skott med själva sitsen. 
Dess tyg var fortfarande både rent och helt, men skumplasten var torkad och platt. Jag köpte ett nytt, liknande tyg, men i något mindre bjärta färger. Se så fint det blev!! 
Visst är den fin? Och fantastiskt bekväm!!! I den här ska jag sitta med min strumpstickning och se ljuvliga, romantiska långfilmer. Ett riktigt fynd!!
Tusen tack kära pappa för hjälpen med att sprutmåla den!!! Jag är så lycklig över min vackra och unika stol!!
Gräsklipparelände
Efter dagar av omväxlande regn och värme, har förstås gräset växt rejält.
Jag har i flera dagar tänkt klippa, men inte lyckats p.g.a. det ostadiga vädret. Idag var det emellertid uppehåll och t.o.m. ljuvligt solsken, så jag beslutar mig direkt vid frukost - idag klipper jag!! Sagt och gjort -- jag klär mig ändamålsenligt, tar nyckeln till boden ur pappas snickarbyxficka och går ut till boden.
Här i boden står husets två klippare -- en astung som klipper brett men är nästan omöjlig att dra, och en lätt o smidig med liten klippbredd. Jag har fortfarande i färskt minne hur jag slet med den betongtunga klipparen förra gången, så jag väljer förstås den lättare Klippon.
Så kommer första stora frågetecknet: Vad tankar man i den?
... och i VILKEN av alla dessa dunkar finns det som klipparen ska tankas med? Alltså, varför märker man inte dunkarna med vad de innehåller???
Jag väljer en på måfå...
Jag öppnar den, luktar på innehållet... Det verkar vara rätt, men hur i allsindar vet man?
- Äh! tänker jag. Det må väl ändå vara samma slags "soppa" i alla dunkarna, annars vore det väl dumt att inte märka dem. Sen tankar jag upp Klippon med dunkinnehållet och rullar ut den på gräsmattan.
Nästa frågetecken: Hur får man den att gå?
Jag trycker på "flödar-bubblan" tre gånger, precis som man ska, ställer mig bredbent och tar tag i handtaget för att dra igång den.
- Åååhej!
Trots att jag tar i för kung och fosterland, händer inget annat än att Klippon ger ifrån sig en rejäl svart POFF!!! och sen blir tyst. Jag drar igen och igen och igen och igen, men den eländiga maskinen vill inte starta.
En obehaglig tanke slår mig: Tänk om jag råkat hälla i maskinen nåt som gör att den inte startar!
Jag slår snabbt mina bröder en signal, för att höra ifall de vet nåt om dunkarna och dess innehåll -- eller om gräsklipparna och vad de ska tankas med. De visar sig lika okunniga som jag vad gäller dunkvätskorna. Emellertid vet Olof besked när det gäller vad respektive klippare ska tankas med. Det visar sig att jag gjort det klokt som valt Klippon -- den andra måste nämligen tankas med nån specialbensin som är oljeblandad, annars skär motorn ihop. (!) Klippon däremot ska tydligen gå - om än ojämnt - på vilken bensin som helst. Och hur i allsindar förmodas jag veta sånt här???????????
Jag vet saker som att en liten sked socker i matlagningen gör att maten smakar bättre, att ättika tar bort kalkavlagringar i toaletten och citronsyra i sylten gör att den geléar sig bättre. Jag är kvinna!!! Jag vet verkligen inte såna saker som vilken färg bensin har, på vilket sätt dess färg skiljer sig mot oljeblandad dito och jag vet absolut inte vilken slags gräsklippare som ska tankas med vad!! Give me a break!!!
Till slut lyckade jag i alla fall överlista den motspänstiga och osamarbetsvilliga Klippon och gräsmattan blev planenligt klippt. Men nog ska jag, då käre far återvänder från Turkiet, ha ett samtal med honom om vikten av att märka upp behållare, så att man vet vad de innehåller. Det underlättar för alla!
De små detaljerna...
Ni kanske tycker det är fånigt och onödigt, men för mig kändes detta viktigt. Detta gamla, spruckna, nikotinmissfärgade, smutsiga handtag och vred är nu borta...
... och istället sitter där det här!!! Snyggt, rent, fräscht och prydligt!
Som sagt, också de små, små detaljerna är viktiga -- de är ju en del av helheten. :o)
Sakta, men säkert... och PLÖTSLIGT!
Ja, nu när mamma och pappa är i Turkiet, så blir det mycket småpyssel och ensamgöra i lägenhetsrenoveringen. Ni vet, såna saker som tar massor av tid, men egentligen inte syns att de blivit gjorda.
Sånt här till exempel! Alltså, slipa och måla de gamla golvlisterna, så att de blir vita och fräscha. Jag har förstås - vilket jag visat här - tapetserat, men det har verkligen suttit som i tjära... Jag har knappt hunnit nånstans alls med det.
Se själva! Den lilla biten från hörnet till fönstret, är allt jag hunnit de senaste dagarna.
Varför? Jo, lejonparten av min tid, har gått åt till att försöka lösa el-eländet och alla dess följdproblem.
De senaste veckorna, har jag nämligen ägnat enorma mängder tid åt att försöka hitta vitvaror, som inte drar för många kilowatt -- till råga på allt har jag fått åka på IKEA si-så-där ett tiotal gånger, för att checka ifall de vitvaror jag för dagen funnit, går att montera in i deras skåp.
Det här är alltså boven i dramat! En 1-fas elcentral!!! I ett område som drog om elen 2006.
Jag trodde inte mina öron, när jag fick veta hur det var. Jag blev så besviken, så indignerad, så ledsen, så bestört och så upprörd!! Och ingen gav mig nåt hopp! Nej, detta var ett faktum som jag, enligt dem, måste acceptera.
- Så här är det och så här ska det vara, sa förståsigpåarna och bestämmarna i området med emfas.
- Det är inte möjligt!!! tänkte jag indignerat.
Men nähä då - detta overkliga och anmärkningsvärda, var absolut verklighet och sannerligen inget missförstånd.
- Men vem vill köpa en lägenhet, som man inte kan renovera köket i?
Och jag håller helt med dem!!
Jag har hamnat i en mardröm, och min kära familj försöker hjälpa mig så mycket de bara kan.
Efter en lång tids gråt, sorg och bearbetande av detta sorgliga faktum, har jag kommit fram till att jag faktiskt hellre säljer lägenheten och köper ett nytt boende någon annanstans.
Nu gick det emellertid aldrig så långt... situationen hamnade, av okänd anledning, aldrig på sin spets.
- Tja, du kan välja precis vilka vitvaror du vill. Vill du ha 3-fas, så drar vi upp det till dig!
Jag blev sååå paff och förstod ingenting. Vadå 3-fas?
I mitt huvud snurrade hundra frågor, men hur mycket jag än undrade och förvånades, så valde jag att svälja mina frågor.
Den upprymda lycka och arbetsglädje jag kände i början, försvann både plötsligt och sorgligt.
Och detta, mina vänner, var lille Davids seger över Goliat!!!!
Jag är kvinna, alltså kan jag!
Idag har jag för första gången i livet satt tapeter helt själv. Nästan halva sovrummet är gräddvitt! Jag är förstås ingen målare, men jag tycker att jag lyckades jättebra ändå. Jag är oerhört stolt över mig själv, ska jag säga! :o) Se bara så fint det blev!! 
En vägg i sovrummet är nu tapetserad med min vackra gräddvita tapet. Det var så långt jag hann den första tapetseringskvällen. Rummet kommer verkligen att bli jättefint med det fina trägolvet till. :o)
Här lyser den nya utomhusbelysningen milt på den nymålade väggen. Det kommer att bli kanonmysigt att spendera sensommarkvällar på altanen, i skenet av levande ljus i lyktor och de här milda belysningarna. 
Som synes var väggen i rejält behov av målning. Till höger i bild är grannens omålade vägg -- tämligen torr och solblekt, eller hur?
Tja, det var ungefär så långt jag kom idag... :o)
Det börjar närma sig tapetsering
Nu har mor och far rest iväg till Turkiet för en välförtjänt solsemester. Pappa har slitit med mig och broder Pär i lägenheten, och mamma har skött hela markservicen med allt vad det innebär - hon har dessutom fått klara allt det praktiska själv och vara ensam under tiden pappa jobbat med min renovering. Inte särskilt skojigt, men hon har stoiskt, med ett leende och en nygräddad sockerkaka, accepterat detta.
I skrivande stund sitter de förmodligen i Alanya på sin balkong och dricker morgonkaffe. Som sagt: De' ä'rom mycke' väl unt'!
Själv har jag börjat räkna ner inför den stundande tapetseringen. Nu är
- det gamla köksskåpen utrivna
- de gamla dörrfodren och karmarna borta
- de gamla garderoberna borta
- de gamla tapeterna nedtagna
- allt nikotin- och tjärskadat i lägenheten skurat i härför avsett starkt rengöringsmedel
- kökselementet borttaget och ett nytt beställt
- golvbeklädnaden utsliten ur kök och hall
- väggarna spacklade och slipade
- taken målade
- väven satt och målad i kök och hall
- fönster och element målade
- de gamla golvlisterna slipade inför kommande vitmålning
- golvet inlagt i kök och hall
- uttag och belysning uppsatt ute på altanen
- kablar och uttag planerade och satta på strategiska ställen i köket
- uppmatningen av starkare el förberedd
- toalettdörren och övriga snickerier vitmålade
- många vändor körda till tippen med skåp, garderober och annat bråte (Tack lillebror för det! Kärlek!!)
... Vad mer..? Joo, det såklart!!! Se här! 
Mattan i sovrummet är för grundligt klistrad för att kunna tas bort; den sitter som bara den och går i små, små bitar när man försöker ta bort den. Jag valde därför att låta den ligga kvar. Den kommer att fungera som stegljudsdämpande material till det trägolv jag ska lägga in. Den luktade emellertid mycket starkt av rök, så jag kapslade in röklukten genom att rolla den i en oljebaserad färg. Simsalabim så var röklukten borta!!! 
Sovrummet med gamla nikotingula tapeter..... och här sen jag tagit ner dessa.
Och här är alltså de gamla 70-talsgröna tapeterna och mitt nyrollade ljusa golv.
Nästa steg är nu tapetseringen av sovrum och vardagsrum. Idag (söndag) ska jag dock göra och träna in mitt seniorpass, vars terminsstart är på onsdag morgon. Någon renovering idag blir det alltså inte.
Jag ska emellertid åka dit ikväll och ta ett par bilder på den nymålade väggen och min fulsnygga nyinköpta utomhusbelysning. Käre broder Pär har satt upp dessa åt mig: 
... och jag vill ju visa hur snyggt det blivit sedan de vita kablarna och väggen blivit uppfräschade och brunmålade, och så måste det ju vara lite halvmörkt för att det ska synas hur de ser ut när de är tända.
Men nu ska jag skutta in i duschen och sen ta itu med musik och koreografi till mitt pass. Ordning och reda!! ;o)
Nu har vi hunnit långt!
Tadaaa!!! 
Kolla!!! Nytt golv!!! 
Ett sprillans nytt ALLOC-golv från Bydalens Golv -- är det inte snyggt så säg!!! Torbjörn var jätteschysst och körde hem golvet till mig, för hur i allsindar skulle jag få in det i lilla Majken. Det kallar jag service!!!! 
Det gick snabbt och lätt att lägga, så några golvläggarbilder hanns tyvärr inte med.
Nu vill jag genom några "före-efter-bilder" få påminna er om hur det såg ut innan. 
Man kan knappt tro att det är samma hall, eller hur? Jag ska förstås också ha garderober längst in i hallen (det är därför där är omålat), men det kommer att bli två fullhöga, vita Ikeagarderober istället. Förmodligen blir det åtminstone en med fullhög spegelglasdörr, vi får se... :o)
Lite skillnad, va? Det chokladbruna elementet har jag helt givit upp -- istället för att försöka skrapa och måla det, har jag beställt ett helt nytt. 
Från allmogeblått till tonad vit. Fräscht och ljust!
Allt arbete med lägenheten har gått så himla fort -- det är otroligt! Jag kan knappt fatta att det bara är tre veckor sedan vi började renovera. Torsdag den 20:e augusti var vår allra första renoveringsdag och idag är det bara den 10:e september. Och se bara så långt vi hunnit!!!
På min "to-do-list" medan mor och far är i Turkiet, är nu följande:
- tapetsera sovrummet
- tapetsera vardagsrummet
- göra rent parkettgolvet i vardagsrummet
- lägga golvet i sovrummet
- slipa och måla de gamla golvlisterna till sovrummet och vardagsrummet (de är både i gott skick och färdigkapade, så det finns absolut ingen anledning att köpa nya)
- måla den bruna panelen utomhus - den behöver få lite skyddande färg (de vita kablarna till belysningarna blir ju då också bruna och blir förstås då mindre iögonfallande)
Och sen när mor och far kommer hem, så är det dags att sätta in köket... och sen är det dags för "tak-lags-fest" -- d.v.s. stor fest för alla som varit med och hjälpt till.
Därefter är det bara att bo och njuuuta. Detta med lägenheten är den största egotrippen i mitt liv och den tänker jag njuta av i många, många år... för det tycker jag att jag förtjänar!! :o)
Back in Sweden
När vi kom hem blev det såklart stor middag och fest med min familj. Vi är ju en tajt familj och släkt, som verkligen inte är vana att vara borta så länge ifrån varandra.
Här är bilderna ifrån vår Homecoming 2009.
Vi inledde med en välkomstdrink på whisky och Green Ginger Wine, som är ett skotskt ingefärsvin. Mycket, mycket skotskt och mycket, mycket gott!
Detta är precis hur gott som helst och min favodrink på The Anchor.
Vi fortsatte sedan med en förrätt -- en variant på skottarnas nationalrätt Haggis.
Den serveras traditionellt på två olika sätt:
1. Till vänster med Tatties (potatismos) och Neeps (mosade kålrötter)
2. Till höger med Tatties och Mushy Peas (mosade/hackade gröna ärtor)
För oss svenskar blir ju alternativ 1 som att äta potatismos och rotmos i samma rätt och det blir ju lite tårta-på-tårta. Potatismos (alt.2) är jag inte särskilt förtjust i, så jag valde att blanda alternativ 1 och 2, och serverade sålunda vår haggis med Mushy Peas och Neeps. Tyvärr glömde jag att ta kort på anrättningen, men det var vackert med det orangegula rotmoset, de gröna mosade ärtorna och den mörkbruna haggisen. Vi hade både en vanlig traditionell haggis och en vegetarisk variant -- bägge var kanongoda.
Vår entrérätt bemöttes av familjen med en viss skepsis, men de höll god min och smakade artigt på maten -- sen bröt sorlet ut. Nästan alla vid bordet var överens om att det var jättegott. De uttryckte högljutt sin överraskning och erkände för varandra hur tveksamma de varit till det de fått på tallriken och hur lättade de var att det inte varit så äckligt som de trott.
Jag önskar att jag kommit ihåg att ta en bild på allas tveksamma miner då assietterna bars in och deras, då de smakat, glada och lättade dito, men nu finns tyvärr inga foton på detta.
Efter förrätten togs en drink-, småprat- och lekpaus för att ruska ner förrätten. Under tiden såg vi till att göra klart huvudrätten -- alltså, grillad kyckling, potatissallad, ugnsbakade morots-palsternacks-vitlöks-rödlöks-potatisklyftor, ruccola, machétesallad, "kollijox" (rört creme fraiche-smör med vitlök), rött och vitt vin, öl och juice.
Här är några fler bilder...
Siri gläder mamsen med att spela och sjunga medan hon stökar i köket -- något som jag älskar då hon gör!!!
Här är jag i köksstöket medan jag lyssnar till Siris sång och pianospel...
... medan pappa grillar god förkokt kyckling. Mumsigt!!
Under tiden sitter mamma sitter och konverserar med.....
...storebror Pär...
... och hans fru Kid...
... deras son Robert...
... lillebror Olofs fru Kattis...
... och deras söta dotter.
Kycklingen ligger och brynar till sig... När den är guldbrun och gyllene är det dags att käka.
Pappa är familjens mästergrillare, så det här blir mumsigt värre!!
Nu är nästan allt framme på bordet.
Systrarna poserar glatt för kameran
- Jag tror jag ska smaka det vita, skojar Siri.
- Eftersom jag sköter kamerajobbet på den här tillställningen, får jag väl knäppa på mig själv om jag ska få vara med på bild.
- "Nämen oooh, så fånigt!" som Märta brukar säga.
Siri intar en tjusig pose.
- Dags att käka, för nu är grönsakspotatisblandningen i ugnen färdig!
- Oh, hörde'ru? Nu ska'ru få mumsmat! säger Siri.
Ser det inte gott ut, så säg? :o)
Och här är buffébordet med all den goda, smaskiga maten, redo för hungriga middagsgäster.
Siri och Märtis leker med kameran...
..............
............
... Tittut!!!
Min bearnaisesås tar slut, men Robert har ju lämnat en stor hög av den goda Lommanderssåsen på tallriken...
... så jag snor hans tallrik och snyter hans lämnade sås.
Pär, Kid och Kattis låter sig väl smaka.
Lilla gumman är hungrig
Siri är på G och attackkramar mamsen innan hon ger sig iväg.
Det börjar bli kyligt, så fleecetröjan blir go och varm att få på sig.
Vår skotska "Härligt-att-vara-hemma-igen-vi-har-saknat-er-middag" blev jättetrevlig och alla gäster troppade nöjda och mätta hemöver fram på kvällskvisten.
Goda vänner i Brisbane Evangelical
Själva kyrkan ser ut så här:
Ingen pampig kyrkobyggnad, men oj vilken härlig varmhjärtad församling!
Och här är kyrkans mycket trevlige och karismatiske pastor -- Tom Stables.
Här står Tom och Andrew Austin, som också ofta predikar.
Dimitrie inne i kyrksalen -- han samtalar med en jättemysig kvinna, som jag tyvärr glömt namnet på. Hon var mor till en urtrevlig kvinna, som ofta satt bredvid mig och som jag tyckte väldigt mycket om. Tyvärr, har jag såklart glömt hennes namn också... jag är verkligen urdålig på att minnas namn!! Nåja, nästa gång jag kommer dit och träffar henne, får jag väl försöka lägga det på minnet.
Hon är så söt och mysig den här damen, och jag önskar att jag kunde komma ihåg hennes namn...
Här är hon igen, den rara gamla damen. Hon var så himla trevlig och härlig! Och hennes dotter, som jag tyvärr inte har på bild, var precis lika mysig!
Här står Andrew och samtalar med en av de många trevliga församlingsmedlemmarna.
Medan de vuxna står o pratar efter gudstjänsten, får barnen spela och använda instrumenten så mycket de vill. Här sitter Andrews barn och spelar, och de gör det seriöst och bra -- inget flams eller bus med instrumenten. Härliga ungar!!!
Längst till vänster syns Shawna/Shauna (har ingen aning om hur hon stavar) och hennes dotter Ruth. Jättehärliga och kanontrevliga!! Det är alltid så sorgligt och ledsamt, när man inte kan stanna och fortsätta lära känna människor, som man känner att man bondar spontant och bra med. Nåja, jag får lägga mer tid på att träffa dem, nästa gång jag är där.
Här är Alex -- ljuvliga, mysiga, sprudlande Alex. Tyvärr har jag ingen skarp bild på henne, men det speglar också den glittriga, karismatiska person hon är. Hon står liksom inte still tillräckligt länge, för att man ska få en bra bild.
Härliga, spontana Alex!
Denna tjej borde vara solist, för WOW vilken röst hon har!!!
Alex med syster och en mysig kvinna ur församlingen.
Betty - en härlig, varm och mysig människa.
Och detta var några av alla de härliga, underbara människor jag lärde känna i Brisbane Evangelical Church.
Hit tänker jag återvända många, många, många gånger -- för här känner jag mig hemma.
Bäckebonytt
Jag har inte lagt ut några bilder av renoveringen på ett tag och det har flera orsaker, men den tyngsta är nog allt elände som HSB förorsakat mig. Det som var mitt once-in-a-lifetime-drömprojekt och precis hur roligt som helst, blev efter blott ett par veckor en ren mardröm, i vilken jag fortfarande, lätt bedövad, lever.... jag orkar emellertid inte gå in på detaljerna här och nu. Till veckan ska jag få svar på en del frågor och därefter lovar jag att utveckla ämnet lite närmare.......... För dagen nöjer jag mig med att lägga ut bilder på hur långt renoveringen kommit. Håll till godo. 
Här klängde tidigare en stor buske, som ni längst ned till höger, nu bara ser stubben av. Busken har, som synes, förstört insynsskyddet rätt rejält. Jag har emellertid planerat att bygga ny altan nästa år och då förstås också säga till om ett nytt skydd.
Pappa hade ett suveränt rengöringsmedel avsett för trätrall och utomhussnickerier. Detta använde han på det här smutsiga och halvmurkna insynsskyddet, så det blev vitt och ganska fint igen. Tyvärr är det lite murket nedtill, så det kommer ändå att bytas ut, men tills dess ser det ändå mycket, mycket finare ut och jag slipper skämmas för att det ser ratigt ut.
Här ligger hela stora busken. Den vänlige Peter, som är fastighetsskötare i området, uppmanade mig att lägga ut hela busken på gräsmattan, så skulle han forsla bort den åt mig. Fantastiskt va?? Vilken service!! Vilken snäll människa!!!! Trevlig var han också!!! 
Här var köket spacklat och klart för takmålning, vävsättning och målning av denna.... men faktum är att den här bilden är inaktuell, för vi har hunnit mycket längre!! Och det gäller för de flesta av följande bilder också, men jag lägger ut dem ändå. 
Pappa ser till att väven fäster ordentligt mot hörnet. 
Den praktiska lilla rollern pressar effektivt fast väven mot underlaget, så att man slipper släpp och bubblor. 
Tjoho!!! Kolla va' fint de' blir!!! Redan efter första våden tycker man sig kunna se det härligt ljusa slutresultatet!!! Det syns emellertid ruskigt väl, att taket ännu inte är målat... alldeles orangegult är det av all nikotin. 
Efter bara en kort stund - kändes det som i alla fall - har vi satt så mycket som fyra våder. Här går det undan! 
Pappa är lite misslynt över bubblor och släpp, men jag är säker på att det kommer att ha slätat ut sig när det torkat. 
Se så ljust o fint det blir!! Och fort går det, när våderna är 1 meter breda. 
Nu är vi nästan i mål. Bara en vägg och lite småpyssel ovanför dörröppningen kvar... 
Stackars pappa får sköta merparten av vävandet. Jag är förstås med och mäter upp vävlängderna, limmar väggarna m.m., men passandet och skärandet sköter pappa. 
- Ja, det var det!! säger pappa nöjt och torkar av lite vävlim från händerna. Jag väntar med neskaffe och hårdbrödmacka med ost -- det smakar gott efter flera timmars vävande o limmande. 
Pappa har, som synes, gjort ett fint jobb med spacklingen. Det var en grannlaga uppgift, som jag själv aldrig hade gått iland med. Tusen tack älskade pappa för hjälpen!!!! Dörröppningarna kommer nu att bli jättefina öppningar!! Jag är så glad över att slippa de gamla nikotinmissfärgade plastfoder och karmar, som satt där förut. Nu blir det ljusvänliga dörrlösa öppningar!!!! Härligt!!! 
Hallen är här ännu inte vävad och taket ska målas, men lugn bara.... det är på G. :o)
Väven är satt på väggarna, men de är ännu inte målade. Tänk så fint det blir när taket blivit målat och allt är vitt, fräscht och rent! 
Halva vardagsrumstaket målat. Visst får jag ett ljuuuust och fint vardagsrum??? Härligt!!!! 
Det syns verkligen tydligt att jag målat halva taket i vardagsrummet. Det är kul när det syns vad man gjort! 
Här håller käre broder, Pär, på att sätta upp uttag och belysning åt mig. Oj, va han har fått slita, för det var inte helt lätt att lösa. Jag ville ju prompt ha uttag på vardagsrumssidan om balkongdörren, för jag vill plantera en stor en där och i den vill jag förverkliga min dröm om att ha ett sånt där ljusnät. Sålunda blev det en hel del extrajobb för käre broder... Sorry about that, bro. :o)
Strama, enkla nedåtbelysningar har jag köpt... och käre broder Pär har satt upp dem. När jag målat kabeln brun, kommer detta att vara ursnyggt!!!! 
Allt det här har Olof och pappa kört iväg till tippen. Borta är de nikotinmissfärgade dörrarna, dörrfodren och dörrkarmarna, det chokladbruna elementet och allt annat som inte ska vara kvar.
Och se här!!!! Tada!!!!!!!!
Hallen är färdigmålad!! Såväl tak som väggar är nu vita och fräscha! 
Och här är ska mitt matbord stå. Matplatsens väggar och tak är nu vita, fräscha och jättefina!!!
Tusen tack pappa och Pär för all hjälp!!! Det har varit guld värt!
Kärlek på er!!
... och nu är det bara resten kvar. Orkar ni..?
