Om vi alla bara lyssnade och agerade följdriktigt

 
 
En såå fantastiskt modig och klok flicka med sååå mycket värdefullt att säga oss!! 
 
 
 
Tänk om världens alla mänskor bara ville lyssna och tänka efter lite! 
 
 

Hazare - ett förföljt folk

Vi lever i modern tid. Året är 2014. Men i Afghanistan tycks tiden ha stannat. Där lever man som om året vore 1014.
 
På gammeltidssätt tycker sig regeringen och talibanerna i Afghanistan ha rätt att förfölja och döda ett visst folkslag. De menar att detta folk är "otrogna" och bör utrotas. 
Talibaner och regering anser också att deras egen religion sunni är den enda rätta -- den är därmed också den enda tillåtna i Afghanistan! 
 
Det folk, som de förföljer allra mest och dödar allra flest av, är hazarer. 
 
Hazare är en av de äldsta folkgrupperna, som har bott i Khorasan - det betyder "den uppgående solen" och var det ursprungliga namnet på det vi idag kallar Afghanistan. 
Namnet Khorasan ändrades senare till Ariana och slutligen, med hjälp av britterna, till nuvarande Afghanistan. 
 
Ordet Afghanistan betyder "afghanernas land". Det blev det officiella namnet, när landet år 1919 erkändes av världsgemenskapen, sedan det blivit helt självständigt från britterna. Detta bekräftades i Afghanistans grundlag 1923.
 
Hazarajat, ett område i centrala Afghanistan, var ursprungligen det traditionella bosättningsområdet för hazarerna. 
 

Abdur Rahman Khan, som var kung i Afghanistan 1880-1901, lät emellertid döda mer än 60 % av folkgruppen och inkorporerade Hazarajat i den afghanska staten. 

Han stängde landets gränser och beordrade militären att döda alla hazarer. Sedan beslagtog han all egendom, som tidigare tillhört hazarer och gav denna  till pashtuner och invandrare från Indien.  

Slaveri av hazarer blev lagligt. Hazarebarn hade inte rätt till utbildning. Hazarer hade inte heller rätt till att arbeta inom den offentliga sektorn och hazarer fick inte tillstånd att starta eget företag.

 

Hazarerna är alltså ett folk, som har lidit och haft det oerhört svårt i såååå många år och genom såååå många generationer. 

 

Tyvärr, har förföljelsen av detta urafghanska folk inte upphört, trots att vi nu lever i modern och upplyst tid. 

Talibanernas grymhet och barbariska sätt har inte haft några gränser, trots att hela världen haft sina ögon på Afghanistan och förfärats över hur hemskt människorna har det.

 

Så nyligt som den 10 februari 1993 -- precis 100 år efter den första massakern -- genomfördes en ny massaker på hazarer. Det skedde i Afshar i Kabul.  

Man gick systematiskt och mycket grymt tillväga.

Omid Mahmudi berättar i ett blogginlägg, att 80000 oskyldiga barn och kvinnor dödades på det mest bestialiska och brutala sätt. 

Här är ett klipp från hans blogg: 

 

"Precis hundra år efter den första massakern utfördes ännu en gång en massaker på hazarerna, men den här gången av den andra folkgruppens ledare (Ahmad shaah Masood), som också kallades av västvärlden för Panjshirdalens lejon. Alltså dåvarande försvarsminister i Mujaheddins regering.

Omfattandet av massakern var inte lika stort som under Abdur Rahman, men den blev åter en svart fläck i Afghanistans historia.

Under massakern i Afshar dödades mer än 80 000 oskyldiga kvinnor och barn.

Massförstörelsen och brutaliteten hade inga gränser, de skar av kvinnornas bröst och gav de till nyfödda barn för att amma. Med 70 åriga mäns blod skrev de på tavlor, som gavs som tack till folket, som var med och utförde massakern.

De hängde 6 månaders bebisar med långa knivar på väggarna som tavlor och de förgrep sig på 10 åriga flickor.

 

Afshar omringades och militären hade all rätt att utföra våld, tortyr, övergrepp och andra omänskliga företeelser. Efter massakern i Afshar och plundringen av all egendom, hade massvis av människor tvingats på flykt. Eftersom människor inte hade råd och ta sig till utvecklingsländerna, tvingades de flytta till grannländerna Pakistan och Iran."

 

 

Men inte ens efter detta hemska tog det slut. Dödandet och förföljandet av hazarer fortsatte.

Den 8 augusti 1998 var det dags igen. Då intog talibanerna Mazar Sharif - huvudstaden i Balkhprovinsen och platsen för Blå Moskéen, som är en av de viktigaste shiamuslimska helgedomarna.

Talibanerna beordrade då en massaker av hazarer och utförde en massiv etnisk rensning. 

De dödade även många uzbeker, eftersom dessa utseendemässigt liknar hazarerna. 

 

Talibanerna beordrade också, att all egendom, som tillhörde hazarerna skulle plundras och beslagtas. 

Efter att ha genomsökt alla bostäder och kvarter, fortsatte talibanerna till sjukhus och vårdcentraler, där de grep och dödade alla oskyldiga, som befann sig där för vård. 
 
Talibanerna fortsatte sedan sitt systematiska och mordiska sökande efter hazarer.
När de kom till Bamyan/Bamian och resten av Hazarajatområdet, fortsatte de med plundrandet och dödandet.
 
Talibanerna var hårda och skoningslösa. Man tilläts inte ens begrava sina döda -- människors lik låg överallt, under isen och snön. Överlevare smög tillbaka under nätterna, för att försöka hämta sina döda. Med hjälp av kokt vatten försökte de smälta isen för att få loss alla kroppar, som låg fastfrusna.
 
Massakerna och brutaliteten tvingade återigen hazarerna på massflykt. Enorma mängder av flyktingar strömmade in i t.ex. Pakistan och Iran. 
 
 

Efter talibanregimens fall 2001 återvände många till Afghanistan, eftersom de trodde att det skulle bli fred.

De trodde att de skulle få leva fria, så som alla andra medborgare, och att det skulle vara slut på förföljelsen av deras folk.

Det dröjde dock inte länge förrän de insåg, att de hamnat ur askan och in i elden - det vill säga, att Hamid Karzais politik bara var en fortsättning på samma politik som hans farfar Abdur Rahman haft. 

 

 
 
Hazarer är alltså ett folk, som av talibaner och regering, både historiskt och idag, anses vara mindre värda. 

Hazare förtrycks i skolan och i arbetslivet. De förföljs, hotas och dödas. 

Rasismen mot hazarer grundas dels på deras mongoliska utseende, dels på att hazarer är shiiamuslimer. 

Shiiternas tro har sin tonvikt på Guds rättvisa och människans sunda förnuft, och den betonar den mänskliga viljans frihet (till skillnad från sunni, som har ett deterministiskt synsätt).

 

 

Talib är ett arabiskt ord som betyder "den som söker religiös kunskap" och det berättas, att talibanerna var en samling unga koranstuderande från flyktinglägren i Pakistan. 
Deras ledare Muhammed Omar var emellertid en medelålders konservativ mulla (en muslimsk präst) från trakten av Kandahar och han stöddes av andra extremt konservativa pashtuner. Han hade också starka band till den islamiska rörelsen Jamiat-i-Ulama i Pakistan.


Talibanrörelsen växte snabbt och den ene krigsherren efter den andre anslöt sig till den. De militära framgångarna kom snabbt. Talibanerna erövrade Kandahar, sedan Herat och 1996 Kabul.

 

Den gamla regeringen under Rabbani flydde och talibanerna installerade sig som Afghanistans nya herrar.

 

Betydelsen "den som söker religiös kunskap" känns, så här med facit i hand, vääääldigt långt ifrån vad talibanerna är, gör och står för.

Det är istället en rak motsats och ett hån mot ordets ursprung. 

 

 

Jag förstår inte dari eller pashtu, så jag kan inte läsa alla inlägg på juma.bloggo.se, men vissa inlägg är skrivna på svenska och dessa har jag läst igen och igen och igen och igen. 

Nedan klistrar jag in en mycket berörande text, som jag lånat från den bloggen:

 

"Hazarer har flest flyktingar idag runt om i Världen.

Miljoner finns i grannländerna Pakistan och Iran, hundra tusentals har flytt ända till Australien, Kanada och Sverige.

Nu har både Australien och Europa stängt sina gränser för Hazara flyktingar.

Från Sverige utvisas Hazarer in i dödens Afghanistan eller Pakistan.

Flyktingar som har bott i det här landet under 10 år grips nu och sätts i förvar på olika delar av landet.

Efter att polisen har tagit några, så utvisas de med tvång och med hjälp av drogmedel.

Utan att tillåtas att hämta sina kläder och tillhörigheter.

Dessa människor har alla flytt på grund av det hat, förföljelse, utrotning, halshuggning, förnedring och diskriminering som de har utsätts för.

Trots kapacitet och förmåga, trots rättighet och behov så väljs de bort av arbeten, av politiken, av att vara med och bestämma om sina liv och vardag i den Afghanska regeringen.

Deras folkvalda representanter slängs ut från parlamentet för att de är kritiska mot regeringen.

Deras vassa politiker terroriseras.

Men ändå var Afghanistans första kvinnliga guvernör en Hazara.

Afghanistans första kvinnliga minister var Hazara.

Afghanistans enda person som var nominerad till Nobelpriset var en Hazara kvinna."

 

 

Det som den här afghanske bloggaren beskriver, händer idag.

Detta systematiska folkmord pågår nu. På 2000-talet. I modern tid.

Och vi tillåter det.

Vi, som är Afghanistans moderna omvärld, åser tämligen stillatigande detta.

Vi till och med skickar tillbaka afghanska flyktingar med motiveringen:

"saknar grund för asyl". 

Vi skickar dessa afghaner tillbaka. Rakt in i döden.  

Ofattbart, eller hur?

Jag skäms å alla länders vägnar och mitt hjärta gråter för de människor, som får bära konsekvenserna av detta gigantiska oförstånd. 

 

Jag avslutar mitt blogginlägg med ytterligare ett lån från juma.bloggo.nu.

Det är bloggarens fina beskrivning av hazarerna:  

 

"Hazara är en grupp som inte svarar med eld och vapen, en grupp som inte svarar med hämnd och hat.

En grupp som svarar med fredliga manifestationer, med att skriva till UN, med att inte begrava sina dödade nära och kära för att få uppmärksamhet från omvärlden.

En grupp som har fått minst uppmärksamhet.

En grupp som lämnade vapnet först när freden kom till Afghanistan efter Talibanernas fall.

En grupp som under fredsperioden har tagit Afghanistan första OS medalj.

En grupp som har flest studenter och är välutbildade jämför med andra stora folkgrupper.

En grupp som är mest öppen och demokratiskt samt jämställda.

Hazarernas kvinnor har alltid haft rätt till att säga om bestämmelserna i familjen.

Hazarerna har flest kvinnor som är skriv och läskunniga i Afghanistan." 

 

I mitt hjärta har detta fantastiska folk en extra stor plats! 

 

 
 

 


Sundsvallselever protesterar mot rasistisk politik

 
 
Jag läser i våra lokala tidningar, att Hedbergskas elever har vänt Sverigedemokraternas Johnny Skalin ryggen, då han talade i deras aula vid en politisk debatt. 
 
Sånt här gör mig oerhört glad och stolt. Det ger mig hopp och tilltro till människors sunda förnuft och mod att säga nej. 
 
Sverigedemokraterna för en politik, som går i strid med de mänskliga rättigheterna! Ett sånt parti ska inte få komma in i våra skolor och inte heller göra reklam för sitt parti via kommunägda skyltar eller skyltplatser. 
 
I många statliga och kommunala dokument finns människors okränkbara rättigheter framlyfta. Dessa mänskliga rättigheter gäller alla. SD vill välja vilka dessa rättigheter ska gälla, och så får det bara inte fungera. 
 
Nu på lördag (17/5) ska Jimmie Åkesson tala på Stora Torget i Sundsvall
Då planeras en fredlig motmanifestation liknande den som Hedbergskas elever utförde. 
Jag hoppas sååååå, att riktigt många Sundsvallsbor beger sig till Stora Torget och vänder ryggen mot både rasismen och dess företrädare! 
 
 
 

Mitt busskort lever och sprider sig

 
Min busskortsidé 2009 var verkligen inte lätt att få igenom -- inte ens bland de mina i mitt eget parti.
 
 
 Efter många om och lika många men, hade jag dock lyckats få vår partiföreträdare att tända på idén. Han tog sedan upp mitt busskort med de övriga allianspartierna/koalitionspartierna, och sen vet ni ju hur det gick.
 
Mitt busskort, som jag i mina internskrivelser kallade Hundralappen, införlivades i koalitionens Mål- och Resursplan, döptes om till Hundringen och blev sedan en jättestor succée. 
 
Seniorbusskortet har sedan varit på tapeten sååååå många gånger. Ibland för att oppositionen vill ta bort det -- det anses orättvist. Ibland för att något parti vill införa ett liknande busskort för någon annan grupp, t.ex. ungdomar eller arbetslösa. 
 
Idag läser jag i ST, att mitt busskort spridit sig till Timrå kommun. 
 
Läs här nedan eller klicka på länken ovan. 
 
 

Vill införa billigt busskort

 

Inför 100-lappen i Timrå. Det föreslår Henrik Sendelbach (KD) i en motion.

 

Kristdemokraten Henrik Sendelbach tycker att det ska vara billigt att åka buss för pensionärerna i kommunen. Därför har han i en motion ställd till kommunfullmäktige föreslagit att ett likadant system som funnits i Sundsvall sedan augusti 2011 ska införas i Timrå.

 

Det vill säga seniorkortet som populärt kallas 100-lappen.

 

Frågan om ett billigt busskort för Timrås seniorer var uppe i kommunstyrelsen redan i början av 2012 men sedan hände det ingenting. Då var det Kommunala pensionärsrådet i Timrå som lyfte frågan.

 

Nu vill Sendelbach i sin motion att frågan ska tas upp igen och kortet införas i Timrå. Han vill också att det ska gälla för resor mellan Sundsvall och Timrå.

 

Dessutom vill kristdemokraten att det ska utredas om det är möjligt att införa ett ungdomskort med samma pris och villkor.

 

Lars Windh

Mitt busskort åter på tapeten

Idag skriver bägge de lokala tidningarna om Moderaternas utspel -- ett vallöfte om Hundringen för ungdomar. 
 
Det är förstås ett gott och bra vallöfte, MEN det är ohederligt av dem att inte nämna, att denna fråga egentligen inte är deras egen, utan faktiskt Centerpartiets. 
 
Här är Dagbladets artikel. 
 
Och här är ST:s som jag också kommenterat, eftersom det där förs en läsardebatt om frågans ursprung. 
 
 
Centerpartiet har många gånger, sedan Hundringen/Hundralappen infördes, tagit upp frågan om ett liknande kort för ungdomar.
Att Moderaterna nu gör detta till sitt eget partis vallöfte, är att lägga moral-ribban verkligt lågt. 
 
 
 
 
 
Sällan hade jag då 2009 kunnat ana, vilket långtids-ståhej och vilken prestigestrid mitt enkla busskortsförslag skulle generera. I synnerhet som man först knappt tyckte, att mitt förslag ens var värt att lyssna till. 
 
Mitt förslag var gratis busskort för samliga pensionärer och funktionshindrade. Jag hade under två somrars Skottlandssemestrar upplevt ett sådant system i praktiken, så jag var väl insatt i dess positiva spinoff-effekter. 
 
Jag lyfte flera gånger frågan, men ingen var nämnvärt intresserad och det fanns många andra, mer aktuella och akuta frågor, som behövde mötesutrymme och debatt-tid. 
 
Efter att jag skrivit en detaljerad debattartikel om detta, och för kännedom inför publicerandet, la denna på vårt centerpartistiska mötesbord, tog det emellertid rejäl skruv och fart. 
 
Andra partier försökte snabbt norpa åt sig frågan och göra den till sin. Det blev plötsligt viktigt att bevaka ärendet och både försvara och tydliggöra dess centerpartistiska ursprung. 
 
 
Här är en länk till mitt jublande glada blogginlägg, då de andra partierna i Allians för Sundsvall, äntligen (efter lång bearbetning från centerns Reinhold Hellgren) beslutat att mitt busskort skulle få bli verklighet. 
 
Tiden gick och gång efter annan fick jag uppleva hur fult och lågt politiker kan agera i syfte att vinna röster.
 
Mitt busskort lyftes flitigt fram i olika sammanhang och medier, men alltid under någon annans flagg.
 
Inte en enda gång har man nämnt, vem som födde denna fråga, och nästan aldrig vilka som drev frågan internt, tills den blev godkänd att lyftas till Alliansens förhandlingsbord. 
 
Under åren som gått sedan Hundringen/Hundralappen sjösattes, har media många, många gånger haft detta på sin agenda, för mitt seniorkort blev en ofantlig succé. 
 
Redan efter 3 veckor hade 1100 Hundringen sålts, vilket var en tredubbling av antalet sålda kort. 
Här är en länk till Dagbladets artikel om succén. 
 
Den glada nyheten lyftes i både tidningar, radio och tv, men alltid med andra förgrundsfigurer. 
Ibland var det andra politiker, som ville synas och ta åt sig äran, ibland var det andra organisationer - t.ex. PRO - som påstod sig vara det stolta upphovet till Hundringen. 
 
Förbluffad och indignerad har jag iakttagit denna gemena huggsexa, och vid något enstaka tillfälle har jag försökt sticka in rätt information, men jag är ingen gapig person med några vassa armbågar, så min lilla röst har drunknat och tystats. 
 
Mitt namn har sålunda aldrig egentligen offentligt förknippats med det lokala seniorbusskort, som jag födde idén till och som vi i Centern döpte till Hundringen, men som i ursprunget av mig föreslogs att heta Hundralappen.
 
Bägge dessa busskortsnamn är sålunda sprungna ur Centerpartiet, och detta kan vara viktigt att nämna här och nu, för den skull andra partier skulle få för sig nåt... 
 
Jag kan inte låta bli att undra över, varför inte media i gemen och de flesta av våra lokala politiker, lägger större vikt vid att vara ärliga och sanna...
För mig är det obegripligt, hur det kan vara viktigare att stå i fokus och synas i kameralins och skapa rubriker, än att vara sann och äkta. 
 
 

ST lägger ribban verkligt lågt

 
Näe, NU är måttet rågat för mig!!
Har inte Sundsvalls Tidning m.fl. nyhetsrapportörer någon som helst lägsta nivå för vad de skriver om? 
 
 
 
En 3-sidig detaljrik artikel om s.k. swingersex med både bilder, tips och instruktioner för hur man går tillväga för att bli medlem i en swingerklubb. Man får också ingående information om hur man bäst ska agera, när man blivit medlem.
 
Artikeln är en ensidig lovsång till swingersex och i texten finns inte ett enda kritiskt ord om swingerlivet.
Det enda negativa som lyfts fram, är angående swingersexens belackare, vilka beskrivs som oförstående, oinsatta och inskränkta. 
 
Tror ST:s ansvariga utgivare verkligen, att jag som prenumerant på en lokal dagstidning, vill betala hela 269 kr per månad för det tvivelaktiga nöjet, att få mig dylikt serverat till morgonkaffet?
 
Nej, fy sjutton!!! 
 
Har f. ö. ansvarig utgivare funderat över det faktum, att tidningen kan läsas eller ses av barn? 
Mina gamla föräldrar hade sina barnbarn på besök och dessa ville rita, så min mor bredde ut en tidning för att skydda bordsskivan mot tusch. Det blev, kan jag säga, en inte särskilt positiv situation och reaktion. 
 
Varje år ger ST ut provprenumerationer och jag brukar tacka ja en gång om år, så att jag har papperstidningen i december.
Varje gång tänker jag att man säkert har lyssnat till läsarkritiken, förändrat, förbättrat och höjt nivån lite.
Hittills har jag dock bara blivit besviken, och detta års provprenumeration var utan tvekan värst!! 
Vilket bottennapp!!! 
 
 

Ett samhälle måste ha råd att ge mat och värme

 
 
(Foto: Johan Engman, ST)
 
Jag läser i Dagbladet på nätet, att Sundsvalls Soppkök hade sin sista öppna dag igår -- alltså, på nyårsaftonen. 
 
Hur är det möjligt, att man från Sundsvalls kommuns sida, inte möjliggör för Soppkökets existens under årets hela kalla period?
 
Denna värdefulla och livgivande oas, ger behövande människor en stunds stugvärme, mat, varm dryck och en trivsam pratstund.
 
Soppköket huserar i en ombyggd barack, och den i tio års tid stått utanför Vängåvans bokhandel på Storgatan. 
 
Genom sponsring från olika företag och föreningar, har man kunnat renovera stugan.
 
Maten, som de serverat, har de fått från olika restauranger, men det har också hänt, att privatpersoner kommit och lämnat in mat, livsmedel och bröd. 
 
 Personerna, som ideellt bemannar Soppköket, kommer från
 
Soppköket fyller en oerhört viktig funktion för behövande människor, vilket märks på antalet besökare, som varit i genomsnitt 50-60 personer varje dag och den siffran är ungefär samma som ifjol. 
 
Nu när årets allra kallaste period nalkas, stängs alltså Soppköket, och detta gör mig så ofantligt indignerad och upprörd!! 
 
Hur kan Sundsvalls kommun ens fundera över lyx och onödigheter som t.ex. en linbana upp till Norra berget, när man samtidigt inte har råd med sådant som ett soppkök för de invånare, som har det allra sämst ställt? 
 
Ja, jag vet, att det handlar om olika potter och ekonomiska börsar, men i grund och botten är det samma skattepengar, som fyller dessa olika börsar, eller hur?
Hur dessa skattemedel fördelas beslutas väl ändå av politiker och tjänstemän, och då kan man helt enkelt göra en annan prioritering.
 
Ett samhälle måste ha råd att ge mat och värme, innan man satsar på lyx och onödigheter, så är det bara! 
Sunt förnuft efterlyses!! 
 
 

Modiga Malala

Malala -- den pakistanska lilla flickan, som kampanjat för att flickor i Pakistan ska få gå i skolan.
 
En sån beundransvärt stark och modig ung flicka!
 
Jag vet, att det här inte är "senaste nytt", men varje gång jag läser om henne blir jag stum och rörd, och denna morgon är inget undantag.
 
Ett tumult av känslor -- den största beundran och glödhet indignation -- väller upp inom mig.
 
Jag kan inte förstå, hur någon endaste mänska, kan tycka sig ha mandat, att segregera barn från rätten till utbildning -- och att sen motivera denna orätt med könsargument!!! Obegripligt och hårresande!
 
Denna fantastiska unga flicka, har heroiskt vågat gå emot det pakistanska samhällssystemet, genom att öppet kampanja för flickors rätt till utbildning.
 
Systemets fega respons var att helt enkelt skjuta henne -- ta henne av daga och få bort "problemet".
Man ville statuera ett avskräckande exempel, så att inte andra skulle låta sig inspireras och uppmuntras av henne.
 
Men den här unga flickans mod och det pakistanska systemets motbjudande reaktion, väckte världen!
Idag vet nästan alla överallt vem lilla Malala är, och hon har omvärldens fulla sympati och stöd.
 
En journalist möter en pakistansk kvinna på gatan och frågar:
- Vad tror du, att militanterna trodde sig kunna åstadkomma, genom att skjuta Malala..? ... Och vad tror du att de tycker om resultatet?
 
Hon svarar med ett leende:
- I think they may be regretting that they shot Malala. Now she is heard in every corner of the world.
 
Ja, hon har helt säkert rätt i sitt antagande. Militanterna hade nog aldrig räknat med omvärldens starka reaktion... sannolikt hade de inte heller aldrig trott, att Malala skulle överleva skottet i huvudet. Jag gissar, att de trodde att hon bara skulle försvinna i statistiken över döda civila. Så fantastiskt fel de hade! 
 
 
 
 
 
Jag önskar sååå, att världen inte alls skulle behöva så modiga flickor som Malala, men tyvärr gör den det -- och det är ju inte bara i Pakistan gällande just flickors rätt till utbildning.
 
Nej, det gäller flickor och kvinnor i alla åldrar i sååå många sammanhang och länder -- t.o.m. här i lilla Sverige.
 
Men Malala och hennes mod har inspirerat och gett hopp till sååå många. Hon och det hon utsattes för, har fått människor världen över att vakna till, engagera sig och agera för en förändring. 
 
Om vi alla och envar bara försöker och bidrar med det lilla vi kan, så kan det innebära enorm skillnad för framtiden!!  :)

Oordning i röstlokalen fara för fel röstresultat

 
 
Jag och de mina kommer inte att kunna gå och rösta i kyrkovalet på söndag, så vi var igår till vår lokala förröstningslokal i Bosvedjans kyrka, för att få avlägga våra röster.

Vi plockade åt oss av valsedlar från det parti vi ville rösta på och med pennan i hand började vi läsa namnen, för att sätta kryssen vid våra önskade politiker.

Plötsligt säger pappa, som står och läser på valsedeln till kyrkofullmäktige:

- Men vad är det här? Det finns ju inte en enda person, som är härifrån!!

Och så rabblade han upp orter som jag aldrig ens hört talas om.
 

- Nämen näe, det där stämmer ju inte! sa jag bestämt. Jag vet ju flera i partiet som kandiderar till kyrkofullmäktige. Var är deras namn då?

Snabbt bläddrade jag fram samma valsedel bland mina egna tre och ögnade igenom namnen. Jag förstod ingenting. Varför kände jag inte igen ett enda namn???
 
Så såg jag plötsligt vad som var fel. Det var ju helt fel valsedel!! Den gällde ju inte för Sköns församling, utan för ett ställe jag aldrig ens hört talas om -- jag blev så chockerad att jag glömde ta med mig en valsedel hem, men vi minns ortens namn som Sösdala, och det ligger ju verkligen inte nästgårds! (Skåne)

Vi påtalade raskt missen till de ansvariga i lokalen.
En av dem sökte igenom den aktuella bunten av valsedlar och fann några få, kanske 4-5 st, riktiga i botten av den -- resten av den stora bunten var sålunda helt tjoflöjt fel.

För att låta dessa få korrekta exemplar, få finnas kvar till andra förtidsröstande, skrev jag mina önskade kandidater på en blank röstsedel. Just detta parti har nämligen många sympatisörer i den här valkretsen.

Vår oro och fundering är nu:
Hur många har hunnit rösta i Bosvedjans kyrka och röstat på just det här partiet? Med en valsedel för en Skåneförsamling???
 
Hur många fler vallokaler har fått fel valsedlar?

Kan det verkligen vara bara här som man fått  fel valsedlar?
Det synes oss osannolikt.

Kan det möjligen vara så, att alla som förhandsröstat på just detta parti, bör få rösta igen?

Ytterligare en sak vi reagerade på, var att vi inte behövde legitimera oss. Inte ens fast vi frågade om det och påtalade risken att någon röstar med annan persons röstkort.
- Det är ingen fara. Det går i alla fall bara att rösta en gång per röstkort, fick vi till svar.
 
Hur ser det egentligen ut med våra val? Hur demokratiskt säkra är de egentligen?
 

Heffners lever

Härligt!!!  :D
 
I Dagbladet idag kan vi läsa om det planerade byggandet i området Heffners -- och inte en enda gång nämns styggelsen "Norra Kajen" i artikeltexten.
Sååå härligt glädjande!! Detta unika, men hoppingivande, halmstrå griper jag direkt tag i!!
Heder o vördnad till Patricia Svensson, som skrivit artikeln!! Må hon fortsätta på samma glädjande och historiebevarande sätt!   :D
 
 
Alla områden heter ju nånting kryptiskt i kommunens papper, men heter ju något helt annat när man pratar om det.
T ex kan det ju i papperen stå Plösen eller Filla (oftast tillsammans med en sifferkod, som anger vilken av fastigheterna i det avsedda området), fast områdena, när man pratar om dem, benämns med områdesnamnen Bydalen och övre Bosvedjan.
Ingen pratar ju om dessa områden med de namn, som de har i kommunens papper, eller hur?
Jag menar, ingen säger väl  "Jag bor i Plösen"  när man vill berätta att man bor i en viss del av Bydalen.
 
 
(Foto: Sundsvalls kommuns hemsida)
 
Precis så är det såklart också med det planerade område, som fått arbetsnamnet Solhöjden, och som kommer att byggas i en del av det område, som heter Heffners.
 
I kommunens papper benämns det alltså "Solhöjden", fast området under de senaste 200 åren i både folkmun och i verkligheten heter Heffners. Till er, som lurats att tro något annat (d.v.s. "Norra Kajen") kan jag säga:
Varför tror du att det vackra gamla huset, som ligger mitt i det gult inringade området heter just Heffners herrgård ?
Ja, just det -- för att det byggdes och ägdes av Heffners sågverk, och dessutom ligger i området Heffners.  :D
 
 
Nu ska Heffners vackert soliga backar bebyggas och jag hoppas, ber och tror att Per Fredrik Heffners tjusiga herrgård kommer att bevaras, som ett vackert och välrestaurerat minnesmonument över Sundsvalls vagga. Jag instämmer helt i Nils Johan Tjärnlunds ord:
 

Det är min och mångas kraftfulla önskan att Heffners herrgård skall bevaras av många olika skäl, vilka redogörs för nedan. Jag yrkar att det införs tvingande bestämmelser för herrgårdens bevarande i den detaljplan som sedermera kommer att antas av Sundsvalls kommunfullmäktige.

 
 
(Foto: Dagbladet)
 
Mycket nedslående är dock, att man inte brytt sig ett dugg om att anpassa de planerade husen, så att de knyter an till Heffners herrgård och Stenstan -- vår vackra stadskärna.
Husen på skissen ser ju ut precis som vilka vanliga skokartonger som helst. Tråkiga, fula och helt utan kreativ eftertanke.
 
Men som sagt: journalistiska texter som Patricia Svenssons, som utesluter bolags- och arbetsnamnet Norra Kajen, applåderas och välkomnas varmt!!!
 
 

Skärpt varning för Fukushimaläckan

I början av augusti skrev jag, efter att ha läst Birger Schlaugs blogg, ett inlägg om den hemska Fukushimaläckan och den oerhörda mängd radioaktiva kylvatten, som japanerna varje dygn pumpar rakt ut i havet.
 
För mig var detta en förfärlig och skrämmande nyhet. Det hade gått mig totalt förbi och inte ens i min vildaste fantasi, hade jag trott att något sådant kunde vara möjligt. Inte kan man väl pumpa radioaktivt vatten rakt ut i våra hav? Det faller ju på sin egen orimlighet, eller hur? Och ändå är det just precis det man gör.
 
Och det är verkligen inga små mängder heller, utan hela 300 ton vatten per dygn!! Det är sååå mycket mer än man kan greppa eller förstå... man kan liksom inte skapa sig nån bild eller känsla av exakt hur mycket detta är... och ändå tillåts det fortsätta, utan att media larmar o upplyser oss. Har detta inget nyhetsvärde? Eller har man redan skrivit så mycket om det, att gemene man är fullständigt insatta och upplysta i ämnet? Är det bara jag som missat detta? 
 
 
 
Nu har det emellertid kommit en skärpt varning, eftersom en anställd berättat för media att en s.k. spilltank med högradioaktivt vatten från Fukushima läcker högradioaktivt vatten.
 
Så här skriver The Guardian:
 

Fukushima operator reveals

leak of 300 tonnes of highly

contaminated water

 

Spillage is most severe since March 2011 as Tepco says it does not know how the water leaked out or where it has leaked to

 
Som genom någon slags slump, råkar mängden vatten -- 300 ton! -- vara precis densamma, som Tokyo Electric Power Co (Tepco) tidigare medgett, att de släpper ut i Stilla havet varje dygn... d.v.s. det vatten, som de spolar över och genom reaktorerna, för att kyla ned dessa, och därefter låter rinna rakt ut i havet.
 
Idag rapporterar Dagbladet och Aftonbladet om det nya (?) läckaget.
 
Jag läser och ryser... detta är förfärande och djupt olustigt!
 
 
 
Japans strålskyddsinspektion höjer nu varningen för strålningsrisk från grad 1 till grad 3, vilket betyder "en allvarlig incident" på den internationella skalan.
 
Vattnet som just nu läcker ut är så förorenat, att en person, som står i närheten under
en timme, utsätts för hela fem gånger högre strålning, än den rekommenderat högsta årsdosen för en anställd.
 
Det sydkoreanska flygbolaget Asiana ställer fr.o.m oktober in sina reguljära flygningar till Fukushima. Stoppet beror på resenärernas rädsla för strålningen. 
 
 
 
Jag kan emellertid inte förstå varför den japanska strålskyddsinspektionen kommer med den här skärpta varningen först nu -- hela 2,5 år efter det stora Fukushimahaveriet! Och under tiden har man pumpat dessa obegripligt gigantiska mängder radioaktivt vatten rakt ut i Stilla havet!!!
 
Världens allra största ocean, som utgör hela 32 % av jordens totala yta, har alltså förgiftats av Fukushimas radioaktiva kylvatten i två och ett halvt långa år!!
 
Kalifornien, Hawaii, Australien, Nya Zeeland och såååå många fler!! Ja, jisses så många länder, som ligger i eller vid Stilla havet!! Och alla dessa har, under hela denna långa tid, successivt förgiftats av kylvattnet från Fukushima... och möjligen också av det höggradigt radioaktiva spillvatten från den tank, som man nu rapporterar att den läcker.
 
Men det är alltså först nu, när en anställd whistleblower rapporterat till media, att en s.k. spilltank har läckt högradioaktivt vatten, som man skärper varningen.
 
Är detta vatten så mycket farligare, än det de tidigare släppt ut? Hur vet vi det? Vågar vi tro på det?
Är detta ens ett nytt läckage eller är det ett påhitt, för att rättfärdiga sin nu skärpta varning, och sopa under mattan att man egentligen inte gjort tillräckligt på hela 2,5 år? Har det här högradioaktiva vattnet stått och läckt ut ner i marken, ända sedan tsunamin orsakade Fukushimas härdsmälta i mars 2011?
 
I The Guardian rapporteras nämligen följande:
 
News of the leak, which was discovered on Monday morning, comes after Tepco admitted that up to 300 tonnes of highly contaminated water from the site was seeping into the sea every day.
 
Government officials said they could not rule out the possibility that the site had been leaking radioactive matter since the plant suffered a triple meltdown on 11 March 2011.
 

The leak is the worst such incident since the March 2011 meltdown and is separate from the contaminated water leaks, also of about 300 tonnes a day, reported recently.

 

"... the water had seeped into the ground after breaching a concrete and sandbag barrier around the tank."

 
 
Tepco, som äger Fukushima, kan alltså inte svära på, att vattnet inte stått och läckt ner i marken ända sedan mars 2011. Och man vet inte exakt vart det läckta vattnet har tagit vägen!
 
Jag vet verkligen inte vad jag ska tro... jag vet bara att detta verkligen inte är okej och att det är ofantligt skrämmande.
 
 
 

Nytt hot mot svenska mjölkbönder

Jag skrev i juli ett blogginlägg under rubriken
"Jag blir så lycklig, då jag hamnar bakom ett jordbruksfordon".
 
Jag lät också publicera texten som insändare i våra lokala tidningar.
 
Den handlade om min oro över att våra svenska jordbruk och gårdar läggs ned i så förfärande rask takt, att vi om 25 år inte kommer att ha en enda kvar -- om vi inte gör något för att förändra detta, vill säga.
Upprörande och skrämmande, eller hur?
 
Det som upprör och skrämmer mig allra mest är emellertid, att vi alla kan göra något -- för alla kan bidra med en liten del, och alla kan vi kan påverka genom att, på olika sätt, visa var vi står i frågan om våra svenska gårdar -- och ändå rycker gemene man på axlarna och menar att "det där får väl nån annan göra nåt åt, för vad kan väl jag göra?".
 
Några sa också till mig, att jag ropade varg för ingenting -- man menade att våra svenska bönder har det gott, att de är lata och gnälliga o bara ville roffa åt sig mer pengar.
Jisses amandus, säger jag bara...! Sånt okunnigt trams orkar jag inte ens bemöta -- jag skulle inte ens veta var jag skulle börja.
 
 
Idag skriver ST om en sak inom just precis det ämne jag tog upp -- d.v.s. hotet mot våra mjölkbönder.
 
Så ni ser, jag ropar inte alls varg i onödan. Våra svenska gårdar ÄR faktiskt hotade!!!
 
Läs artikeln här nedan eller på st.nu.
 

 
Från vänster Emil Bruneryd, före detta mjölkbonde i Töva, Jörgen Berglund (M), kommunstyrelsens ordförande, Jenny Gradin, styrelsen LRF, Peder Björk (S), oppositionsråd och Thure Eriksson, ordförande LRF Västernorrland i samspråk.

Fotograf: Jan-Arne Bäckström

 

Nytt hot mot mjölkbönder

För fem år sedan fanns det 80 mjölkbönder i Medelpad. I dag finns det 35. Nu oroas LRF för mjölkböndernas existens i länet om regeringen tar det utredningsförslag som ligger angående förändrade stöd.
 

Under tisdagskvällen var företrädare från olika lokala partier i Sundsvall inbjudna för att få ta del av förslaget. Bakgrunden är den lägre avgift som Sverige ska betala till EU. Det innebär att stödet till jordbruket kommer att minska enligt utredningsförslaget.

 

För jordbrukarna i Medelpad handlar det om totalt 16 miljoner årligen. Det är bland annat stöd till odling, mjölkproduktion, vallodling, startstöd till nya unga jordbrukare, utbildningsbidrag med mera.

 

Det är stöd som betalas ut genom det som kallas pelare två. Även pelare ett får mindre pengar, där stödet betalas ut för jordbrukets arealyta. Från LRF anser man att man borde flytta över 500 miljoner från pelare ett till pelare två.

 

Då skulle stödet för produktionen finnas kvar, säger Thure Eriksson, ordförande för LRF Västernorrland.

 

Samtidigt så är djurlagarna hårdare i Sverige och LRF ställer frågan vilken nytta djurskyddet i Sverige gör om djuren ska leva utomlands. Sällskapet besökte Emil Bruneryds gård i Töva. En mjölkproducent som gav upp för ett år sedan. Inkomsterna räckte inte för att klara utgifterna.

 

Nu hoppas LRF att de lokala politikerna ska påverka sina partier i riksdagen. Nästa vecka väntas beslutet komma. Både oppositionsrådet Peder Björk (S) och kommunstyrelsens ordförande Jörgen Berglund (M) var eniga om att det är viktigt att rädda den nationella livsmedelsproduktionen.

 

Jan-Arne Bäckström

 

Denis Mukwege och Panzisjukhuset

Jag var tidigare aktiv politiker för Centerpartiet -- under mandatperioden inför valet 2010 intensifierades mitt engagemang och arbete i partipolitiken.
 
Jag var bl.a. en mycket flitig skribent i flera forum, och gjorde därför en hel del research kring olika frågor, som intresserar mig. Bland annat råkade jag läsa om något, som heter Panzisjukhuset -- det ligger i Bukavi, som är huvudstad i Demokratiska Republiken Kongo, DRK i Centralafrika. Detta sjukhus startades och drivs av en beundransvärd och hjältemodig man, som heter Denis Mukwege.
 
Mukwege kommer snart ut med sin biografi. Den ligger på bokhandelsdiskarna i oktober och jag har önskat mig i julklapp av mina kära föräldrar.
 
Innan jag skriver mer om just Denis Mukwege och Panzisjukhuset, ska jag dock ge några allmänna fakta kring just detta land/område.
 
Demokratiska Republiken Kongo, som det numera heter, ligger mitt i Afrika.
 
 
 
Landets storlek är måhända lite svår att uppskatta utifrån en karta.
Se på nästa bild, så får du en bättre hum om hur gigantiskt det är.
 
Här har någon klistrat in en bild av Kongo ovanpå en kartbild, som är lite mer välbekant för de flesta av oss. Plötsligt ser man hur enormt stort Kongo är. Dess yta är gigantisk och bebos av mer än 62 miljoner människor -- det ligger på 20:e plats i en befolkningslista över jordens 246 länder.
 
 
Demokratiska Republiken Kongo, DRK, är också känt under namnet Kongo-Kinshasa.
 
För en del klingar dock möjligen namnet Zaire lite mer bekant -- detta var det namn, som president Mobutu gav landet, då han inledde en afrikaniseringsprocess i akt och mening att klippa banden med kolonialmakten, d.v.s. Belgien.
 
Mubutu bytte ut allt, som påminde om kolonialismen. Floder, sjöar, städer och t.o.m. sitt eget namn bytte han ut till mer afrikanskklingande sådana.
 
Den zairiska nationalismen var ekonomisk inriktad. Den hade syftet att ta kontrollen över ekonomin från de utländska intressena och göra så att all egendom skulle tillhöra zairiska medborgare.
 

1973 konfiskerade staten 2 000 företag, som ägdes av utlänningar -- dock undantogs amerikanskägda företag. Företagen överlämnades till zairier, mestadels inom den politiska eliten, och Mobutu själv såg till att förse sig rejält.

 

Inom några månader stod det klart att konfiskationen givit upphov till en ekonomisk katastrof i Zaire. Trots det fortsatte Mobutu att "radikalisera revolutionen" genom att ge sig på industrin, som huvudsakligen kontrollerades av belgiska intressen.

 

Mobutus agerande fick den zairiska ekonomin att totalkollapsa, men han fortsatte slösa bort utlandslånade medel på prestigeprojekt och stoppa undan rejäla summor på sina egna och den politiska elitens utländska bankkonton.

 

1976 var landets ekonomi slutgiltigt driven i botten, och Mobutu tvingades ta hjälp av Internationella valutafonden och följa dess ekonomiska politik.

 

Kvar av detta egentligen tillgångsrika land, är mest bara krig, lidande, krig, lidande och ännu mer krig och lidande.

 

Katedralen i Bukavu

80 % av landets befolkning är kristen, varav ca 30 % är protestanter -- resterande 50 % tillhör romersk-katolska kyrkan. Landets invånare är sålunda inte muslimer, vilket ofantligt många svenskar tror.

 

Och i detta jättelika kristna land, som, så länge vi vet och kan minnas, har skövlats och plågats svårt av inbördeskrig, våld och elände, finns alltså den heroiske och varmhjärtade läkaren Denis Mukwege.

 

Här är lite Wikipediafakta om chefsläkaren, som startade och fortfarande driver Panzisjukhuset
 
Denis Mukwege, född 1 mars 1955 i Bukavu, är en kongolesisk chefskirurg, specialiserad på gynekologi. Mukwege arbetar vid Panzisjukhuset i Bukavu i östra Kongo-Kinshasa.
 
Denis Mukwege tilldelades 2008 års FN:s pris för mänskliga rättigheter och Olof Palmepriset för sina insatser för de våldtagna kvinnorna i krigets Kongo.
Motiveringen till det sistnämnda priset löd:
"Hans arbete är ett lysande exempel på vad mod, ihärdighet och bärande hopp kan uträtta för mänskliga rättigheter och värdighet, i en tid då dessa värden tycks som mest avlägsna."
 

Mukwege har också nominerats för Nobels fredspris, och utsågs 2010 till hedersdoktor vid medicinska fakulteten vid Umeå universitet.

 

Panzisjukhuset har byggts upp med stöd av Pingstmissionen, Läkarmissionen och Sida.

 
 
Har du aldrig tidigare hört talas om Denis Mukwege eller Panzisjukhuset?
Läs då gärna lite genom att klicka på följande textavsnitt -- de är länkar, som tar dig vidare till olika sidor med förfärande information, hårresande fakta, chockerande uppgifter och djupt berörande personberättelser.
 

Kika var på väg från arbetet på åkern när tre soldater kom emot henne. När hon förstod vad de tänkte göra började hon skrika i hopp om hjälp.
- Min bror var i närheten och kom springande. Men de band honom och våldtog mig framför hans ögon, en efter en.

När våldtäkten var över dödade de Kikas bror. Sedan försvann de från platsen.

- Det kom några grannar från byn som hjälpte mig upp och tog hand om mig och min döde brors kropp, berättar Kika.
 
 
______________________________________________________________
 

Panzi-sjukhuset i Kongo-Kinshasa

Våldtagna. Skändade. Förnedrade. Söndertrasade. När Panzi-sjukhuset gjort sitt för att reparera kropp och själ slussas de utstötta tillbaka till livet. Bostad och utbildning för insamlade svenska pengar ger dem nytt hopp.

Våldtäkterna fortsätter att sprida skräck och förstörelse bland kvinnorna i östra DR Kongo. Rapporter under hösten har rent av talat om en eskalering. Kringdrivande milisgrupper utövar en ondskans terror, som är obegriplig. Även soldater i regeringsarmén gör sig skyldiga till tortyr och brutala sexuella övergrepp.

Panzi-sjukhuset, missionssjukhuset i Bukavu, tar emot i genomsnitt tio nya våldtäktsfall per dag, berättar gynekologen och överläkaren Denis Mukwege. Många offer har sargats svårt i underlivet av gevärspipor, käppar och knivar. De måste opereras. Mobila medicinska team söker upp våldtagna kvinnor i byarna och ger de ”enklare” fallen behandling på plats. Patienter för mer avancerad vård skickas till sjukhuset.

 
 
______________________________________________________________
 
 
 
______________________________________________________________
 
 
Är du, i likhet med mig, intresserad av boken om Denis Mukwege, som kommer ut nu i oktober?
Gör då som jag och önska dig boken som gåva! Eller köp den åt dig själv!
 
Den finns att beställa -- klicka HÄR till Adlibris eller HÄR till Bokia.
 
 
 
Det finns också en tidigare utgiven bok, som heter "De glömda kvinnornas röst".
Det är författaren Birger Thureson, som mött Denis Mukwege och några av de våldtagna kvinnor, som får hjälp på Panzisjukhuset, efter upplevelser av ofattbar grymhet och ondska.
 
"Om de kommer från helvetet, så är det här kanske inte himlen, men någonting ganska nära. För här får de veta att de har ett värde. Att deras liv är värda att rädda och deras framtid kanske inte är alldeles hopplöst mörk."
 
Boken "De glömda kvinnornas röst" finns att beställa på t ex Libris -- klicka HÄR!
 
 
 
Vill du också hjälpa Läkarmissionen, att undsätta dessa lidande barn och kvinnor?
Vill du också ge ett bidrag?
 
 
Som avslutning på detta maratonlånga, men angelägna inlägg vill jag säga följande:
 
Jag är sååå ofantligt lyckligt lottad, som lever i ett land, där våra vardagsliv inte präglas av krig, smärta, lidande, ondska eller dylikt elände, och jag tackar Gud för att jag har det så himla tryggt o gott, men mitt hjärta värker för Kongos kvinnor och barn.
 
Jag skulle önska, att många många fler ville öppna sina hjärtan och ge en slant till Panzisjukhusets synnerligen angelägna och livsviktiga verksamhet.
 
Jag skulle vilja utmana er läsare, att avstå från ett enda hamburgermål och istället ge denna slant till Panzisjukhuset! Tänk så ofantligt mycket din hamburgerpeng skulle hjälpa!!
 

Inspirerande och uppmuntrande kossa-reklam

Lyckades fånga den här härliga Arla-reklambilden på en lastbil utanför City Gross häromdan!!!
 
Är den inte underbar och ljuvlig, så säg?!! Jag bara äääälskar den!!!  :D
 
Det är ju precis så här det ska va'!! Glada pigga utomhuskossor!!
 
Det värker i hjärtat, då jag tänker på hur framtiden ser ut för svenska kossor och mjölkbönder.  :(
 
Om du, liksom jag, vill ha dem kvar, så är det dags att engagera sig och göra sin röst hörd -- berätta detta både i hur du röstar och i insändare, bloggar och Facebookinlägg.
 
Vi vanliga mänskor har mycket större påverkanskraft än vi vanligtvis tror!

300 ton radioaktivt vatten per dygn släpps ut i havet

 
 
Läser med tilltagande förskräckelse Birger Schlaugs blogginlägg om de kärnkraftsreaktorer, som havererade i Fukushima i mars 2011, och håret reser sig på mina armar.
Sånt här skrämmer mig enormt!!
 
 
"Dagligen pumpas vatten in i de havererade kärnreaktorerna i Fukushima.
Vattnet skall kyla reaktorerna. Det vatten som tas in har en förmåga att vilja ta sig ut.
Eller rättare sagt: det måste ut.
 
300 ton "läcker ut" varje dygn. Kan man läsa i medierna och höra i teve.
"Läcker ut" låter som om det inte var planerat. Vilket det naturligtvis är. 
 
Det enda som inte är planerat är att det skall komma ut. Till allmänhetens kännedom."
 

Hur
är detta möjligt? Hur kan vi inte veta detta? Eller gör vi..? Nej, det tror jag inte!
 
Varför har media varit så tysta om detta i över 2 år?
Varför sägs det inte ett ord om det här i tidningar, radio och tv?
Det borde ju rapporteras ofta och ihärdigt, eller hur?
 
Vet media inte om det??? Äh, såklart de gör!!
Frågan är varför de inte medvetet och aktivt informerar folk om det?
Hur ska vi kunna agera, protestera eller påverka, om vi inte vet???
 
Hur mycket radioaktivitet har vi nu ute i haven? Det måste ju vara mängder, eftersom det forsat ut i 2 1/2 år! Jag vågar knappt ens tänka på hur denna radioaktivitet spridit sig och kommer att ha skadeverkningar på både mänskor och djur för lååååång framtid.
 
Detta är ju precis det, som vi kärnkraftsmotståndare varnade för, då vi stod på barrikaderna och protesterade i kärnkraftsfrågans folkomröstning 1980.
 
 
Birger Schlaug avslutar sitt blogginlägg så här:
 
"Japans regering lovar nu att ta itu med problemet med det "läckande" radioaktiva vattnet. Kanske skall statsråden personligen täppa till läckorna? Med händerna? Kanske skall man också ta ett beslut om att förbjuda tsunami, jordbävningar och dumma saker.

Frågan som skall ställas är vilka läckor man tänker täppa till? Det radioaktiva vattnet eller informationen...

Bolaget som äger reaktorerna (TEPCO) berättar att man prioriterar arbetet för att kyla ner reaktorerna som havererade 2011. Det vill säga man inser att man måste pumpa in vatten för att kyla anläggningen. Och det vatten som kommer in måste ut. Svårare än så är det inte. Att tala om "läckage" är därmed förvirrande."
 
Jag instämmer till fullo i hans frågeställning:
Vilka läckor är det, som man avser att täppa till???
 
Kommer vi nånsin att få veta? Och kommer vi nånsin att få korrekt information, så att vi på individnivå kan fatta medvetna och upplysta beslut??
 
 
 

Jag blir så lycklig, då jag hamnar bakom ett jordbruksfordon!

 
 
 
Jag blir så himla lycklig, varje gång jag råkar hamna bakom ett jordbruks/lantbruksfordon!!!  :D
 
Det innebär nämligen, att det fortfarande finns aktiva jordbruk här i min region, och det är något att vara mycket, mycket glad över!!
 
Med den takt som våra svenska gårdar läggs ner idag, har jag förstått att samtliga svenska jordbruk/lantbruk kommer att vara borta år 2035.
 
Visste ni det??? Det gjorde inte jag, förrän jag, för några år sedan, blev inbjuden till en lunchföreläsning med LRF -- och jag blev chockerad av det jag hörde. Jag tror inte att jag lyckades anteckna nånting från resterande del av föreläsningen, för alla mina tankar och känslor kretsade kring detta enda och ödesdigra faktum.
 
Kan ni tänka er hur det blir då?? Då vi inte har några svenska gårdar, menar jag!
Då kommer vi att tvingas köpa allt kött och spannmål från utlandet. Inga svenska kött- eller spannmålsprodukter kommer att finnas i våra affärer, och svensk potatis, morötter o.dyl. kommer inte heller att finnas. Och jag som alltid köper så lokalproducerat som möjligt --- ni vet, morötter från Alnö, tomater från Söråker etc. Ska vi alla efter 2035 tvingas köpa brasilianskt kött, holländska tomater och spansk potatis?? Nej fy, så hemskt!!
 
Sverige kommer, utan sina egna gårdar, att vara helt i händerna på andra länder, deras priser, besprutningslagar och bristfälliga kontrollsystem. Vårt tämligen trygga svenska livsmedelssystem kommer att vara ett minne blott.
 
Och vi kommer inte att få se några betande kossor i våra svenska hagar, inga sädesfält som böljar i vinden och inga åkrar som plöjs och sås.
 
Vill vi verkligen ha det så??? Inte jag i alla fall!!! Och den sorgliga utvecklingen försöker jag, så aktivt jag som enskild individ kan, att motverka och ändra på.
 
Och därför blir jag så himla glad varenda gång jag råkar hamna bakom ett jordbruksfordon!!!  :D
 
 
 

Anders Rönnmarks kanonbra ledare

ST:s Anders Rönnmark har idag en kanonbra ledare!
Såå rätt och såå klokt!!!
 
Jag publicerar den här nedan.
För att läsa den på st.nu, klickar du på rubriken i texten.
 
Läs och le!
 

"Go Johnny, go!

 

I Visby går snacket om att riksdagsledamoten Johnny Skalin, Sverigedemokraternas starke man i Sundsvall och Västernorrland, ska lanseras som kandidat till Europaparlamentet.

 

Skalin säger sig vara nöjd med att arbeta i riksdagen – och han har inte lämnat in någon EU-kandidatanmälan till valberedningen – men det skulle faktiskt inte överraska om Skalin till slut stod där på valsedeln till Europaparlamentet. Johnny Skalin är ändå SD:s ledamot i EU-nämnden och den som får ta debatterna om Europafrågor, både nu under Almedalsveckan och på fastlandet.

 

Om SD skulle få ett mandat i Bryssel (hemska tanke!) vore det faktiskt en liten strimma ljus i mörkret om det blev just Skalin som skickades dit. Visst, det är lite pest eller kolera när det gäller SD:s representanter, men Skalin gör inte mer skada än någon annan SD-politiker och är inte lika farlig för omgivningen som någon ur partiets järnrörsgäng.

 

Men bäst av allt: En flytt till Bryssel för Johnny Skalin skulle kanske leda till att Sverigedemokraterna i Sundsvall och Västernorrland imploderade.

 

Anders Rönmark"


Falska eller gamla 50-lappar och 1000-kronorssedlar

 
 
 
 
 
 Läser i Dagbladet, att alla gamla 50-lappar och 1000-kronorssedlar, som saknar folieband, ska bytas ut mot nya sedlar. Detta ska vara genomfört före årsskiftet 2013-14.
 
Hur detta då gå till, då bankerna ju faktiskt slutat med kontanthantering???
Jo, sedlarna kommer att skiftas i takt med att de kommer in via handeln.
Man lägger alltså över ansvaret på handlarna, som under pressad julhandel ska hinna kolla, att de sedlar, som folk betalar med, verkligen är äkta. De falska sedlar de får in, får de nämligen ingen ersättning för -- den kostnaden får handlaren själv stå för.
 
Totalt ska sedlar till ett värde om 60 miljarder bytas ut. Och detta ska handlarna sköta, trots att ansvaret för sedelbytet egentligen inte är deras. Och de negativa konsekvenserna får de också bära.
Känns verkligen helt galet, tycker jag.
 
En liten extra knorr ger den artikelns tipsruta med information från Sveriges Riksbank.
Där får vi veta hur vi kan se, ifall en sedel är äkta eller inte.
Bland annat står där att:
 
Foliebandet innehåller ett hologram (tredimensionell bild), som bland annat visar sedelns valör och en ros på 50-kronorssedeln och ett skepp på 1000-kronorssedeln.
 
Men det är ju de gamla 50-lapparna och 1000-kronorssedlarna i omlopp, som ska bytas ut just för att de saknar folieband.
Sålunda kan varken vi eller handlarna se, ifall sedeln är falsk eller bara gammal.
Och ändå får handlarna stå kostnaden för de falska sedlar de får in.
Weird, eller hur?
 

Kameror kan rädda, skydda och hjälpa

Dagbladets foto
 
" - Har man rent mjöl i påsen, har man inget att frukta med en utökad kameraövervakning."
 
Jag blir sååå glad, då jag läser närpolischef Tomas Åslunds uttalande om kameraövervakning!
(Dagbladet)
 
Det är precis det jag hävdat genom alla år av diskussioner i detta ämne.
Jag har rent mjöl i påsen och ingenting att dölja. Sålunda är jag bara glad om fastighetsägare, företagare, stat och kommun satsar pengar på övervakningskameror.
 
Jag tänker osökt på Alanya, där guiden berättade att man har ca 4000 kameror uppmonterade.
Detta gav oss förklaringen på ett fenomen, som vi tidigare funderat väldigt mycket över -- det faktum att många butiker och företagare inte plockar in sina varor för natten eller ens låser fast dem ordentligt. 
Svaret är övervakningskameror!
Du kan helt enkelt inte begå brott i Alanyas centrala delar, utan att en eller flera kameror ser dig. Jag kan som ensam kvinna promenera hem till hotellet på kvällen, och det utan att vara rädd för att utsättas för något.
 
Så tryggt skulle jag vilja att vårt vackra Sundsvall också vore!
Alltså -- fler övervakningskameror, tack!!  :D

Idag åter hem- och arbetslösa

Ja, detta var den sista natten under ombonade och ordnade former för Kobina och Joseph. Ikväll får de kampera i sängar i en lägenhetsdel, som ligger i en kontorslokal. Det blir inte lika bekvämt som i de sköna hotellsängarna och inte har de någon hotellfrukost att förse sig av. Inte heller blir det lika mysigt som hemma hos familjen i Mellangård.
De är emellertid oändligt tacksamma ändå, för alternativet skulle kunna vara att återvända till McDonalds och tågstationens hårda bänkar.

Jag har lyckats få deras handläggare på Migrationsverket att förstå, att de två veckor hon gav dem till att komma in med komplettering av sina uppgifter, låg mellan Lucia och nyår. Dessa veckor kan omöjligen räknas som normal respit-tid, anser jag -- ingen svensk person skulle acceptera en sådan handläggning och jag tvivlar på att man skulle utsätta någon svensk för det heller. Alla vet ju att i princip allt är stängt eller går på halvfart i Sverige under julveckorna. Nu lyckades jag alltså utverka anstånd med kompletteringen till
den 15 februari -- har det inte kommit in ett anställningsbevis då, så avslår hon deras ansökan om uppehållstillstånd. Då blir det utvisning och återresa till Italien, där de inte har någonting alls kvar.  

Hur jag ska kunna hejda detta har jag ingen aning om, men jag vet att jag kommer att försöka allt jag kan.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0