Denis Mukwege och Panzisjukhuset

Jag var tidigare aktiv politiker för Centerpartiet -- under mandatperioden inför valet 2010 intensifierades mitt engagemang och arbete i partipolitiken.
 
Jag var bl.a. en mycket flitig skribent i flera forum, och gjorde därför en hel del research kring olika frågor, som intresserar mig. Bland annat råkade jag läsa om något, som heter Panzisjukhuset -- det ligger i Bukavi, som är huvudstad i Demokratiska Republiken Kongo, DRK i Centralafrika. Detta sjukhus startades och drivs av en beundransvärd och hjältemodig man, som heter Denis Mukwege.
 
Mukwege kommer snart ut med sin biografi. Den ligger på bokhandelsdiskarna i oktober och jag har önskat mig i julklapp av mina kära föräldrar.
 
Innan jag skriver mer om just Denis Mukwege och Panzisjukhuset, ska jag dock ge några allmänna fakta kring just detta land/område.
 
Demokratiska Republiken Kongo, som det numera heter, ligger mitt i Afrika.
 
 
 
Landets storlek är måhända lite svår att uppskatta utifrån en karta.
Se på nästa bild, så får du en bättre hum om hur gigantiskt det är.
 
Här har någon klistrat in en bild av Kongo ovanpå en kartbild, som är lite mer välbekant för de flesta av oss. Plötsligt ser man hur enormt stort Kongo är. Dess yta är gigantisk och bebos av mer än 62 miljoner människor -- det ligger på 20:e plats i en befolkningslista över jordens 246 länder.
 
 
Demokratiska Republiken Kongo, DRK, är också känt under namnet Kongo-Kinshasa.
 
För en del klingar dock möjligen namnet Zaire lite mer bekant -- detta var det namn, som president Mobutu gav landet, då han inledde en afrikaniseringsprocess i akt och mening att klippa banden med kolonialmakten, d.v.s. Belgien.
 
Mubutu bytte ut allt, som påminde om kolonialismen. Floder, sjöar, städer och t.o.m. sitt eget namn bytte han ut till mer afrikanskklingande sådana.
 
Den zairiska nationalismen var ekonomisk inriktad. Den hade syftet att ta kontrollen över ekonomin från de utländska intressena och göra så att all egendom skulle tillhöra zairiska medborgare.
 

1973 konfiskerade staten 2 000 företag, som ägdes av utlänningar -- dock undantogs amerikanskägda företag. Företagen överlämnades till zairier, mestadels inom den politiska eliten, och Mobutu själv såg till att förse sig rejält.

 

Inom några månader stod det klart att konfiskationen givit upphov till en ekonomisk katastrof i Zaire. Trots det fortsatte Mobutu att "radikalisera revolutionen" genom att ge sig på industrin, som huvudsakligen kontrollerades av belgiska intressen.

 

Mobutus agerande fick den zairiska ekonomin att totalkollapsa, men han fortsatte slösa bort utlandslånade medel på prestigeprojekt och stoppa undan rejäla summor på sina egna och den politiska elitens utländska bankkonton.

 

1976 var landets ekonomi slutgiltigt driven i botten, och Mobutu tvingades ta hjälp av Internationella valutafonden och följa dess ekonomiska politik.

 

Kvar av detta egentligen tillgångsrika land, är mest bara krig, lidande, krig, lidande och ännu mer krig och lidande.

 

Katedralen i Bukavu

80 % av landets befolkning är kristen, varav ca 30 % är protestanter -- resterande 50 % tillhör romersk-katolska kyrkan. Landets invånare är sålunda inte muslimer, vilket ofantligt många svenskar tror.

 

Och i detta jättelika kristna land, som, så länge vi vet och kan minnas, har skövlats och plågats svårt av inbördeskrig, våld och elände, finns alltså den heroiske och varmhjärtade läkaren Denis Mukwege.

 

Här är lite Wikipediafakta om chefsläkaren, som startade och fortfarande driver Panzisjukhuset
 
Denis Mukwege, född 1 mars 1955 i Bukavu, är en kongolesisk chefskirurg, specialiserad på gynekologi. Mukwege arbetar vid Panzisjukhuset i Bukavu i östra Kongo-Kinshasa.
 
Denis Mukwege tilldelades 2008 års FN:s pris för mänskliga rättigheter och Olof Palmepriset för sina insatser för de våldtagna kvinnorna i krigets Kongo.
Motiveringen till det sistnämnda priset löd:
"Hans arbete är ett lysande exempel på vad mod, ihärdighet och bärande hopp kan uträtta för mänskliga rättigheter och värdighet, i en tid då dessa värden tycks som mest avlägsna."
 

Mukwege har också nominerats för Nobels fredspris, och utsågs 2010 till hedersdoktor vid medicinska fakulteten vid Umeå universitet.

 

Panzisjukhuset har byggts upp med stöd av Pingstmissionen, Läkarmissionen och Sida.

 
 
Har du aldrig tidigare hört talas om Denis Mukwege eller Panzisjukhuset?
Läs då gärna lite genom att klicka på följande textavsnitt -- de är länkar, som tar dig vidare till olika sidor med förfärande information, hårresande fakta, chockerande uppgifter och djupt berörande personberättelser.
 

Kika var på väg från arbetet på åkern när tre soldater kom emot henne. När hon förstod vad de tänkte göra började hon skrika i hopp om hjälp.
- Min bror var i närheten och kom springande. Men de band honom och våldtog mig framför hans ögon, en efter en.

När våldtäkten var över dödade de Kikas bror. Sedan försvann de från platsen.

- Det kom några grannar från byn som hjälpte mig upp och tog hand om mig och min döde brors kropp, berättar Kika.
 
 
______________________________________________________________
 

Panzi-sjukhuset i Kongo-Kinshasa

Våldtagna. Skändade. Förnedrade. Söndertrasade. När Panzi-sjukhuset gjort sitt för att reparera kropp och själ slussas de utstötta tillbaka till livet. Bostad och utbildning för insamlade svenska pengar ger dem nytt hopp.

Våldtäkterna fortsätter att sprida skräck och förstörelse bland kvinnorna i östra DR Kongo. Rapporter under hösten har rent av talat om en eskalering. Kringdrivande milisgrupper utövar en ondskans terror, som är obegriplig. Även soldater i regeringsarmén gör sig skyldiga till tortyr och brutala sexuella övergrepp.

Panzi-sjukhuset, missionssjukhuset i Bukavu, tar emot i genomsnitt tio nya våldtäktsfall per dag, berättar gynekologen och överläkaren Denis Mukwege. Många offer har sargats svårt i underlivet av gevärspipor, käppar och knivar. De måste opereras. Mobila medicinska team söker upp våldtagna kvinnor i byarna och ger de ”enklare” fallen behandling på plats. Patienter för mer avancerad vård skickas till sjukhuset.

 
 
______________________________________________________________
 
 
 
______________________________________________________________
 
 
Är du, i likhet med mig, intresserad av boken om Denis Mukwege, som kommer ut nu i oktober?
Gör då som jag och önska dig boken som gåva! Eller köp den åt dig själv!
 
Den finns att beställa -- klicka HÄR till Adlibris eller HÄR till Bokia.
 
 
 
Det finns också en tidigare utgiven bok, som heter "De glömda kvinnornas röst".
Det är författaren Birger Thureson, som mött Denis Mukwege och några av de våldtagna kvinnor, som får hjälp på Panzisjukhuset, efter upplevelser av ofattbar grymhet och ondska.
 
"Om de kommer från helvetet, så är det här kanske inte himlen, men någonting ganska nära. För här får de veta att de har ett värde. Att deras liv är värda att rädda och deras framtid kanske inte är alldeles hopplöst mörk."
 
Boken "De glömda kvinnornas röst" finns att beställa på t ex Libris -- klicka HÄR!
 
 
 
Vill du också hjälpa Läkarmissionen, att undsätta dessa lidande barn och kvinnor?
Vill du också ge ett bidrag?
 
 
Som avslutning på detta maratonlånga, men angelägna inlägg vill jag säga följande:
 
Jag är sååå ofantligt lyckligt lottad, som lever i ett land, där våra vardagsliv inte präglas av krig, smärta, lidande, ondska eller dylikt elände, och jag tackar Gud för att jag har det så himla tryggt o gott, men mitt hjärta värker för Kongos kvinnor och barn.
 
Jag skulle önska, att många många fler ville öppna sina hjärtan och ge en slant till Panzisjukhusets synnerligen angelägna och livsviktiga verksamhet.
 
Jag skulle vilja utmana er läsare, att avstå från ett enda hamburgermål och istället ge denna slant till Panzisjukhuset! Tänk så ofantligt mycket din hamburgerpeng skulle hjälpa!!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0