Förstörd altan... och hemkänsla

Så där ja... nu må väl förvaltaren, styrelsen och ett par grannar i Hsb Bosvedjan vara nöjda...
Nu river jag min altan och ger den tillbaka sitt ursprungliga djup.
 
 
 
- Vad sjutton GÖR du? har många förbipasserande frågat. De har nämligen sett altanen byggas och har menat att den varit en av de snyggaste och mest proffsigt utförda i hela området. 
 
Tja, hur i allsindar förklarar man sånt här, när man inte själv hittar någon som helst logik eller rim o reson i det? 
 
 
 
Min altan var varken störst, senast byggd eller på något negativt sätt iögonfallande. Tvärtom! 
Flera i området har avsevärt större altaner.
Många byggde sina för djupa altaner samma sommar som jag byggde min - flera byggde t.o.m. sina efter mig.
Ett gigantiskt antal äldre altaner är fula, vanskötta, har fel höjd på staket och/eller överliggare, har fel färg och/eller ser stötande illa ut. 
Ja, en hel del både nya och gamla altaner följer inga som helst riktlinjer -- ändå är det min de har valt till avskräckande exempel. 
Ja, det var faktiskt ganska precis så styrelsens ordförande och vice ordförande uttryckte det: "Vi måste ju statuera exempel." sa de till mig och min pappa. Vi trodde knappt våra öron och ångrade att vi inte krävt att få spela in samtalet. 
 
 
De snyggt rundade hörnen på min altan är nu borta.
Altanens utseende och proffsiga design är ett minne blott. 
 
 
Jag har ingen mer energi att lägga på det här nu... ids inte ens försöka lappa igen hålen i ändarna av altanen. 
Huvudsaken är att jag lyckats minska altandjupet innan snön kommer, så att jag sedan slipper oroa mig för att bli vräkt -- för jaa, men KAN faktiskt bli det även från en bostadsrätt. 
I andra bostadsrättsföreningar krävs det att man är en rejält störande person, som trots upprepade varningar inte upphör att störa. 
I Hsb Bosvedjan räcker det med 40 cm altan. 
Jajamensan! Tro det eller ej, men Hsb Bosvedjan anmälde en "störning" från min bostadsrätt till sociala lnämnden i Sundsvalls kommun.
"Störningen" bestod av 40 cm fel mått på min altan. Jag är i övrigt en så tyst och störningsfri bostadsrättsinnehavare som det går att bli. Jag har aldrig fester, spelar aldrig hög musik, smäller inte i dörrar och skriker inte i trapphuset. Jag är så tyst och "ostörande" att ingen ens vet om jag är hemma eller inte. Jag skulle i princip kunna dö i min lägenhet, utan att nån skulle märka det. 
 
Nu lutar jag sorgset och uppgivet staketbitarna mot hålen i räcket och tänker att det nog får vara så tills i vår...
Det ser förvisso rätt illa ut, men det orkar jag inte bry mig om. De får stå så här över hösten och vintern som ett signum för styrelsen i HSB Bosvedjan. 
 
 
 
 
 
Nu är min altan EXAKT så djup som den gamla ruttna var. När vi byggde den nya, valde vi nämligen den gamla altanens stödpunkter, eftersom dessa var hårda och stabila. 
 
Andra altanbyggare i området har fått godkänt för sina alltför djupa altaner med förklaringen att 'de har haft det djupet i många år och de har nu bara förlängt sina altaner'. Detta gäller altanombyggningar som skett både före och efter min. 
 
Nu är min altan återställd till det djup den ursprungligen hade. Den är - precis som de andras - bara förlängd, så att den nu löper längs hela lägenhetens bredd. Sålunda borde nu också min altan få godkänt, trots att djupet inte är på centimetern de 2,6 m, som är det tillåtna maxdjupet. Eftersom min nya altan vilar på den gamla altanens bärpunkter, så går det inte att minska den mer, utan att riva hela altanen. 
 
Likabehandlingsprincipen har förvisso hittills inte gällt för mig och min altan, men kanske kommer den att göra det nu när de har drivit igenom sitt statuerande exempel..?  :/ 
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0