Mitt grönskande Bäckebo

(null)
Jag har verkligen inga gröna fingrar och saknar kunskap om odling - i synnerhet när det gäller grönsaker, men just i år verkar detta inte spela någon roll. Min altan grönskar så det står härliga till om det. 
 
Jag har, precis som tidigare år, mina självvattnande balkonglådor fyllda av två sorters persilja, gräslök, basilika och mynta. Fördelningen och placeringen är bara lite annorlunda. Alltså mer persilja av bägge sorterna, och alla persiljeplantor är placerade på altanräcket. Varför? Jo, det här är ju ett grönskande ätbart insynsskydd, som ger mig både nöjsamt pysslande, känsla av duktighet, en uppgift att sköta med vattning, rensning etc. och förstås massor av näringsrikt och gott att äta... MEN det ger även mina grannar och vänner möjlighet att plocka åt sig persilja, när de vill och behöver. Det finns ju ingen som helst möjlighet att jag ensam ska äta upp all denna persilja, och det säger jag till dem massor av gånger varje år. De som, liksom jag bor i markplan, brukar få besök av vänner och bekanta via sina altaningångar -- i synnerhet denna sommar, då vi mest umgås utomhus -- och då brukar jag passa på att klippa buketter av persilja åt dem, då de passerar min altan. De är också "instruerade" att själva förse sig ur mina balkonglådor närhelst de vill. De behöver inte min assistans eller tillåtelse varje gång de vill ha lite grönt att äta. Det är helt fritt för dem att själva plocka för sig ur mina lådor. 
 
 
I år har jag emellertid inte enbart färdigköpta plantor. Jag har även en grupp med tomatplantor, som jag fått av min dotter Ziri. Det är sådant som hon tillsammans med barnbarnet Lykke drivit upp från frön, och sedan upptäckt att de inte hunnit få färdigt ute på tomten till sitt nybyggda hus, och därför inte skulle kunna plantera ut någonstans under sommaren. Det blev många fler plantor än de tänkt sig -- man tror ju inte att alla satta frön ska gro och växa sig stora, men jojomensan, det gjorde de... de blev jättemånga. Sålunda fick jag överta en del av dessa plantor. 
 
(null)
Titta vilka härliga tomater! Jag är såååå stolt och fascinerad av tomaterna och tomatplantorna. Jag vet inte hur man sköter dem, men jag försöker lära mig, och Ahmed hjälper mig att förstå hur de funkar. 
 
Jag ska nyttja rean genom att köpa ett öppningsbart plastdrivhus och sätta kring dem, så att de får fortsatt värme, trots att nätterna börjar bli kyliga. Kanske kan detta ge dem den värme de behöver för att bli röda. Det skulle vara fantastiskt att få smaka egna tomater, trots att de sattes ut lite för sent. Annars får jag ta in dem och hoppas att de mognar på fönsterbrädan, eller så får jag googla reda på vad man kan göra med gröna tomater. Det har hur som helst varit fantastiskt och lärorikt att få sköta dem och se dem växa. 
 
 
 
(null)
Jag har även zucchini i år. Se så oerhört vackert den blommar. Och jag har fått såååå många goda zucchinis att både äta och ge bort. Stora, vackra, näringsrika och välsmakande zucchinis. 
 
Jag har med ofantlig fascination följt dessas tillväxt, från de fyra små frön jag fick av Tina, till de giganter de blivit i södersolen på min altan.
 
Jag kan inte beskriva hur lycklig och paff jag blev, då jag såg de första små bladen kika upp ur jorden. Det hade jag inte förväntat mig. Jag hade trott att mina ogröna fingrar skulle misslyckas med att få dem att gro. Men alla fyra fröna grodde och växte. Och SOM de växte. Kära nån så fantastiskt! Vilken lycka! 
 
 
Hela sommaren har jag följt dem, vattnat och skött dem, och för allra första gången i livet sett squasch blomma och växa till stora goda "ingredienser" för mig att skörda. Jag har lärt mig om hanblommor och honblommor, och att det inte är bägge som bär frukt. Såååå fantastiskt och fascinerande. 
 
Eftersom jag inte trodde att jag skulle lyckas med fröna och inte hade en aning om hur jättestora zucchiniplantor blir, så planterade jag även en dragonplanta i samma blomlåda. Det misstaget kommer jag inte att göra igen, kan jag lova, för den stackars dragonen har levt ett undanskymt och tillbakaträngt liv. Det är ett under att den ens överlevt. Men det har den alltså gjort, och wow vilken god kryddväxt att ha i sallad eller bara äta som den är på bröd. Det var helt nytt för mig, så även detta har jag lärt mig denna sommar. 
 
Nästa år ska dragonen få växa i en tredelad rabatt utanför min altan. Dragon, gräslök och mynta ska få varsin liten "avdelning" att växa i. Dessa tre är nämligen perenner, så jag ska få hjälp av Ida och Ahmed att gräva och anlägga en liten kryddväxtrabatt utanför min altan. Den ska få vara närmast grannen, så att också de kan ha glädje av kryddväxterna, och så att rabatten är på tryggt avstånd från gångvägen, som går förbi bortre änden av min altan. 
 
 
 
 
(null)
Ett par gånger under sommaren har jag misslyckats och glömt att fylla på vatten i de självvattnande byttorna, och min ledsenhet då har inte vetat några gränser. 
Ni ska veta att det bara behövs en enda dag utan vattenpåfyllning, så ligger de ner fullständigt slaka på altangolvet. 
Bestörtningen när jag råkade kasta en blick ut genom balkongdörrens glasruta, och inte såg den höga resliga tomatplantan... ja, det går inte att beskriva. 
Men som ett underbart mirakel har de rest sig igen, när jag fyllt på deras vattenbehållare och duschat dem med ljummet livgivande vatten. 
 
Nästa vår ska jag plantera både tomater och zucchini inomhus, så att jag kan plantera ut dem när det är varmt nog på min altan, för det här var bland det roligaste och mest själsläkande, självkänslestärkande jag gjort på flera år.
 
 
Jag ska ta in en av de självvattnande lådorna och ställa den i mitt köksfönster redan nu i höst. Under hösten och vintern ska jag försöka ha persilja och basilika i den -- och går det inte, så får det bli nån slags tåliga blommor tills det är dags att plantera frön, för då ska jag göra det i balkonglådan. Den ska få stå i ljuset och värmen i mitt köksfönster, där jag inte riskerar att glömma bort den. Det ska bli ett roligt, hälsosamt och bra projekt för mig. 
 
 
 
Kraft, fokus och kom-ihåg har emellertid inte räckt till allt som de borde. Därför har jag denna sommar glömt att lägga undan sittdynorna i dynboxen. De har legat kvar på de inre stolarna nästan hela sommaren. 
(null)
 
 
Till en början låg de emellertid kvar ute av glömska och bristande förmåga, men i slutet av sommaren har de fått ligga kvar, för att jag helt enkelt inte haft hjärta att ta undan dem. 
Varför? Jo, jag upptäckte ju att jag haft besök av en kisse, som tyckt om att ligga på dem. Därför lät jag dem ligga kvar. Jag slipper agan att ta in dem och kissen har nåt skönt att ligga på. Alla nöjda, alla glada. 
(null)
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0