En lyckliggörande garderob

Jag är så glad, så nöjd och så tacksam över den här garderoben. 🙏🏼🥰❤️☝🏼

Min mångåriga önskan och längtan efter denna är till ända. 

Äntligen har den blivit verklighet. 😍

Mitt sovrum blev ännu ljusare och ännu luftigare än jag hade trott var möjligt. Såååå fantastiskt och underbart. 🤗🤩👌🏼

Tack vare min måg Stefan blev detta möjligt. Det var med hans hjälp som jag fick hem garderoben från IKEA och de tunga spegeldörrarna på plats. Detta hade jag aldrig klarat själv. 

Jag känner mig så tacksam och så välsignad. 🙏🏼❤️🥰😍🌻

(null)

(null)



Vaccinerad

(null)

För första gången nånsin har jag tagit den årliga influensavaccinationen. 
Jag tog också vaccination mot pneumokocker. 

(null)


Att jag gjorde detta har flera olika orsaker. 

Jag har aldrig tagit influensavaccin förut, för jag har inte tänkt på mig själv som nån som ingår i nån riskgrupp. Nu har jag emellertid insett att jag gör det. 

Jag tog den också av hänsyn till andra. 
Dels för att jag inte ska smitta andra, om jag skulle ha oturen att drabbas, dels för att mina barn inte ska behöva ta hand om mig ifall jag skulle bli sjuk. De har fullt tillräckligt med sina egna liv. 
Och så tänker jag förstås att jag vill hålla mig frisk för att kunna träffa mina barnbarn och hjälpa till med skjuts, hämtning eller annat om det skulle behövas. 
(null)



Oh detta oförutsägbara tillstånd

Det har varit lite för mycket för mig de senaste dagarna. 
Inga värsta-aktiviteter eller betungande saker — bara fler moment och intryck än min UMS-fibrohjärna klarar av utan att ställa till problem på det ena eller andra sättet. 
... och då händer det sånt här. 😖🙈😢


Jag fick hjälp av min snälle måg att ordna hem en garderob ifrån IKEA. Han erbjöd sig också att skruva ihop och montera fast den i väggen. Det avböjde jag av flera orsaker — dels för att han jobbar så hårt och är så sliten, dels för att jag kände att om jag gjorde det själv så skulle det göra mig gott. 
Däremot tackade jag ja till att han kommer imorgon och sätter fast den i väggen och monterar fast spegeldörrarna, för det klarar jag absolut inte själv. 

Nog borde jag väl klara det, tänkte jag... och tänkte då inte in de senaste årens försämrade hälsa och förmågor. 

Att sätta ihop en garderobsstomme är lätt och borde gå fort. Förr gjorde det det för mig. 
Idag kravlade jag omkring på golvet halva dagen, och lyckades dessutom göra sönder den i framkant. Jag tappade balansen — händer mig väldigt ofta — och råkade ta emot mig på listen i garderobens framkant... som gick av. 😳😖🙈

(null)

(null)


Alltså känslan när man hör ljudet av trä som trasas sönder och insikten når en att man förstört den dyra nya garderoben. 😱😣😩

(null)

(null)

(null)

(null)


Så här i efterhand — när jag lyckats laga den hjälpligt från insidan och den nu står på plats — så känner jag en märklig mix av sorg, indignation, saknad, frustration, acceptans, nöjdhet och glädje. 

Livet med fibro är en fysisk, mental och emotionell berg-och-dalbana, som jag har jättesvårt att förhålla mig till. 😞 
Fibron ställer såååå ofta till det för mig — verkligen en såååå oförutsägbar sjukdom. 😖



R.I.P.

(null)

R.I.P. 💻⚰️🕯
Min mycket gamla laptop har hastigt insomnat. Den bara tvärdog. 
😞Och med den allt det senaste materialet i den. 😖 D v s det som fyllts på sedan min senaste backup gjordes, vilket var några månader sedan. 😢🥀

Det mesta finns på mina externa hårddiskar, MEN dessa kan inte öppnas med en Mac-dator och det är just en sån som jag sitter vid just nu. 

Oåtkomligt är sålunda allt material jag behöver i form av musik och listor till mitt seniorpass på gymmet, och allt #sickasFK-material med sändlistor och kontaktuppgifter m m. 
😫😭😩


Eftersom min mobil är nästan lika gammal som datorn, så är det sannolikt klokt om jag sparar allt i den upp i molnet varenda dag, oavsett ökad kostnad. 

Stolt, glad och tacksam

Så här fin blev min tatuering. 🥰🙏🏼😍 Jag är så otrooooooligt nöjd och lycklig, och så ofantligt imponerad av Ernie och Sundsvall Tattoo Studio. 👏🏼🙏🏼❤️❤️❤️❤️👌🏼



Tatueringen är en summerande kombo av stora delar av och händelser i mitt liv. 

(null)

Jag är en mjukstark, kristen, skörtålig fighter — en survivor — en person som kan växa, förändras, utvecklas och "blomma" vackert precis som en fjäril. Och nu har det satts samman i en bekräftande tatuering. 

Tack min älskade dotter Ziri för den här gåvan. 🙏🏼💝

Färdig och slut

Mission almost accomplished. 

Det värsta och mest iögonfallande kaoset och röran är nu nästan åtgärdat. 

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

Det har tagit mig hela långa dagen att göra detta lilla. Frustrerande, men det är bara så det är. 

Konsekvenserna av att jag tagit ut några plagg och galgar ur garderoben och lagt dem på sängen, sorterat och vikt in ren tvätt och tyger i skåpen, och lagt lite saker till Erikshjälpen i en kasse är att jag nu är värkstel och totalt slut. 

(null)

(null)

(null)

(null)


Middagsmat idag fick bli en av de matlådor jag gjort till min dotter, för att laga mat är bara helt out of the question. 
(null)

En värktablett och lite mat — hoppas det gör susen. 

Jag är emellertid trots värken och det knappa resultatet alldeles väldigt nöjd med att ha lyckats göra detta, för det har legat över mig i månader. 


Röjning och rensning FAS 1

Högeligen välbehövlig rensning och röjning har hittills dröjt och dröjt, skjutits upp, fått olika slags förhinder och avbrott. Men IDAG bara SKA den sjösättas, för nu bara MÅSTE jag få ordning omkring mig. 

Jag står bara inte ut längre. Min bortre gräns för oreda är nådd och passerad. Jag kan inte längre övertyga mig själv om att jag, vilket läkarna hävdar, för min hälsas och återhämtnings skull, behöver sänka mitt behov av ordning och struktur. 

The bottom is nådd... 😖... och nu ryker alla möjliga saker mellan golv och tak, både i och utanför skåp och hyllor.
 

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)



Sjukförsäkringens offer


(null)

JAG TÄNDER LJUS FÖR ATT: 

¤ HEDRA ALLA SOM TAGIT SJÄLVMORD efter avslag från Försäkringskassan.

 ¤ HEDRA ALLA SOM DÖTT av sina sjukdomar trots att Försäkringskassans handläggare bedömt att de hade 100% arbetsförmåga.

¤ UPPMÄRKSAMMA och UPPLYSA MÄNNISKOR om den sjuka  SJUKFÖRSÄKRINGEN som INTE GER SJUKA    MÄNNISKOR EKONOMISK TRYGGHET.



Hur tänker du att ett avslag från Försäkringskassan påverkar en redan sjuk och arbetsoförmögen individ?
Vilken effekt tror du att avslaget har på personens mående, rehabilitering och livssituation?

För de allra flesta kommer avslaget som en chock. Det skapar stor panik, rädsla och ångest, eftersom avslaget innebär enorma ekonomiska konsekvenser och svårigheter.

Hur ska man kunna betala hyra, mat, mediciner etc.? Kommer man att bli vräkt och hemlös?

För personer som drabbats av svåra och långvariga sjukdomar - t.ex. cancer, utmattningssyndrom, fibromyalgi eller andra kroniska sjukdomar med värkproblematik, psykiska och fysiska problem - kan ett avslag orsaka ett så mycket sämre mående att de t.ex. får ännu mer värk, inte kan sova, tappar aptiten och/eller hamnar i en Försäkringskasseutlöst depression. De har alltså blivit sjukare än de initialt var och de allra flesta behöver då lång medicinering och psykologstöd. Hos många uppstår suicidtankar, dödslängtan
och planer på att avsluta sitt liv, för att man inte orkar kämpa mot Försäkringskassan. 

Tyvärr har varken myndigheter eller politiker tagit detta på allvar. Man har valt att förhärdat blunda med både ögon och öron, och låtit Försäkringskassan fortsätta att utförsäkra sjuka människor. Dessa drabbas då, utöver sjukdomar och förlorad arbetsförmåga, även av ekonomiska svårigheter, skuldsatthet, fattigdom och vräkning. Därför har flera drabbade till slut gett upp och begått självmord. Dessas liv är redan tragiskt förlorade. Deras anhöriga kan aldrig få tillbaka sina döda familjemedlemmar. 

MEN den cyniska sjukförsäkringen kan ÄNDRAS, så att den åter blir TRYGG, och därigenom förhindra att den skördar ÄNNU FLER LIV.

🙏🏼 Delta i den här ljusaktionen, så bidrar du till att sätta press på politikerna att ändra vår sjukförsäkring, så att den åter blir trygg för människor som behöver den. 


🙏🏼 Gör så här:

1. Tänd ett ljus! Hemma, ute på stan, utanför Försäkringskassan eller någon annanstans. 
.
2. Fotografera ljuset! 
.
3. Publicera ditt foto och några rader om DEN SJUKA SJUKFÖRSÄKRINGEN på sociala medier. 
.
.
Skicka också gärna en skärmdump i ett PM till #sickasFK-sidan, så publiceras ditt bidrag på sidans tidslinje

#sickasFK

LÄNK till aktionen på Facebook:
https://www.facebook.com/events/357318275579546/

Kan fyra räknas som en..?

Jag har ju lovat mig själv att INTE INTE INTE göra fler än en "vanlig" eller två "små" aktiviteter per dag. Och jag är verkligen en person som håller styvt på att ALLTID HÅLLA DET JAG LOVAT. Man sviker inte ett löfte. Det är en av mina tabun och livsdeviser. 

Men det här lyckas jag bara med gentemot andra. 
Varför är det så himla svårt att behandla mig själv på samma sätt som jag behandlar andra? 
Varför lyckas jag inte prioritera mig själv och det som är viktigt för mig och min hälsa, när det går så bra att göra det när det gäller andra? 

(null)
Först imorse blev det en stunds gympa. Inte tillsammans med seniorgruppen så som bilden visar. Nej, det är en gammal bild, men jag hade ingen annan tillgänglig just nu, så det fick bli den. 
Det är ju jag på bilden och jag var ju faktiskt där för att träna lite på de jullåtar som jag ska ha till seniorpasset om några veckor, så helt fel är bilden ju inte ändå... 

(null)
Jag har mognat tomater i transparenta plastburkar på fönsterbrädan i köket ända sedan jag var tvungen att tömma lådorna ute på altanen inför höst och vinter. 
De senaste dagarna har det varit sååååå mycket småflugor här inne, så idag bestämde jag mig för att nu var det dags att göra något åt det. Sålunda mixade jag alla tomaterna till en "soppa" som jag sedan kokade fräsch marmelad av. Mycket gott, vill jag lova. Jag smaksatte den med kardemumma och citron. 

(null)
Och så snodde jag ihop ett par Noon Barbari — persiska / afghanska bröd. 


(null)
Och om en liten stund kommer en fin väninna som behöver lite hjälp att förstå hur man ansöker till universitetet. Verkligen inte min starkaste gren just nu, men kanske kan jag åtminstone styra henne rätt. 

Idag blev det alltså inte en utan fyra aktiviteter. Och då har jag inte räknat in lille Alvin (mitt fyrbenta lilla barnbarn), som sover här på dagarna medan matte är på jobbet. Även om han sover nästan hela dagen, så behöver han ju sällskap, kärlek, mat, vatten och promenad. 

Så härav min fråga om fyra kan räknas som en... men det fattar jag såklart att det inte går. 
Det här kommer att straffa sig och jag har bara mig själv att skylla. 


Slut men mycket nöjd

Nuförtiden räcker jag till en aktivitet per dag — inte mer, förutsatt att det inte är två väldigt "lätta" aktiviteter. 
D v s utan alltför mycket intryck eller upplevelser, utan tidspress eller jäkt, utan krav på prestation eller resultat, utan alltför mycket ljud eller stoj, och utan alltför mycket fysisk ansträngning. 

Och hur tror du det här funkar för mig? 
Nej just det. Inte särskilt bra alls. 
Oftast går det rakt åt pipsvängen...

... och dagen idag utgör inget undantag. 

Planen var att "bara" packa ihop utemöblerna och de andra altangrejorna under presenningen, hämta upp snöskyffeln från källaren och se till att det är klart för vintern ute på altanen. 
Men innan dagen var till ända hade jag också hastat iväg och lånat mina föräldrars bil för att åka iväg och transportera hem två karmstolar som jag fyndat på Marketplace idag på morgonen, hämtat stolarna, burit in dem här hemma, åkt tillbaka med bilen, fikat med mina föräldrar, åkt hem igen, satt upp en uteljusslinga ovanför köksfönstret, stöttat en vän som råkat trassla till det för sig och behövde hjälp att veta hur hon skulle ställa allt tillrätta igen, och kört en diskmaskin. 

Nu sitter jag här i min fåtölj — mätt av rester från gårdagens middag, värkbruten och fullständigt slut i både huvud och kropp. 

Men jag är ändå väldigt väldigt nöjd, och jag väljer att tänka att det är värt den jäkla värken och hjärntröttheten. 

(null)

(null)

(null)


Dessvärre har sådana här energimässiga utsvävningar även andra konsekvenser... Jag får rejält ökade fibrosymptom — t ex sämre avståndsbedömning, fumlighet, ryckighet, släpphänthet etc. 
Och då kan det gå så här. 😣

Jag råkade sparka ut Alvins skål med torrfoder — små pillriga kulor i en skål som är praktiskt taget omöjlig att välta omkull, men johodå — jag kunde jag! 😆

(null)


(null)

Det är alldeles för långt ner till golvet, när jag är så här värkstel, så jag tar min dotter på orden och låter det ligga tills hon kommer hit imorgon. 😅👍🏼



Försöker downsiza kraven på mig själv

 
 
Idag har jag haft en välbehövlig hemmadag. 
Nu ser jag att det jag skrivit gör att det verkar som att jag vill säga att jag aldrig är hemma i min bostad, men det var inte alls så jag menade. 
Jag är ju nästan alltid hemma — dag som natt och morgon som kväll — men jag är långt ifrån alltid vaken då. Ofta sover jag större delen av dygnet, eftersom aktivitet av alla former gör mig utmattad efteråt. 
Det jag menar är alltså att jag idag har haft en vaken hemmadag. 
 
Jag har ägnat hela långa dagen, tiden och all min ork åt att greja med saker här hemma. 
 
När jag nu halvligger här och summerar vad jag åstadkommit idag, så känns det som vanligt nesligt och frustrerande att det är så LITE och jag ändå är SÅ SLUT, men jag försöker fokusera på det positiva, för jag jobbar på att lära känna mitt nya jag och mina nya oförmågor — och försöka känna mig nöjd med det jag lyckas med, istället för att sörja det jag inte längre kan, klarar av eller orkar. 
Sålunda försöker jag nu genom affirmation få mig själv att känna stolthet och glädje över att jag idag har lyckats göra en del av de saker som jag behöver göra. Jag ska lära mig att känna glädje, förnöjsamhet och glädje med det jag klarar och åstadkommer. Jag ska lära mig att inte känna bitterhet, besvikelse och sorg över allt jag inte längre klarar b
 
 T ex har jag idag invigt min nya dammsugare — alltså dammsugit hela lägenheten. Det tog flera timmar och krävdes flera pauser. Min tvåa är bara 69 kvm. 
 
Jag har också hängt en tvätt, som jag skäms att erkänna att jag tvingats tvätta om två gånger, eftersom jag glömt att hänga den — den har m a o legat flera dagar i maskinen. 
 
Och så har jag "putsat" utsidan av de två fönstren som vätter mot altanen. Putsat innebär i ärlighetens namn bara att jag spolat av dem med slangen, sprutat på medel, sköljt av igen med slangen och sedan dragit några drag med skrapan. Det här är nödvändigt att göra innan man kan dra ihop möbler o dyl på altanen och täcka det med presenningen, för därefter är det omöjligt att komma åt. Resultatet är inte de blanka fönster jag förr hade, men de är åtminstone inte dammgrå och dimmiga av smuts. 
 
Slutligen har jag också rivit bort sommarens insektsnät, som satt för balkongdörren och ett av fönstren i vardagsrummet. Inget märkvärdigt alltså, men en sån grej som legat över mig och liksom bara inte blivit av. Jag har liksom bara inte lyckats förmå mig att komma till skott. Fånigt att något så snabbt och enkelt kan bli till ett sånt oöverstigligt hinder. 
 
Som jag sa: Jag har inte gjort så särskilt mycket, men ändå. Det lilla jag lyckats göra är bättre än om jag inte hade lyckats få något gjort alls. 
 
(null)
 
(null)
Nu är allt i en enda röra ute på altanen och jag orkade bara inte göra ren blomlådorna.ö, så de ligger där — jordiga, smutsiga och gräsliga — men så får det bli. Jag väljer att skura dem till våren istället och hoppas att jag har mer ork och förmåga då. Och att baxa ihop och täcka alltihop med presenning och knyta fast det ordentligt, får också vänta lite tills jag får hjälp av något av mina barn. Alltså, inte ända tills till våren utan bara några dagar. Det är viktigt att ha fått detta gjort innan höststormarna, snön och kylan förlamar mig.  
 
 
(null)
Och mattorna ligger i högar lite här och var. Jag orkar bara inte ruska av dem ute på altanen. Det får bli en annan dag.  
 
(null)
Den rena tvätten har successivt hopats i sovrummet och ligger nu i en gigantisk hög på min obäddade säng. Igen! Vet inte hur många gånger jag lagt den där för insortering i skåpen och sedan på kvällen flyttat den tillbaka till stolen eller barnbarnets säng igen. 
 
(null)
Ikväll är emellertid en helt fantastisk solnedgång med en spektakulärt vacker himmel, och jag väljer att fokusera på den. 
 
Med en liten whiskydrink (faktiskt den allra första jag nånsin blandat) halvligger jag nu i min fåtölj och försöker samla ihop tillräckligt med energi att sno ihop en liten enkel och god pasta-räk-rätt till middag åt mig och morgondagens matlåda åt Ida. 
Jag siktar på att komma till skott när Doc Martin är slut. 
 
Som sagt — en lååång dags klena, men ändå glädjande resultat. 

Ingen Arla i mitt kylskåp

(null)
 
I morse, när jag som vanligt skulle ta fram mjölk till mitt kaffe, fick jag syn på den mjölk min dotter Ida köpte till mig häromdagen. 
 
Först förstod jag ingenting. Jag bara tittade på mjölkförpackningen där den stod på hyllan i kylen. 
 
Vad är det där för ny märkning? tänkte jag förbryllat. Jag fattade bara inte... 
 
Men så kopplade min morgontrötta hjärna och jag brast ut i skratt. 
 
Ser du vad hon gjort?
Hon skulle köpa laktosfri mjölk till mig, och tydligen fanns ingen annan än Arlas i den butik hon var i, så hon tog helt sonika upp sin jobbpenna och märkte om mjölken, innan hon ställde den i mitt kylskåp.
Fantastiska, gulliga, varmhjärtade och fyndiga ungen min! 
 
 
Ida vet ju min aversion mot Arla - en aversion, som hon dessutom delar, även om den för hennes del handlar om en kortare period av negativa upplevelser om Arla - d.v.s. den s.k. Arlagården i Hälsingland.
 
För min del handlar min aversion om SÅÅÅ mycket mer än "bara" Hälsingegården, som ju var horribel, vanskött och på ren svenska rena djurmisshandeln. 
Skandalrubrikerna har varit många och kritiken massiv mot Arla så länge jag kan minnas. Här är ett axplock av artiklar om saker, som fått mig att fatta beslutet, att undvika Arlas produkter så mycket jag nånsin kan:
 
Köper DU Arlas produkter? 
Kanske väljer du också att undvika dem efter att ha läst dessa exempelartiklar...?
Tro mig -- det finns såååååå mycket mer av samma kaliber att läsa. Bara Googla! 
 
När du läst och funderat, så kanske du också väljer att göra som jag. 
Alltså: Stödjer våra svenska gårdar genom att vara en medveten kund och välja rätt produkter. 
 
Jag har dessutom valt att i mycket högre grad använda vegetariska alternativ. T ex mandelmjölk o.dyl. för att jag mår så dåligt av hur våra kor och kalvar behandlas.
 
Kalvarna separeras från sina mammor nästan direkt efter födseln, för att producenterna ska kunna ta den mjölk som enligt naturen är avsedd för kalvarna. Detta är grymt och djupt upprörande. 
 
Om det funnes ett alternativ där jag kunde köpa mjölk och mejeriprodukter, där kalvarna fått gå med sina mammor under den tid de behövt, så hade jag absolut valt detta. Dessvärre finns inga sådana alternativ i våra butiker -- och därför köper jag ändå mjölk och mejeriprodukter, MEN jag väljer svenska produkter och allra helst från norrländska producenter. 
 
I den mån det finns så väljer jag alltid produkter från Norrmejerier.  
Det känns gott att välja produkter, som stödjer landsbygden och Norrland. 
Om vi inte väljer att handla produkter från gårdar i vår egen bygd, så har vi snart inga gårdar där, och det vore ett mardrömsscenario som jag bara aldrig vill behöva uppleva. 
 
Norrmejerier har dessutom himla bra gårdar, djurhållning, sortiment och produkter. 
 
Kika gärna på Norrmejeriers Youtube-klipp. Här är ett par som jag gillar extra mycket: 
 
 

Vegetarisk pastalåda till Ida

Mina två äldsta döttrar har valt ett vegetariskt liv. Den äldsta sedan flera år och den näst äldsta gradvis och successivt under det senaste året. 
Eftersom jag själv aldrig varit nån köttälskare, så passar det här mig utmärkt. Det underlättar också min vardag, eftersom jag är dagmatte till näst äldsta dotterns lilla chihuahua och därför passar på att laga matlådor till henne. Det ger mig motivation att ha nån slags ordning på måltider och kosthållning. 
 
Jag är dessutom fortfarande lika fattig som jag var när barnen växte upp. Det är bara orsakerna och omständigheterna som nu är lite annorlunda, men plånboken är lika mager som då. Därför lagar jag fortfarande mat på samma sätt som då. Alltså, det som mina barn brukar beskriva som:
"Mamma kan ta en enda frukostkorv och göra världens godmiddag för oss, våra gäster OCH matlåda till dagen efter. Det är som fiskarna och bröden i Bibeln"
Jag lagar alltså mat på det som finns hemma och skapar nya rätter utifrån vad dessa ingredienser råkar vara. Jag bara addar det jag råkar ha hemma lite så där på känn och smakar av allteftersom...  
 
Denna gång råkade jag ha pastaskruvar i frysen. De blev över när vi var i fjällen och jag tog såklart hem dem och fryste in dem för att ha till ett senare tillfälle -- som t.ex. nu. 
Jag råkade också ha en påse grönkål i frysen. Nyttigt, näringsrikt och vackert grönt. 
I frysen hittade jag också en påse riven Västerbottenost, vilket är något jag absolut inte gillar. Ida kom med den nån gång för länge sedan och sa att den skulle mögla hemma hos henne, eftersom hon nästan aldrig åt hemma -- bara på jobbet och här hos mig. Kunde jag ta den och använda den till nåt? Jomen absolut! Jag rev den och stoppade den i frysen. Och idag kom den till användning. 
I kylen hade jag en liten bit kvar av en "burkost". Alltså, en mjuk vit ost som ligger i saltlake. Den kom väl till pass i den här pastalådan. 
 
Här är bilder på det jag gjorde. 
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
 
Blanda ihop:
  • Ägg (5 ägg till den här formen)
  • Riven ost
  • Ärtmjölk (6 dl till den här formen)
  • Herbamare örtsalt ( smaka av)
Stek:
  • Purjolök
  • Hackad vitlök
  • Fryst hackad grönkål 
  • Salt och peppar
Gör så här: 
  1. Bred ut den kokta pastan i en form (valfri pasta)
  2. Smula över lite smakrik ost — t ex turkisk getost eller liknande burkost i saltlag 
  3. Bred ut lök-kål-röran över pastan
  4. Fördela skurna babyplommontomater ovanpå 
  5. Häll över ost-ägg-blandningen 
  6. Grädda i 190 grader ca 45 minuter 
 

Morgon-FaceTime med döttrarna

Lördag morgon och det surrar till i min mobil.
Inkommande FaceTime-samtal. 
Först med två av mina döttrar - äldst och yngst - alltså, Märta-Li och Ziri. 
 
- Titta här! sa Märta-Li och riktade kameralinsen mot badkaret. 
Jag förstod först inte alls vad jag såg. 
- Den badar! Den har haft lite ont i ett ben och behöver få röra sig i vatten, förklarade hon, och DÅ såg jag att det ju inte var toalettstolen hon filmade utan badkaret. Och i badkarets smutsiga vatten simmade EN ANKA. 
 
(null)
Så, jaa, du ser helt rätt. Det ÄR en anka, som simmar i lerigt vatten i min dotters badkar. 
Mina döttrar är ju vuxna och utflugna sedan många år, och ändå upphör deras upptåg och förehavanden aldrig att förvåna, överraska och göra mig paff på ett sätt som jag tror att de flesta tänker ska tillhöra småbarnsårens uppfinningsrikedom. Men se inte mina döttrar - nejdå! Och jag ÄLSKAR att de är så äkta och vågar göra det de vill, behöver och mår bra av. 
 
 
 
 
(null)
Här har Ida anslutit till samtalet. Hon har precis vaknat och ligger fortfarande... 
Vi är alla lika fascinerade och förtjusade av Märta-Lis lilla anka. 
 
 
 
Och precis då jag tänker att detta var den här dagens härliga upplevelse... så utropar Ida plötsligt: 
- Nämen kolla! Oh, så många! Och en så pytteliten en! 
(null)
Genom fönstret har hon fått syn på en grupp kossor (Highland Cattle) som våldgästar hennes trädgård och låter sig väl smaka av bärbuskar, gräs och annat gott. Med sig har gruppen sina kalvar, varav en är pytteliten. 
Det här är förvisso ingen ovanlig företeelse. Granngårdens kossor dyker nämligen ofta upp på Idas gård, men just idag var de extra många och så hade de ju de söta kalvarna med sig. 
 
 
Då ansluter sig minsta barnbarnet Lykke och tittar på ankan som kvackande simmar omkring i badkaret och kossorna som strövar omkring och äter ute på Idas gård. Ena kossan glufsar i sig Idas rabarber. Uppenbarligen är det inte lika surt för kossor... 
 
(null)
 
Ziri passar också på att säga godmorgon till Fredrik - sin stora orangefärgade katt, som precis vaknat i dubbelsängen - men han far iväg ut så fort att jag inte hinner få till nån skärmdump. Mina fibro-klumpiga fingrar är både långsamma och osamarbetsvilliga när det gäller pillriga saker som att göra skärmdumpar på mobilen. 
 
 
 
Så har då ankan badat färdigt. Nu är den ren och får sitta i en handduk i Märta-Lis famn... 
(null)
... och då dyker plötsligt Idas trebenta katt, Tapper och hennes minigrisar, Titti och Torsten, upp i kameralinsen. Lille Alvin - min lilla dagmattevovve - syntes som hastigast, men när grisarna kom in gick han och la sig på sin egen plats.
 
"Kära nån så många djur av alla sorter mina barn har", tänker jag tyst för mig själv. Men jag älskar det ju. Jag ÄLSKAR att de har djur. Deras djur är ju som mina fyrbenta barnbarn. 
Jag skulle själv aldrig orka ha så där många djur, men jag älskar att de gör det och har det. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

 

Älskar min kryddväxtrabatt

Jag är ett s k villabarn. Född och uppvuxen med eget hus, egen tomt och möjligheter att odla. 
 
Villabarn är väl egentligen fel ord, när det gäller mig, eftersom jag föddes och bodde på en bondgård/ett jordbruk med djur tills jag var 15 år. 
 
För mig är alltså natur, markkontakt och odling något medfött och viktigt. Något som ligger djupt rotat i mig, mitt hjärta och hela den jag är.   
 
I mina egna villaträdgårdar - alltså, de jag haft och anlagt sedan jag själv blev vuxen och villaägare - har jag alltid haft kryddväxter, medicinalväxter, örter och blommor av olika slag. 
 
Sedan jag flyttade till min markplanstvåa på Bäckebo har jag haft detta i självvattnande blomlådor och balkonglådor, men jag har av flera orsaker saknat det där att kunna odla från år till år. Alltså, att ha växterna i marken och se dem komma om våren och försommaren. 
När man har balkonglådor, så måste jag ju kasta plantorna varje höst, och det känns såååå fel. Både för plånboken och för att det bara ÄR fel att kasta perenna växter. De är ju menade att få växa på ett naturligt sätt - vila på vintern och knoppas och växa om våren och sommaren. Det är ju naturens gång. Att kasta växter känns därför så fel - ett sånt oerhört slöseri. 
 
Ända sedan jag flyttade till mitt Bäckebo, har jag önskat att få anlägga en kryddväxtrabatt utanför altanen. Nästan alla altaner har rabatter med blommor eller buskar utanför, så det är tillåtet att ha rabatt, men jag vill inte ha något som bara är för syns skull. Jag vill ha något som är till nytta också -- alltså, kryddväxter och medicinalväxter.  
Det finns ju odlingslotter att hyra här i Bosvedjan, men tyvärr skulle jag inte klara att sköta en sådan. Mina nedsättningar och oförmågor är alltför stora för att jag ska våga mig på att hyra en sån. Därför är en rabatt här utanför min enda möjlighet. 
 
Eftersom jag inte har ansökt om handikappanpassning, så omfattas jag inte av regelverket som ev. skulle kunna medge en anpassning av min rabatt -- alltså med pallkragar på höjden. Jag fick nej från styrelsen när jag frågade om jag kunde få ha åtminstone två på höjden, så att jag når växterna utan att sätta mig på huk, för det är något min rygg och mina leder inte klarar av.
Sålunda har jag fått nöja mig med att få göra en "vanlig" pallkragerabatt utanför min altan - alltså, med bara en pallkrage som avgränsning. Men jag är sååååå nöjd ändå, och jag har barn som hjälper mig att gräva och göra sånt jag inte klarar själv. Jag får helt enkelt lära mig att be dem om hjälp i större utsträckning. 
 
Och nu har Ahmed varit sååååå gullig och hjälpt mig att
  • planera - t.ex. lösning på inramning, hur rabatten ska se ut och hur stor den ska bli
  • skjutsa mig till Byggmax och köpa pallkragar
  • hitta virke på Byggmax till mellanväggarna på pallkragarna och såga till dessa
  • skjutsa mig runt på Birsta och söka planteringsjord (inte lätt att hitta i slutet på säsongen, men vi lyckades till slut hitta på Granngården, där vi dessutom fick jättefin service) 
  • forsla hem allt det köpta - det blev två vändor för att få med allt
  • lyfta och bära alla säckar och pallkragar
  • gräva bort allt gräs där pallkrage nr 1 ska vara -- den andra får vänta tills senare
  • skruva fast mellanväggarna i pallkragen
  • gräva ner pallkragen lagom djupt
  • fylla pallkragens "fack" med planteringsjorden
  • lyfta ner de tunga balkonglådorna och ta ur kryddväxterna
  • plantera de perenna kryddväxterrna i pallkragen
Tack tack tack, käre snälle Ahmed, för det! Du är guld värd! <3 
 
Ida bidrog med redskap, spade och skruv. Jag har ju ingen spade kvar. Mina trädgårdsredskap gav jag bort, när jag sålde huset. 
Tack älskade stumpan för din omsorg, generositet och hjälpsamhet. <3 
 
 
Jag hade sån HIMLA tur att jag fick köpa ett par pallkragar, som egentligen inte var till försäljning. De var emballage på något material, som Byggmax fått levererat till butiken. De var/är jättelånga och passar ju såååååå bra till en rabatt. 
Jag fick syn på dem och utbrast: 
Men WOW! De DÄR vill jag ha!!!! 
Så kom det sig att vi gick in och frågade vad de kostade. 
De är egentligen inte till salu, så det finns inget pris, men hur mycket vill du ge? fick vi till svar. 
 
Och så kom det sig att jag nu har två superfina långa pallkragar till mina kryddväxter. 
 
 
(null)
Se så himla fint det blev! :D 
 
 
 
(null)
Ida och Ahmed hjälptes åt med det sista, och pustade sedan nöjda ut i kvällssolen på min altan. 
 
 
 
(null)
Nu har min dragon, gräslök och mynta fått flytta ner i kryddväxtrabatten. Där ska de få frodas och växa till nytta och glädje för både mig, min familj, mina vänner och mina grannar. 
 
Ja, jag låter såklart mina vänner och grannar få plocka och äta. Så har jag gjort under alla år jag bott här och haft kryddväxter på altanen, och det tänker jag fortsätta med.
En bukett mynta, persilja och gräslök är en härlig sak att få, och kostar mig så lite. Det ger mig dessutom glädje att låta andra få ta del av mina örter och kryddväxter. 
Som Jesus sa: "Det är saligare att giva än att taga". Så sant och så rätt. 
 
Tänk att jag äntligen har min ört- och kryddväxtrabatt!
Jag känner mig så välsignad och tacksam. 

RSS 2.0