Success!!!



Jag har, som de flesta av er vet, under många år haft en vision om helt fria bussresor för bl.a. seniorer. Då jag ifjol sommar bodde i Skottland, fick jag se och uppleva en sådan lösning i praktiken. Under min vistelse där, lärde jag känna flera härliga seniora skottar. Dessa berättade stolt och glatt, att alla Skottlands seniorer och funktionshindrade med sitt Scotland-Wide Free Bus Travelcard reser gratis med samtliga bussar inom hela Skottland och att de även har kraftigt reducerade priser på tågbiljetter. Kortet gäller alltså överallt inom Skottland oavsett hur långt man vill åka. Inga tids- eller distansbegränsningar. Det finns några få undantag, t ex sight-seeing-bussar för turister, på vilka frikortet inte gäller.
Alla över 60 år räknas som seniorer - härligt, va? - och får ett sådant här busskort, sedan de fyllt i en ansökan. Det förnyas sedan automatiskt varje gång giltighetstiden löper ut. Kortet omfattar emellertid inte endast seniorer, utan också alla som av medicinska skäl inte får ta körkort och personer, som med läkarintyg kan visa att de har ett funktionshinder – fysiskt eller psykiskt – som på något sätt försvårar resandet. För dessa förnyas dock inte kortet automatiskt, utan genom en förnyad ansökan – detta eftersom ett sjukdomstillstånd eller funktionshinder ju inte behöver vara ett permanent tillstånd. För bägge sorterna av kort gäller emellertid att man 4-6 veckor innan kortet löper ut, automatiskt får hem en förfrågan om man vill förnya det.
På det här sättet underlättas det för dessa grupper att vara aktiva och mobila – och tro mig, det både funkar och har många bra spin-off-effekter! 

Som turist spenderade jag förstås en hel del tid på både buss och tåg, och överallt på dessa satt pigga, glada och sociala seniorer och övriga kortinnehavare i glatt samspråk. De åkte mellan byar och städer, för att handla, få behandling, besöka läkare, tandläkare, släkt och vänner eller för att delta i aktiviteter och evenemang av olika slag. Det stora antalet seniorer på bussar och tåg bidrog till en pratglad och skön stämning, och där samtalades friskt mellan folk i alla åldrar. Detta hade också den mycket positiva bieffekten, att det knappt fanns någon förstörelse alls av bussäten, övrig bussinredning eller busskurer. Chaufförerna var nöjda och glada över att så många vuxna fanns ombord på bussarna, eftersom detta bidrog till lugn och ordning ombord. Människor kände sig tryggare att ta bussen, oavsett tid på dygnet. Positivt för alla var också den minskade kontanthanteringen på bussarna, eftersom detta bidrog till att göra rånrisken mindre. Även rent allmänt kände sig folk tryggare utomhus, eftersom frikortet lockat fler till att vara ute och på resande fot. Den allmänna respekten och hänsynen mot andra människor gynnades, eftersom folk av alla åldrar och sorter alltid var i farten.
Trafiksäkerhet och miljö gagnades förstås också av de välfyllda bussarna och tågen. Många skottar på orten där jag bodde, upplevde att olycksfrekvensen och antalet incidenter minskat sedan 2006, då frikortet infördes. Den lokala trafikrytmen hade dämpats och framkomligheten ökat. Många skottar – både äldre och yngre - hade gjort sig av med sina bilar och använde istället uteslutande kommunala transportmedel. Det hade blivit lättare för bilburna att hitta en ledig parkering och parkeringsmentaliteten och dito disciplinen hade förbättrats avsevärt. Bussarna utnyttjades bättre och gick välfyllda. Bussturerna blev tätare och bussnätet utökades till nya gator och områden. Eftersom så många fler åkte buss och tåg, tror jag mig våga gissa att även miljön var vinnare i den här satsningen.
Viljan och vanan att använda kommunala samfärdsmedel verkade också ha slagit igenom på tämligen bred front – det var nämligen långt ifrån bara seniorer som åkte buss. Nej, där var herrar med attachéportfölj på väg till jobbet, barn på väg till skolan, hemmafruar med ”dra-maten-kärror” och ungdomar med skateboardar under armen. De åkte bara på lite olika tider under dagen. Tidiga morgonar var det mest folk på väg till jobb och skolor. Mitt över dagen var det övervägande mammor med småbarn, ungdomar och de som hade Scotland-Wide Free Bus Travelcard, och på eftermiddagarna var det en skön blandning av alla sorter och åldrar. Som jag nämnde tidigare, har man inte har någon tidsbegränsning av busskortet – detta löser liksom sig själv, genom att människor är bussaktiva under olika tider på dygnet.





Min förhoppning har alltså under lång tid varit, att Sundsvalls kommun skulle vilja skapa ett liknande busskort, men jag har inte lyckats vinna gehör för mitt förslag. Tills nu, vill säga!
Nu kan jag nämligen med stor glädje och mycket stolthet säga, att Allians för Sundsvall i sin mål- och resursplan, budgeterat för en satsning på ett riktigt billigt busskort till våra pensionärer och helt fria bussresor för funktionshindrade. Pensionärskortet kommer att kosta endast 100 kr per månad, gälla för samtliga pensionärer, samt gälla inom hela Sundsvalls kommun. Genom att ge helt fria bussresor till funktionshindrade, stimuleras dessa till ett aktivt vardagsliv och får lättare att ta sig till och från olika aktiviteter. 

Jag har, som liten enskild människa, alltså lyckats göra stor skillnad för många andra, vilket känns otroligt glädjande och uppmuntrande.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0