Oj-oj-oj, va de går undan! Tapeter, skåp, mattor och annat åker ut med en hastighet, som jag aldrig kunnat föreställa mig.




De svårt nikotinmissfärgade tapeterna i vardagsrummet, är nu nedtagna.





... och här ska jag precis till att börja riva ned den målade väggen. Det känns sorgligt, men det kan inte hjälpas -- den måste tyvärr stryka på foten.






Här i sovrummet har jag inte hunnit göra nåt än, men jag ska ta det nu i början av veckan.
När jag ser hur hemskt nikotinmissfärgade väggarna är, blir jag olustig till mods och tänker att mina lungor förmodligen också är rätt missfärgade -- jag rökte ju trots allt i rätt mycket och i många år.






Varenda liten pinal som suttit på väggarna, syns tydligt trots att de inte längre finns där. Nikotin och tjära är otroligt starka "infärgare"...  Mannen som bodde här var verkligen ingen smutsgris, utan en som tyckte om att städa och ha det fint omkring sig -- allt detta gulbruna läskiga är rakt upp och ner bara nikotin och tjära.







Som synes har nikotinet lagt sig som en brun sörja ganska precis överallt...







Den har t.o.m. krupit in i skåp, garderober och övriga utrymmen -- t.ex. här i kylskåpet...






... och in i skafferiet.   :o(






Där överskåpet ovanför kylen suttit, har det fastnat rejält med nikotin och tjära. Hujeda mej!! Det är skrämmande att tänka sig, att jag frivilligt sugit i mig mängder av sånt.






Där luften sugs ut, t ex vid fönster- och dörrkarmar, är det extra mycket missfärgat.














Dörrkarmen och dörrfodret i hallen. Här har luften sugits ut varje gång porten öppnats, så dörrfoder och dörrkarm är alldeles orangefärgade. Hur jag ska åtgärda detta vet jag inte, för en del är ju av plast och det låter sig ju inte målas.







Min ytterdörr med karm o foder ifrån porten sett.







Här har pappa spacklat upp köksväggen där diskbänken ska sitta. Fint, va?






Väggen är ren! Härligt, men som sagt, också lite sorgligt...  :o(
Det känns emellertid gott att barnens konstverk finns förevigat på bild. Det har ju också fått inspirera och glädja många, genom sin existens här på min blogg.






Här ligger de sorgliga resterna av barnens glada målardag... 




Som sagt: Här händer det saker och det med en faslig permitet, som min farmor Elsa, skulle ha uttryckt det.   :o)