Ett kort litet inlägg om något så märkligt som rörmokeri.
Englands och Skottlands teknik inom det området, är något som i många, många år fascinerat mig -- eller kanske snarare, deras bristande teknik inom detsamma. Jag har tagit några bilder för att illustrera fenomenet.
Minns och betänk, när ni ser dem, att detta är ett land där det emellanåt faller snö och temperaturen stundom håller sig strax under nollstrecket.

Alla rördragningar ligger utanpå husen. Skruvat, eller hur?  :o)

Inte nog med att det är vederstyggligt, gräsligt missprydande eller att det ser "rörigt ut" (hi-hi-hi, så vitsigt va?) -- det är ju dessutom, om man bor på dessa nordliga breddgrader, otroligt korkat att ha rören utanpå husen. 
Man behöver knappast vara nån Einstein för att fatta vad som händer, då det blir köldgrader. Då kan man hålla sig för skratt, jag lovar! Det hände en gång då jag spenderade jul nere på engelska sydkusten och jag försäkrar att ingen var road... och många var kissnödiga, men sådant kunde under ett drygt dygn inte göras hemma, utan fick i mesta möjliga mån utföras annorstädes.



Här bidrar dessutom telefonkablarna till virrvarret och den förfulande oredan.

Tja,. vad säger man... I'm speechless.

Kom just på att jag väl inte direkt presenterat hur det ser ut där vi bor. Så här ser det alltså ut, när vi tittar ut genom vårt burspråksfönster.


När vi ser ut till höger ser det ut så här. Mc Cabe's bar med uteserveringen där vi ofta sitter med en kall öl -- de har f.ö. Largs' billigaste öl; en halv liter Carsberg för £1.99, vilket är ca 25 kr. De har också ett erbjudande om cheeseburgertallrik med pommes frites, sallad och en pint öl för £5.99 och det har vi nyttjat flera gånger.

Och rakt ut genom fönstret ser vi dessa två kyrktorn. Det stora till höger är Cark Memorial Church, Church of Scotland, och det mindre till vänster hör till St John's Church -- också det Church of Scotland, fast med nån annan "inriktning". Skillnaderna mellan de olika kyrkornas "inriktning" här, är hårfin. Det finns många som tillhör Church of Scotland, men ändå har nån egen liten "specialitet" eller nåt som gör just den kyrkan unik....och det är sannerligen inte lätt att fatta vad som skiljer dem åt. Kyrkorna ligger precis intill varandra med bara en liten smal gata emellan sig -- märkligt va? Den stora är f.ö. lika stor som GA-kyrkan hemma i Sundsvall. Kameran ljuger lite, för jag ser att fotot får den att se rätt ordinär ut och den mindre St.John's att se riktigt liten ut -- så är det alltså inte. Titta gärna på inlägget om Visiting Churches, så får ni bättre uppfattning om proportioner och storlek.

Och till vänster från vårt burspråk ser gatan ut så här.
Där gatan slutar syns en gräsmatta -- det är det gräsbelagda området längs the Go-Go, där vi låg och solade förra veckan. Där finns också the Brisbane Bridge -- den lilla bron över åns utlopp i sundet/havet. Bron har byggts till minne av Lord Brisbane, som både bekostade och byggde St Columba's Parish Church, vilket är den andra stora kyrkan nere vid vattnet inne i Largs' centrum.

Om man svänger om hörnet på huset till höger, som man bara ser hörnet av, så kommer man efter bara ca 50 m ner till St John's Court där Ronald och Betty bor.

Promenera är nåt både Dimitrie och jag både tycker om och ofta gör.
Här följer några bilder från en häääärlig låååång promenad vi gjorde häromdagen.
Ron, Dimitrie och jag tog bussen en liten bit uppför kusten till en liten by, som heter Meigle. 
"By" kanske inte är rätt ord egentligen, för det är mest bara spridda hus,
men jag kommer inte på något mer adekvat uttryck för en sån liten ansamling hus.

Den här vackra gamla brevlådan satt i stenmuren in till ett litet torp. Denna har drottning Victorias initialer, vilket säger oss att den är mer än 110 år gammal, eftersom hon dog 1901. Brevlådorna som tillverkades därefter hade sålunda initialerna ER, eftersom kung Edward Vll då tog över. Brevlådorna har förstås idag samma initialer, eftersom drottningen heter Elisabeth.
Som sagt, det är pittoreska och fantastiska saker man kan möta under en helt vanlig promenad...  :o)







Vid vägkanterna växer en spirealiknande växt, som doftar enormt då solen värmt dem -- vi vandrar som genom väldoftande små moln så fort vi passerar ett bestånd av dessa.




När Moder Natur är så här otroooligt vacker och väldoftande, och vädret så helt enormt fantastiskt, är det svårt att hejda impulsen att sträcka armarna i vädret och sjunga To God be the Glory! , How great Thou art! eller nåt liknande.
Jag känner mig så väldigt privilegierad som får vara här och uppleva allt detta sköna och vackra!











































En härlig liten skylt utanför ett litet hus, där det var ett kattpensionat. Visst är de lyckliga katterna på skylten söta?













Largs från norr med golfbanan i förgrunden.




Largs från den norra sidan sett.

Mmmm.... tänk att Skottland kan vara så härligt! Helt otroligt!!! Oavsett om solen gassar eller lyser med sin frånvaro, så är det varmt och behagligt. Vissa dagar är det som att vara på solsemester i nåt sydligt beläget land -- som den här dagen. Klockan är nästan sex på kvällen och det är så varmt att man svettas rejält, trots att man sitter nere på stranden där det fläktar bra... folk t.o.m. badar!
Här följer lite blandade bilder från vårt sköna, varma, soliga, rofyllda Largs.

Ja, ser det inte ut som en ljuvlig eftermiddag/kväll, så säg?


Några timmar senare fick det lilla trånga sundet mellan ön Cambrae och Largs, ett rätt ovanligt besök. Ett stort kryssningsfartyg kom glidande förbi.
Märkligt nog hände exakt samma sak ifjol, då vi var här, så vi var inte fullt lika fascinerade eller överraskade som ortsbefolkningen.
Här är i alla fall ett par bilder på henne.






Efter att ha varit en dryg timme i St Mary Queen of the Sea, avslutades kvällen hemma hos Ron o Betty med en kopp te/kaffe.

Jag har förstås berättat för många av er om min vistelse i Largs ifjol -- och då vet ni ju att Largs har ett enormt antal kyrkor. Sex stora kyrkor hittade vi här förra året. I år har vi hittat några till...
Jag lägger in lite bilder, så ni får se...  

Kyrka 1

Kyrka 2

St John's

Den mindre kyrkan till höger är St John's. Det är alltså dessa bägge, som vi ser
rakt ut genom vårt burspråksfönster. Vår lägenhet ligger på gatan precis
bakom kyrkorna.




Kyrka 3

St Columba's Parish Church

Följande bilder är ifrån den stora röda kyrkan mitt inne Largs -- den som ser ut precis som GA-kyrkan hemma i Sundsvall.



















Den både betalades och byggdes av en lord Brisbane, som älskade Largs och därför gjorden en väldig massa gott här.









Här står jag på den bro som tillägnats Lord Brisbane.
Där jag ritat pilen in åt vänster, går vår gata. Vårt hus är bara 50 meter in.
Längst upp på gatan syns en stenmur -- bakom den ligger järnvägsstationen, som vi ser genom vårt köksfönster. Eftersom stationen är en ändstation, hör vi aldrig tågen -- det är otroligt smidigt att ha den så nära och ändå inte störas av den.


Kyrka 4

Den här kyrkan heter St Mary by the Sea och är den kyrka
som Largs' katolska församling huserar i.
Det är en jättetrevlig församling med en kanonbra präst,
som är helt otroligt humoristisk, och en härlig liten
butik fylld av spännande och intressanta saker.




Kyrka 5

Scottish Episcopal Church

Och här kommer en som vi aldrig varit in i -- det är Largs' episkopala församlings kyrka.








Kyrka 6

United Free Church of Scotland








Kyrka 7

Brisbane Evangelical Church




Brisbane Evangelical Church -- den härligaste, roligaste, varmaste och mest uppmuntrande församling jag nånsin stött på. Vi spenderade många härliga timmar i den här kyrkan och kommer säkerligen att spendera ännu fler där vid vår nästa vistelse i Largs.



Kyrka 8

Church of the Nazarene










Av alla dessa åtta kyrkor, är det bara de fyra första som vi sett tidigare (läs: ifjol) --
de övriga har vi råkat på under våra promenader i stan under vår vistelse här i år.
Sen finns här förstås också ett kloster, som är mycket aktivt med allt från gudstjänster
till café och försäljning.
Lilla, lilla Largs... och 9 kyrkor.

Jag har en del bilder från några dagar bakåt, som jag ännu inte hunnit lägga ut här, men igår var en sån fantastisk dag och vi knäppte så otroligt många bilder, att jag bara måste hoppa i tiden och lägga ut dem här på en gång. Jag kan bara inte låta bli att dela detta med er.
Ron tog oss med upp till ett litet vattenfall. Här är en blandad kompott bilder från vår dag. Se och njut! Nog förstår ni nu varför Skottland är Skottland och varför vi hela tiden vill återvända hit?

På väg upp... Ron visar och förklarar...




... och skojar lite förstås - för det är Ron i ett nötskal.  :o)







Lustigkurren nr.1.  :o)




Utsikt över Largs "centrum" - de två kyrktorn ni ser mitt i bilden, har vi precis utanför vårt burspråksfönster (bara två hus mellan oss och kyrkorna) och så ser vi förstås vattnet mellan kyrktornen.

Vi hann liksom bara gå 50 meter uppför den branta backen, så vände man sig om och kastade en blick över axeln  --  och då var man ju bara tvungen att knäppa ett kort. Och sen gick man 50 meter igen, och så var det dags att knäppa kort... o.s.v. tills stackars Ron sa att vi nog aldrig skulle hinna fram till vattenfallet idag.





Utsikt över Largs norra del










Utsikt över  gården på berget som jag förälskade mig i redan i fjol -- alltså, den som kallas [kåck m'alein] fast från den norra sidan -- vi har ju bara sett det nerifrån själva Largs förut och nu är vi på dess norra sida.


Till höger nedanför berget ligger alltså vårt charmiga lilla Largs.




En av alla dessa otaliga "grindar", som man får klättra över -- en del av charmen med att vandra runt i Skottland.



Ron visar hur han brukade busa med Fingerborgsblommor (Foxglove), när han var barn.

















Ron visar mig en liten skotsk blomma. I bakgrunden ser ni de blånande bergen -- precis rakt ovanför Ron's vänstra axel (till höger på fotot) ser ni huvudet på The Sleeping Warrior som bergsformationen kallas. Om ni tittar noga, ser ni att han ligger på rygg med händerna knäppta på bröstet och fötterna långt nere i vattnet till höger.
Jag ska lägga in en bättre bild på fenomenet, bara jag lyckats knäppa en -- ljuset måste vara rätt och så måste man högt upp på berget för att få rätt vinkel.





På bergssidorna klättrar massor av får och lamm. Ibland syns de bara som små vita prickar -- kom då ihåg att de är rätt stora djur... detta ger en uppfattning om hur långt borta och hur stora bergen är. Det ger lite av det perspektiv, som annars är svårt att återge med en enkel liten digitalkamera. Kolla för övrigt in hur branta bergssidorna är.






Ron o jag igen





Har ni sett djupet på den här klyftan...? Helt otroooooligt!! Jag skulle inte vilja ramla nerför den här "slänten". På bergssidan tvärs över klyftan syns hur inlandsisen format berget.









Minns nu vad de vita prickarna var... just det - och då får ni perspektivet. Och det som ser ut som nån slags medelstora buskar, är alltså jättestora träd. Dalgången är jättedjup och bergen helt otroligt enorma i storlek. Jag önskar att det ginge att fånga detta med kameran, men tyvärr... ni får ta fantasin till hjälp.































Här börjar vi närma oss det lilla vattenfallet. Vi går nerför en väg till the glen, som dalar av den här grönskande sorten kallas här i Skottland.





... och här rinner alltså den lilla ån the Go-Go, som också strilar förbi där vi bor. Det är dess lilla strömfåra vi följt hela vägen upp hit, fast vi rört oss högt uppe på berget ovanför den.






















Gissa om vattnet är gott!!! Wow!!







Och det här är alltså själva vattenfallet, för vars skull Ron vandrat hit ut med oss. Vi tycker förstås att det är jättefint, men själva bergen och resten av scenariot är ju långt mycket häftigare!











Här ligger männen -- bägge lika trötta och utmattade -- medan jag skuttar omkring i  vattnet och knäpper kort.













Här har Ron vilat färdigt och badar fötterna med mig.








































Den här lilla kullen kallar Ron "sin egen"... hit går han ofta.

















Nu är klockan mycket och vår utflykt över  -- det är dags att vända hem, så vi påbörjar vår vandring tillbaka in mot Largs

.














Ackustiken här bland bergen är helt otrolig. Man hör minsta lilla ljud på hur långt avstånd som helst. Man hör högt och tydligt fåren, som betar på bergssidan tvärs över den enorma dalgången.  Kolla in mitt lilla filmklipp får ni se.

(Kommer så fort jag fattat hur man gör. när man lägger upp det.)









Ja, det här var vår härliga vandring bort till vattenfallet -- den första i sitt slag, antar jag att jag bör tillägga, för vi kommer defintivt att gå dit igen och det snart!


Visst har Skottland en helt otrooolig natur? Säg att ni förstår min fascination!!
Jag kan bara inte få nog... kanske är Skottland vanebildande?  ;o)

Även om lilla Largs andas lugn och harmoni, så pågår här ständiga projekt och en ivrig entreprenörsanda råder.
T ex påbörjades i september 2008 bygget av en ny pir -- den ska stå klar i månadsskiftet juli/augusti i år. Largsborna kommer såklart att fira detta och vi sörjer det faktum att vi inte kommer att kunna övervara detta glädjefyllda evenemang. Vi får be Ron och Betty skicka oss den veckans nummer av Largs & Mìllport Weekly News, som den lokala tidningen heter. Den lär ha mycket att berätta i det numret...  :o)
Här nedan ett antal bilder från just pirbygget.

Titta noga så ser ni dykarkillen med sin djupmätarstav -- han syns stående i vattnet precis till höger utanför den tredje mannen. Gissa om han fick bråttom ur vattnet när färjan kom ångande genom vattnet.




Gissa om grävmaskinen backade snabbt ur vattnet, när färjan kom runt hörnet!! Hamnbassängen är nämligen mycket liten.







... och då kommer plötsligt nästa båt -- den som har en grävmaskin ombord, vilket jag visat i tidigare inlägg.
Den lilla rara, lugna hamnen fullständigt sjuder av aktivitet, men på ett Largskt och stillsamt litet sätt.  :o)




Som ni kan se, är många eftermiddagsflanörer intresserade av det som pågår i hamnbassängen.
Vi tyckte att det var väldigt kallt den dagen -- skottarna är emellertid av en helt annan åsikt. De flesta av dem hade bara en t-shirt eller ett linne och möjligen en tunnare kofta. Vi hade nog velat ha åtminstone en vindjacka och långbyxor på oss -- våra piratbyxor och tunna överdelar var långifrån nog skydd mot den kalla vinden.



Stretande mot vinden tog vi oss till Vikingar! (observera att det skrivs med ett utropstecken efter) -- en kombinerad idrotts- och utställningsanläggning. Konstigt nog heter anläggningen just Vikingar!... man kan ju tycka att den borde heta The Vikings eller nåt, men nejdå -- Vikingar! heter den.
Här är några bilder från vårt besök där.



Det här var en udda maskin vi fann där -- man stoppar i en slant och får ut den manglad och präglad med texten Vikingar. Och jaa, myntverket - the Royal Mint - har godkänt att man förstör 1-pennymynten.  :o)




... och resultatet blev som följer:




Deras utställning om vikingar, var ungefär densamma som den vi har på Kulturmagasinet -- fast mycket, mycket mindre förstås.
För den goda sakens skull (de är nämligen mycket stolta över sin utställning) och för att dokumentera att vi faktiskt varit där, knäppte vi en del bilder. Jag nöjer mig emellertid med att lägga ut en bild av Dimitrie som knäpper kort inne på utställningen.  :o)






På väg hem igen, knäppte vi lite fina bilder -- och dem lägger jag mer än gärna ut.



Här regnbågen över berget -- mäktig vy, eller hur? Vore inte dumt att ha ett hus här...  :o)




Och tja... så här ska väl en rododendron se ut..? Åtminstone om man bor i det här klimatet.




Och slutligen ett litet förslag till nyskapande i trädgården -- vad tror ni om sånt här hemma i Sverige?
Nåt för er??  ;o)

Ytterligare ett par lugna, rofyllda dagar har förflutit...  :o)

Häromdagen var vi på picknick vid the Pencil -- det är ett minnesmärke över hur skottarna besegrade vikingarna i the Battle of Largs år 1263. Själva monumentet byggdes 1912 och heter the Pencil, för att det ser ut som just en penna.
The Pencil är bara ca en kilometer ifrån där vi bor, så det är en kort liten promenad längs strandpromenaden.

Förra året råkade vi komma till the Pencil mitt i nån slags demonstration -- det visade sig att nån pappskalle till politiker föreslagit och fått igenom, att de ska bygga en ny småbåtshamn precis i den här lilla viken. Den ligger precis intill the Marina, som är den nuvarande småbåtshamnen med sina nya, fräscha och moderna hus. Dessa ligger liksom mitt emellan båtplatserna och den omdiskuterade viken. Tanken har alltså varit - vilket sedermera också klubbats igenom - att det på vardera sidan om the Marina's byggnader, ska finnas båtplatser. Kruxet är bara att det skulle förstöra den natursköna omgivningen kring the Pencil -- den betonganläggning till småbåtshamn, som de bestämt sig för, kommer verkligen att förfula området. Jag kan förstå att folk är upprörda. Det har tydligen också försiggått nån slags mygel och fuffens kring hur förslaget klubbades igenom -- de beslutande hade visst inte fått all nödvändig information, utan vissa kritiska och avgörande detaljer hade undanhållits dem. Hade de fått dessa, hade utgången av mötet blivit en annan.
Nu är beslutet fattat och engagerade grupper försöker få det hävt... Hur det kommer att gå, har jag ingen aning om. Debattens vågor gick höga ifjol och pågår fortfarande med oförminskad styrka. Jag hoppas innerligt att de vinner, för visst vore det gräsligt om de fick förstöra den här underbara viken? De kan bygga ut sin småbåtshamn åt andra hållet -- alltså där småbåtshamnen redan ligger. Men jag antar att de som styrt detta, menar att turister hellre lägger till i en naturskön småbåtshamn, än i en som har utsikt över ett par kranar vid en omlastningsplats för fartyg. Cyniskt...  :o(



Jag och Dimitrie picknickade alltså längst ut  på udden till vänster om the Pencil.
Det var en lugn, skön dag och vi hade med oss kycklingsallad, cupcakes från kyrkans försäljning av kaffebröd och en flaska rödvin. Vi stoppade i oss precis alltihop och lullade hemåt först framåt femtiden.
Vi knäppte inte särskilt många bilder den dagen (jag förstår inte varför... kan fotograferandet ha påverkats av rödvinet? ;o) ) , så jag lägger in de få vi faktiskt tog.

Senare på kvällen vandrade vi längs stranden inne i centrala Largs och jag passade på att fotografera vattnet, stranden och den härliga kvällshimlen.
Visst är det vackert? Och visst andas det lugn och harmoni??




Igår - söndag 5:e juli - var det en sån solig, varm, låååångsaaam dag, att vi inte ens tänkte på att ta med oss kameran.
Vi låg på filten på grönområdet borta vid the Gogo Burn, som stans lilla å heter. (Burn eller beck på skotska är detsamma som stream eller river på engelska.) Den är inte mycket mer än en bred bäck nu på sommaren, men oh så skönt det var att vada runt i det grunda vattnet. Det var inte mer än 15 - 20 cm djupt och därmed inte särskilt kallt, utan snarare svalt och skönt för solvarma och svettiga fötter. Jag ska ta en bild lite senare och lägga in här, så ni får se vår lilla solglänta vid the Gogo.


Och nu är det nog dags att skutta i duschen och komma i ordning. Exakt vad dagen kommer att innehålla vet jag inte, men vi ägnar en del tid för planering av en liten tripp till Stirling. Vi tycker båda att detta känns mycket mer intressant än Edinburgh, så förmodligen struntar vi i att åka dit -- det visade sig också bli mycket, mycket dyrare än vi räknat med och vi känner inte att vi måste åka dit just i år. Kanske blir det nästa år istället?  :o)

Ön tvärsöver sundet heter Cumbrae - med färjan tar det bara tio minuter över till Millport, som den lilla orten på ön heter. Vi har inte varit dit än, men planerar att ta oss dit -- vi ska hyra oss ett par cyklar, så att vi lättare kan ta oss runt på ön.



Vy från centrum och bortöver längs strandpromenaden.



Och i motsatt riktning: Strandpromenadens vy in mot centrala Largs.





Utsikt ifrån burspråket i vår lägenhet. Puben, vars bakgård och uteservering man ser, heter Mc Cabe's. Det är egentligen en pub för den yngre publiken, men dagtid och tidiga kvällar funkar den utmärkt även för oss -- i synnerhet deras bakgård, där man kan sitta i såväl sol som skugga och suga på en kall öl.  :o)





... och här är en bild tagen från nyss nämnda Mc Cabe's bakgård. På vänster sida härifrån räknat i det
tredje husets burspråk en trappa upp, sitter vi och äter våra måltider -- det är alltså där vi bor.





Här sitter Dimitrie på just Mc Cabe's...




... och jag är såklart också där.  :o)





Här är Dimitrie och Ron, när vi är på Room -- en av stans ungdomligare restauranger, en lite trendigare version av Sundsvalls Job's för att äta middag.





Så här mystiskt disigt är det ofta i Skottland... man kan lätt förstå varifrån alla myter och historier kommit.




Här är samma bild, fast lite zoomad. Långt ut strax ovanför mannens huvud syns ett skepp -- det är ett av arméns stridsskepp, som av okänd anledning lagt sig på redden. Det är enligt säker källa lite ovanligt p.g.a. sin konstruktion; det syns på radar som väldigt litet, eftersom vinklar och former "lurar" radarn att tro, att det är en mycket liten farkost dess signal fångat upp.
Jag är inte så särskilt intresserad av båtar egentligen, men detta fascinerade mig.
Något som däremot intresserar mig är fotografering och bildteknik -- och just denna bild med mannen på båtvagnen i förgrunden tycker jag är jättelyckad!  :o)




Dagens session avslutar jag med en bild av byggandet av Largs's nya pir.
Det påbörjades i september 2008 och beräknas vara klart vid månadsskiftet juli-augusti i år.
Grävmaskinen gräver ur bottenmassa, som öses upp på skeppet -- jag lovar att det ser ut att vara ett tämligen vingligt och instabilt evighetsgöra. Skopan är inte stor och tar inte särskilt mycket, men skeppet gungar betänkligt vid varje lyft och man kan bara hoppas att grävmaskinen är solitt fastsatt i själva skeppet.



Och nu ska vi bege oss ut på picknick -- förmodligen uppe på berget vid nåt som heter [Kåck Malein]. Jag har inte den blekaste aning om hur det stavas, så jag skriver hur det uttalas istället. Det är en gård långt uppe på bergssidan och namnet betyder ungefär "den ensamma tuppen" -- det är ungeför detsamma som "herre-man-på-täppan".

Until later... big hug to you all!  :o)