Jädrans flygplatspersonal!

 Jag är fullt medveten om hur flygplatspersonal behandlar resande personers bagage. 

Dels har jag både egen och andras sorgliga erfarenheter som kunskapskälla, dels har jag suttit både inne på flygplatser och i flygplan och sett hur hänsynslöst de handhar folks bagage. 

När jag packar min resväska är jag därför otroligt ordentlig och förutseende. Då är det verkligen både hängslen och svångrem som gäller. 

Den här resan utgjorde inget undantag. Jag packade med största omsorg och eftertanke. Ändå är flera saker trasiga, när jag packar nu upp dem efter resan, och det gör mig jätteledsen. 

 

Jag köpte bland annat en persisk riskokare av hög kvalitet. Vi reste Business Class, vilket kostade många extra slantar, men jag tänkte att det skulle vara värt det, eftersom både vi och bagaget skulle bli extra väl omhändertagna. Så blev det som synes inte. 
 
 
Personalen hade förvisso plastat in min kartong så som de lovade, men de hade inte satt på någon lapp om att den skulle hanteras varsamt. Kartongen hade därför blivit kastad, klämd och ihoptryckt, så att min riskokare blivit äggformad och omöjlig att använda. 
 
 
 
Jag hade också köpt ett otroligt vackert metallfat med traditionellt Esfahanskt mönster i gröna nyanser. 
Det tog mycket av både tid och pengar att införskaffa det här fatet. 
 
Dessa metallfat har en otroligt hård och tålig emaljerad yta. De som säljer dem brukar demonstrera detta genom att dra något vasst fram och åter över ytan, utan att det blir en enda repa på fatet.
Jag packade mitt fat i tidningspapper och la det mellan två stora dukar, som bildade en tjock och mjuk bädd runt fatet. Denna mjuka packe la jag sedan i mitten av min resväska, som har hårt skal.
Trots mina omsorger har flygplatspersonalen i Teheran och/eller Arlanda lyckats göra sönder fatet.
Det måtte ha krävts rejält och tungt våld för att knäcka fatet och förstöra dess emalj. 
 
Emaljen är sprucken och har släppt från fatet på flera ställen. 
 
 
 
 
 
Jag köpte också en hel del persiska kryddor och frön, som var förpackade i små mjuka plastpåsar.
Dessa påsar la jag i skokartonger, som jag packade ner i min resväska med mjuka kläder runt kring sig som stöd och stötdämpning.
Jag var mycket noga med att mjuka malda kryddor låg för sig och de som var i bitar med hårda kanter låg för sig. Ändå var många kryddpåsar trasiga, så att kryddor och frön hade blandats med varandra.
 
Jag blir ofantligt ledsen och besviken över den respektlösa hanteringen av mitt bagage. Det är ju inte direkt lätt eller billigt att åka tillbaka och skaffa nya saker.  :( 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0