Kärlek och vänskap

Kvällen är sen och jag har precis kommit hem. Egentligen borde jag krypa i säng, men först måste jag få skriva om det här. Jag har nämligen alldeles nyss öppnat tre paket, som jag fick tidigare idag (jag har inte kunnat öppna tidigare, eftersom jag inte kom hem förrän nu), och det här är något, som jag vill dela med er. 
 
Idag fick jag nämligen en så fantastiskt fin tackgåva, att jag nästan började gråta. 
Det som rörde upp känslor i mig, var en blandning av flera saker: det var ATT jag fick en gåva, hur JÄTTEFIN gåvan var och VARFÖR personen kände som den gjorde. 
 
Gåvan kom från någon, som absolut inte hade behövt ge mig någonting alls. Det var så totalt oväntat och överraskande, att jag knappt visste vad jag skulle säga eller på vilken fot jag skulle stå. Jag blev nästan stum. 
 
När jag idag fick höra personens bakgrund och historia, började jag nästan gråta. Det var helt nytt och okänt för mig, och det var så beklämmande och förfärligt, att jag fick ont i magen. Detta var nämligen en delorsak till varför jag stod där med hennes tackgåva. 
Jag kan inte förklara närmare, utan att blotta både personen och dennas berättelse, men jag kan säga så mycket som så:
  • INGEN enda borde bli bemött och behandlad på ett så gräsligt sätt av en person i maktposition, som de är i beroendeställning till.

  • INGEN enda borde ha blivit så illa behandlad, att ett normalt och schysst bemötande senare i livet kan skapa en så här stor tacksamhet. 
 
Jag är ingen perfekt person eller wow-människa. Jag gör bara mitt bästa, för att andra ska må bra i mitt sällskap, och jag försöker dela med mig så mycket jag kan. Det jag har gjort för den här personen, är varken mycket eller speciellt på något sätt, och det står absolut inte i paritet till den enorma tacksamhet, som hon känner. En stor del av denna grundar sig i den hemska behandling hon fått utstå tidigare, och det gör ont i mig när jag tänker på det som har hänt henne. 
 
Denna fina, sprudlande, energi-givande och härliga person -- hur kan en överordnad behandla henne på ett så skändligt sätt och sedan stå ut med att se sig själv i spegeln? 
 
Jag sitter här med ett tumult av blandade känslor inom mig.
Å ena sidan är jag indignerad, förfärad och väldigt ledsen å hennes vägnar för det hon råkat ut för. Å andra sidan är jag OÄNDLIGT glad och tacksam över att hon råkade komma in i just mitt liv, att jag omedvetet genom mitt sätt att vara har läkt och gottgjort en del av hennes tidigare trauma, att jag nu har förmånen att få betrakta henne som min vän och så är jag såklart jätteglad åt hennes fina tackgåva.  
 
Tack, tack, tack fina nya vän! <3 <3 <3 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0