Jag ber Sundsvallsborna i Stenstan om ursäkt. Jag har stått på gågatan i närheten av de stora bankerna och spelat gatumusik i två veckor i slutet av juli och början på augusti.

Min ambition var att sprida glädje och försöka få upp mungiporna på folk, som råkade befinna sig i närheten. Jag valde låtar som: Idas sommarvisa, Den blomstertid nu kommer, Fattig bonddräng, BAO:s låtar och ett åttiotal andra för att omväxlingen skulle bli så stor som möjligt.

Jag varvade mellan fiol och olika flöjter. Jag spelade mellan 12 och 15 för att störa så lite som möjligt.

Det är tillåtet att spela gatumusik i Sundsvall till skillnad mot många andra städer i Sverige. Jag har kontrollerat hos polisen.

Jag samlade in pengar, så att jag kunde köpa en lunch, en glass och kanske något annat som kunde köpas på Stenstan.

Jag blev tidigt medveten om att folk inte var intresserade av det jag höll på med. 95 procent passerade utan en blick. Fem procent gav pengar varav hälften var turister.

Jag fick mycket positivt gensvar från tillresta besökande och någon enstaka Sundsvallsbo.

Jag gladde en och annan -  framför allt blev jag glad över att jag kunde liva upp vardagen för några handikappade ungdomar. De öste på, skrattade och dansade efter förmåga.

Initiativet var mitt. Ingen kommun eller företagarorganisation stod bakom mig. Det är enbart mig ni ska vara irriterade på.

Jag ville prova något nytt och liva upp Stenstan. Jag ville se mig själv som ett alternativ till killen som står och drar i ett dragspel utanför Ica. Han spelar en förkortad variant av Idas Sommarvisa, i moll, och hela tiden.

Jag trodde att fler människor skulle märka skillnaden. Tyvärr.

Det är tråkigt att klimatet mellan människor i Sundsvall är så hårt och tufft. Jag har svårt att se att vi kan åstadkomma något positivt i Stenstan, när det är människorna man måste ändra på, och det går ju inte.

Droppen kom när en kvinna lämnade fram en lapp där det stod: Gå och spela någon annanstans, jag bor här och jag orkar inte höra mer.

Då inser jag direkt att jag förmodligen har trampat på många tår, och det ber jag uppriktigt om ursäkt för. Jag var inte medveten om att man kan reta folk med att vara positiv.

Jag har lärt mig något nytt och utgår från det framöver.

Riksspelmannen

Jag skrev följande i min kommentar:

Bäste Riksspelmannen,

Det gör mig beklämd, att läsa om hur ditt ideella musicerande bemötts.

Ett så fint, generöst och trevligt initiativ, borde istället ha berömts och uppmuntrats.
Jag skäms å den lapplämnande personens vägnar. Så förfärande skamligt, egotrippat och fegt agerat.

Vill man bo i en stadskärna, så får man acceptera allt från störande trafikljud till nattlig rockmusik.

En stads centrum måste få vara levande och erbjuda besökande inspirerande happenings.

Vill man ha lugn omkring sig, så får man flytta till ett lugnt bostadsområde.
Jag är en av de förbipasserande, som nickat glatt uppskattande till dig, då jag passerat, för ditt spelande är en av de saker, som gjort vårt vackra Sundsvall alldeles extra härligt denna sommar.

Håller tummarna att du fortsätter spela för oss!

Flera andra skrev liknande kommentarer och mååånga "gillade" det vi skrivit.

Jag hoppas innerligt, att violinisten försöker glömma det han utsattes för och fortsätter att förgylla vår fina stadskärna med sitt härligt medryckande musicerande.