Projekt "Altan" - slutfört!
Ta-ra-ta-raaaa!!! :D
Altanprojektet är slutfört, och min nya altan är en gediget utförd reklampelare för bostadsrättsföreningen Bosvedjan!!
Den enda lilla detalj, som kvarstår, är lite matjord och gräsfrö.
Jag ska snygga till den mycket gropiga o ojämna marken utanför trappan, så att den blir slät och fin. Men det får vänta tills sommaren är slut, för annars kan man inte använda trappan och det vore ju synd.
Många, många har stannat till för att prata och berömma mitt altanbygge -- de menar att storleken, utformningen och det gedigna utförandet utstrålar hög kvalitet och trivselfaktor.
Här är några godbitar ur alla de trevliga, uppmuntrande och glada samtal jag haft med förbipasserande:
Ett par, som ofta promenerar förbi här sa igår:
- Så här borde flera i området göra, för det är just sånt här, som höjer standarden och värdet på ett område!
En barnfamilj, som bor i området, stannade till häromdagen och sa:
- Man tycker ju lite synd om er, som bor i bottenplan med liten yta, mycket insyn o så, men det du har gjort här, höjer ju värdet på din markplanslägenhet med säkert 50000!!!
En mycket trevlig och snickeriintresserad hundrastande herre, brukar stanna o prata med oss varje gång han passerar. Igår kväll utbrast han:
- Jädrans va snyggt det blir, hörru! Jag ska ju bygga hemma jag också, men jag har inte riktigt vetat hur man gör eller hur jag ska utforma den. Nu har jag ju följt ditt bygge och lärt mig ett å annat, så nu ska jag köra igång jag också.
(Var han bor har jag ingen aning om.)
En dam, som bor i nästa hus, stannade till och sa:
- Men det här blir verkligen jättesnyggt!! Säg till ifall du vill sälja, för jag har en 3:a i bottenplan, men vill byta till en 2:a.
Jag berättade för henne, att jag i över 1 1/2 år sökte en 3:a i bottenplan, men till sist gav upp och köpte min 2:a. Hade det inte varit för att jag lagt ner så mycket jobb och engagemang i min lägenhet, så hade jag kunnat tänka mig att byta med henne, men nu har jag renoverat min ända inifrån betongen (rökskadat saneringsobjekt) och äntligen också byggt en gedigen altan, så nu ska jag bo här så länge jag lever. :o)
Jojo, mitt altanbygge och den färdiga altanen i sig, är uppenbarligen en källa till inspiration och kunskap för andras egna byggen i stugor, radhus och lägenheter i markplan --- och så bidrar den förstås till Bosvedjans tilltagande attraktionskraft.
Jag har lyckats glädja, inspirera, ge uppmuntran och kunskap till många, och det känns jättefint! Och så har jag förstås blivit bekant med massor av nya trevliga människor! :D
Så här löste vi stängningen av grinden/porten. Metallblecket på stolpen gör att grinden alltid hålls i samma läge -- annars skulle hålet i trästolpen bli större med åren.
Eftersom min ihopsparade altanpott nu är slut, och det blivit en del stabilt o bra restvirke under byggtiden, så beslöt jag att bygga trappan av detta, istället för att köpa färdiga o dyra vangstycken.
Vi satte sålunda ihop 170x45 och 45x45 med spikplåtar och skråskruvning, och gjorde en lådram i två höjdsteg av detta. För att minska fallrisken och öka tillgängligheten för rullstolar, barnvagnar etc., gjorde vi trappan lika bred som grindöppningen. Man kan alltså med lätthet rymmas två i sidled för att t ex hjälpa någon upp- eller nedför trappan.
Vi fäste sedan lådramen i altanens stolpar, åsar och bärlina, och stödde den med stödben på tjärpapp placerad på två stenplattor.
På eftermiddan tackade jag min kära papps för all hjälp och skickade hem honom till mamsen.
Kvar var nämligen bara själva inklädnaden av trappan och att skruva dit trappstegen.
Ett hyfsat pyssligt och tidskrävande arbete, som kräver tungan rätt i mun, men som jag gissade att jag skulle klara själv, om jag bara höll mig till det som pappa lärt o visat mig.
Jag klädde alltså trappans framsida med rester av samma virke, som jag använt i altanräcket.
Sen klädde jag också in den nedtill på sidorna, så att den sluter an någotsånär mot marken, och ger trappan och altanen ett enhetligt o sammanhängande intryck.
Och så här snygga är nu alltså trappan och altanen sedda utifrån.
Rejäl och trygg bredd o djup på stegen. Inget gnek och inget instabilt vekt virke.
Det nedersta trappsteget är lite högre än de bägge andra, och det har flera orsaker. Den främsta av dem är dock, att jag inte ville bygga trappan med tre trappsteg, eftersom den därmed skulle ha kommit så långt ut på gräset, och det var viktigt att det översta trappsteget inte hamnade alltför långt under altanens nivå -- det skulle ha känts som ett otryggt djupt steg att ta ned ifrån altanen och hade ökat fallrisken.
En annan anledning är, att trappan ska göra altanen tillgänglig, men samtidigt inte inbjuda till att ta den vägen, istället för att gå via porthuset --- den ska vara just bara en möjlighet, och inte det främsta och först valda alternativet.
Trappan är inte tänkt att, under snöfria årstider, ersätta vägen via porthuset och ytterdörren. Tvärtom är räcket och insynsskyddet tänkt att ge lite avskildhet. Även vi, som bor i markplan, ska kunna ligga o sola eller ha balkongdörren på glänt, utan att plötsligt överraskas av att det står folk på altanen eller i balkongdörren --- man kan ju t ex komma oklädd ur duschen och då vore detta inte så särskilt trevligt.
Att, som många altanägare, bygga altanen helt utan port eller grind, kändes emellertid inte som ett alternativ för mig, eftersom det då skulle omöjliggöra besök av barnvagnar och rullstolar.
Jag tycker att min kompromisslösning blev bra och är mycket nöjd med resultatet.
Och så här snyggt ser det ut inifrån.
Denna sista altanbyggardag blev osedvanligt lång, för som vanligt, då jag blir uppslukad av nåt, så glömde jag tid o rum. Timmarna gick och jag var så fokuserad på det jag höll på med, att jag totalt glömde titta på klockan. Inte förrän Ziri ringde vid 21-tiden, kände jag hur trött o hungrig jag var.
- Säg att du är hungrig! vädjade jag, men nejdå -- hon hade redan ätit middag.
- Det är lugnt -- jag tar en fika, när jag är klar om en stund, sa jag.
Jag gjorde klart det lilla som var kvar -- d.v.s. skruvningen av de sista brädorna i fotstegen -- och sedan var det bara att städa undan, sortera släng- och sparavirke, och plocka in verktygen.
Och medan jag höll på med det, kom plötsligt Ziri och Märta knatande. Älskade ungar!!!! <3 <3
De hade pratat ihop sig om ett kvällsbesök på McDonalds, då Ziri ville bjuda mig på en hamburgarmiddag som tack för kattvakten.
Gulle henne! Som om jag skulle behöva betalt för det!! Murrmurr älskar ju sina fyrbenta barnbarn!!
Och det slår mig nu, att jag helt glömt att lägga ut kisse-mys-bilder från häromdan, då hon var bortrest och jag var med kissarna.
Jag lägger in några murrmurr-kisse-bilder här:
Siggan var på sååå gosigt o mysigt humör, men det var Fredrik också.
Så fort hon lämnade sin plats bredvid mig, kom han snabbt till soffan o trampmös på mig -- sen låg han där, skönt varm o kurrande, ända tills det var dags för mig att stänga tv:n o gå hem till mig. Tyvärr, inga bilder på Freddan, för då han kom skyndande för att ta hennes plats, råkade min mobil ligga längst bort på bordet, så jag nådde den inte.
- Himmel va' snyggt de' blev å va' duktiga ni varit!! berömde döttrarna. Men kom nu mossan, så drar vi på Donken! De' ha'ru verkligen gjort dig förtjänt av!!! ... och jag var förstås långt ifrån nödbedd. ;o)
Min sista och ovanligt långa altanbyggardag avslutades, alltså, med mysig o välkommen kvällshamburgare med Märtis o Ziri. Och med det är nu mitt altanbyggarprojekt slutfört.
Tusen varma och innerliga tack till alla er, som hjälpt mig på olika sätt!! Ingen nämnd, ingen glömd. Ni har alla hjälpt mig på vardera era sätt, och alla har de varit lika värdefulla och välkomna.
Så fort omständigheter som väder och plånbok medger det, blir det en trevlig altaninvigning på Bäckebo. :D
Kommentarer
Trackback
