Spooked till något bättre

 
Redan då jag flyttade in i mitt Bäckebo, var jag tveksam till att sätta upp min stora fyrtavla.
Egentligen älskade jag bilden med det stormande havet och den vita kyrkliknande fyren, men ramen var så förfärande ful, smaklös och mörk. Och sen förstås det tavelförgiftande faktum, att jag en gång fick den i gåva av en genuint osympatisk, falsk och förfärlig mänska. Nej, den ville jag egentligen inte alls ha med mig in i mitt nya Bäckebo, utan istället bara bära direkt ner till Erikshjälpen.
 
Emellertid -- min vägg ovanför/bakom soffan var kal och jag hade inget annat -- varken i min ägo eller i mitt hjärtas önskebank -- så jag lät mig övertalas...
"Den är ju jättefin, det är klart du ska ha den!"...
Och där, på min vackra gräddvita vägg, hängde sedan tavlan med den hemska trossprydda ramen, i mer än tre år. Och jag vantrivdes med den! Önskade den ofta dit pepparn växer! Men brist på pengar och ljusa vackra alternativ gjorde, att den fick hänga kvar.
 
Men -- plötsligt händer det, som man säger i Trissreklamen.
Så kom det en dag, då en händelse (läs: person) rubbade mina tryggt invanda cirklar och liksom rörde om lite i min trygga vardag. Inte alls på något negativt sätt -- nej, absolut inte! -- men så funkar ju jag, att jag stundom kan bli spooked, även av bra saker, då de lite för snabbt kommer lite för nära och slår an gömda o glömda strängar allra längst in. Och när jag upplever att det gungar inuti -- vilket jag, av olika skäl, upplevde att det gjorde på flera fronter under januari -- så kompenserar jag detta, genom att skapa ordning och harmoni runtomkring mig.
 
Jepp, så funkar jag! Och så kom det sig sålunda, att den stora mörkramade tavlan nyligen åkte ner och skjutsades iväg ner till Erikshjälpen.
 
Min dröm och önskan var (läs: är), att pryda väggen med en tavellist och en stor tavla av Erik Dirty Elmo Lindström. Tavlan har jag inte köpt än, men listen har jag skaffat och fått dit, så jag är liksom halvvägs.

För er, som, liksom jag, förgäves sökt en lång vit tavellist i handeln, kan jag berätta, att jag beställt min på Uffes Snickeri i Njurunda. Den trevlige snickaren var mycket tillmötesgående och tillverkade den helt enligt mina önskemål.
 
Och så här fint blev det!!  :D
 
 
Hela 180 cm lång är min tavellist och lite djupare än de man köper färdiga.
 
Med ett lite större djup, får man en bättre vinkel på stora tavlor, så att de vilar stadigare på hyllan. Och så blir det förstås lättare att ställa andra saker på listen/hyllan -- t ex ljuskoppar, prydnadssaker o dyl.
 
 
 
Så här fint blev det med en vacker skolplansch och några ljuskoppar av vackert ljusreflekterande glas.
Jag är jättenöjd!!
 
 
Hela mitt gräddvita vardagsrum blev liksom annorlunda. Tänk så mycket en sån förhållandevis liten detalj, kan förändra ett helt rum. Så harmoniskt, så gräddigt, så mysigt!!
 
 
 
Passar på att lägga ut några bilder på resten av mitt lite restylade sköna Bäckebo:
 
 
Mitt nya luftiga gräddvita Bäckebokök dukat för mysig Tjej-sopp-kväll på Alla Hjärtans Dag.
 
På bänken en totally gorgeous vit retroradio och en ofantligt vacker Alla Hjärtans-bukett -- omtänksamma o fina gåvor från den person, som, i både praktisk och själslig mening, bidragit till Bäckebo-restylingen.  :o)
 
 
 
Jag dukar undan, diskar och ställer i ordning köket efter vår trevliga soppkväll.
En ren duk i sköna gröna toner....
 
 
 
... vackra vita älskade ting och en vacker bukett med ett stort rött hjärta i. Sånt gör verkligen gott inuti!!
 
 
På hyllan i mitt vackra och unika fönster mellan hall och kök, brinner fortfarande tre av de fyra ljusen, och jag kan inte annat än le lyckligt åt hur fint och effektfullt det är.
 
 
Jag älskar mitt ljusinsläpp och blir lika glad o lycklig varenda gång jag råkar kasta en blick på det.
 
Och det är så sant och så riktigt det, som står där: Dei Gratia Non Plus Ultra.
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0