Man trodde att man löst problemet, men....


Jag har tidigare bloggat om parkeringskaoset här utanför -- om hur bilister, företrädesvis skolans föräldrar, inte visar något som helst sunt förnuft på vår parkeringsplats. Där de för övrigt faktiskt inte ens har att göra, eftersom denna ju inte är avsedd för dem, utan för oss boende och våra gäster. 
Bl.a. har gräsmattan helt körts sönder, då bilar -- och det ska erkännas att det gäller både föräldrar, boendes gäster och boende själva -- istället för att köra ut från parkeringen via härför avsedd utfart, valt att ta vägen ut över vår gräsmatta. Även en lägre trappa med låga och långa trappsteg, har mer eller mindre körts sönder.
Detta kostar förstås vår bostadsrättsförening en hel del pengar -- dels kostar arbetet med att återställa det förstörda, dels kostar materialet. En kostnad, som jag gissar, att varken skolans föräldrar eller andra gästande bilister delar med oss.


 
Nu har HSB kostat på vår parkering en liten, men välkommen och välbehövlig åtgärd:
Man har skapat ytterligare en bilplats, genom att gräva ur gräsmattekanten för en sådan och sen ska såväl kantsten, som asfalt läggas dit. 
Man har också lagt upp stenar, för att förhindra att bilar kör över gräsmattan. En mycket skicklig traktorförare, var här och placerade ut stenarna symmetriskt på vardera sidan om den låga trappan.
Man tror förstås att detta ska lösa problemet, eller hur? Man inbillar sig förstås att folk ska uppfatta signalen. Två stenar på vardera sidan om en trappa... detta borde glasklart signalera, att man inte ska köra bil där, tycker ni inte? Sunt förnuft är emellertid en uppenbar bristvara.
Bara under gårdagens frukost iakttog jag följande:

* En bil kommer körande in på parkeringen. Den kör fram till gästparkeringsplatserna och finner dem samtliga upptagna. Föraren väljer då inte att backa eller vända, utan lägger istället i 1:an och kör uppför trappan mellan stenarna. Utrymmet mellan dessa är trångt och föraren har uppenbara svårigheter att inte nudda någon av dem, men framhärdar ändå i sitt krypkörande uppför trappan. Då den tagit sig förbi de hindrande stenbumlingarna, svänger den åt höger in på gården. Enklare, mycket säkrare och normalare hade varit, att vända och köra runt huset.

* En yrkesbil från en elfirma kommer körade in på parkeringen. Föraren finner, precis som tidigare nämnd förare, att gästparkeringarna är upptagna. (Så är det i princip alltid här, eftersom vissa boende i området hellre nyttjar dessa, än betalar för att hyra en egen p-plats. Gästplatser finns oftast bara under de tider, då dessa är på jobbet.) Elektrikerbilen vänder emellertid inte, utan tänker sig att parkera på den lilla halva p-platsen. Detta har tidigare gått alldeles utmärkt -- då med vänstra hjulparet på asfalten och det högra på den leriga, sönderkörda gräsmattan. Nu är det dock en halvmetershög kant där, eftersom man grävt ur för att bredda parkeringen. Elektrikerbilen väjer dock inte för den mycket tydliga och tämligen höga jordkanten, utan tvingar upp sin bil med höger hjulpar på gräset. Bilens framkant (spoiler?) skrapar högt och gnisslande i, då dess högra hjulpar körs upp på slänten och bilen kränger oroväckande. Föraren tvingar, trots att bilens plåtdelar protesterar mot den omilda behandlingen, in hela bilen. Denna lutar starkt åt vänster och det ser inte ut som om föraren ska kunna ta sig ur bilen, utan att krypa ur på passagerarsidan, vars dörr nu mer vätter mot himlen, än åt höger. Förardörren skulle p.g.a. lutningen slå i asfalten, om den öppnades. Föraren sitter orörlig kvar i bilen några sekunder. Verkar sedan inse det omöjliga i situationen (varför han inte gjorde det redan innan är en gåta) och väljer att backa bilen. Att få ned bilen från gräskanten, är dock inte det lättaste. Bilen skrapar i lika mycket på ut/nedvägen, som den gjorde på ditvägen. Det gnisslar och låter nåt förfärligt. Den unge bilföraren lyckas dock få ned bilen från kanten och backar sedan förbi alla parkerade bilar nedför parkeringsplatsen, vänder på ett par lediga platser och försvinner raskt från området. Min gissning är, att han åkte iväg för att kolla skadorna på firmabilen.


Hur HSB ska få bukt med människors bristande folkvett, övergår mitt förstånd.
Det verkar lönlöst att "hinta" eller "tydligt signalera". Att folk ska tänka själva
eller sluta att bryta mot regler, bara för att man upprepade gånger lyckas komma undan
med det, verkar sorgligt uteslutet. Jag kan inte annat än leende skaka på huvudet åt eländet.
I rest my case.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0