Nu är det dags igen -- årets Gatufest inleds till veckan. Och jag förstår att olika människor känner olika inför den...



I alla år har jag bävat och gruvat mig inför just den här veckan. Den har varit värre än allt annat på hela året. Varför? Pengar -- eller snarare bristen på pengar!!!
Ända sedan mina döttrar var små, har jag levt som ensamstående mamma. Som ensam inkomsttagare kunde jag inte gå klart min utbildning på lärarprogrammet -- att gå praktik, plugga och samtidigt försörja oss var inte görligt. Dygnets 24 timmar räckte bara inte till för det. Sålunda har jag aldrig kunnat få en fast anställning. Jag valde barnen framför karriären -- det är absolut inte en prioritering jag ångrar, men jag vill ge en bild av hur det var -- en annan bild av det ensamma föräldraskapet... en annan bild än många har.
Under alla år har jag fått gå som timanställd lärare eller på s.k. terminsförordnande, vilket inneburit att jag varje sommar tvingats vända mig till a-kassan.
Eftersom man först måste fylla i a-kassekort för några veckor och sen får ersättning för dessa först månaden efter, så har detta inneburit att jag tvingats inleda varenda sommar med att, i väntan på a-kasseersättningen, vara utan pengar. Midsommar har gått fint, för den högtiden firade flickorna med sin pappa. Men Gatufesten!! Åh, den eländiga Gatufesten!!! Då accentuerades och tydliggjordes skillnaden på folk och folk. Att vara ensamstående med tre barn, medger inte direkt några större besparingsmöjligheter under året, det vill jag betona -- i synnerhet inte om man, som jag, inte har ett fast jobb. Att lägga undan till jul, påsk, födelsedagar, bilskatt etc. var fullt tillräckligt och ofta t.o.m. mer än jag mäktade med. Mer än en gång har min familj fått rycka in och hjälpa oss ekonomiskt. Att spara till något så dyrt som Gatufesten var det bara inte tal om -- det skulle aldrig ha gått. 
Aldrig -- inte en enda gång!! -- har jag kunnat erbjuda mina barn biljetter till denna folkfest. Och det har gjort ont!! Jag har vid ett par tillfällen tävlat och vunnit endagarsbiljetter, som jag förstås gett till mina barn. Jag har då fått deala med andra föräldrar/familjer -- jag har skjutsat och hämtat samtliga, mot att de kikat till mina barn inne på området, vilket passat de andra, eftersom det medgett fritt alkoholintag för föräldrarna. Men aldrig aldrig aldrig har jag kunnat köpa biljetter och gå dit som en familj med mina barn. Och det har smärtat enormt!! Det har ätit på självkänsla och ork, att vara en positiv och duglig ensamstående förälder och förebild för mina döttrar.  
När flickorna blev lite större jobbade de själva, i den mån de kunde och lyckades, ihop pengar till sina biljetter. Då var det ännu värre att inte ha pengar. Det hade ju då varit ännu viktigare att kunna vara där tillsammans med dem -- eller åtminstone i närheten av dem. Hemma gick jag på helspänn och visste inte hur de hade det, oroade mig och inväntade stängningsdags, då jag skulle börja mitt skift som "taxi". Det jag var helt säker på, var att de var hungriga då de kom hem, för ingen av dem hade några pengar till mat och en kväll på Gatufesten blir väldigt lång. Nybakt bröd och O'Boy mitt i natten efter Gatufesten var tradition runt vårt köksbord - både för mina egna och för andras barn. Att summera kvällens upplevelser tillsammans och lyssna på deras tankar och iakttagelser, kostar inga pengar - bara kärleksfull uppmärksamhet - och det kunde jag ge dem.  
De två gånger under alla år, som jag varit på Gatufesten, har jag blivit bjuden och det har bara varit en kväll. Men dessa tillfällen har ändå räckt för att övertyga mig om att föräldrar verkligen är behövda där!! Andra vuxna är säkert bra vid andra tillfällen, men under sådana evenemang som Gatufesten, har de flesta vuxna annat för sig, än att hålla koll på ungdomar runt omkring sig. Spriten flödar mest överallt, de flesta är mer eller mindre påverkade och tämligen få människor är helt nyktra. De allra flesta har fokus på umgänge, musikupplevelser och artistuppträdanden. Inte många ser eller tar sig an, de många unga som är alltför alkoholpåverkade.
Mitt hjärta värker för alla de föräldrar, som inte har råd att vara närvarande ansvarstagande föräldrar på Gatufesten -- att få vara där med sina barn och ungdomar. Jag vet och förstår till fullo hur smärtsamt det är. I finanskrisens spår och arbetslöshetens Sverige, är det ju dessutom ingen liten grupp vi talar om. Många, många är det som inte har råd till sådana här extravaganser. Detta evenemang är alltså något som accentuerar människors fattigdom och tydliggör vilka som inte har välbetalt jobb eller pengar.   
Att stan stängs av och ett högt inträde tas, är så fel, så fel! Och det är här mitt dubbla tänkande kommer in... Jag inser ju att detta arrangemang ger ett rejält tillskott i kommunkassan, vilket jag som fritidspolitiker förstås tycker är bra. Men samtidigt protesterar hela mitt jag mot att man tillåts stänga av stora delar av stan. Hur är det ens juridiskt möjligt att tillåta detta??? De stackars näringsidkare, som håller till inne på det avstängda området, får avsevärt sämre omsättning under dessa dagar -- för vissa med så mycket som 50 %. Och detta är helt sant, för det har jag personligen fått mig berättat, av de näringsidkare jag pratat med. De känner dock att det inte längre är någon mening att protestera eller överklaga -- ingen bryr sig och ingen lyssnar. De har liksom bara fått foga sig i detta och acceptera faktum.
Jag kan emellertid inte förlika mig med detta. Det är fel!!! Det är fel både mot stadens näringsidkare och mot människor, som tvingas lösa ett dyrt inträde till det område de borde ha fritt tillträde till. Det är inte rätt att ekonomiskt utsätta eller bakbinda människor på det här sättet!!!  
Var och en som säger att detta ju är det största och bästa som händer här i Sundsvall, har aldrig varit fattig. Åtminsone inte tillräckligt fattig!! Först när man varit där -- när man under långa, långa perioder tvingats välja mellan mjölk eller bensin, matsäck till ett barn eller medlemsavgift till Skol-IF för det andra, vinterjacka till en dotter eller ett par skridskor som alla tre ska samsas om under vintern -- först då kan man till fullo förstå. Och där har jag varit!! Så har jag levt! I en sådan ekonomi finns inga utrymmen för Gatufestbiljetter. Där finns mängder av kärlek, omsorg och trivsamheter, där finns doften av nybakt bröd om fredagskvällarna, enkla pick-nickar på stranden med medhavd makaronisallad och färskbakade bullar, men där finns inga slantar till utsvävningar av det slaget som Gatufestbiljetter innebär.
För mig är det solklart: Gatufesten är en kanonbra jättekul härlig folkfest, MEN den ska vara fri för alla!!!