Greenock

En gråmulen och regnig dag fick vi för oss att göra en tur till Greenock. Alla vi pratade med, försökte avstyra vårt besök där.

- Där finns absolut ingenting att se eller göra!!! sa de.

- Ni kommer att vara färdiga med Greenock på mindre än fem minuter! Åk till Glasgow istället - det är ett mycket bättre utflyktsmål!!! utbrast ett par vi mötte på bussen dit. 

Vi hade emellertid bestämt oss och jag hade ju länge haft en instinktiv känsla av att just till Greenock ville jag, så inte åkte vi till Glasgow inte. Nej, Greenock blev det!! 

Här kommer några av bilderna från vår utflyktsdag, som faktiskt visade sig bli en riktig fullträff. 




Härligt grå skotsk vy genom regnigt bussfönster -- det är gott att sitta inne och se regnet utanför, eller hur? 






Ytterligare en vy genom bussfönstret






Vacker kyrka vid busstationen i Greenock -- och tro det eller ej, men kyrkan är faktiskt till salu!! Tänk att få köpa sig en egen kyrka? Jag tänker osökt på Lill Lindfors låt
"Om jag blir rik nån gång, så ska jag köpa mig en kyrka, där ljuset silar in från höga fönsters rad..."  -- en av mina absoluta favoritlåtar alla kategorier.  :o)

Om jag bara vetat hur man lägger in ljudfiler här i bloggen, skulle jag ha lagt in låten här, för den är kanonbra!!
Tyvärr, vet jag inte det, så tills nån av er datakluriga läsare informerat mig om hur jag får in en wma-fil här, får ni hålla tillgodo med texten.

Så här går den:

Om jag blir rik nån gång
så ska jag köpa mej en kyrka,
där ljuset faller ifrån höga fönsters ram,
och det ska vara orgeläktare och höga valv
och målningar att titta på
Det ska jag köpa mej
om jag blir rik nån gång.

Om jag blir rik nån gång
så ska jag köpa luftmadrassen
jag såg i fönstret till en sportaffär igår
för den e vilsam, vattenstötande med plastresår
och pump det lär visst följa med
Det ska jag köpa mej
om jag blir rik nån gång.

Om jag blir rik nån gång
så ska jag köpa en hel låda
av franskt bourgognevin för då, då har jag råd
och jag ska stå och välja länge där och hejda kön
och prata om nån konstig sort
Det ska jag köpa mej
om jag blir rik nån gång.

Om jag blir rik nån gång
så ska jag hyra mej en kantor,
sen tar jag luftmadrassen och min låda vin
och på mitt eget kyrkogolv där ska jag lägga mej
och lyssna på en skön musik
Det ska jag unna mej
om jag blir rik nån gång.








Här är nåt som inte längre finns här i Sverige -- jag vet inte vad de kallades här, så jag döper den till tvättomat. På engelska heter det, som synes, laundrette och hit går man alltså för att tvätta sina kläder. Alla har nämligen inte egen tvättmaskin.





Man stoppar i den angivna avgiften i mynt, lägger i sina kläder och kör igång tvättmaskinen. Sen sitter man där och umgås, läser, pluggar, löser korsord, fikar eller nåt annat tills tvätten är klar. Dessa tvättinrättningar har helt klart fyllt en enormt stor social funktion i de länder där de funnits. Tyvärr, ser man dem alltmer sällan, men här fanns alltså en kvar.  





här ska gångtunnlar se ut!!! Jättefint, tyckte jag!!! 





Nog är det mycket roligare när det är mönster och färg, än bara grå enfärgade, som de flesta tunnlar här i Sverige?






Visst har de rätt, alla de som sa att Greenock är en ful och smutsig stad. Men jag fann i alla fall en och annan liten sak, värd att beundra och förundras över  --  t ex det här vackra gamla stenhuset som Subway ligger i. Jag tror inte det är många Subwayrestauranger i världen som är inhysta i så unika gamla stenhus som den här. 





Vackra bakverk och tårtor, va? Lite extra läckra och goda verkade de förstås, eftersom jag var lite småhungrig. 







I Greenock fanns faktiskt ett stort shoppingcenter, Oak Mall, med mängder av affärer. 
Därinne fanns en liten "bar" ,där man kunde köpa smoothies och juice, som man själv fick välja innehåll i  -- det borde verkligen nån här i Sundsvall ta fasta på, för oj va' gott det var!!! Och populärt verkade det också vara.






Så kom solen fram och förgyllde vår utflyktsdag. 






Bredvid den här vackra kyrkan, som tyvärr inte fick plats i bild,... 






... och mittemot det här vackra gamla stenhuset.... 






... låg den mest fantastiska, ljuvliga, underbara bokhandel vi nånsin varit in i. Tänka sig att ingen tänkt på att berätta om dess existens för oss!!! Den gjorde ju att besöket i Greenock blev helt enormt! 





Så här ser bokhandeln ut inuti. Precis som en kyrka!
Bilden är tagen uppifrån en loftvåning, där man kan sitta och äta, fika, läsa och småprata. 






Och runt väggarna fanns hyllor fulla av härlig intressant litteratur, presentsaker, anteckningsböcker, kort, smycken och tusen andra saker. 





Tyvärr, råkade vi komma bara en kort stund innan stängningsdags, så vi hann inte titta så mycket och absolut inte äta, vilket vi jättegärna hade velat. Vi köpte några böcker och anteckningsböcker, innan vi var tvungna att gå, men vi lovade varandra dyrt och heligt, att hit skulle vi återvända. 







Dimitrie var väldigt sugen på den här cd-romversionen av Bibeln på engelska -- den kostade ju bara 10 pund, men han nöjde sig med att ta ett kort på den... Han tänkte försöka beställa den via nätet istället, för att slippa vikten i bagaget på hemresan. 





Ja, vi var ju som sagt hungriga och sökte desperat nånstans att äta, men det visade sig vara svårt. 
Till sist fann vi en Fish'n Chips Bar, som också sålde indiskt och asiatiskt. Vi funderade en stund, men beslöt sedan att gå den sunda vägen och äta indiskt -- vi beställde Lamm Biriyani, men under tiden vi väntade på maten stod vi minsann och dreglade lite över det friterade. Kan ni gissa vad som gömmer sig i den knapriga frityrmassan? Svaret är:





Fish -- alltså stora, mjälla, vita fiskfiléer i knaprig, frasig, gyllenbrun frityrmassa. Skitgott!!!!!!!!! 





Från vänster räknat:
Big Sausage - ungefär som fläskkorv, fast friterad och i frasigt frityrskal.
Steak Pie - en ljuvligt god paj med fyllning av nötkött i strimlor. 
Mince Pie - en mycket god paj med köttfärsfyllning. 





Fried Chicken - en halv friterad kyckling i det frasiga goda frityrtäcket.
Fried Sausage - som en tunnare slags fläskkorv, som friterats. 
Fried Hamburger - vanliga hamburgare som friterats. 

Det finns också nåt som heter Fritter och de ser likadana ut som hamburgarna, men innehållet är såklart annat. En fritter är en centimetertjock skiva av en stor rå bakpotatis, som doppats i frityrsmet och friterats. Oerhört gott!!! 





Vi hade ju emellertid valt den slankare linjen och köpt med oss indiskt. Tyvärr, bjöd Greenock inte på några parkbänkar eller lämpliga ställen att inta vår mat på och vi var lite i tidsnöd, eftersom vi bara hade en kvart innan bussen skulle gå... Jag valde därför helt sonika att, trots Dimitries "- But Åsa....", parkera oss vid en väggavsats på busstationen, för att där stående inta vår indiska måltid. 





Maten var jättegod och folk log överraskat, men vänligt mot oss när de såg oss stå där och äta. En rätt trivsam och annorlunda situation, tyckte jag. 






Gott, gott ris med både styrka och hetta. Lamm, grönsaker, ett slags frasigt "chips-bröd" och en härligt, hysteriskt röd stark sås med vitkålsbitar i. Ja, maten var sannerligen jättegod!! 





- Se så gott!! Men nu får vi skynda oss, för bussen går om tio minuter!







Ett otroligt vackert kyrktorn, som jag knäppte genom det smutsiga bussfönstret  -- därav den dåliga bildkvalitén. 






Vy genom bussfönstret






En båt som Dimitrie knäppte genom bussfönstret






Plötsligt fick vi, genom bussfönstret, syn på den här jättetankern, som lotsas av två små bogserbåtar runt Cumbrae. De drar dem den vägen, för att komma in åt rätt håll till kajen borta vid the eyesore, som vi kallar den miljöförfulande om/avlastningsanläggningen.












Vi upptäckte då vi stigit av bussen, att vi inte alls hade bråttom -- vi hade helt enkelt uppfattat tiden fel. Vi hade tänkt oss Brisbane Evangelical kl 18:30, men det visade sig när vi kom dit, att det inte började förrän 19:30, så vi hade gott om tid att ta oss en glass. Då satte vi förstås fart mot Nardini's.
För er som inte redan vet det, kan jag berätta att Daniella Nardini (bilderna nedan) tillhör den här familjen och kommer ifrån Largs -- ett faktum som alla Largsbor förstås är omåttligt stolta över.




Nog känner ni igen henne ifrån brittiska tv-serier, va? En, i mitt tycke, mycket duktig skådespelerska!!





Här på familjen Nardini's restaurang har de har den absolut läckraste, godaste Pink Grape Fruit Sorbet ni kan föreställa er!!! Den är fullständigt livsfarlig!!! Vanebildande!!!!!!!!!!






Ifjol var här stängt och hade så varit i flera år, men nu är restaurangen färdigrenoverad och öppnad igen. Fint, va? 





Glassbaren -- ständigt lång kö, men det är verkligen väl värt väntan... 

Äta här är ingen hit -- i synnerhet inte pizzan, men det är väl för att vi svenskar är så vanvettigt bortskämda med god pizza. Maten var emellertid inte bara dålig, den var förfärligt dyr också! Det sved i både plånbok och snåltarm, då vi tog oss en pizza där -- vi önskade bägge att vi hade gjort nåt trevligare för så himla mycket pengar. Det var dyra lärpengar... 





Medan vi smaskar i oss vår glass och väntar på att klockan ska bli kvart över sju, vandrar vi, som så många andra, längs stranden -- vi tittar bl.a. på jättetankern, för så stora båtar kommer ju inte varje dag precis...






Och flera timmar senare avslutade vi vår härliga dag på vår favoritpub (röd skylt på det vita huset).











Här har vi spenderat mången timme och druckit mången öl. Bl.a. har de Quiz varje tisdag kl. 21:30 och det är skitkul att vara med på. Vi har faktiskt visat framfötterna, tycker jag, för vi har haft allt mellan 19 och 26 poäng, och det är väldigt bra! Och på lördagarna har de levande musik i form av en äldre herre, som spelar dragspel. Då önskar gästerna låtar och sjunger med , eller så sitter man bara och lyssnar och njuter.  Ja, detta är verkligen en härlig pub!!!













Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0