En av alla de varma, soliga, härliga dagarna i Largs, tog Ron med oss på promenad till ett ljuvligt ställe som heter  The Prophet's Grave. Klicka gärna på länken och läs om historien bakom graven och personen som ligger begraven där. Eftersom jag ju faktiskt är lärare i just engelska och som sådan förstås vill att ni ska använda era språkkunskaper, så tänker jag inte översätta texten.
Alltså: Klicka och läs den nedre halvan av sidan, som ni kommit till!  :o)


Och här är en liten grej, som jag hittade på youtube om just The Prophet's Grave. Det är en liten informationsfilm med bild, musik och text.







Och här följer lite av våra egna bilder från den härliga dagen:




En urgullig och nyfiken kossa...





... som gärna vill veta vad det är för grön liten låda jag håller fram emot henne.
(Det är ju förstås min fina gröna kamera.)





När hon inser att den gröna lådan inte är till henne, så vill hon inte vara med på bild mer.






På vägen dit stannade vi vid en kyrkogård / gravplats.
- Här, berättade Ron, har jag och Betty bokat plats, så här ska vi ligga tillsammans när vi gått för att vara med vår frälsare.
Det kändes lite olustigt att höra honom säga det, för han är ju så full av liv och energi... men gravplatsen var verkligen vacker och jag förstår att han och Betty vill ha allt planerat, betalt och klart.





En vacker liten bäck med en bro över rinner till en liten damm vid en minneslund.
Dessa mindre och tätare satta stenar, sätts för dem som väljer att kremeras.









Ron knäpper några bilder, för att visa Betty hur vackert det är där just nu. P.g.a. smärtor och skam lämnar hon mycket sällan lägenheten -- hon går i princip bara till Morrison's, St Mary's och klostret. Så långt som hit skulle hon aldrig klara av att gå.





Som vanligt passar Ron på att knäppa några bilder av mig när jag inte märker det.







... och så här blev hans bild. Inte mycket att ha, eller hur? Men det var väl min putande rumpa, som lockade kameralinsen, antar jag.






Den här vägen vandrade vi....






Härliga vackra vägar att promenera på, men ooops så snabbt bilarna kommer runt kröken!
De hörs knappt p.g.a. häckar och buskage, så man får vara på sin vakt och beredd att dyka in i buskarna eller kliva ned i ett dike.






Här är grinden till Brisbane Lodge... som ni ser så är Largs fullt av kopplingar till namnet Brisbane.











Ron pinnar på bra med sin vandringsstav i högsta hugg






Som sagt: Fullt av kopplingar till namnet Brisbane.
Tydligen heter staden Brisbane i Australien så efter Lord Brisbane från Largs,
så förgreningarna sträcker sig långt ut i den engelsktalande världen.






Just denna dag hade vi inte tid att gå upp på Knock Hill, men vi tänker oss att göra det en annan dag.












Och här syns just Knock Hill... The Prophet's Grave ligger alldeles i närheten och på vägen dit.





Här har vi hittat en kanontjusig soptunna, som vi bara måste kika närmare på...






Har ni sett en så härlig soptunna nån gång?? Ägarna har satt självhäftande lövmönstrad plast över hela tunnan. Läckert, tyckte jag och knäppte kort på den.





- Låtsas att du kräks i den! uppmanar Ron, men Dimitrie vill inte gärna ställa upp med sånt på bild, så han intar en mer ordentlig pose.
Och just när vi håller på att larva oss som bäst, så kommer ägarna till tunnan åkande i sin bil.





Jag och Ron nästan dör av återhållet skratt och Dimitrie tycker att det är förfärligt genant. Han, som inte vrider sig av skratt, klarar emellertid att hålla kameran stadig nog för att få till en bild av oss, som ju skrattar så vi är lila i ansiktena och knappt kan stå upprätta.





Här är det rara paret som äger tunnan. De hade bara varit in till Largs och handlat, och hade rullat ned tunnan för tömning. På hemvägen plockar de, som alltid, in den i bilen, för att slippa dra den uppför hela den långa branta backen. De tycker det är enormt roligt att vi gillar deras tunna och de skrattar förtjust då vi förklarar varför vi öppnade locket på tunnan. Ett mycket charmerande engelskt par, som numera bor i Largs.





Ja, här är stigen som leder ned till The Prophet's Grave.
Den vackra grinden med sitt smidda kors, har de typiskt keltiska "rundlar" som pryder det mesta här i Skottland.






Prästen William Smith verkade i Largs' Church från år 1644 fram till sin död tre år senare, då pesten skördade en hel del skotska liv.
1647, som det står på grinden, anger alltså det år han begravdes här. 1955 anger, som jag förstått det, det år då grinden smiddes.










Ron lät sig inspireras av vårt fotande -- han kom på att han faktiskt aldrig knäppt några bilder här, trots att han varit här så många gånger.






Ron tar täten och stegar muntert sjungande iväg ned mot gläntan, där graven finns.













En charmig liten stenbro leder oss över den lilla bäcken och vidare ned till graven.

















Dimitrie läser inskriptionerna på metalltavlorna vid graven











1956 restaurerades graven och gravplatsen -- det var i samband med detta som grinden smiddes och sattes dit.






Reverend William Smith's grav





Ron och jag försöker tyda inskriptionerna ovanpå graven











En spontant lågmäld stämning lägrar sig medan vi rör oss runt graven






Trots att Reverend William Smith varit död och begraven i 350 år, känns det högtidligt och andäktigt att röra sig runt hans grav.






Vi tuggar på torkad frukt och en Power Bar, medan vi granskar Ron's karta för att finna nya intressanta promenadmål.






Ron visar på en lämplig väg att gå nästa gång...






Vi är rätt hungriga, men avhåller oss ifrån att äta oss mätta, eftersom vi planerar att äta en god middag senare.
Och nu är vår promenad slut för idag, för Ron har en tid att passa, så vi måste återvända in till Largs.